Återskapa Hamngatans boulevardkaraktär, medborgarförslag från Operation Karlstad

Återskapa Hamngatans boulevardkaraktär. Detta föreslår Peter Sörensen från Operation Karlstad i ett sk medborgarförslag till Karlstads Kommun, inskickat den 2 juli 2008. Det skulle bättra på innerstadsmiljön, skapa ett värdigare första möte med staden för hitresta gäster samt öppna upp nya, intressanta affärslägen för nya etableringar i direkt anslutning till stadens största trafikstråk.

BAKGRUND:
Hamngatan anno 2007 är idag utan tvivel en av de mest ogästvänliga och fula miljöerna i Karlstad. Ändå är det just denna miljö som blir ett av de första mötena med staden för besökande resenärer. Annat var det i början av 1900-talet. Då var Hamngatan en idyllisk smågata, kantad av vackra alléträd och vackert dekorerade trähus. Idag är miljön steril, avvisande och smutsig. Gaturummet domineras i stora sträckningar, framför allt från Östra Torggatan fram till Järnvägsgatan, av döda, stängda väggar. Här passerar man så fort man kan, på väg någon annan stans.

Hamngatan idag. Döda bottenvåningar ger ett ogästvänligt gaturum.

På få ställen är den moderna stadsplaneringens tillkortakommanden i Karlstad så väl synliga som just här på Hamngatan. Hamngatan har fått betala ett högt pris. Gemytet och stillheten lär aldrig återvända då den livligt trafikerade Hagaleden idag drar fram här. Men visst skulle miljön kunna förbättras avsevärt trots detta.

FÖRSLAG till förbättringsåtgärder:
Återge Hamngatan sin boulevardkaraktär. Börja med att återplantera alléträden i tre rader, en lite lägre rad på varje trottoar och lite högre i mitten av gatan. Bara det skulle göra underverk för gatumiljön. Se samtidigt över trottoarerna på norra sidan och ge dem en tydligare offentlig promenadkaraktär, med utrymme för mindre uteserveringar med bord och stolar längs fasaden. Bredda dem och ge dem en och samma beläggning och utseende från Södra Kyrkogatan fram till Fredsgatan. Och samverka med fastighetsägarna längs hela denna sträckning för att så långt det är möjligt planera om och öppna upp bottenplanen till kommersiella lokaler, med utrymme för butiker och caféer. Detta skulle öppna upp en rad nya och spännande butikslägen i ett av Karlstads mest urbana och trafikerade stråk. Karlstads Sveavägen.

Läs också artikeln ”Freeways give way to boulevards – slowly” ur New Urban News jul/aug 2008.

De gamla förrådsbyggnaderna på Sandbäcken bör bevaras enligt Värmlands Museum

Ett av de två förråden vid Sandbäcken som Muséet nu vill bevara.

De två gamla militära förrådsbyggnaderna på Sandbäcksgatan har stora kulturhistoriska värden och bör bevaras i sin nuvarande utformning. Det anser Värmlands Museum som i en skrivelse till Karlstads Kommun yttrat sig i frågan, läser vi i VF den 29 juni 2008. Ett synnerligen gott initiativ tycker Operation Karlstad, som är helt eniga med Värmlands Museum i frågan.

De två byggnaderna var från början tre, men den västra flygelbyggnaden som stod närmast motorvägen brann för några årtionden sedan. Byggnaderna stod ursprungligen på gamla Värmlands regemente ute vid Trossnäs Exercisfält, men flyttades med till Karlstad när regementet flyttade år 1913. Tveklöst utgör de en ovärderlig historisk pusselbit till stadens militära historia och bör bevaras. Idag är de dock en sorglig syn på grund av obefintligt underhåll från kommunen. Något som förhoppningvis åtgärdas efter Muséets påpekande.

Det gamla lasarettet på Trossnäs Exercisområde står och förfaller.

Och varför inte samtidigt passa på att flytta hit det vackra gamla lasarettet, som idag står ensamt kvar och förfaller ute på Trossnäs övergivna excercisområde. Det skulle passa väl in i sammanhanget och bli en fin ersättare för den flygel som brann. Dessutom skulle ett återställande av flygeln återskapa gårdsmiljökänslan och dämpa oljudet från motorvägen.

