Förfallet på Ulleberg sätter fingret på Karlstad Kommuns behov av en seriös kulturmiljöpolitik

I över två års tid har Operation Karlstad gång efter annan försökt kasta ljus över det huvudlösa förfall som tillåtits fortgå ute på Ullebergs gamla särskola. Senast vi skrev om det här på Stadsmiljöbloggen var den 29 maj i år. Fastighetsägaren - Gräsdalens Fastigheter AB - har formligen excellerat i konsten att vansköta ett fastighetsbestånd. Husen har fått förfalla vind för våg i över ett decennium. Vissa av fastigheterna har dessutom stått vidöppna för vandaler att härja fritt i. Och ingen har lyft ett finger för att stoppa det.

För två år sedan åkte Operation Karlstad därför dit, tog ett 50-tal bilder och sammanställde ett bildreportage som vi skickade till tidningar, tjänstemän och politiker. Shazam. Då blev det plötsligt liv i myrstacken. Dagen därpå stod stadsarkitekten, fastighetsägaren och media därute och förkunnade yrvaket att det nu minsann var slut på förfallet. Nu skulle den gamla skollokal som var sämst medfaren återställas i fint skick.

I en artikel i VF den 26 juli 2006, dvs för två år sedan, kunde vi bl a läsa “När Karlstads kommun och byggnadens ägare häromdagen tittade till området hade dock de flesta av problemen åtgärdats. Bland annat hade tomten städats upp och den källardörr som av misstag lämnats olåst var nu ordentligt stängd. Den enda ytterligare åtgärd kommunen krävde av ägaren var att takpappen måste göras tät så att huset inte skadas av fukt. Ägaren har till hösten på sig att åtgärda problemet.“

Vad hände? Jo, ett gäng polacker skeppades in och gick loss med släggor på fastigheten. Trädgården skövlades, gamla originaldörrar revs ut och slängdes vind för våg runt huset. Polackerna bodde på madrasser inne i det förfallna huset och bygget sattes efter kort tid blockad av Byggnads. Det arbete som utförts var dessutom av högst tvivelaktig kvalitet.

Sedan dess har förfallet accelererat rejält. Fastigheten är idag helt vandaliserad och förstörd. Helt nyligen har dessutom de gamla originalfönstren rivits ur och tomma hål gapar i fasaden där de en gång satt. Det som kunnat slås sönder är fullkomligt slaget i spillror, väggarna är fullklottrade av grafitti och på flera ställen har försök gjorts att sätta eld på byggnaden.

Nu läser vi plötsligt i NWT och VF att fastighetsägaren säger vilja bygga bostäder av den gamla skolbyggnaden. Och att Stadsbyggnadsnämnden tycker att det är en förträfflig idé. Men någon hiss får de inte bygga i huset. Stadsbyggnadsnämnden vill nämligen “skydda byggnadens kulturhistoriska värden”. Och ombyggnaden ska ske i samråd med Kommunen.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Stadsbyggnadsnämnden och kommunens tjänstemän har ju gladeligen struntat i det storskaliga förfall som pågått i över ett decennium och som i detta nu pågår i hela fastighetsbeståndet på Ulleberg. Det gamla skolhuset har ju redan berövats merparten av sina kulturmiljövärden. Inför öppen ridå. Det borde ni väl kunna konstatera med era egna ögon, kära ledamöter i Stadsbyggnadsnämnden och tjänstemän på kommunen? Eller är det för långt från era sammanträdesrum ut till Ulleberg? Det tar tio minuter på en Solacykel.

Finns det någon som helst konsistens bakom de senaste dagarnas uttalanden om ett bevarande av fastighetens kulturvärden? Och finns det egentligen någon som helst anledning att lita på vad fastighetsägaren säger sig vilja göra? Vad talar för att det är sant eller att man har kompetens att genomföra det.

Nej. Den sällsynt lama och handfallna hanteringen av de vackra gamla fastigheterna vid Ulleberg är tyvärr bara toppen på det isberg som den totala avsaknad av kulturmiljöpolitik som råder i Karlstads Kommun utgör. Här finns tyvärr varken intresse eller engagemang för denna typ av frågor. Varken hos politiker, tjänstemän eller hos media. Det ser vi tyvärr prov på ideligen i dessa dagar.

Karlstads kommun är i skriande behov av en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och Ullebergs gamla särskola är värd en seriös hantering.

Frågan är bara vem som ska ta ansvaret för det?

