Kulturmiljöfrågan har blivit en het potatis. Alla tiger. Klicka på bilden och se reportaget.

När TV4s redaktion under torsdagen ställer Karlstads Kommun mot väggen i ännu ett reportage följer kommunens politiker och tjänstemän samma manér som man följt under de snart fyra år som Operation Karlstad försökt väcka debatt i kulturmiljöfrågan. De tiger och vägrar ställa upp på intervjuer och hoppas att stormen ska blåsa över. Det är fegt och det är djupt oansvarigt.

–Det är inte mitt ansvar att inte kommunfullmäktige verkställt ett beslut från 1984, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Håkan Holm i en kort kommentar.

Men det är ju i själva verket just hans, och Stadsbyggnadsnämndens, ansvar att genomföra beslutet. För kommunfullmäktige tog nämligen, efter ett förarbete som pågått i åtta år, 1984 ett enhälligt beslut om att visa de i den gjorda inventeringen en ”synnerlig omsorg”. Och detta uppdrag gick just till Stadsbyggnadsnämnden. Alla andra kan läsa det innantill nedan. Och det borde Håkan Holm också kunna göra.

Kopia på beslutet som togs i KS 15/10 1984. Och enhälligt i KF 15/11. Klicka för stor bild.

Kommunfullmäktige fullföljde alltså i verkligheten, i motsats till vad Holm hävdar, beslutet. Men det har uppenbarligen Stadsbyggnadsnämnden struntat i. Håkan Holm har struntat i det. Och nämndens övriga ledamöter likaså. Liksom alla deras företrädare sedan beslutet togs 1984.

Hur har detta kunnat ske? Varför har ingen reagerat på det? Nog måste väl Stadsbyggnadsnämnden ha förstått att detta beslut slog fast en långsikt hållning i frågan. Och att det inte var något som var avsett att genomföras under ett år. Har Kommunfullmäktige ingen kontroll av att de beslut som fattas genomförs och efterlevs? Hur står det egentligen till med kontinuiteten och långsiktigheten i beslutsfattandet? Den frågan är jag övertygad om att Karlstadborna vill ha ett klart och tydligt svar på.

–Vi har brustit i tillsynen och ska nu inleda en dialog med ägaren till Glumshammars Gård, säger plan- och byggchef Marie Eddeborn.

Uppenbarligen har hon därmed, i motsats till stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm, uppfattningen att inventeringen trots allt borde ha följts. Det handlar ju dock inte bara om gården i Glumshammar, utan om alla de utpekade fastigheterna och miljöerna i den 160 sidor tjocka inventeringen. Och om ett kommunfullmäktigebeslut som ingen efterlevt på över 20 år. Frågan är om det någonsin efterlevts. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt. Och från Operation Karlstad fortsätter vi att driva frågan tills den är grundligt utredd.

Under tiden står Karlstad Kommuns mest värdefulla kulturhistoriska miljöer och förfaller vind för våg, utan varken skyddsmärkning, långsiktig förvaltning eller tillsyn från Karlstads Kommun. Och utan att någon politiker bryr sig eller tycker att det angår honom eller henne. Så fungerar politiken i Karlstads Kommun år 2009.

TV4 Värmland uppmärksammar nu hur Karlstad Kommun i över 20 år kunnat strunta i att efterleva det långsiktiga kulturmiljöprogram som man i Kommunfullmäktige 1984 fattade beslut om att man skulle arbeta efter. TV4s reporter Albin Norén har tillsammans med Peter Sörensen, talesman för Operation Karlstad och länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen, besökt Glumshammars Gård med anor från 1700-talet, en av de gårdar som pekades ut i inventeringen 1984. En ”synnerlig omsorg” skulle kommunen enligt beslutet i kommunfullmäktige verka för att visa de utpekade kulturhistoriska intressanta miljöerna. Men hur har det egentligen gått med den saken?

Se hela reportaget här.

I TV4s nyhetssändning ikväll, torsdag den 15 april, svarar stadsbyggnadsnämnden ordförande Håkan Holm på den frågan. Missa inte det.