Föredömlig presentation av kulturmiljöer på Solna Stads webbplats. Något för Karlstad att ta efter?

Ekotemplet i Hagaparken i Solna. Foto: Christer Joelsson

I Solna gjordes, precis som i Karlstad, den senaste kulturmiljöinventeringen under 1980-talet. Och precis som i Karlstad är det lätt att konstatera att allt för mycket av det som då pekades ut i avsikt att skydda det mot förvanskning, trots detta förvanskats kraftigt. Eller i flera fall till och med rivits.

Men medan vi i Karlstad än idag saknar en aktuell och lättillgänglig översikt över kommunens kulturmiljöer, har Solna Stad under ledning av Christer Joelsson gjort en föredömligt lättnavigerad och överblickbar sida med beskrivningar av och fotografier på samtliga k-märkta hus.

Hatten av för ett fint arbete. Definitivt något för andra kommuner, som Karlstad, att kika på och inspireras av.

Snart 20.000 besök på Operation Karlstads Stadsmiljöblogg

Besöksfrekvensen ökar stadigt på Operation Karlstads Stadsmiljöblogg. Sedan starten i september 2007 har bloggen snart haft 20.000 besök, dvs närmare 2000 besök per månad i genomsnitt. Vem hade väl trott det på en blogg som handlar om frågor som rör stads- och kulturmiljö i Karlstad?

Operation Karlstad uppmanar Karlstads Kommun – k-märk fastigheterna vid Ullebergs gamla särskola

Fastigheterna vid Ullebergs särskola tillhör tillsammans med I2, gamla lasarettet, gamla fängelset och gamla seminariet de värdefullaste och pampigaste exemplen på väl sammanhållna enheter av historiska institutionsbyggnader vi har i Karlstad.

Vid flera tillfällen under 2000-talet har byggnadsnämnden nekat rivningsförfrågningar med hänvisning till byggnadernas höga kulturhistoriska värde. Trots detta har fastigheterna till denna dag ännu inte fått den k-märkning som de därmed rimligen borde förtjäna.

Det senaste decenniet har avsaknaden av underhåll gjort att flera av fastigheterna förfaller i rask takt. Och enligt uppgift i media så avser nuvarande fastighetsägaren Gräsdalens Fastighets AB nu att bygga om det mest förfallna huset, det gamla skolhuset, till bostäder.

För att värna fastigheternas kulturhistoriska värden på ett kraftfullt sätt, såväl vad gäller ombyggnaden som det löpande underhållet, har Operation Karlstad idag föreslagit Karlstad Kommun att alla de ursprungliga byggnaderna ute vid Ullebergs gamla särskola skall k-märkas och skyddas mot förvanskning, samt att fastigheternas värden, såväl interiört som exteriört snarast dokumenteras.

HISTORIK | Ulleberg

• Byggnaderna vid Ulleberg har använts till vårdhem, skolhem och skolhus.
• Huset som förfaller användes som skolhus för psykiskt utvecklingsstörda.
• Det togs i bruk 1923.
• På 70-talet gick de sista eleverna där och under en period huserade Studieförbundet i lokalerna.
• Huset har stått tomt, utan tillsyn under många år.
• Landstinget var fastighetsägare under den tid när huset användes till skola.
• Sedan tog HSB över och idag är Gräsdalens fastighets AB ägare.

Läs pressmeddelande.

Läs tidigare inlägg om Ulleberg:

• 23/6 2008 Förfallet på Ulleberg sätter fingret på Karlstad Kommuns behov av en seriös kulturmiljöpolitik
• 29/5 2008 Varför tillåts Ulleberg förfalla vind för våg? (stort bildreportage)
• 30/4 2008 Fortsatt förfall på Ulleberg trots två års påpekanden till Karlstad Kommun och Gräsdalens Fastigheter
• 20/5 2006 Stoppat förfall på Ulleberg?

