Reportage i TV4 Värmland om hur Karlstads Kommun struntar i sina utpekade kulturmiljöer

TV4 Värmland uppmärksammar nu hur Karlstad Kommun i över 20 år kunnat strunta i att efterleva det långsiktiga kulturmiljöprogram som man i Kommunfullmäktige 1984 fattade beslut om att man skulle arbeta efter. TV4s reporter Albin Norén har tillsammans med Peter Sörensen, talesman för Operation Karlstad och länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen, besökt Glumshammars Gård med anor från 1700-talet, en av de gårdar som pekades ut i inventeringen 1984. En ”synnerlig omsorg” skulle kommunen enligt beslutet i kommunfullmäktige verka för att visa de utpekade kulturhistoriska intressanta miljöerna. Men hur har det egentligen gått med den saken?

Se hela reportaget här.

I TV4s nyhetssändning ikväll, torsdag den 15 april, svarar stadsbyggnadsnämnden ordförande Håkan Holm på den frågan. Missa inte det.

Läs också Hotad miljö – Glumshammars Gård samt Karlstad Kommuns kulturmiljöer förfaller vind för våg trots beslut i Kommunfullmäktige

Ämnet kommer också att inom kort tas upp i ett längre reportage i numera värmlandstäckande Kanal12. Mer information om detta vid senare tillfälle.

Karlstad kommuns kulturmiljöer förfaller vind för våg. Trots skyddsbeslut i kommunfullmäktige.

Karlstad Kommuns Kulturmiljöinventering från 1984. Klubbad i kommunfullmäktige.

Den 15 november 1984 klubbade ett enigt Kommunfullmäktige i Karlstad genom ett beslut som innebar att Byggnadsnämnden skulle verka för att ägna de i den då nyligen avslutade kulturmiljöinventeringen ”Kulturhistorisk bebyggelse i Karlstads kommun” utpekade husen och miljöerna en ”synnerlig omsorg”. Byggnadsnämnden skulle också ”i den ordning nämnden själv bestämmer göra framställning till Länsstyrelsen att fråga väcks om byggnadsminnesförklaring av i redovisningen nämnda objekt”.

Hur har det då gått för de utpekade husen och miljöerna? Dem som det skulle visas ”synnerlig omsorg” om. Har Byggnadsnämnden gjort sitt jobb? Inget vidare, milt sagt. På Viken i centrala Karlstad är samtliga de fem utpekade kulturhistoriskt värdefulla husen rivna. Hela kvarter är försvunna. Och i andra stadsdelar är bilden likaledes nedslående. Mängder av det utpekade husen är idag rivna eller kraftigt ombyggda och förvanskade.

Kopia på beslutet som togs i KS 15/10 1984. Och i KF 15/11. Klicka för stor bild.

Och om det är illa ställt med omsorgen om de utpekade husen i centrala Karlstad, där nämnden har sitt säte, hur tror du då det är ställt med de utpekade husen i tätorter som Vålberg, Väse och Skattkärr, eller ute på landsbygden? Kolla själv. Det är ingen munter läsning. Det kan jag lova.

Hur är det med Byggnadsminnena då? Alltså de allra mest värdefulla husen. Dem har man väl ändå varit rädd om? Nej, inte heller det förefaller man ha ägnat någon större möda åt. Nio av de totalt 16 föreslagna byggnadsminnena saknar fortfarande, 24 år efter att beslutet togs, byggnadsminnesmärkning. Frågan är om Kommunen ens föreslagit dem till Länsstyrelsen? Vad tror du själv?

Varför har ingen reagerat när en nämnd så uppenbart struntat i att efterleva ett politiskt beslut? Ska vi därmed dra slutsatsen att beslut fattade av Kommunfullmäktige är betydelselösa? Och att ingen bryr sig om att följa upp om de efterlevs. Får det verkligen gå till på det viset?

I stadsdelen Viken är alla utpekade kulturhistoriskt värdefulla hus idag rivna (klicka för stor bild)

Den inventering man klubbade igenom 1984 var frukten av över 8 års arbete och den hade genomförts av en arbetsgrupp med tjänstemän från Värmlands Museum, Fastighetskontoret, Kulturförvaltningen, Stadsarkitektkontoret och Stadsplanekontoret. Inventeringen sammanfattades i en trycksak på 160 sidor. Men någonstans tyckte någon att inventeringen var en dålig idé. Så pallvis av nyupptryckta inventeringar slängdes enligt information helt sonika på soptippen.

