Botrygg byter väggar efter fuktlarm

JMs nyuppförda hus i Hammars Park. Foto: Peter Vilén

– De stora byggjättarna har inte samma fokus på förvaltning av husen, det säger Michael Cocozza, vd för Botrygg, i en artikel i Byggvärlden den 9 maj med anledning av fuktlarmet i enstegstätade hus. Botrygg överger riskkonstruktionen och ska nu endast bygga ytterväggar i betong.

Botryggs beslut kommer kort efter att ingenjören Peter Vilén slagit näven i bordet och startat en rikstäckande kampanj mot vad han anser vara rent byggfusk. Trots att byggmetoden redan rönt mycket kritik bland annat efter flera fall av omfattande mögelskador i nybyggda hus, fortsätter enligt Vilén de stora byggbolagen att använda metoden. I Västra hamnen i Malmö rev Skanska ned fasaderna på sitt stora flerfamiljshus som byggdes till Bo01-utställningen. Det var försett med tunnputsade cellplastväggar, träreglar och kartonggips som hade blivit så fuktskadat att det krävdes en omfattande renovering.

- När jag sedan kom till Hammars park såg jag hur JM byggde nya bostadsrättshus med samma typ av lättväggar utan luftspalt. En del av husen har till och med kartongklädda gipsskivor som är väldigt fuktkänsliga och fasaden är täckt med en tunn tät puts som kan stänga inne fukt. Husen från JM har mineralullsskivor istället för cellplast som putsbärare. Men Peter Vilén är lika upprörd ändå.

– Det här är en skräpmetod som aldrig borde ha införts, anser han. Tyvärr är nästan alla moderna bostadsrättshus byggda med sådana här fasader. Husen säljs sedan till snälla okunniga privatpersoner som drabbas av höga reparationskostnader i framtiden. Och det vill man knappast utsätta högt belånade barnfamiljer för, så i slutändan kan det drabba alla skattebetalare, tror Peter Vilén.

För kort tid sedan startade därför Peter Vilén en kampanj för att försöka stoppa byggmetoden. Han har kontaktat Konsumentverket, JM:s högsta ledning, Villaägarnas riksförbund, Mäklarsamfundet, bostadsministern och byggtidskrifter. Fler står på tur.

Och kampanjen har alltså uppenbarligen redan burit frukt i och med Botryggs val att nu helt lämna metoden. Fler lär komma inom kort, även om många av de stora byggbolagen, som t ex JM, envist fortsätter att försvara byggmetoden.

Frågan kvarstår dock vad som kommer att hända med de fastigheter som de senaste åren byggts med denna metod och som sedan sålts för dyra pengar, inte sällan i sjönära lägen i områden som till exempel Hammarby Sjöstad och Vågmästaren i Karlstad.

Och hur är det egentligen med det som uppförts det senaste året i det expansiva Karlstad? Att BoKlok-husen på södra Råtorp är byggda med denna metod är känt sedan tidigare. Men hur är det t ex med Mitt i City-huset och kuberna uppe på taket? Och med det som uppförs i detta nu ute på Vågmästaren, Barkassen, Pinassen, Orrholmen, Strand och Viken?

Kulturmiljö – ett smörjmedel istället för en bromskloss

Innergårdsmiljö på Tingvallagatan i Karlstad. Foto: Peter Sörensen

“Bevarande av gamla kulturmiljöer har av många länge ansetts stå i vägen för utveckling och nya jobb. Men så är inte fallet längre. I dag anses platsens betydelse för regional tillväxt ha stor betydelse och då i synnerhet den kulturella miljön.”

Detta läser vi i en intressant artikel skriven av Peter Lindskog-Bodin i tidningen Fastighetsförvaltarens webbutgåva. Vi tar oss här friheten att nedan publicera artikeln i sin helhet.

