Att bygga stad

Staden har plötsligt blivit på modet igen. Men inte den funktionsuppdelade staden, med bostäder för sig, kontor för sig, och köpcenter för sig. Utan den klassiska europeiska staden där allt händer sida vid sida, blandstaden. I de planer som tas fram runt omkring i Sverige finns det ett ord som återfinns i nästan var och av dem. Stadsmässighet. Man vill att det som byggs ska vara klassisk blandstad. många fall idag att vi måste bli bättre på att bygga levande stadsmiljöer. Men vad innebär det egentligen? Hur bygger man egentligen stad?

Enligt urbanforskaren Jane Jacobs förutsätter uppkomsten av stadsmässighet att ”en anhopning av främlingar” samt att ”variation eller mångfald maximeras”. Staden måste vara spännande och ha en omväxlande miljö för att fungera. Det räcker inte med parker, skolor och bra bostäder för att skapa en bra stadsdel, menar Jacobs som är öppet kritiskt mot den ortodoxa funktionalistiska och funktionsuppdelade planeringstraditionen som legat till grund för stadsplaneringen sedan 1940-talet. Enligt Jacobs är denna tradition istället direkt stadsfientlig och har skapat stadsmiljöer präglade av monotoni, ensidighet och tristess.

En väl fungerande stadsdel bör enligt Jacobs präglas av folkliv, handel, intresseväckande företeelser samt olika användningsområden. Genom att en gata tillför sociala, ekonomiska och fysiska kontinuiteter kan en stadsdel bli en del av stadens större nätverk. Den viktigaste uppgiften för en fungerande stadsdel är att agera som en koppling mellan gatorna och den politiska makten i staden.

Kärnan i Jacobs teori består av fyra olika kriterier för att en stad ska utnyttja dess potential på bästa sätt. Om kriterierna uppfylls uppstår en mångfald i staden tillsammans med betydelsefulla ekonomiska användaregenskaper. För att en stad eller stadsdel ska kunna utnyttja dess potential krävs det att samtliga kriterier är uppfyllda.

1. Det första kriteriet går ut på att stadsdelen måste ha mer än en primär funktion, det vill säga att stadsdelen ska vara funktionsintegrerad och att den bör innehålla bostadsområden, arbetsplatser, detaljhandel och restauranger med mera. Denna mix av olika primära funktioner är en förutsättning för att skapa en levande stadsdel, med människor i rörelse dygnet runt.
2. Det andra kriteriet innebär att stadsdelen måste vara uppbyggd av korta rutnätsbundna kvarter, vilket betyder att gatorna måste vara korta och i ett stort antal för att främja cirkulation av människor. Om gatorna är för långa kan det innebära att en viss plats endast kan nås via en väg, vilket motverkar ett varierat flöde av människor i stadsdelen. För att uppnå detta kriterium bör kvarteren vara kontinuerliga, ha fasader i gatuliv och delas av tvärgator.
3. Det tredje kriteriet består av att stadsdelen måste innehålla en variation av olika typer av byggnader. Flertalet av dessa byggnader bör vara gamla och slitna för att på så sätt reducera hyresnivåerna. Med låga hyreskostnader ökar mångfalden bland boende och näringsidkare. Jacobs menar att nya byggnader endast huserar lönsamma, starkt subventionerade, standardiserade eller väletablerade företag eftersom det endast är dessa som har råd med de höga omkostnader som nya byggnader innebär. För att uppnå en mångfald i staden krävs både företag som går med hög vinst som företag som går med låg vinst.
4. Det fjärde och sista kriteriet innebär att stadsdelen behöver en hög koncentration av människor för att det ska finnas ett underlag till de övriga kriterierna. En del av människorna bör bo i stadsdelen för att mångfald ska uppstå.

Läs också sidan Hur bör en stad se ut.