Exemplar av inventeringen har sedan dess varit sällsynta objekt. Men här om året snubblade jag över ett exemplar på ett antikvariat i Uppsala. Och jag fick Karlstads Kommun att göra ett nytryck av inventeringen, som sedan distribuerades till Stadsbyggnadsnämndens ledamöter samt internt på Stadsbyggnadskontoret. Beslutet i Kommunfullmäktige från 1984 gäller fortfarande denna dag och inventeringen är därför i högsta grad att betrakta som ett aktuellt styrdokument.

Vill du kolla vilka hus som var med i inventeringen? Kanske var till och med ditt hus med? Nu kan du kolla direkt här på Stadsmiljöbloggen. Nedan hittar du inventeringen som pdf-filer. Ladda ner och kika på vilka hus och miljöer som pekades ut för 24 år sedan, och kolla om Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd visat dem den synnerliga omsorg som Kommunfullmäktige gav dem i uppdrag att göra.

Inledning (innehållsförteckning, förord, ordförklaringar)

Centralorten Karlstad
Färjestad
Gräsdalen
Haga
Herrhagen
Hultsberg
Klara
Kvarnberget exkl sjukhusområdet
Marieberg
Norrstrand
Regementsområdet exkl kasernområdet
Romstad
Rud
Råtorp
Sjöstad
Sommarro
Strand
Sundsta
Södra Kroppkärr
Viken
Våxnäs
Älvåker

Tätorterna
Edsvalla
Molkom
Skattkärr
Skåre
Vålberg
Väse

Landsbygden
(0mfattar Alsters socken, Grava socken, Karlstad, Nors socken, Nyeds socken, Segerstads socken, Väse socken, Älvsbacka socken, Östra Fågelviks socken)

Byggnadsminnen
(Befintliga och föreslagna)

Förteckning (utpekade kulturhistoriskt intressanta byggnader, ej de som enbart ingår i en del av en kulturhistoriskt värdefull miljö)

Debatten om lagtolkningen kring gröna huset på Stockfallet blir en riksangelägenhet

Knappt har bläcket hunnit torka på de tidningsartiklar som NWT och VF publicerade under dagen, förrän nya besked i frågan kommer, redan samma kväll. Från att i de tidigare artiklarna, som helt var baserade på ett ”kaxigt” pressmeddelande utskickat av Ulf Stenberg, chefsjurist på Villaägarnas riksförbund, ha påstått att Länsstyrelsen helt gav kommunen bakläxa, nyanserar tidningarna sig nu något och säger istället ”i huvudsak”.

Dessutom står det nu klart att Karlstads Kommun, med hjälp av jurister från SKL, dvs intresseorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting, avser att söka driva fram ett prejudikat i frågan. Ärendet med det gröna huset på Stockfallet och tolkningen av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer har sålunda kommit att bli en riksangelägenhet.

– Det här har blivit ett pilotfall för hela Sverige, bekräftar stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s). Det råder ju total förvirring om hur man ska tolka lagen. Men det är tråkigt att enskilda nu får sitta emellan.

Initiativet från Holm och Karlstad Kommun är bra. Det finns tveklöst ett stort behov av klarhet i dessa frågor, något som också gjorts tydligt i förarbetena till den nyligen avslutade nationella PBL-utredningen. Flera olika intressegrupper, såväl för stadsarkitekter som bygglovshandläggare, har fört fram önskemål om en ökad tydlighet från lagstiftaren. Hur avser lagstiftarna egentligen att lagen ska tolkas? Ta till exempel det i detta fallet aktuella varsamhetsbegreppet:

3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

Låt oss ta huset på Stockfallet som exempel. Vad är byggnadens karaktärsdrag? Och vad är det som ger den dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden? Och när detta väl är fastställt – vad ryms då inom ramen för det man avser med varsam ändring? Först när dessa frågor är besvarade blir diskussionen meningsfull.

Boverket har i sin skrift ”Byggnaders särdrag” (se under fliken ”Dokument”, rubriken ”Byggande, bygglov och varsamhet”) gjort en föredömlig ansats att förtydliga dessa värden. Tyvärr förefaller boken inte vara direkt flitigt använd på de svenska stadsbyggnadsförvaltningarna. Dessutom omfattar den bara bebyggelse fram till 1950-talet. En komplettering med ett generellt hållet förhållningssätt också till de otaliga och synnerligen enhetliga villa-, rad- och kedjehusområden, samt miljonprogramsområden, som byggts över hela Sverige från 1960-talet och framåt vore därför högst önskvärd. Men det är naturligtvis en fruktlös insats om ingen ändå använder sig av boken.