Förfallet på Ulleberg sätter fingret på Karlstad Kommuns behov av en seriös kulturmiljöpolitik

I över två års tid har Operation Karlstad gång efter annan försökt kasta ljus över det huvudlösa förfall som tillåtits fortgå ute på Ullebergs gamla särskola. Senast vi skrev om det här på Stadsmiljöbloggen var den 29 maj i år. Fastighetsägaren – Gräsdalens Fastigheter AB – har formligen excellerat i konsten att vansköta ett fastighetsbestånd. Husen har fått förfalla vind för våg i över ett decennium. Vissa av fastigheterna har dessutom stått vidöppna för vandaler att härja fritt i. Och ingen har lyft ett finger för att stoppa det.

För två år sedan åkte Operation Karlstad därför dit, tog ett 50-tal bilder och sammanställde ett bildreportage som vi skickade till tidningar, tjänstemän och politiker. Shazam. Då blev det plötsligt liv i myrstacken. Dagen därpå stod stadsarkitekten, fastighetsägaren och media därute och förkunnade yrvaket att det nu minsann var slut på förfallet. Nu skulle den gamla skollokal som var sämst medfaren återställas i fint skick.

I en artikel i VF den 26 juli 2006, dvs för två år sedan, kunde vi bl a läsa ”När Karlstads kommun och byggnadens ägare häromdagen tittade till området hade dock de flesta av problemen åtgärdats. Bland annat hade tomten städats upp och den källardörr som av misstag lämnats olåst var nu ordentligt stängd. Den enda ytterligare åtgärd kommunen krävde av ägaren var att takpappen måste göras tät så att huset inte skadas av fukt. Ägaren har till hösten på sig att åtgärda problemet.”

Vad hände? Jo, ett gäng polacker skeppades in och gick loss med släggor på fastigheten. Trädgården skövlades, gamla originaldörrar revs ut och slängdes vind för våg runt huset. Polackerna bodde på madrasser inne i det förfallna huset och bygget sattes efter kort tid blockad av Byggnads. Det arbete som utförts var dessutom av högst tvivelaktig kvalitet.

Sedan dess har förfallet accelererat rejält. Fastigheten är idag helt vandaliserad och förstörd. Helt nyligen har dessutom de gamla originalfönstren rivits ur och tomma hål gapar i fasaden där de en gång satt. Det som kunnat slås sönder är fullkomligt slaget i spillror, väggarna är fullklottrade av grafitti och på flera ställen har försök gjorts att sätta eld på byggnaden.

Nu läser vi plötsligt i NWT och VF att fastighetsägaren säger vilja bygga bostäder av den gamla skolbyggnaden. Och att Stadsbyggnadsnämnden tycker att det är en förträfflig idé. Men någon hiss får de inte bygga i huset. Stadsbyggnadsnämnden vill nämligen ”skydda byggnadens kulturhistoriska värden”. Och ombyggnaden ska ske i samråd med Kommunen.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Stadsbyggnadsnämnden och kommunens tjänstemän har ju gladeligen struntat i det storskaliga förfall som pågått i över ett decennium och som i detta nu pågår i hela fastighetsbeståndet på Ulleberg. Det gamla skolhuset har ju redan berövats merparten av sina kulturmiljövärden. Inför öppen ridå. Det borde ni väl kunna konstatera med era egna ögon, kära ledamöter i Stadsbyggnadsnämnden och tjänstemän på kommunen? Eller är det för långt från era sammanträdesrum ut till Ulleberg? Det tar tio minuter på en Solacykel.

Finns det någon som helst konsistens bakom de senaste dagarnas uttalanden om ett bevarande av fastighetens kulturvärden? Och finns det egentligen någon som helst anledning att lita på vad fastighetsägaren säger sig vilja göra? Vad talar för att det är sant eller att man har kompetens att genomföra det.

Nej. Den sällsynt lama och handfallna hanteringen av de vackra gamla fastigheterna vid Ulleberg är tyvärr bara toppen på det isberg som den totala avsaknad av kulturmiljöpolitik som råder i Karlstads Kommun utgör. Här finns tyvärr varken intresse eller engagemang för denna typ av frågor. Varken hos politiker, tjänstemän eller hos media. Det ser vi tyvärr prov på ideligen i dessa dagar.