Bortsett från att vårt kulturarv visar våra rötter, bakgrunden till vad vi är i dag och är något att luta sig mot för att finna självidentitet, anses det i dag även vara själva motorn i utvecklingen. I den globala konkurrensen tävlar inte bara länder med varandra, utan även regioner i länder om utveckling och nya jobb genom att locka till sig kreativa individer, såsom innovatörer, människor som skapar nya företag, IT-experter, arkitekter, kulturpersonligheter, osv.

Det gamla lockar
Genom att begreppen har vänt från att anses vara en bromskloss till att bli ett smörjmedel för samhället har kulturmiljöer fått den status de förtjänar. Fastighetsägaren Christer Harling i Göteborg har lyckats dra till sig ”trendiga” hyresgäster inom rörelser och yrkeskategorier på frammarsch och framgångsfaktorn har varit att ”ta vara på de kulturhistoriska värdena och återställa i stället för att riva och bygga nytt.”

Gammal gatsten framför asfaltsdjungel
På kommunernas gatuenheter har man under lång tid dragit sitt strå till stacken på många håll i landet genom att återskapa gatubeläggningar. I många kommuner har de gamla stadskärnorna fått sina ursprungliga gatubeläggningar med gatsten eller i vissa fall kullerstenar. Enligt professor Christer Berg på Sveriges Lantbruksuniversitet är det allra viktigaste just att bevara gator, torg och ursprungliga beläggningar. En splittrad stadsbild kan få struktur av en samlad gatubeläggning. Inte heller att förglömma är att 60 procent av vårat blickfång när vi är ute och går är just marken och vad är då vackrare än att fästa blicken på runda kullerstenar.

Unika fasadmålningar upptäckta under lager av fusklagningar med sprutputs och plastfärg

Restaurerad putsdekor och fasadmålningar från 1800-talet.

Vid en besiktning av en fastighet i stort behov av fasadrenovering gjorde entreprenören en märklig upptäckt. Gömda under putsen fanns målningar som var över 100 år gamla”, läser vi i tidningen Fastighetsförvaltarens webbutgåva.

Nu växer en kulturskatt fram under byggnadsställningarna på Tegnérgatan 4 – kvarteret Hälsan återfår sin skönhet anno 1884. Fastigheten som ligger i korsningen Tegnérgatan/Tulegatan i Stockholm, uppfördes 1884. Den är en av få byggnader vars fasad med rustiseringar och stuckaturer finns bibehållen under lager av puts och plastfärg. Efter årtionden av tillfälliga lagningar ska nu byggnaden restaureras med gamla metoder och material. Under 2008 visas den nya byggnaden såsom den uppfördes – för över 100 år sedan.

Fasaden är gjord av kalkputs som i dag är täckt med flera lager alkyd- och plastfärg. Nu ska det blottlagda tegelverket åter putsas upp med kalkputs och därpå målning med Goltlandskalk i sju tunna strykningar. Bottenvåningen och stuckaturdetaljer målas i linoljefärg.

– Det finns inte många hantverkare som ”har detta i fingertopparna” längre, att jobba på det här sättet. Huset ska inte få något av de moderna putssystemen som används vid nyproduktion av fastigheter i dag. Den här fasaden gör vi ”för hand” både vad gäller material och metoder. Detta är sann byggnadsvård, säger Stefan Karlsson som är arbetsledare på Stark Fasadrenovering och leder projektet.

Operation Karlstad lyfter på hatten för fastighetsägaren Probitas, och önskar att flera följde deras exempel.

Läs hela artikeln här.

Tack Ingvar!

I helgen nåddes jag av budet att min inspirationskälla och vän, Ingvar Ekemark, hastigt lämnat oss, 86 år gammal. Under hela min uppväxt har jag sett Ingvar Ekemark oförtrutet kämpa för Karlstads kulturmiljöer. Inte sällan i stark motvind. Med sin starka stämma, sin oräddhet och sin sällsynta gåva att hantera orden visade Ingvar Ekemark att en röst kan göra stor skillnad.