Fastighetsägaren borde naturligtvis har skött fastigheten mycket bättre. Enligt lagen är man skyldig att hålla sina fastigheter i ett välvårdat skick. Kommunen borde enligt lagen se till att fastighetsägaren blivit varse detta. Dessutom har de ett övergripande ansvar för att vårda kommunens kulturmiljöer. Det ingår i deras ansvarsområde enligt Plan- och Bygglagen. Missköter de det ansvaret är det Länsstyrelsen i Värmlands ansvar att ingripa. Det är nämligen deras ansvar att sköta tillsynen av att kommunerna sköter sina uppgifter.

Men också Värmlands Museum borde agera i ärendet kan man tycka. Liksom de olika bevarandeföreningarna. och ett större intresse för bevakning av dessa frågor från media hade varit klädsamt.

Fastighetsbeståndet på Ulleberg är jämte I2, gamla lasarettet och gamla seminariet tveklöst ett Karlstads vackraste exempel på storslagna institutionsbyggnader från denna tid, och borde rimligen vara värde en bättre behandling. Nyligen föreslog signaturen “Matilda” i en kommentar till ett inlägg här på Stadsmiljöbloggen att man skulle kunna göra en konstskola av de gamla husen, som man gjort på “Mekan”, dvs Kungliga Akademiska Konstskolan i Stockholm. Det tycker jag lät som en spännande och visionär idé.

Vad tycker du?

Varför tillåts Ulleberg förfalla vind för våg?

Några minuters cykeltur från Karlstad city, i sydvästra änden av Gruvlyckan, ett stenkast från Bellevue, och med en hänförande utsikt över hästhagarna vid 4H-gården, ligger Ullebergs gamla särskola.

Skolan består av en väl sammanhållen enhet av synnerligen pampiga och gång mycket påkostade stenhus, jämte Gamla Seminariet och Gamla Lasarettet sannolikt några av Karlstads allra finaste representanter för denna typ av stora, institutionella byggnader.

Verksamheten på den gamla särskolan är sedan många år nedlagd. Och merparten av lokalerna har sedan dess stått mer eller mindre tomma. Karlstads Kommun ägde i många år området, men sålde det för ett antal år sedan till Gräsdalens fastigheter.

Sin pampighet och sitt kulturhistoriska värde till trots har området märkligt nog tillåtits att förfalla vind för våg. Operation Karlstad har i två år med ljus och lykta försökt få Karlstads Kommun, Värmlands Museum och fastighetsägaren att agera. Men utan resultat. Inget händer.

Jo förresten. För två år sedan lovade Karlstads Kommun tillsammans med fastighetsägaren äntligen att ta tag i förfallet. Men först efter att Operation Karlstad tröttnat på deras bristande engagemang och skickat ett fotoreportage med 30 bilder till tidningar, radio och teve. Då stod de därute allesammans.

Fastighetsägaren tog hit några polacker som sov på madrasser i ett av rummen. Bygget sattes i princip omgående i blockad av Byggnads. Och allt rann ut i sanden. Sedan dess har förfallet accelererat ytterligare.

Och allt är som förut. Ingen bryr sig. Trots ett flertal påpekanden från Operation Karlstad. Förfallet är nu i vissa fall mycket långt gånget. Den en gång så ståtliga doktorsvillan är en sorglig syn.

Det som naturen och det bristfälliga underhållet inte lyckats åstadkomma, har vandalerna istället gladeligen bidragit med. Huset står vidöppet för hugade spekulanter. Husets vackra originalfönster och dörrar, som för två år sedan fortfarande var närmast intakta, är idag fullständigt förstörda.

Det som då skulle varit fullt möjligt att restaurera och återställa, är idag bortom all räddning. Fönster och dörrar liggar slängda i högar i och kring fastigheten. Spåren från den gamla skolverksamheten döljs idag i allt högre grad av graffitti, glaskross och byggavfall.

Flera försök att sätta eld på huset har gjorts. Bland annat har polackernas kvarlämnade madrasser tänts på. Men till och med vandaler tvingas inse att stenhus brinner dåligt. Så än står Doktorsvillan där.

Vad är det egentligen som pågår på Ulleberg? Varför bryr sig ingen? Stadsbyggnadsdirektören? Stadsbyggnadsnämnden? Muséets kulturmiljöansvariga? Och vem döljer sig bakom företaget Gräsdalens Fastigheter AB?