Jag är övertygad om att denna diskussion välkomnas och följs med spänt intresse av stadsplanekontor, byggnadsantikvarier, arkitekter och husägare landet över. Fortsättning lär följa. Och du kan följa den direkt här på Operation Karlstads Stadsmiljöblogg där vi ständigt strävar efter att fördjupa kunskapen på området. (Något dagstidningarna NWT och VF, som ännu inte publicerat en enda rad ur Plan- och bygglagen, konsekvent vägrar att göra.)

Tidigare inlägg om detta Stadsmiljöbloggen:
Länsstyrelsen ger ägarna till huset på Stockfallet rätt…. | 2009-02-25
Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering…. | 2009-02-23
Karlstad Kommun brister i lovgivning och tillsyn…. | 2008-12-18
NWT väcker till debatt om lagtolkning, men vägrar berätta vad …. | 2008-10-02
Öppet brev till NWTs redaktion…. | 2008-09-30
Gäller PBL eller inte? Reportage i TV4 Värmland …. | 2008-09-10
Kommunen kräver att Tom målar om huset | 2008-08-31
Operation Karlstad anmäler Karlstads Kommun för bristande… | 2008-04-24

Artiklar i media:
Det här är inte bra alls | VF | 2009-02-26
Tillfälligt grönt ljus för grönt hus | NWT | 2009-02-26
Grönt ljus för grönt hus | VF | 2009-02-25
Huset får inte vara mintgrönt | NWT | 2009-02-25

Karlstad kommun brister i lovgivning och tillsyn enligt rapport från Länsstyrelsen i Värmland

”Länsstyrelsen anser, med hänvisning till nedan framförda synpunkter, att de aktuella ärendena inte är korrekt handlagda av Karlstads kommuns stadsplaneringsförvaltning”,

så skriver Länsstyrelsen i Värmland den 18 december 2008 i sammanfattningen av den tillsynsrapport man gjort efter att Operation Karlstad den 23 april 2008 skriftligen anmälde Karlstads Kommun för bristande efterlevnad av Plan- och Bygglagens (PBL) sk varsamhetsparagrafer. Länsstyrelsens kritik av Karlstad Kommuns sätt att hantera varsamhetsaspekterna i PBL är i rapporten stundtals mycket hård.

(Läs hela rapporten) (Läs mer om anmälan)

–För mig har det aldrig varit någon tvivel om att dessa brister faktiskt föreligger hos Karlstads Kommun, och jag var därför beredd att ta frågan hela vägen upp till regeringsnivå om det så hade krävts. Därför känns det oerhört glädjande att Länsstyrelsen i Värmland så tydligt satt ner foten i den här frågan, säger Peter Sörensen från Operation Karlstad.

Fallet är den första i sitt slag i Sverige, där en kommun anmälts till Länsstyrelsen för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Och många kommuner, både i Värmland och övriga Sverige, har med spänt intresse följt händelseutvecklingen. Liksom flera Länsstyrelser runt om i landet. Något som bekräftas av handläggarna på Länsstyrelsens Samhällsbyggnadsenhet, avdelningschef Ingrid Tilly, biträdande enhetschef Magnus Ahlstrand och plan- och bostadshandläggare Malin Iwarsson.

–Vi vet att intresset för anmälan varit stort, säger Ingrid Tilly. Den senaste tiden har vi haft många samtal som undrat när rapporten kommer.

Säkert har det faktum att Svenska Byggnadsvårdsföreningen i somras skrev en stor artikel om anmälan i sin tidning Byggnadskultur bidragit till att skapa intresse för anmälan runt om i landet.

–Karlstads kommun bör nu ha all anledning att se över sina rutiner och ta sig en funderare över hur det har kunnat bli så här tokigt. Och säkert finns det både en och annan kommun till ute i landet som följt ärendet och som nu får anledning att dra öronen åt sig. Karlstads kommun är tyvärr långt ifrån ensamma om att brista i handläggningen av PBLs varsamhetsparagrafer, avslutar Peter Sörensen.

Läs också artikeln ”Något är fel i kommunen” ur Värmlands Folkblad den 22 december

Vad tycker du om ombyggnadsplanerna på Kasernhöjden?

I NWT och här på Stadsmiljöbloggen har du de senaste dagarna kunnat följa debatten kring de planer till en fortsatt utbyggnad av Kasernhöjden som fastighetsägaren Albér Fastigheter här om dagen presenterade, med bla butiker, kontor, skolor och ett exklusivt höghus.

När Stadsbyggnadsnämnden diskuterat saken sa man nej till utbyggnad med fler butiker och kontor, som man anser förstör områdets exklusivitet och fina naturmiljö, men ja till tanken på ett höghus i glas. Och Operation Karlstad instämmer för en gång skull helt med Stadsbyggnadsnämnden.