De tre sista åren hade jag det stora nöjet att lära känna Ingvar som en personlig vän. Och jag vet att han brann med oförminskad låga, in i det sista. För mig personligen har hans, och hans ständiga följeslagerska hustrun Majs, brinnande engagemang varit en oerhört stor inspirationskälla. Och kommer att fortsätta vara det så länge jag lever.

I Operation Karlstad, och i Karlstads andra kulturmiljöföreningar, Karlstad Lever, där Ingvar var ordförande i över 20 år, och i Carlstad Gillet, är det nu upp till oss andra att lika rakryggat bära hans fackla vidare.

Kulturmiljökarlstad har blivit en reslig gestalt och en sällsamt stark röst fattigare. Och kulturmiljökämparna i himlen har fått en rejäl förstärkning.

Tack för allt Ingvar.

Peter Sörensen
Operation Karlstad

Välbesökt invigning av nya Sandgrundsparken

Under en gassande Karlstadsol och i en nästan tropisk värme invigdes på torsdagen den nya Sandgrundsparken i centrala Karlstad. Invigningstal förrättades av kommunstyrelsens ordförande Lena Melesjö-Windahl samt av teknik- och fastighetsförvaltningens ordförande Hans Wennerholm inför en närmast fullsatt Museipark.

Efter invigningstalen blev det högklassig underhållning med bland andra Christer Nerfont, Sinfoniettan samt det i Sandgrundsuddensammanhang välkända radarparet Sven-Erik Magnusson och Ingvar Karlsson, för dagen förstärkta med Sven-Eriks son Oscar. Populariteten hos publiken var inte att ta miste på.

Intresset för den nya Sandgrundsparken och underhållningen i kombination med det strålande sommarvädret fick Karlstadborna att gå man ur huse och Museiparken var närmast fylld till bristningsgränsen.

Fick man inte plats på gräset så dög trappan utanför Muséet alldeles utmärkt som alternativ.

Klockan 16 var det så dags för invigningen av parken. Och många var de som tog en provtur bland de blomfyllda, böljande gräshöjderna. Den gamla Sandgrundsudden var ersatt av en modern, prunkande, levande stadspark.

Folket tog snabbt den nyanlagda parkens gångar och höjder i besittning och alla tycktes vara rörande överens om att resultatet var sjusärdeles lyckat.

De böljande vågorna är på vissa ställen planterade, på andra vackert terrasserade. Och får den nyplanterade grönskan tid att växa till sig kommer resultatet bli än vackrare. Sandgrundsparken har alla förutsättningar att bli en folkets park.

Leende blomsterflickor delade ut vackert gula solrosor till besökarna. En smart koppling till Karlstadsolen. Och en uppskattad gåva.

Bryggorna och den nyanlagda sandstranden väckte särskilt stort intresse. Somliga hade varit smarta nog att ta med badkläderna. Trots att skyltar på plats avråder från bad. Undrar hur många som kommer att hörsamma det rådet?

Stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm hade dock lämnat badkläderna hemma denna dag, men sken ikapp med solen, omgiven av idel vackra damer som han var.

Somliga passade på att kasta av sig skorna och känna sanden mellan tårna. Och kanske ta sig ett fotbad.

Hoppsan. Vad hittar vi här? Hade någon planterat sina rosor i parken?

Kan det ha varit stadsbyggnadsdesigner Andreas Eliazon och teknik- och fastighetsnämndens ordförande Karl Jesper Johansson månne? Glada som laxar var de hur som helst.

Eller kanske stadsträdgårdsmästare Mikael Lund? Njae. Han hade fullt upp med att berätta med inlevelse om den nya parken för intresserade besökare. Lund och hans kollegor har gjort ett lysande arbete med stadens grönska de senaste åren.

Äntligen finns det bryggor som man kan njuta av vattenspegeln och utsikten in mot Karlstad från. Flera provsatt bryggornas sittplatser. Och blev sittande. Länge. Det här var efterlängtat.