Läs också Hotad miljö – Glumshammars Gård samt Karlstad Kommuns kulturmiljöer förfaller vind för våg trots beslut i Kommunfullmäktige

Ämnet kommer också att inom kort tas upp i ett längre reportage i numera värmlandstäckande Kanal12. Mer information om detta vid senare tillfälle.

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

”Med anledning av ett flertal uppmärksammade fall där kommunen tyckt en sak och länsstyrelsen en annan har stadsbyggnadsförvaltningens tjänstemän och politiker nu bjudit in till en informell diskussionsträff med Länsstyrelsens handläggare. Förhoppningen är att man ska kunna få en bättre förståelse för de olika bedömningarna som gjorts.”

Munblåsta originalfönster bytta mot moderna aluminiumfönster. Är kulturmiljön oförvanskad?

Detta läser vi i en artikel i VF den 21 februari, och det är glädjande att konstatera att den tillsynsrapport som Länsstyrelsen levererade i december 2008 efter en anmälan från Operation Karlstad i april 2008, fått saker att hända på Karlstad Kommun. I tillsynsrapporten fick ju kommunens bygglovshandläggning allvarlig kritik på en rad olika områden. Och det råder ingen som helst tvivel om att det finns en rad allvarliga kunskapsbrister inom Karlstad Kommun när det gäller efterlevnaden av Plan- och bygglagen.

– Vi har samlat alla våra ifrågasatta ärenden i en mapp och tänker be att Länsstyrelsen förklarar varför de har bedömt som de har gjort, säger Håkan Holm.

Fönster- och fasadbyte på 1920-talsvilla i utpekad kulturhistorisk miljö. Förvanskning eller inte?

Bland ärendena i denna mapp finns enligt artikeln de fyra fall som utgjorde referensfall i Operation Karlstads anmälan våren 2008 – dvs Graninge Värdshus, Tempelriddarhuset, Råtorpsvägen 9 samt gamla matsalen på Kasernhöjden. Men också det gröna huset på Stockfallet samt det omtalade citronhalvefönstret.

–Vi måste ha bättre samsyn när det gäller tolkningen av varsamhetsparagrafen, säger Håkan Holm.

Det är riktigt. Naturligtvis måste man det. Här finns uppenbarligen en rad kunskapsbrister. Men problemet är mycket större än så.

Graninge Värdshus innan fönsterbytet. Jämför bild nedan efter fönsterbytet. Klicka för stor bild.

Bristande efterlevnad av varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3:10, är förvisso ett av de problemområden som Karlstads Kommun måste ta itu med. Men i de nämnda fallen handlar det inte om varsamhetsparagrafen, utan om hanteringen av utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer, dvs PBL 3:12. Och vad detta beträffar kunde Länsstyrelsen i sin tillsynsrapport konstatera att det var uppenbart att Karlstad Kommuns bygglovshandläggare i sin lovgivning inte alls tagit hänsyn till ambitionerna i den kulturmiljöinventering som klubbades igenom i fullmäktige 1984. Man har helt sonika struntat i det.

Graninge Värdhus efter fönsterbytet. Varsam ombyggnad? Förvanskning?

1984 beslutade Karlstad Kommuns Kommunfullmäktige att de i den genomförda kulturmiljöinventeringen utpekade husen skulle ägnas en ”synnerlig omsorg”. Så har alltså överhuvudtaget inte skett. Istället har man tillåtit att husen rivits, skövlats och förvanskats vind för våg. Något som pågår än denna dag år 2009, 25 år efter att inventeringen gjordes. Det är väl knappt någon fastighetsägare som ens fått information om att deras hus är utpekat. Och några skyddsbestämmelser i plan har husen aldrig fått. Vad kan det bero på?

Malmtorgsgatan. Ett och samma hus. Två olika färgsättningar. Varsamhet? Förvanskning?

Skyddsmärkningarna, dvs de verktyg som kommunen tilldelats för att efterleva de krav som ställs enligt PBL, används inte i Karlstad Kommun. Man verkar varken veta vilka de är eller hur de ska användas. Istället ligger verktygen oanvända i botten på verktygslådan, som förefaller stå undangömd i en mörk garderob. Allt medan Karlstads bebyggda miljöer, kulturhistoriskt intressanta eller ej, förvanskas och förfaller vind för våg. Här finns snart inte ett hus kvar som ser ut så som arkitekten avsåg att det skulle se.