Hur ser du själv på saken? Var med och tyck till i Operation Karlstads egen opinionsundersökning. Och se vad övriga Karlstadbor tycker. Ditt svar är naturligtvis helt anonymt.

Öppet brev till NWTs redaktion med anledning av reportaget ”I fokus” den 29 september

Detta är en kopia på ett mail skickat den 29 september dels direkt till Kjell Martinson och Gunilla Rung Klint på NWTs redaktion, dels som ett öppet brev till NWTs insändarspalt.

………………………

Hej Kjell och Gunilla,

kul, och förväntat, att ämnesområdet huset skulle väcka stort intresse och mycket känslor när det hamnade ”i fokus”. I sammanhanget hade det ju dock i mina ögon varit av stort värde att i samband med detta passa på och fördjupa kunskapen hos läsarna, t ex om lagtexternas konkreta innehåll och anledningen till detta innehåll. Jag hoppas därför att dessa fanns i anslutning till inslaget, som jag tyvärr bara haft möjlighet att läsa på nätet.

Väldigt många har reflekterat klokt och satt in det mintgröna huset i ett större sammanhang, och jämfört fallet med situationen i övriga delar av Karlstads Kommun, där situationen ju mycket riktigt är precis lika illa, eller i många fall till och med långt värre. Godtycket synes råda. Och den förvirring och upprördhet som många ger uttryck för är därför helt förståelig.

Jag hoppas att det lite längre inlägg som jag skrev till er inför ”I fokus”, med ett försök till ett fördjupande av kunskapen samt av min syn på situationen, hittar sin väg till NWTs läsare, nu när frågan är så aktuell. Det tycker jag att NWTs läsare förtjänar. På debattsidan, dit ni sa att ni eventuellt skulle vidarebefordra den, hittade jag den inte. Där fann jag istället i en sk debattnotis ledarskribenten Barvås (antar jag) personliga reflektion att kommunen borde backa. Vilket ger intryck av att tidningen driver en egen linje i frågan. Är det så? Är det därför mina synpunkter, som representerar en annan uppfattning, inte publiceras?

Även den anmälan jag gjort mot kommunen, där jag efter samråd med Boverkets jurister anmält dem till Länsstyrelsen i Värmland för bristande efterlevande just av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer, borde vara av intresse för NWTS läsare att känna till i detta sammanhang. Utgången av denna anmälan, som är den första i sitt slag i Sverige, kommer sannolikt att bli vägledande för hela Sverige. Länsstyrelsen har ju själva tagit den på stort allvar och driver nu ett antal riktade tillsynsärenden just med anledning av denna. Graninge Värdshus är, som ni själva konstaterar, ett exempel. Varför förefaller ni så ointresserade av att skriva en artikel om innehållet i denna anmälan trots att jag flera gånger gjort er uppmärksamma om den? Eller att publicera det debattinlägg om den som jag sände er här om dagen? Borde inte detta ha ett mycket stort intresse med tanke på att det handlar precis om det ämnesområde som ”I fokus” valt att adressera.

Det vore kul för mig och säkert också för NWTs, av ämnesområdet glädjande nog mycket intresserade, läskrets att få klarhet i dessa frågor.

Mvh,

Peter Sörensen

………………………

Jag ser med förväntan fram emot svaret från Kjell och Gunilla. Om det nu kommer något. Så fort jag fått det kan du ta del av det här på Operation Karlstads Stadsmiljöblogg.

Kommentar 081006 | Det är nu en vecka sedan jag skickade mailet till NWT. Inget svar har kommit från varken Kjell eller Gunilla. Och NWTs insändarredaktör Harry Lord ville inte publicera insändaren utan sände den vidare till debattsidan, där han ansåg att den hörde hemma. På debattsidan har den dock inte heller dykt upp. Vi kan därmed dra slutsatsen att mycket kan debatteras i NWT, men inte tidningens egen journalistik.

Förfallet på Ulleberg sätter fingret på Karlstad Kommuns behov av en seriös kulturmiljöpolitik

I över två års tid har Operation Karlstad gång efter annan försökt kasta ljus över det huvudlösa förfall som tillåtits fortgå ute på Ullebergs gamla särskola. Senast vi skrev om det här på Stadsmiljöbloggen var den 29 maj i år. Fastighetsägaren – Gräsdalens Fastigheter AB – har formligen excellerat i konsten att vansköta ett fastighetsbestånd. Husen har fått förfalla vind för våg i över ett decennium. Vissa av fastigheterna har dessutom stått vidöppna för vandaler att härja fritt i. Och ingen har lyft ett finger för att stoppa det.