Karlstads kommun är i skriande behov av en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och Ullebergs gamla särskola är värd en seriös hantering.

Frågan är bara vem som ska ta ansvaret för det?

Fastighetsägaren borde naturligtvis har skött fastigheten mycket bättre. Enligt lagen är man skyldig att hålla sina fastigheter i ett välvårdat skick. Kommunen borde enligt lagen se till att fastighetsägaren blivit varse detta. Dessutom har de ett övergripande ansvar för att vårda kommunens kulturmiljöer. Det ingår i deras ansvarsområde enligt Plan- och Bygglagen. Missköter de det ansvaret är det Länsstyrelsen i Värmlands ansvar att ingripa. Det är nämligen deras ansvar att sköta tillsynen av att kommunerna sköter sina uppgifter.

Men också Värmlands Museum borde agera i ärendet kan man tycka. Liksom de olika bevarandeföreningarna. och ett större intresse för bevakning av dessa frågor från media hade varit klädsamt.

Fastighetsbeståndet på Ulleberg är jämte I2, gamla lasarettet och gamla seminariet tveklöst ett Karlstads vackraste exempel på storslagna institutionsbyggnader från denna tid, och borde rimligen vara värde en bättre behandling. Nyligen föreslog signaturen ”Matilda” i en kommentar till ett inlägg här på Stadsmiljöbloggen att man skulle kunna göra en konstskola av de gamla husen, som man gjort på ”Mekan”, dvs Kungliga Akademiska Konstskolan i Stockholm. Det tycker jag lät som en spännande och visionär idé.

Vad tycker du?

Karlstadkännaren och profilen Sven Larsson har lämnat oss

Sven Larsson på ett foto taget av Per Berggrén. Klicka för större format.

I NWT den 18 juni läser jag att karlstadpojken, lokalhistorikern och profilen Sven Larsson lämnat oss, 87 år gammal. Personligen lärde jag känna Sven genom mitt eget intresse för kulturmiljö och under min tid som styrelsemedlem i Karlstad Lever, där även Sven var medlem sedan många år. Svens kunnande om lokal kulturhistoria var som en outtömlig källa att ösa ur. Och närhelst man körde fast i sin källforskning kunde man alltid vända sig till honom.

I en intervju i Carlstadgillets tidskrift Gillet 2006, skriven av Runo Gäärd och Per Berggrén, berättar Sven Larsson om sitt historieintresse i samband med firandet av hans 85-årsdag:

– Intresset började redan i ungdomen. Jag fick bland annat följa med skolinspektören Bror Larsson på en roddtur till älvmynningen och titta på ruinerna efter kaplanens hus. Detta var vid Kaplansholmen som tidigare hetat Prästholmen. Mycket lärde jag mig genom muntliga traditioner, det vill säga genom att prata med åldringar. Jag fick åka med farfars vagnar och hörde de gamla berätta. Majoren C E Nygren tog mig med överallt. Hans böcker om Karlstad läste jag liksom Dalgrens, Mobergs och Ronges. Jag hade flera diskussioner med lektor Moberg och Mats Ronge lånade flera bilder till sin bok Det gamla Carlstad. Jag läste mer och mer och forskade bland annat i namnen kring Karlstad, till exempel Fintatorp, där det bodde finnar.

Sven Larsson har under årens lopp skrivit en mängd artiklar i olika sammanhang, i föreningsblad, lokala gratistidningar, i Värmlandsbygden och i Karlstadstidningen.

– Jag har skrivit om Karlstad under sex sekler och byggnader som till exempel fängelset som ”härbärgerat” Raskenstam. Han var för resten född och uppvuxen på Herrhagen. Andra byggnader som jag skrivit om är Våxnäs, Sandbäckens och Sundsta herrgårdar samt vattentornet på Herrhagen. Jag skrev också om den gamla båten av kostertyp som upptäcktes 1896 då Riksbankens hus på Järnvägsgatan skulle byggas. Båtresterna är från tidig medeltid. Vidare har jag forskat kring och skrivit en del om kända Karlstadsoriginal som ”Hybelejen”, ”Brollan”, ”Rört”, ”Kôllberg”, ”Steppar-Bengt”, ”Finn-Otto”, ”Elefanta” – som jag är släkt med – och så ”Kalle Knepig” förstås, berättar Sven i intervjun i Gillet.