Området runt Ulleberg är synnerligen idylliskt. Förfallet till trots. Och vid varje besök jag gjort möter jag engagerade flanörer som bekymrar sig över de vackra gamla husens allt mer försämrade tillstånd. Vanligt folk bryr sig. Varför gör då inte stadens stadsbyggnadsdirektör och stadsarkitekt det? Visst är det märkligt?

Och under tiden som våra ansvariga tjänstemän står handlingsförlamade fortsätter förfallet med förödande kraft. Nu har vandalerna vänt blickarna mot de stora huvudbyggnaderna. Flera rutor har redan slagits ut. Och därifrån brukar förfallet gå raskt utför.

Reagerar ingen nu så kommer Ulleberg snart vara ett minne blott. De pampiga husen kommer att vara så vandaliserade att de blir allt för dyra att restaurera. Och kanske är det just dit fastighetsägaren vill komma. Så att han kan riva hela rasket. Och sälja marken till en vinsthungrig exploatör. Receptet är beprövat.

De höga herrarna, och damerna, folkvalda politiker och anställda tjänstemän, glider gärna runt på stadens gator i sina fina kostymer och dräkter. Klipper band i media och talar om storvulna framtidsprojekt. Men få av dem verkar intresserade av att smutsa ner sina lackskor med ett besök ute på Ulleberg.

Visst är det märkligt. Nog borde Ulleberg vara värt att bevara? Tänk vilket vackert bostadsområde det skulle kunna bli i de gamla skollokalerna. Eller varför inte en skola igen?

Karlstads Kommuns framtidsvision 100 000 har tyvärr visat sig vara en katastrof för stadens kulturmiljöarv. De herrar och damer som skyfflar kol i visionspannan förfaller både ointresserade av och okunniga om stadens historia och kulturarv. I mina ögon är det tecken på en sorglig fattigdom.

Kommundirektören suckar uppgivet att det är politikernas tid vi lever i. Stadsplanedirektören snäser irriterat, säger upp sig och flyttar från stan. Och politikerna, de pratar framtidsvisioner, men tiger när jag försöker göra dem uppmärksamma på vad som sker med Karlstads kulturmiljöer.

Själv känner jag mig förvånad, frustrerad och stundtals rejält uppgiven över deras attityder. Vad tycker folket på gatan tänker jag? De som väljer politikerna? Och som betalar tjänstemännens löner med sina skattemedel?

För om inte politiker och tjänstemän reagerar på förfallet, vem är det då som ska göra det?

Det är en märklig tid vi lever i, funderar jag när jag på väg hem passerar ut genom resterna av den gamla grinden i det numer borttagna staketet runt Ulleberg.

Har du tid över så rekommenderar jag dig att ta en promenad ut och ta en titt på de gamla fastigheterna. Inom kort kan det vara för sent. Myggfritt är det inte. Men garanterat politikerfritt. Och några tjänstemän från Stadsbyggnadskontoret behöver du heller inte riskera att springa på.

Ulleberg ligger knappt tre kilometer från Stadshuset, tio minuter med cykel. Men när jag pratar med politiker och tjänstemän på Karlstads Kommun, så känns det som det ligger på månen.

Läs tidigare inlägg om Ulleberg | 2008-04-30 | 2006-05-20 |

Nya märkliga turer kring upphandlingen av tillbyggnad till Karlstads Teater

Efter att Operation Karlstad här om dagen skrev om att Karlstads Kommun i upphandlingsförfarandet av arkitekttjänster till tillbygganden av Karlstads Teater brutit mot LOU - dvs lagen om offentlig upphandling - har Karlstad Kommun nu kommit med nya besked i frågan.

–Det är benämningen som blivit fel, säger man. Det vi genomfört är en projekttävling, inte ett parallellt uppdrag.

Hmmm. Med tanke på att man själv hela tiden, såväl i pressmeddelanden som i kontakter med media, kallat det ett “parallellt uppdrag” så förefaller detta högst osannolikt, och i så fall högst olämpligt, eftersom det handlar om två helt skilda saker.

Och är det trots allt en projekttävling man avsett att anordna, så förefaller man även här ha brutit mot själva grundfundamentet, dvs offentligheten, i inbjudandet till att delta i tävlingen.

I LOU:s 14 kap under rubriken “Annonsering” står nämligen följande:

5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling skall annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).

Man måste alltså annonsera tävlingen. Utifrån de intresseanmälningar man fått in på en sådan annons gör man sedan ett urval baserat på de kriterier man angivit för urvalet av deltagare.