För två år sedan åkte Operation Karlstad därför dit, tog ett 50-tal bilder och sammanställde ett bildreportage som vi skickade till tidningar, tjänstemän och politiker. Shazam. Då blev det plötsligt liv i myrstacken. Dagen därpå stod stadsarkitekten, fastighetsägaren och media därute och förkunnade yrvaket att det nu minsann var slut på förfallet. Nu skulle den gamla skollokal som var sämst medfaren återställas i fint skick.

I en artikel i VF den 26 juli 2006, dvs för två år sedan, kunde vi bl a läsa ”När Karlstads kommun och byggnadens ägare häromdagen tittade till området hade dock de flesta av problemen åtgärdats. Bland annat hade tomten städats upp och den källardörr som av misstag lämnats olåst var nu ordentligt stängd. Den enda ytterligare åtgärd kommunen krävde av ägaren var att takpappen måste göras tät så att huset inte skadas av fukt. Ägaren har till hösten på sig att åtgärda problemet.”

Vad hände? Jo, ett gäng polacker skeppades in och gick loss med släggor på fastigheten. Trädgården skövlades, gamla originaldörrar revs ut och slängdes vind för våg runt huset. Polackerna bodde på madrasser inne i det förfallna huset och bygget sattes efter kort tid blockad av Byggnads. Det arbete som utförts var dessutom av högst tvivelaktig kvalitet.

Sedan dess har förfallet accelererat rejält. Fastigheten är idag helt vandaliserad och förstörd. Helt nyligen har dessutom de gamla originalfönstren rivits ur och tomma hål gapar i fasaden där de en gång satt. Det som kunnat slås sönder är fullkomligt slaget i spillror, väggarna är fullklottrade av grafitti och på flera ställen har försök gjorts att sätta eld på byggnaden.

Nu läser vi plötsligt i NWT och VF att fastighetsägaren säger vilja bygga bostäder av den gamla skolbyggnaden. Och att Stadsbyggnadsnämnden tycker att det är en förträfflig idé. Men någon hiss får de inte bygga i huset. Stadsbyggnadsnämnden vill nämligen ”skydda byggnadens kulturhistoriska värden”. Och ombyggnaden ska ske i samråd med Kommunen.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Stadsbyggnadsnämnden och kommunens tjänstemän har ju gladeligen struntat i det storskaliga förfall som pågått i över ett decennium och som i detta nu pågår i hela fastighetsbeståndet på Ulleberg. Det gamla skolhuset har ju redan berövats merparten av sina kulturmiljövärden. Inför öppen ridå. Det borde ni väl kunna konstatera med era egna ögon, kära ledamöter i Stadsbyggnadsnämnden och tjänstemän på kommunen? Eller är det för långt från era sammanträdesrum ut till Ulleberg? Det tar tio minuter på en Solacykel.

Finns det någon som helst konsistens bakom de senaste dagarnas uttalanden om ett bevarande av fastighetens kulturvärden? Och finns det egentligen någon som helst anledning att lita på vad fastighetsägaren säger sig vilja göra? Vad talar för att det är sant eller att man har kompetens att genomföra det.

Nej. Den sällsynt lama och handfallna hanteringen av de vackra gamla fastigheterna vid Ulleberg är tyvärr bara toppen på det isberg som den totala avsaknad av kulturmiljöpolitik som råder i Karlstads Kommun utgör. Här finns tyvärr varken intresse eller engagemang för denna typ av frågor. Varken hos politiker, tjänstemän eller hos media. Det ser vi tyvärr prov på ideligen i dessa dagar.

Karlstads kommun är i skriande behov av en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och Ullebergs gamla särskola är värd en seriös hantering.

Frågan är bara vem som ska ta ansvaret för det?

Fastighetsägaren borde naturligtvis har skött fastigheten mycket bättre. Enligt lagen är man skyldig att hålla sina fastigheter i ett välvårdat skick. Kommunen borde enligt lagen se till att fastighetsägaren blivit varse detta. Dessutom har de ett övergripande ansvar för att vårda kommunens kulturmiljöer. Det ingår i deras ansvarsområde enligt Plan- och Bygglagen. Missköter de det ansvaret är det Länsstyrelsen i Värmlands ansvar att ingripa. Det är nämligen deras ansvar att sköta tillsynen av att kommunerna sköter sina uppgifter.