Och sandstranden lockade hela tiden nya besökare. Hur många städer kan ståta med en sandstrand en minuts promenad från stadens torg? I Karlstad har vi numera två. Läckert!

Sittplatser finns det gott om i den nya Sandgrundsparken. Somliga föredrar dem i solen. Andra tar hellre en paus i skuggan av ett träd. Här finns plats för alla och envar.

På väg hemåt hinner Operation Karlstads utsände precis få en glimt av ett gäng skönsjungande ungdomar som bjöd på smakprov ur den kommande uppsättningen av Spring Awakening. Och underhållningen den fortsatte sedan långt fram på kvällningen med flera olika artister denna sällsynt lyckade premiärdag.

Operation Karlstad gratulerar alla som varit inblandande i projektet till ett strålande resultat. Vi följer med spänning den fortsatta utvecklingen av Sandgrundsparken - Karlstads nya folkpark.

Invigning av Sandgrundsparken idag kl 15.00

Svenerik Magnusson & Co i högform från scen i Museiparken.

Idag, torsdag den 5 juni klockan 15.00, är det dags för storstilad invigning av den nya Sandgrundsparken, som äntligen öppnas för allmänheten efter en längre tids omfattande arbeten. Operation Karlstad finns på plats och återkommer med ett bildreportage under eftermiddagen.

Här följer ett schema över eftermiddagens och kvällens aktiviteter:

kl 15.00 | Invigning med musikunderhållning av Värmlands Sinfonietta tillsammans med Sven-Erik Magnusson, Ingvar Karlsson, Oscar Magnusson och Patrik Karlsson från Sven-Ingvars.
Invigningstalare - Lena Melesjö Windahl, kommunstyrelsens ordförande (s)

kl 16.00 | Välkomna in i parken. Dragspel på bryggan av Ingvar Karlsson och dans med studenter från Karlstads universitet under ledning av Cecilia Bjertoft.

kl 17.00 | Spring Awakening. Värmlandsoperan bjuder på smakprov från höstens Rockmusikal

kl 18-22 | Öppen repetition inför nationaldagsfirandet den 6 juni med Sällskapet CMB/Sångföreningen Manhem. Söt Likör - Sällskapet CMB bjuder på ” Toner från Vispop”.

Sällsynt okänslig hantering av gamla vågmästarvillan och dess trädgård

Vågmästaren och dess forna trädgård. Kulturmiljövård i Karlstad anno 2008.

Operation Karlstad har flera gånger uppmärksammat den sällsynt okänsliga hanteringen av den k-märkta vågmästarvillan, ett av Karlstads allra äldsta hus, i sydöstra hörnet av Herrhagen. Nu senast var det resterna av den gamla, sedan över 100 år omtalade, trädgården som skövlades vind för våg.

-Huset är märkt i detaljplan, men inte trädgården, säger Örjan Nässlander, den tjänsteman som beviljade det bygglov som tillät NCC att förvandla trädgården till en grusplan för uppställning av byggmaterial.

Nej, det må så vara. I detaljplanen är mycket riktigt enkom huset markerat med Q och q1. Men i kommunens eget Arkitekturprogram är såväl huset som dess trädgård utpekade. I värdemotiveringen står bl a:

“Byggnaden är uppförd före 1850, d.v.s. en av de få byggnader i Karlstad som är uppförda innan den stora branden 1865. Byggnaden med dess trädgård med fruktträd ligger idag som en solitär i en mycket yngre miljö och är därför viktig att bevara som ett pedagogiskt och historiskt dokument.”