I detta fall har dock enligt vad Operation Karlstad erfar ingen annonsering alls gjorts. Istället har enligt uppgift stadsplanedirektör Gunnar Persson på egen hand tagit fram en lista på arkitektföretag han ansåg lämpliga för uppgiften. Och jurygruppen har sedan på egen hand gått vidare och gjort ett urval från denna lista. Stick i stäv med lagens intentioner alltså.

–Så får man inte göra, säger en förvånad Claes Larsson, tävlingsansvarig på Sveriges Arkitekter, när jag diskuterar förfarandet med honom.

Vad är rätt och vad är fel? Hur är det egentligen ställt med kunnandet om lagarna inom Karlstads Kommun? I dessa expansiva dagar där all kraft synes ägnas just åt att bygga nytt och expandera för att nå den allt överskuggande devisen “Karlstad 100 000″ torde detta vara kunskap som kan tyckas väsentlig att ha.

Operation Karlstad gräver vidare i saken och hoppas kunna bringa klarhet i omständigheterna.

Upphandlingen av arkitekttjänster kring ombyggnaden av Karlstad Teater - ett brott mot LOU?

Turerna kring ombyggnaden av Karlstads Teater är många och i sanning inte lätta att följa för den som av en eller annan anledning skulle önska göra det. När det gäller den senaste turen är det emellertid en fråga som framför andra känns relevant att ställa sig. Nämligen den om huruvida upphandlingen av arkitekttjänster skett på ett korrekt sätt. Vid en snabb titt kan det nämligen förefalla som om Karlstad Kommun i sin hantering av upphandlingen, via ett sk parallellt uppdrag, brutit mot Lagen om offentlig upphandling - LOU. Och därmed i så fall skulle kunna riskera att hamna inför domstol.

“Inom den offentliga sektorn gäller för all upphandling reglerna inom LOU. Där förekommer inte begreppet parallella uppdrag. Skälet är enkelt, parallella uppdrag finns inte inom offentlig sektor. Offentlig upphandlare som kallar sin upphandling för parallella uppdrag begår lagbrott.”

Detta står att läsa på Sveriges Arkitekters hemsida.

Om användningen av parallella uppdrag inom offentlig förvaltning står på samma hemsida vidare att läsa:

“Arkitekttävlingens direkta tävlingsmoment saknas. Avsikten är inte att kora en vinnare eller ett vinnande förslag.”

“Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekts utvecklingsmöjligheter.”

Ett parallellt uppdrag är alltså INTE en tävling. Tävlingsmomentet saknas och en vinnare kan därför INTE utses. Det parallella uppdraget kan endast användas i ett kunskapsinhämtningsskede av projektet och måste alltså sedan efterföljas av ett konkretiserat upphandlingsmoment, t ex någon form av utannonserad öppen arkitekttävling.

Skulle en upphandling av arkitekttjänster trots allt ske i formen av ett parallellt uppdrag är det ett lagbrott mot LOU - Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – och förfarandet kan då komma att dras inför domstol. Läs mer om att anlita arkitekttjänster genom offentlig upphandling på Sveriges Arkitekters hemsida.

På Karlstad Kommuns hemsida, i ett pressmeddelande rubricerat “Vinnande förslag ger Karlstad Teater ny överraskande form” läser vi:

“Tre arkitektkontor inbjöds till ett parallellt uppdrag och fick lämna förslag på en tillbyggnad som klarar både arkitektoniska och antikvariska krav. Det vinnande förslaget var både ett mycket elegant tillägg till den ursprungliga byggnaden och överraskande i form och materialval.”

“En jury med representanter från Karlstads kommun, Länsstyrelsen och Värmlandsoperan valde Erséus Arkitekters förslag. Förslaget är en halvcirkelformad tillbyggnad i vitmålat trä. Taket är platt och där ska sedumväxter planteras.”

“-Det är ett hållbart byggnadssätt som speglar vår tid och trätraditionen i Värmland utnyttjas, säger Gunnar Persson, stadsarkitekt och medlem i juryn. Det är klassiskt och tidlöst, men ändå nutida.”

I en artikel på samma ämne, publicerad i NWT 2007-06-25 och rubricerad “Rund baksida föreslås för Karlstad Teater” läser vi bl a följande:

“Tre arkitektbyråer fick i april uppdraget att komma med idéer om hur tillbyggnaden ska se ut, förslagen har sedan bedömts av en grupp med representanter från de inblandade förvaltningarna i kommunen, länsstyrelsen och Värmlandsoperan. Det vinnande förslaget kommer från byrån Erséus.”