Men också Värmlands Museum borde agera i ärendet kan man tycka. Liksom de olika bevarandeföreningarna. och ett större intresse för bevakning av dessa frågor från media hade varit klädsamt.

Fastighetsbeståndet på Ulleberg är jämte I2, gamla lasarettet och gamla seminariet tveklöst ett Karlstads vackraste exempel på storslagna institutionsbyggnader från denna tid, och borde rimligen vara värde en bättre behandling. Nyligen föreslog signaturen ”Matilda” i en kommentar till ett inlägg här på Stadsmiljöbloggen att man skulle kunna göra en konstskola av de gamla husen, som man gjort på ”Mekan”, dvs Kungliga Akademiska Konstskolan i Stockholm. Det tycker jag lät som en spännande och visionär idé.

Vad tycker du?

Varför tillåts Ulleberg förfalla vind för våg?

Några minuters cykeltur från Karlstad city, i sydvästra änden av Gruvlyckan, ett stenkast från Bellevue, och med en hänförande utsikt över hästhagarna vid 4H-gården, ligger Ullebergs gamla särskola.

Skolan består av en väl sammanhållen enhet av synnerligen pampiga och gång mycket påkostade stenhus, jämte Gamla Seminariet och Gamla Lasarettet sannolikt några av Karlstads allra finaste representanter för denna typ av stora, institutionella byggnader.

Verksamheten på den gamla särskolan är sedan många år nedlagd. Och merparten av lokalerna har sedan dess stått mer eller mindre tomma. Karlstads Kommun ägde i många år området, men sålde det för ett antal år sedan till Gräsdalens fastigheter.

Sin pampighet och sitt kulturhistoriska värde till trots har området märkligt nog tillåtits att förfalla vind för våg. Operation Karlstad har i två år med ljus och lykta försökt få Karlstads Kommun, Värmlands Museum och fastighetsägaren att agera. Men utan resultat. Inget händer.

Jo förresten. För två år sedan lovade Karlstads Kommun tillsammans med fastighetsägaren äntligen att ta tag i förfallet. Men först efter att Operation Karlstad tröttnat på deras bristande engagemang och skickat ett fotoreportage med 30 bilder till tidningar, radio och teve. Då stod de därute allesammans.

Fastighetsägaren tog hit några polacker som sov på madrasser i ett av rummen. Bygget sattes i princip omgående i blockad av Byggnads. Och allt rann ut i sanden. Sedan dess har förfallet accelererat ytterligare.

Och allt är som förut. Ingen bryr sig. Trots ett flertal påpekanden från Operation Karlstad. Förfallet är nu i vissa fall mycket långt gånget. Den en gång så ståtliga doktorsvillan är en sorglig syn.

Det som naturen och det bristfälliga underhållet inte lyckats åstadkomma, har vandalerna istället gladeligen bidragit med. Huset står vidöppet för hugade spekulanter. Husets vackra originalfönster och dörrar, som för två år sedan fortfarande var närmast intakta, är idag fullständigt förstörda.

Det som då skulle varit fullt möjligt att restaurera och återställa, är idag bortom all räddning. Fönster och dörrar liggar slängda i högar i och kring fastigheten. Spåren från den gamla skolverksamheten döljs idag i allt högre grad av graffitti, glaskross och byggavfall.

Flera försök att sätta eld på huset har gjorts. Bland annat har polackernas kvarlämnade madrasser tänts på. Men till och med vandaler tvingas inse att stenhus brinner dåligt. Så än står Doktorsvillan där.

Vad är det egentligen som pågår på Ulleberg? Varför bryr sig ingen? Stadsbyggnadsdirektören? Stadsbyggnadsnämnden? Muséets kulturmiljöansvariga? Och vem döljer sig bakom företaget Gräsdalens Fastigheter AB?

Området runt Ulleberg är synnerligen idylliskt. Förfallet till trots. Och vid varje besök jag gjort möter jag engagerade flanörer som bekymrar sig över de vackra gamla husens allt mer försämrade tillstånd. Vanligt folk bryr sig. Varför gör då inte stadens stadsbyggnadsdirektör och stadsarkitekt det? Visst är det märkligt?

Och under tiden som våra ansvariga tjänstemän står handlingsförlamade fortsätter förfallet med förödande kraft. Nu har vandalerna vänt blickarna mot de stora huvudbyggnaderna. Flera rutor har redan slagits ut. Och därifrån brukar förfallet gå raskt utför.

Reagerar ingen nu så kommer Ulleberg snart vara ett minne blott. De pampiga husen kommer att vara så vandaliserade att de blir allt för dyra att restaurera. Och kanske är det just dit fastighetsägaren vill komma. Så att han kan riva hela rasket. Och sälja marken till en vinsthungrig exploatör. Receptet är beprövat.