Få kunde göra dessa Karlstadoriginal så levande i sina historier som Sven Larsson. Alltid hade han en ny historia på lager. Och alltid gjorde han det med sin omisskänliga humor och glimt i ögat.

Men nu har han berättat sin sista historia för oss härnere på jorden Sven. Nu är det upp till oss andra att hålla hans historier levande och föra hans berättartradition vidare. Sven själv, han har alldeles säkert tagit plats däruppe i Karlstadhimlen, tillsammans med ”Rört”, ”Steppar-Bengt”, ”Hybelejen” och alla de andra. Tänk vilka historieberättarstunder de ska ha däruppe. Jag avundas dem faktiskt.

Tack för allt Sven!

Botrygg byter väggar efter fuktlarm

JMs nyuppförda hus i Hammars Park. Foto: Peter Vilén

– De stora byggjättarna har inte samma fokus på förvaltning av husen, det säger Michael Cocozza, vd för Botrygg, i en artikel i Byggvärlden den 9 maj med anledning av fuktlarmet i enstegstätade hus. Botrygg överger riskkonstruktionen och ska nu endast bygga ytterväggar i betong.

Botryggs beslut kommer kort efter att ingenjören Peter Vilén slagit näven i bordet och startat en rikstäckande kampanj mot vad han anser vara rent byggfusk. Trots att byggmetoden redan rönt mycket kritik bland annat efter flera fall av omfattande mögelskador i nybyggda hus, fortsätter enligt Vilén de stora byggbolagen att använda metoden. I Västra hamnen i Malmö rev Skanska ned fasaderna på sitt stora flerfamiljshus som byggdes till Bo01-utställningen. Det var försett med tunnputsade cellplastväggar, träreglar och kartonggips som hade blivit så fuktskadat att det krävdes en omfattande renovering.

- När jag sedan kom till Hammars park såg jag hur JM byggde nya bostadsrättshus med samma typ av lättväggar utan luftspalt. En del av husen har till och med kartongklädda gipsskivor som är väldigt fuktkänsliga och fasaden är täckt med en tunn tät puts som kan stänga inne fukt. Husen från JM har mineralullsskivor istället för cellplast som putsbärare. Men Peter Vilén är lika upprörd ändå.

– Det här är en skräpmetod som aldrig borde ha införts, anser han. Tyvärr är nästan alla moderna bostadsrättshus byggda med sådana här fasader. Husen säljs sedan till snälla okunniga privatpersoner som drabbas av höga reparationskostnader i framtiden. Och det vill man knappast utsätta högt belånade barnfamiljer för, så i slutändan kan det drabba alla skattebetalare, tror Peter Vilén.

För kort tid sedan startade därför Peter Vilén en kampanj för att försöka stoppa byggmetoden. Han har kontaktat Konsumentverket, JM:s högsta ledning, Villaägarnas riksförbund, Mäklarsamfundet, bostadsministern och byggtidskrifter. Fler står på tur.

Och kampanjen har alltså uppenbarligen redan burit frukt i och med Botryggs val att nu helt lämna metoden. Fler lär komma inom kort, även om många av de stora byggbolagen, som t ex JM, envist fortsätter att försvara byggmetoden.

Frågan kvarstår dock vad som kommer att hända med de fastigheter som de senaste åren byggts med denna metod och som sedan sålts för dyra pengar, inte sällan i sjönära lägen i områden som till exempel Hammarby Sjöstad och Vågmästaren i Karlstad.

Och hur är det egentligen med det som uppförts det senaste året i det expansiva Karlstad? Att BoKlok-husen på södra Råtorp är byggda med denna metod är känt sedan tidigare. Men hur är det t ex med Mitt i City-huset och kuberna uppe på taket? Och med det som uppförs i detta nu ute på Vågmästaren, Barkassen, Pinassen, Orrholmen, Strand och Viken?