Förhoppningsvis kan den nu inledda dialogen råda bot på det. Det är i så fall inte en dag för tidigt.

Grand Hotel anno 1905, då ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Anrika Grand Hotel, byggt 1903, var när det uppfördes ett av Karlstads allra ståtligaste byggnadsverk. Med rikt dekorerad fasad samt påkostad interiör. Om hotellet skrevs bland annat kort efter invigningen;

”Till Hotellet hör två matsalar – lilla och stora matsalen – även dessa synnerligen förnämt och elegant inredda. Stora vintermatsalens väggar äro i likhet med festvåningens klädda med mahognypanel. Särskilt anslående äro de vackra väggdekorationerna, utförda av konstnären H Fredriksson från Stockholm.”

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus. Klicka för stor bild.

Grands anrika matsalar och de vackra väggdekorationerna fanns kvar ännu in på 1990-talet. Men är idag fullkomligt skövlade. Idag finns norska klädkedjan Cubus i lokalerna, och inte ett spår finns kvar av den pompa och ståt som här en gång rådde.

Det är en sorglig flathet våra kulturmiljöansvariga politiker och tjänstemän uppvisat i frågan. Hur kan en sådan storskalig kulturmiljöskövling tillåtas?

Historien om Grands matsalar. Kulturmiljöskövling i den högre skolan.

När nattklubben Wapen & Co invigdes på 1980-talet fanns det mesta trots allt kvar. Jag var själv på plats och såg det. Väggdekorationerna, en vacker fontän mm. Men sedan har alltsammans förstörts, bit för bit. Utan att någon av våra kulturmiljöansvariga reagerat.

Detta trots att interiörer av den här typen är fullt möjliga att skydda via skyddsbestämmelser i plan med stöd av Plan- och Bygglagen. Och genom löpande dialog med fastighetsägaren. Vilket, om man ska gå efter lagen, också borde skett. Ändå har ingen lyft ett finger.

Grand Hotels pampiga entré mot Drottninggatan. Skövlad på 1980-talet.

Hanteringen av Grand Hotel är istället närmast som en provkarta på alla de uppenbara brister som Karlstad Kommun uppvisar i hanteringen av stadens och kommunens kulturmiljöer. Först den gräsliga ombyggnaden av taket som tilläts ske på 1940-talet. Sedan gallerian som på 1980-talet skövlade den pampiga entrén och fasaden mot Drottninggatan. Och så den sorgliga skövlingen av Grands Matsalar som tog sin början också den på 1980-talet.

Alltsammans klockrena exempel på hur det kan gå när en kommun fullkomligt tappat greppet över skyddet av sin kulturmiljö. Det är inte bara en präktig kulturmiljöskandal utan dessutom ett flagrant tjänstefel och därmed också nära nog ett lagbrott. Kommunen har nämligen en lagstadgad skyldighet att skydda sin kulturhistoriskt intressanta bebyggelse från just den här typen av förstörelse.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Och förstörelsen, den fortsätter in i våra dagar. Nu hotas det redan hårt åtgångna Grand Hotel nämligen av ännu en kulturmiljöskövling. I en artikel i NWT den 24/9 2008 läser vi att den nuvarande ägaren, det danska egendomskonsortiet Investea A/S och KS Karlstad Bymidte A/S, planerar att bygga om fastigheten, inklusive den pampiga festvåningen på övre plan, från studentbostäder till superexklusiva bostadsrätter.

”Grands gamla matsal med sina takmålningar och sju meter i takhöjd omvandlas till salong i en av de mindre lägenheterna, på 225 kvadrat, läser vi i artikeln.”

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

–Det är obegripligt att man tillåtit en förstörelse av de påkostade hotellrummen genom att bygga om dem till enkla studentrum, säger Claes Örtegren, regionansvarig för mellansverige på Omniagruppen som sköter fastigheten åt de danska ägarkonsortiet, när jag ringer upp honom för en pratstund.

-Vi vill återge fastigheten litet av dess förlorade charm, fortsätter Örtegren.

Det låter ju bra. Och jag kan inte annat än instämma med Örtegren.