De höga herrarna, och damerna, folkvalda politiker och anställda tjänstemän, glider gärna runt på stadens gator i sina fina kostymer och dräkter. Klipper band i media och talar om storvulna framtidsprojekt. Men få av dem verkar intresserade av att smutsa ner sina lackskor med ett besök ute på Ulleberg.

Visst är det märkligt. Nog borde Ulleberg vara värt att bevara? Tänk vilket vackert bostadsområde det skulle kunna bli i de gamla skollokalerna. Eller varför inte en skola igen?

Karlstads Kommuns framtidsvision 100 000 har tyvärr visat sig vara en katastrof för stadens kulturmiljöarv. De herrar och damer som skyfflar kol i visionspannan förfaller både ointresserade av och okunniga om stadens historia och kulturarv. I mina ögon är det tecken på en sorglig fattigdom.

Kommundirektören suckar uppgivet att det är politikernas tid vi lever i. Stadsplanedirektören snäser irriterat, säger upp sig och flyttar från stan. Och politikerna, de pratar framtidsvisioner, men tiger när jag försöker göra dem uppmärksamma på vad som sker med Karlstads kulturmiljöer.

Själv känner jag mig förvånad, frustrerad och stundtals rejält uppgiven över deras attityder. Vad tycker folket på gatan tänker jag? De som väljer politikerna? Och som betalar tjänstemännens löner med sina skattemedel?

För om inte politiker och tjänstemän reagerar på förfallet, vem är det då som ska göra det?

Det är en märklig tid vi lever i, funderar jag när jag på väg hem passerar ut genom resterna av den gamla grinden i det numer borttagna staketet runt Ulleberg.

Har du tid över så rekommenderar jag dig att ta en promenad ut och ta en titt på de gamla fastigheterna. Inom kort kan det vara för sent. Myggfritt är det inte. Men garanterat politikerfritt. Och några tjänstemän från Stadsbyggnadskontoret behöver du heller inte riskera att springa på.

Ulleberg ligger knappt tre kilometer från Stadshuset, tio minuter med cykel. Men när jag pratar med politiker och tjänstemän på Karlstads Kommun, så känns det som det ligger på månen.

Läs tidigare inlägg om Ulleberg | 2008-04-30 | 2006-05-20 |

Nya märkliga turer kring upphandlingen av tillbyggnad till Karlstads Teater

Efter att Operation Karlstad här om dagen skrev om att Karlstads Kommun i upphandlingsförfarandet av arkitekttjänster till tillbygganden av Karlstads Teater brutit mot LOU – dvs lagen om offentlig upphandling – har Karlstad Kommun nu kommit med nya besked i frågan.

–Det är benämningen som blivit fel, säger man. Det vi genomfört är en projekttävling, inte ett parallellt uppdrag.

Hmmm. Med tanke på att man själv hela tiden, såväl i pressmeddelanden som i kontakter med media, kallat det ett ”parallellt uppdrag” så förefaller detta högst osannolikt, och i så fall högst olämpligt, eftersom det handlar om två helt skilda saker.

Och är det trots allt en projekttävling man avsett att anordna, så förefaller man även här ha brutit mot själva grundfundamentet, dvs offentligheten, i inbjudandet till att delta i tävlingen.

I LOU:s 14 kap under rubriken ”Annonsering” står nämligen följande:

5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling skall annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).

Man måste alltså annonsera tävlingen. Utifrån de intresseanmälningar man fått in på en sådan annons gör man sedan ett urval baserat på de kriterier man angivit för urvalet av deltagare.

I detta fall har dock enligt vad Operation Karlstad erfar ingen annonsering alls gjorts. Istället har enligt uppgift stadsplanedirektör Gunnar Persson på egen hand tagit fram en lista på arkitektföretag han ansåg lämpliga för uppgiften. Och jurygruppen har sedan på egen hand gått vidare och gjort ett urval från denna lista. Stick i stäv med lagens intentioner alltså.

–Så får man inte göra, säger en förvånad Claes Larsson, tävlingsansvarig på Sveriges Arkitekter, när jag diskuterar förfarandet med honom.

Vad är rätt och vad är fel? Hur är det egentligen ställt med kunnandet om lagarna inom Karlstads Kommun? I dessa expansiva dagar där all kraft synes ägnas just åt att bygga nytt och expandera för att nå den allt överskuggande devisen ”Karlstad 100 000″ torde detta vara kunskap som kan tyckas väsentlig att ha.