Kulturmiljö – ett smörjmedel istället för en bromskloss

Innergårdsmiljö på Tingvallagatan i Karlstad. Foto: Peter Sörensen

”Bevarande av gamla kulturmiljöer har av många länge ansetts stå i vägen för utveckling och nya jobb. Men så är inte fallet längre. I dag anses platsens betydelse för regional tillväxt ha stor betydelse och då i synnerhet den kulturella miljön.”

Detta läser vi i en intressant artikel skriven av Peter Lindskog-Bodin i tidningen Fastighetsförvaltarens webbutgåva. Vi tar oss här friheten att nedan publicera artikeln i sin helhet.

Bortsett från att vårt kulturarv visar våra rötter, bakgrunden till vad vi är i dag och är något att luta sig mot för att finna självidentitet, anses det i dag även vara själva motorn i utvecklingen. I den globala konkurrensen tävlar inte bara länder med varandra, utan även regioner i länder om utveckling och nya jobb genom att locka till sig kreativa individer, såsom innovatörer, människor som skapar nya företag, IT-experter, arkitekter, kulturpersonligheter, osv.

Det gamla lockar
Genom att begreppen har vänt från att anses vara en bromskloss till att bli ett smörjmedel för samhället har kulturmiljöer fått den status de förtjänar. Fastighetsägaren Christer Harling i Göteborg har lyckats dra till sig ”trendiga” hyresgäster inom rörelser och yrkeskategorier på frammarsch och framgångsfaktorn har varit att ”ta vara på de kulturhistoriska värdena och återställa i stället för att riva och bygga nytt.”

Gammal gatsten framför asfaltsdjungel
På kommunernas gatuenheter har man under lång tid dragit sitt strå till stacken på många håll i landet genom att återskapa gatubeläggningar. I många kommuner har de gamla stadskärnorna fått sina ursprungliga gatubeläggningar med gatsten eller i vissa fall kullerstenar. Enligt professor Christer Berg på Sveriges Lantbruksuniversitet är det allra viktigaste just att bevara gator, torg och ursprungliga beläggningar. En splittrad stadsbild kan få struktur av en samlad gatubeläggning. Inte heller att förglömma är att 60 procent av vårat blickfång när vi är ute och går är just marken och vad är då vackrare än att fästa blicken på runda kullerstenar.

Unika fasadmålningar upptäckta under lager av fusklagningar med sprutputs och plastfärg

Restaurerad putsdekor och fasadmålningar från 1800-talet.

Vid en besiktning av en fastighet i stort behov av fasadrenovering gjorde entreprenören en märklig upptäckt. Gömda under putsen fanns målningar som var över 100 år gamla”, läser vi i tidningen Fastighetsförvaltarens webbutgåva.

Nu växer en kulturskatt fram under byggnadsställningarna på Tegnérgatan 4 – kvarteret Hälsan återfår sin skönhet anno 1884. Fastigheten som ligger i korsningen Tegnérgatan/Tulegatan i Stockholm, uppfördes 1884. Den är en av få byggnader vars fasad med rustiseringar och stuckaturer finns bibehållen under lager av puts och plastfärg. Efter årtionden av tillfälliga lagningar ska nu byggnaden restaureras med gamla metoder och material. Under 2008 visas den nya byggnaden såsom den uppfördes – för över 100 år sedan.

Fasaden är gjord av kalkputs som i dag är täckt med flera lager alkyd- och plastfärg. Nu ska det blottlagda tegelverket åter putsas upp med kalkputs och därpå målning med Goltlandskalk i sju tunna strykningar. Bottenvåningen och stuckaturdetaljer målas i linoljefärg.

– Det finns inte många hantverkare som ”har detta i fingertopparna” längre, att jobba på det här sättet. Huset ska inte få något av de moderna putssystemen som används vid nyproduktion av fastigheter i dag. Den här fasaden gör vi ”för hand” både vad gäller material och metoder. Detta är sann byggnadsvård, säger Stefan Karlsson som är arbetsledare på Stark Fasadrenovering och leder projektet.

Operation Karlstad lyfter på hatten för fastighetsägaren Probitas, och önskar att flera följde deras exempel.

Läs hela artikeln här.