Här talas alltså helt tydligt om “vinnande förslag” och man förefaller därmed ha hanterat det parallella uppdraget som en direkt upphandling, en sorts tävling. Man har sålunda därefter utsett en vinnare och gett uppdraget till denne. Stick i stäv med lagens intentioner, förefaller det.

Operation Karlstad har, i ambition att reda ut begreppen, varit i kontakt med Sveriges Arkitekters förbundsjurister samt med tävlingschefen Claes Larsson som ser allvarligt på saken. Claes Larsson kommer därför att snarast ta en kontakt med stadsplanedirektör Gunnar Persson för att närmare undersöka hur saken hanterats. Rätt eller fel? Den saken återstår att se.

För ytterligare information om parallella uppdrag, arkitekttävlingar och LOU kontakta Sveriges Arkitekter, Claes Larsson, arkitekt SAR/MSA, claes.larsson@arkitekt.se eller 08-50 55 77 00.

Operation Karlstad anmäler Karlstads Kommun för bristande efterlevnad av PBLs varsamhetsparagrafer

Onsdagen den 23 april lämnade Operation Karlstad till Länsstyrelsen i Värmland in en formell anmälan av allvarliga brister i efterlevnaden av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer inom Karlstads Kommun. Som underlag till anmälan lämnades fyra ärenden som var för sig tydligt exemplifierar de brister som vi menar föreligger. Anmälan lämnades till Magnus Ahlstrand, Ingrid Tilly samt Göran Wettergren på Länsstyrelsen i Värmlands Samhällsbyggnadsenhet och kopior gick till berörda parter samt till tidningar, radio och teve.

I anmälan hävdar vi att en rad brister i ärendehanteringen föreligger och att detta allvarligt hotar Karlstads Kommuns bebyggda kulturarv. De brister som påpekats är bl a:

• Regelmässigt tillåts om- och tillbyggnader som avsevärt förvanskar de värden som PBLs varsamhetsparagrafer är avsedda att skydda
• Regelmässigt utses byggherren själv till kvalitetsansvarig, något som knappast kan anses vara förenligt med lagens intentioner
• Den lagstadgade löpande tillsynen av lagarnas efterlevnad framstår obefintlig
• Skrivningar av lov framstår ofta luddigt formulerade och saknar inte sällan helt formell bäring i lagtexterna
• Kunskapen om arkitektonisk stilhistoria hos Stadsbyggnadsförvaltningens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter förefaller bristfällig
• Kunskapen om innehållet i och bakgrunden till PBLs varsamhetsparagrafer hos Stadsbyggnadsförvaltningens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter förefaller bristfällig
• En allmänt spridd uppfattning att PBLs varsamhetsparagrafer endast gäller särskilt utpekade byggnader synes föreligga hos Kommunens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter, men också hos fastighetsägare och byggföretag. Detta trots att det i PBL 3 kap 10 § tydligt står skrivet att lagen gäller ALLA fastigheter, och oavsett om åtgärden är bygglovspliktig eller ej
• Samsynen mellan kommunens olika förvaltningar samt mellan de politiskt tillsatta nämnderna kring vilka stadens kulturmiljövärden är och hur man ska värna och förvalta dem förefaller saknas helt
• Skrivna instruktioner för hur och med vilka metoder och material underhåll av q-märkta fastigheter ska ske förefaller helt saknas inom kommunen
• Handläggningstiden för ärenden, t ex anmälda svartbyggen, förefaller alldeles för lång. Pågående förvanskningar hinner i många fall avslutas innan kommunen ens fått iväg en skrivelse. Rutiner för prioritering bland ärendena förefaller helt saknas
• Kommunikation och samarbete mellan kommunens förvaltningar och nämnder, samt mellan Kommun, Värmlands Museum och Länsstyrelsen förefaller lämna mycket övrigt att önska

Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer

• 3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

• 3 kap 12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

• 3 kap 13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).

• 3 kap 17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras. Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Här kan du ladda ner den anmälan (exklusive bilagor) som skickades till Länsstyrelsen. Den fulla anmälan omfattar inklusive bilagor närmare 100 sidor. För ytterligare information kontakta Operation Karlstads Peter Sörensen på mobil 0730-20 52 82 eller via mail.