Operation Karlstad gräver vidare i saken och hoppas kunna bringa klarhet i omständigheterna.

Upphandlingen av arkitekttjänster kring ombyggnaden av Karlstad Teater – ett brott mot LOU?

Turerna kring ombyggnaden av Karlstads Teater är många och i sanning inte lätta att följa för den som av en eller annan anledning skulle önska göra det. När det gäller den senaste turen är det emellertid en fråga som framför andra känns relevant att ställa sig. Nämligen den om huruvida upphandlingen av arkitekttjänster skett på ett korrekt sätt. Vid en snabb titt kan det nämligen förefalla som om Karlstad Kommun i sin hantering av upphandlingen, via ett sk parallellt uppdrag, brutit mot Lagen om offentlig upphandling – LOU. Och därmed i så fall skulle kunna riskera att hamna inför domstol.

”Inom den offentliga sektorn gäller för all upphandling reglerna inom LOU. Där förekommer inte begreppet parallella uppdrag. Skälet är enkelt, parallella uppdrag finns inte inom offentlig sektor. Offentlig upphandlare som kallar sin upphandling för parallella uppdrag begår lagbrott.”

Detta står att läsa på Sveriges Arkitekters hemsida.

Om användningen av parallella uppdrag inom offentlig förvaltning står på samma hemsida vidare att läsa:

”Arkitekttävlingens direkta tävlingsmoment saknas. Avsikten är inte att kora en vinnare eller ett vinnande förslag.”

”Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekts utvecklingsmöjligheter.”

Ett parallellt uppdrag är alltså INTE en tävling. Tävlingsmomentet saknas och en vinnare kan därför INTE utses. Det parallella uppdraget kan endast användas i ett kunskapsinhämtningsskede av projektet och måste alltså sedan efterföljas av ett konkretiserat upphandlingsmoment, t ex någon form av utannonserad öppen arkitekttävling.

Skulle en upphandling av arkitekttjänster trots allt ske i formen av ett parallellt uppdrag är det ett lagbrott mot LOU – Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – och förfarandet kan då komma att dras inför domstol. Läs mer om att anlita arkitekttjänster genom offentlig upphandling på Sveriges Arkitekters hemsida.

På Karlstad Kommuns hemsida, i ett pressmeddelande rubricerat ”Vinnande förslag ger Karlstad Teater ny överraskande form” läser vi:

”Tre arkitektkontor inbjöds till ett parallellt uppdrag och fick lämna förslag på en tillbyggnad som klarar både arkitektoniska och antikvariska krav. Det vinnande förslaget var både ett mycket elegant tillägg till den ursprungliga byggnaden och överraskande i form och materialval.”

”En jury med representanter från Karlstads kommun, Länsstyrelsen och Värmlandsoperan valde Erséus Arkitekters förslag. Förslaget är en halvcirkelformad tillbyggnad i vitmålat trä. Taket är platt och där ska sedumväxter planteras.”

”-Det är ett hållbart byggnadssätt som speglar vår tid och trätraditionen i Värmland utnyttjas, säger Gunnar Persson, stadsarkitekt och medlem i juryn. Det är klassiskt och tidlöst, men ändå nutida.”

I en artikel på samma ämne, publicerad i NWT 2007-06-25 och rubricerad ”Rund baksida föreslås för Karlstad Teater” läser vi bl a följande:

”Tre arkitektbyråer fick i april uppdraget att komma med idéer om hur tillbyggnaden ska se ut, förslagen har sedan bedömts av en grupp med representanter från de inblandade förvaltningarna i kommunen, länsstyrelsen och Värmlandsoperan. Det vinnande förslaget kommer från byrån Erséus.”

Här talas alltså helt tydligt om ”vinnande förslag” och man förefaller därmed ha hanterat det parallella uppdraget som en direkt upphandling, en sorts tävling. Man har sålunda därefter utsett en vinnare och gett uppdraget till denne. Stick i stäv med lagens intentioner, förefaller det.

Operation Karlstad har, i ambition att reda ut begreppen, varit i kontakt med Sveriges Arkitekters förbundsjurister samt med tävlingschefen Claes Larsson som ser allvarligt på saken. Claes Larsson kommer därför att snarast ta en kontakt med stadsplanedirektör Gunnar Persson för att närmare undersöka hur saken hanterats. Rätt eller fel? Den saken återstår att se.

För ytterligare information om parallella uppdrag, arkitekttävlingar och LOU kontakta Sveriges Arkitekter, Claes Larsson, arkitekt SAR/MSA, claes.larsson@arkitekt.se eller 08-50 55 77 00.