Och i ett nyligen publicerat examensarbete - “Vågmästarbostaden i Karlstad” - gjort av Lovisa Smedberg, student vid det bebyggelseantikvariska programmet vid institutionen för kulturmiljövård på Göteborgs universitet, kommenteras också hanteringen av villan:

“I ett avsnitt av detaljplanen som behandlar parkmark påpekades att det runt Vågmästarbostaden fanns ett antal gamla träd och en äldre berså. På detaljplanen framgår också att marken som omgav huset inte fick bebyggas, och att marken mellan cykelbanan och Hammaröleden skulle förbli grönområde i anslutning till Vågmästarbostaden. Trots att denna detaljplan fortfarande har laga kraft, finns i dagens läge inga träd eller gröna ytor kvar runt Vågmästarbostaden och vid husets sydöstra knut har ett sophus uppförts.”

Det förefaller mig som Örjan Nässlander och stadsbyggnadsförvaltningen inte direkt överansträngt sig i sin strävan att skydda Vågmästarvillan och dess trädgård. Men, hans kollegor och stadsbyggnadsnämndens ledamöter föredrar att så här långt inte kommentera det hela, så den saken får ni själva avgöra.

Vågmästarbostaden när det begav sig. Klicka för stort format.

Hela hanteringen av Vågmästarvillan är mina ögon hur som helst ett symptom så tydligt som något på hur illa ställt det är med kulturmiljöengagemanget i Karlstad. Det är som jag ser det en sorglig fattigdom, såväl hos ansvariga tjänstemän, men också hos politiker och exploatörer, i detta fall NCC, att inte ha förstånd att visa större respekt mot stadens kulturmiljöer.

Jag skäms å stadens vägnar.

Smygpremiär för Karlstads båtbussar

På med flaggan. Sista förberedelserna inför smygpremiären den 2 juni.

Under måndagsförmiddagen den 2 juni var det smygpremiär för båtbussarna på hållplatsen vid Älvgatan i centrala Karlstad. Mediauppbådet var stort och här sågs såväl inbjudna honoratiores som Karlstadbuss Vd Sören Bergerland, som dagen till ära strålade i kapp med självaste Karlstadsolen. Låt oss hoppas att provsommaren faller väl ut och att det blir en fortsatt satsning på idén.

Solabåten på ett vykort från 1958. Och Sonja av Hamburgsund vid kajen.

Sommarens båtbusstrafik kommer inne i Karlstad trafikeras av två solabåtar. Den ena, den vita på bilden överst, är redan i sjön. Den andra, en solabåt byggd på femtiotalet, helt i trä (som på bilden ovan), ligger fortfarande i Deje och arbete pågår för fullt in i det sista för att få båten i sjön i tid.

–Båten har legat på land några år och vi har bytt däck och massor av andra trädetaljer samt renoverat motorn, berättar Stefan Moberg som driver Solabåtens Rederi AB.

Solabåten i två tidigare versioner, sedda från kajkanten vid residensparken.

Fem av de sju solabåtar som funnit sedan starten är fortfarande i drift. Två är skrotade och upphuggna. Och om allt slår väl ut så kommer årets Solabåtar att göras ännu finare till nästa år.

–Då ska vi byta däcket på den äldre båten igen, till ett ljusare träslag, och fernissa det. Då kommer hon att bli jättesnygg, berättar en entusiastisk men för dagen också klart stressad Stefan Moberg.

En restaurerad Solabåt med gnistrande fernissa och ett himmelsblått kapell som i fornstora dagar skulle onekligen bli en pärla som lät tala om sig. Och som skulle bli ett självklart motiv för turisters fotobjektiv.

Men att renovera och underhålla gamla träbåtar är tids- och penningkrävande. Hur vore det om Kommunen därför skrev ett långtidskontrakt som gav Stefan Moberg möjlighet att med hjälp av kunniga båthantverkare restaurera de bägge solabåtarna till originalskick? Fryken restaurerade sin Freja, Kristinehamn sin Christine af Bro - visst borde vi kunna göra samma sak med vår Solabåt?

Läs mer om projektet samt om tidtabeller etc på Karlstads kommuns hemsida.

Klottersaneringsfärg förstör putsfasaderna, säger Rupert Kotar, erfaren putsexpert från Stockholm

Så kallade “klottersaneringsvänliga” färger förstör putsfasaderna.