Det är obegripligt hur man kunnat tillåta en sådan storskalig kulturmiljöskövling. Därför hoppas jag att stadsbyggnadsnämnden nu tar sitt ansvar och skyddsmärker det vackra hotellet, och därigenom skyddar dess kvarvarande värden. Som t ex den pampiga matsalen på övre plan, vars värden naturligtvis inte ska få förvanskas. Och vars lokaler naturligtvis helst borde förbli offentliga. Något Örtegren inte alls är negativ till.

-Hittar vi bara en intressent till den gamla matsalen så ser vi det som den bästa lösningen, säger Örtegren.

Låt oss hoppas att så sker. Lokalerna är fantastiska. Och menar Örtegren och det danska konsortiet verkligen allvar med att de vill medverka till att återge Grand Hotel litet av dess forna status, så skulle det hedra dem.

Varför inte i samband med detta passa på att återställa takets ursprungliga utseende samt fasaden och entrén i bottenvåningen mot Drottninggatan. Sannolikt gör ägarna ändå en god affär på omvandlingen av huset till exklusiva bostadsrätter.

Fotnot: Ombyggnaden av Grand Hotel ska utföras av Hus & Bygg och arkitekt är Black Mountain/Nils Smedmark Arkitekter | Läs artikel i Byggindustrin |

Kasernhöjdens värden värnas i beslut av Stadsbyggnadsnämnden

När det i NWT nyligen presenterade, och här på Stadsmiljöbloggen kommenterade, förslaget till vidareutbyggnad av Kasernhöjden var uppe till diskussion i Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad, stötte det på patrull, läser vi NWT den 16 oktober.

Det kanske kan bli ett 75 meter högt hus i glas på Kasernhöjden i Karlstad. Men placeringen behöver diskuteras, konstaterar nämnden.

– Men det blir definitivt inga nya skolbyggnader eller lyxiga bilhallar, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Håkan Holm (s).

Nämnden anser att byggnaderna skulle skymma kasernerna och att ett sådant ingrepp skulle innebära att den fina tallbacken försvann.

– Vi måste ha respekt för Kasernhöjden. Det är högst osannolikt att vi säger ja till det, säger Håkan Holm.

Operation Karlstad är för en gångs skull helt eniga med Stadsbyggnadsnämnden. Beslutet visar på att nämnden tar sitt uppdrag på stort allvar och värnar såväl områdets som stadens värden. Mycket bra.

Albér Fastigheter, som ligger bakom planerna, ska dock ha en eloge för det utmärkta förädlingsarbete de hittills gjort med att förvandla det gamla kasernområdet till ett av Karlstads vackraste och mest exklusiva (men ej dyraste) bostadsområden. Många kommuner med liknande nedlagda kasernområden skulle med fördel kunna förlägga ett studiebesök till Kasernhöjden i Karlstad.

Onsdagen den 23 april lämnade Operation Karlstad till Länsstyrelsen i Värmland in en formell anmälan av allvarliga brister i efterlevnaden av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer inom Karlstads Kommun. Som underlag till anmälan lämnades fyra ärenden som var för sig tydligt exemplifierar de brister som vi menar föreligger. Anmälan lämnades till Magnus Ahlstrand, Ingrid Tilly samt Göran Wettergren på Länsstyrelsen i Värmlands Samhällsbyggnadsenhet och kopior gick till berörda parter samt till tidningar, radio och teve.

I anmälan hävdar vi att en rad brister i ärendehanteringen föreligger och att detta allvarligt hotar Karlstads Kommuns bebyggda kulturarv. De brister som påpekats är bl a:

• Regelmässigt tillåts om- och tillbyggnader som avsevärt förvanskar de värden som PBLs varsamhetsparagrafer är avsedda att skydda
• Regelmässigt utses byggherren själv till kvalitetsansvarig, något som knappast kan anses vara förenligt med lagens intentioner
• Den lagstadgade löpande tillsynen av lagarnas efterlevnad framstår obefintlig
• Skrivningar av lov framstår ofta luddigt formulerade och saknar inte sällan helt formell bäring i lagtexterna
• Kunskapen om arkitektonisk stilhistoria hos Stadsbyggnadsförvaltningens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter förefaller bristfällig
• Kunskapen om innehållet i och bakgrunden till PBLs varsamhetsparagrafer hos Stadsbyggnadsförvaltningens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter förefaller bristfällig
• En allmänt spridd uppfattning att PBLs varsamhetsparagrafer endast gäller särskilt utpekade byggnader synes föreligga hos Kommunens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter, men också hos fastighetsägare och byggföretag. Detta trots att det i PBL 3 kap 10 § tydligt står skrivet att lagen gäller ALLA fastigheter, och oavsett om åtgärden är bygglovspliktig eller ej
• Samsynen mellan kommunens olika förvaltningar samt mellan de politiskt tillsatta nämnderna kring vilka stadens kulturmiljövärden är och hur man ska värna och förvalta dem förefaller saknas helt
• Skrivna instruktioner för hur och med vilka metoder och material underhåll av q-märkta fastigheter ska ske förefaller helt saknas inom kommunen
• Handläggningstiden för ärenden, t ex anmälda svartbyggen, förefaller alldeles för lång. Pågående förvanskningar hinner i många fall avslutas innan kommunen ens fått iväg en skrivelse. Rutiner för prioritering bland ärendena förefaller helt saknas
• Kommunikation och samarbete mellan kommunens förvaltningar och nämnder, samt mellan Kommun, Värmlands Museum och Länsstyrelsen förefaller lämna mycket övrigt att önska

Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer

• 3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

• 3 kap 12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

• 3 kap 13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).

• 3 kap 17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras. Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Här kan du ladda ner den anmälan (exklusive bilagor) som skickades till Länsstyrelsen. Den fulla anmälan omfattar inklusive bilagor närmare 100 sidor. För ytterligare information kontakta Operation Karlstads Peter Sörensen på mobil 0730-20 52 82 eller via mail.

Nu på förmiddagen har jag haft ett intressant samtal med en av de mer aktiva politikerna här i staden, och fått klart för mig bakgrunden till Håkan Holms utspel på gårdagens kommunfullmäktige. –Säger ni nej till höghuset så vill inte Löfbergs Lila och Anders Löfberg bygga alls. Ett uttalande som av stora delar av församlingen mottogs med förvåning, då detta för de flesta var helt nya fakta.

–Bakgrunden till att de kräver att få bygga höghuset är rent ekonomisk, förklarar personen jag talade med.

Men att just dessa 50 lägenheter skulle vara avgörande för projektets ekonomiska bärighet har jag, och flera andra med mig, haft svårt att riktigt förstå. Det borde väl vara nog så lönsamt att bygga de övriga 700 lägenheterna på detta synnerligen attraktiva område, omgivet av vatten och mitt i stan. Eller?

–Det är inte så Anders Löfberg tänker. Löfbergs syfte med att bygga ett stort höghus på denna synnerligen vackra udde är att skapa lägenheter av en lyxklass, och en prisnivå, som vi tidigare inte skådat i Karlstad. Byggandet av höghuset kommer därigenom att driva upp prisnivån på resten av området, och i resten av Karlstad också för den delen. Och därigenom kommer det skapa en ännu bättre lönsamhet för Löfbergs i projektet som helhet, eftersom höghuset byggs först, förklarar min politikerkamrat.

–Den effekten såg vi tydligt när vi byggde Vågmästaren, Karlstads hittills dyraste område. Då drevs priserna upp på bred front i hela Karlstad, både på nytt och gammalt, och både på lägenheter och hus.

Den sanningen köper jag. Så tänker naturligtvis en vinstmaximerande exploatör. Jag kan förstå att Anders Löfberg kan tjäna ytterligare några kronor genom att exploatera Tyggårdsviken på det sättet. Håkan Holms prat om att området behöver ytterligare ”en dragare” är naturligtvis bara tomt prat. Och den estetiska debatten om husets lämplighet för områdets och stadens bästa, och tramset om en ”markering av udden” har naturligtvis redan från första början bara varit en skendebatt. Saken har varit avgjord långt innan den började skendebatteras. Det är lätt att se så här i efterhand. Stadsplanerare som haft en annan åsikt har fått sig en smäll på nosen. Och alla andra med liknande åsikter likaså.