Operation Karlstad har tidigare skrivit om de problem som flera fastighetsägare haft med klotter och om de olämpliga saneringsvänliga färger som använts på putsfasader i Karlstad. För att få professionell rådgivning i ärendet kontaktade Operation Karlstad Rupert Kotar, fasadexpert på företaget Prima Fasader i Huddinge. Rupert Kotar har ett helt livs erfarenhet av professionell restaurering och renovering av putsfasader på äldre hus. Han är starkt kritisk till de “saneringsvänliga” färgerna.

–De där färgerna var en fluga som kom för några år sedan. Men här i Stockholm har vi slutat med dom sedan länge. De funkar inte. Istället förstör de hela idén med kalkputsen, säger Rupert Kotar, fasadexpert.

Istället måste man som fastighetsägare ta problemet på allvar, göra en “krigsplan” som Rupert Kotar uttrycker det. I samverkan med en professionell fasadexpert, med dokumenterad erfarenhet av äldre putsfasader, bör man göra en översyn av fastigheten så att man får fram rätt typer av putsbruk och rätt färger.

–Först då kan man göra ett bra jobb med att få bort klottret, utan att förstöra den befintliga fasaden. Målet är ju att det inte ska synas ett spår när man är klar, avslutar Rupert.

Så, är du ägare till ett hus med putsad fasad och behöver renovera eller sanera klotter. Och vill ha ett bra resultat som bevarar värdet på ditt hus. Anlita en erfaren fasadexpert. Som Rupert Kotar.

Varför tillåts Ulleberg förfalla vind för våg?

Några minuters cykeltur från Karlstad city, i sydvästra änden av Gruvlyckan, ett stenkast från Bellevue, och med en hänförande utsikt över hästhagarna vid 4H-gården, ligger Ullebergs gamla särskola.

Skolan består av en väl sammanhållen enhet av synnerligen pampiga och gång mycket påkostade stenhus, jämte Gamla Seminariet och Gamla Lasarettet sannolikt några av Karlstads allra finaste representanter för denna typ av stora, institutionella byggnader.

Verksamheten på den gamla särskolan är sedan många år nedlagd. Och merparten av lokalerna har sedan dess stått mer eller mindre tomma. Karlstads Kommun ägde i många år området, men sålde det för ett antal år sedan till Gräsdalens fastigheter.

Sin pampighet och sitt kulturhistoriska värde till trots har området märkligt nog tillåtits att förfalla vind för våg. Operation Karlstad har i två år med ljus och lykta försökt få Karlstads Kommun, Värmlands Museum och fastighetsägaren att agera. Men utan resultat. Inget händer.

Jo förresten. För två år sedan lovade Karlstads Kommun tillsammans med fastighetsägaren äntligen att ta tag i förfallet. Men först efter att Operation Karlstad tröttnat på deras bristande engagemang och skickat ett fotoreportage med 30 bilder till tidningar, radio och teve. Då stod de därute allesammans.

Fastighetsägaren tog hit några polacker som sov på madrasser i ett av rummen. Bygget sattes i princip omgående i blockad av Byggnads. Och allt rann ut i sanden. Sedan dess har förfallet accelererat ytterligare.

Och allt är som förut. Ingen bryr sig. Trots ett flertal påpekanden från Operation Karlstad. Förfallet är nu i vissa fall mycket långt gånget. Den en gång så ståtliga doktorsvillan är en sorglig syn.

Det som naturen och det bristfälliga underhållet inte lyckats åstadkomma, har vandalerna istället gladeligen bidragit med. Huset står vidöppet för hugade spekulanter. Husets vackra originalfönster och dörrar, som för två år sedan fortfarande var närmast intakta, är idag fullständigt förstörda.

Det som då skulle varit fullt möjligt att restaurera och återställa, är idag bortom all räddning. Fönster och dörrar liggar slängda i högar i och kring fastigheten. Spåren från den gamla skolverksamheten döljs idag i allt högre grad av graffitti, glaskross och byggavfall.

Flera försök att sätta eld på huset har gjorts. Bland annat har polackernas kvarlämnade madrasser tänts på. Men till och med vandaler tvingas inse att stenhus brinner dåligt. Så än står Doktorsvillan där.

Vad är det egentligen som pågår på Ulleberg? Varför bryr sig ingen? Stadsbyggnadsdirektören? Stadsbyggnadsnämnden? Muséets kulturmiljöansvariga? Och vem döljer sig bakom företaget Gräsdalens Fastigheter AB?

Området runt Ulleberg är synnerligen idylliskt. Förfallet till trots. Och vid varje besök jag gjort möter jag engagerade flanörer som bekymrar sig över de vackra gamla husens allt mer försämrade tillstånd. Vanligt folk bryr sig. Varför gör då inte stadens stadsbyggnadsdirektör och stadsarkitekt det? Visst är det märkligt?

Och under tiden som våra ansvariga tjänstemän står handlingsförlamade fortsätter förfallet med förödande kraft. Nu har vandalerna vänt blickarna mot de stora huvudbyggnaderna. Flera rutor har redan slagits ut. Och därifrån brukar förfallet gå raskt utför.

Reagerar ingen nu så kommer Ulleberg snart vara ett minne blott. De pampiga husen kommer att vara så vandaliserade att de blir allt för dyra att restaurera. Och kanske är det just dit fastighetsägaren vill komma. Så att han kan riva hela rasket. Och sälja marken till en vinsthungrig exploatör. Receptet är beprövat.

De höga herrarna, och damerna, folkvalda politiker och anställda tjänstemän, glider gärna runt på stadens gator i sina fina kostymer och dräkter. Klipper band i media och talar om storvulna framtidsprojekt. Men få av dem verkar intresserade av att smutsa ner sina lackskor med ett besök ute på Ulleberg.

Visst är det märkligt. Nog borde Ulleberg vara värt att bevara? Tänk vilket vackert bostadsområde det skulle kunna bli i de gamla skollokalerna. Eller varför inte en skola igen?

Karlstads Kommuns framtidsvision 100 000 har tyvärr visat sig vara en katastrof för stadens kulturmiljöarv. De herrar och damer som skyfflar kol i visionspannan förfaller både ointresserade av och okunniga om stadens historia och kulturarv. I mina ögon är det tecken på en sorglig fattigdom.

Kommundirektören suckar uppgivet att det är politikernas tid vi lever i. Stadsplanedirektören snäser irriterat, säger upp sig och flyttar från stan. Och politikerna, de pratar framtidsvisioner, men tiger när jag försöker göra dem uppmärksamma på vad som sker med Karlstads kulturmiljöer.

Själv känner jag mig förvånad, frustrerad och stundtals rejält uppgiven över deras attityder. Vad tycker folket på gatan tänker jag? De som väljer politikerna? Och som betalar tjänstemännens löner med sina skattemedel?

För om inte politiker och tjänstemän reagerar på förfallet, vem är det då som ska göra det?

Det är en märklig tid vi lever i, funderar jag när jag på väg hem passerar ut genom resterna av den gamla grinden i det numer borttagna staketet runt Ulleberg.

Har du tid över så rekommenderar jag dig att ta en promenad ut och ta en titt på de gamla fastigheterna. Inom kort kan det vara för sent. Myggfritt är det inte. Men garanterat politikerfritt. Och några tjänstemän från Stadsbyggnadskontoret behöver du heller inte riskera att springa på.

Ulleberg ligger knappt tre kilometer från Stadshuset, tio minuter med cykel. Men när jag pratar med politiker och tjänstemän på Karlstads Kommun, så känns det som det ligger på månen.

Läs tidigare inlägg om Ulleberg | 2008-04-30 | 2006-05-20 |