Det som avgör hur Tyggårdsviken ska byggas är alltså vad som får slutsumman på Anders Löfbergs kalkylark att bli så hög som möjligt. Inget annat. Där kan jag förstå att höghusen kan ha en positiv effekt. För området, staden och stadsmiljön har det naturligtvis ingen sådan effekt. Det förstår de flesta. Men det struntar Anders Löfberg i. Så går der det till när exploatörerna får bygga staden. Då blir det staden där plånboken styr.

Kanske är det dags att döpa om Karlstad från Solstaden till Plånboksstaden?

I NWT kan vi den 6 december läsa en artikel om hur man på Kommunfullmäktiges senaste sammanträde bland annat diskuterat höghusens vara eller inte vara i Karlstad. Inte oväntat är stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm för, medan en rad andra är mer tveksamma, som t ex Mattias Fröding (kd).

Att frågan diskuteras är glädjande. Och ett friskhetstecken för stadsmiljödebatten. Debatten om höghus är aktuell i de flesta svenska kommuner efter att miljöfrågan seglat upp på dagordningen.

–Vi behöver förtäta mer och då måste vi tillåta lite högre bebyggelse. Alternativet till förtätning är att breda ut staden och det är mycket sämre ur miljösynpunkt, säger Håkan Holm i artikeln.

Och för en gångs skull är jag benägen att hålla med honom. Så långt har Håkan Holm nämligen gjort sin hemläxa. Det är idag ett väl känt faktum att det är klart mer ekologiskt gynnsamt att förtäta och utvidga den befintliga stadskärnan än att satsa på externa etableringar.

Men en förtätning måste ske på stadens villkor, och med ett bibehållande av stadens estetiska och kulturhistoriska värden. Och det är här Håkan Holm förefaller ha slutat läsa sin stadsplaneringsläxa. Estetik och kulturmiljö är inte Håkan Holms starkaste sidor. Dessutom motsäger Håkan Holm sig själv ideligen när han ena stunden pratar om att vi måste förtäta, och nästa stund pratar sig varm för externa etableringar. I sin argumentation använder han uppenbarligen det som bäst tjänar hans syften för stunden.

Visst kan vi bygga höghus i Karlstad. Och jag tycker faktiskt att vi bör göra det. Men placeringen av dem bör ske med omsorg. Hus ska samverka med och förhålla sig på ett naturligt sätt till den miljö och den omgivning där de placeras, oavsett om de är höga eller låga. Höga hus placeras t ex lämpligen på höga platser. Inte på låga. De kan inte bara placeras ut på måfå. Då slår de sönder formatet i och helhetsintrycket av staden och skapar förvirring och otrivsel.

Det nya höga passivhuset ute på Orrholmen är, precis som Mattias Fröding också hävdar i artikeln, ett talande exempel på en direkt olämplig placering av ett höghus. Huset har ingen som helst koppling till sammanhanget utan slår snarare sönder det befintliga områdets väl sammanhållna karaktär och skyline. Det är dålig stadsplanering. Och det behöver vi inget mer av. Idén med passivhus ser jag dock gärna mer av.

Ett annat exempel på direkt felaktig placering av ett höghus är längst ute på udden av Tyggårdsviken. Den placeringen är faktiskt närmast rena skolboksexemplet när det gäller dålig stadsplanering. Miljön längst ute på udden borde istället vara fri från bebyggelse, en småskalig allmänning som blir ett inbjudande första möte med området för gångtrafikanter från Herrhagen och anländande båtgäster från Vänern.

Hela projekteringen ute på Tyggårdsviken känns kraftigt överexploaterad, dåligt genomtänkt och borde ses över. Det är olyckligt när exploatörerna börjar ta över rollen som stadsplanerare.

Därför är det glädjande att flera borgerliga ledamöter på sammanträdet efterlyste en bred, allmän debatt om hur Karlstad ska se ut i framtiden. Och att idén om att anordna en sådan välkomnades även av Håkan Holm. Det ger trots allt anledning till en viss optimism på stadsmiljösidan.

(Insänd som debattartikel till NWT den 6 dec 2007)

Läs också tidigare inlägg Karlstad 200 000 – Karlstad Sjöstaden samt Vilken stad är det vi håller på att bygga?