Högljudd debatt om byggfusk och enstegstätade fasader efter avslöjande om fuktskador

På tidningen Byggindustrins hemsida är artikeln om att alla de 175 villor som NCC byggt i Annehem i Lund med den kritiserade byggmetoden enstegstätning har fuktskador, fortfarande tre månader efter att den publicerades den mest kommenterade och också en av de mest lästa. Tveklöst är att många känner sig berörda och upprörda över byggbolagens svek. Bland kommentarerna hittar vi:

Är det någon som är förvånad när de sätter fönsterna ända ute i fasaden (i isoleringen), inte har en skyddande takfot samt troligtvis använt en tät cellplast som putsbärare. Kan de inte bygga hus på det företaget? När det är fel så är det alltid byggarens fel. Men när något är bra så är det arkitektens förtjänst. Tidningen borde också berätta vem den inkompentente arkitekten är.

Byggmetoden kritiseras nu allt mer högljutt och byggföretag efter byggföretag lämnar den. För kort tid sedan meddelade Botrygg att de överger metoden, och senast ut är Veidikke Entreprenad. En av de mest högljudda kritikerna är byggnadskonstruktören Tomas Gustavsson från Lund, som i en rad debattartiklar ifrågasatt byggmetoden och själva det faktum att den överhuvudtaget blev aktuell.

-Hur kunde metoden överhuvudtaget komma till användning, och till och med bli typgodkänd, trots att den strider mot den elementära byggtekniska regeln att fukt inte får stängas in mellan två ångtäta skikt? Och hur kunde den bli så allmänt förekommande? Det ger anledning att ifrågasätta hur kunskapsuppbyggnaden i byggbranschen egentligen går till, skriver han i en debattartikel publicerdad i tidningen Byggindustrin.

Tomas Gustavsson tror inte att lösningen på problemet är den så kallade tvåstegstätningen som branschen nu börjat prata om. Utan anser att man istället borde använda sig av klassisk beprövad byggteknik, och låta stenhus vara stenhus och trähus trähus.

-Riktiga gedigna stenhus kan byggas idag med god fuktsäkerhet, bra energiprestanda, lång hållbarhet och god komfort. Murade väggar med riktig mineralisk tjockputs är bra och kostnadseffektiva alternativ till fuktkänsliga träregelväggar med fibercementskivor, tjockfärg och putslikande fasader. Långsiktig hållbarhet kräver robusta konstruktioner, säger Tomas Gustavsson.

-När man saluför pustade fasader till konsumenter använder man sig av referenser till en stenbyggnadskultur med gamla anor. Det som i själva verket erbjuds i fallet utfackningsväggar av trä och puts på isolering är något helt annat. Konsumenterna vilseförs, utan att de får den information de egentligen borde ha rätt till om produkten de köper.

Putshus med traditionell putsfasad. En väl beprövad konstruktion.

Nej. Som vi tidigare skrivit här på bloggen så har vi nog inte hört det sista i frågan. En efter en överger nu byggföretagen den kritiserade byggmetoden. Men flera klänger ängsligt kvar och förvarar den i allt mer krystade försvarstal. Med den enorma mängd fastigheter som de senaste 10 åren byggts med denna, och snarlika, byggmetoder, lär de fuktproblem som i detta nu kommit i dagen bara vara toppen på ett isberg.

I en intervju i Byggindustrin, publicerad redan 2001, med den dåvarande norska kulturministern Åse Kleveland, kommenterar Kleveland kortsiktigheten inom byggbranschen och manar till långsiktighet i byggandet. Något som efter den senaste tidens avslöjanden fått förnyad aktualitet.

-Byggbranschen har under de senaste tio till femton åren satsat mycket på ekonomi och teknik och tänkt mycket kortsiktigt. Alltför korta byggtider och dåligt materialval höjer inte kvalitén på byggandet. Det är dags att tänka långsiktigt. Vi får inte glömma att vi här i Norden är en del av den internationella trenden. Det gäller att hänga med! Att bygga med hög kvalitet är lönsamt på lång sikt. Vi måste se på livstidskostnaderna på ett hus, det har vi igen i det långa loppet, säger Åse Kleveland.

Och visst är det så. Kleveland uppmanar i samma artikel byggbranschen att ta ett större ansvar för de byggnadsverk de medverkar till att uppföra.

– Dålig konst kan du låta bli att se på men byggnaden står ju där den står. Byggbranschen har ett stort ansvar när man reser ett byggnadsverk. Branschen här i Norden och i synnerhet i Sverige har en oerhört stark position och därmed mycket att säga till om. Mycket mer än i övriga europeiska länder. Har man inte uttalade och klara ambitioner och en ordentligt tidplan för estetiken så blir resultatet därefter. Det blir det som präglar stadsbilden, säger Åse Kleveland.

Och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Låt oss hoppas att just detta blir en konsekvens av den nu pågående debatten. För visst vore det klädsamt om byggbranschen tog ett större ansvar i dessa frågor.

Läs också: Murad vägg ska ge fuktsäker fasad, Byggindustrin 3 juli 2008, Alla nybyggen på Annehem är fuktskadade, Sydsvenskan 28 juni 2008 samt Stor besvikelse bland husägarna, Sydsvenskan 8 mars 2008.

Sällsynt okänslig hantering av gamla vågmästarvillan och dess trädgård

Vågmästaren och dess forna trädgård. Kulturmiljövård i Karlstad anno 2008.

Operation Karlstad har flera gånger uppmärksammat den sällsynt okänsliga hanteringen av den k-märkta vågmästarvillan, ett av Karlstads allra äldsta hus, i sydöstra hörnet av Herrhagen. Nu senast var det resterna av den gamla, sedan över 100 år omtalade, trädgården som skövlades vind för våg.

-Huset är märkt i detaljplan, men inte trädgården, säger Örjan Nässlander, den tjänsteman som beviljade det bygglov som tillät NCC att förvandla trädgården till en grusplan för uppställning av byggmaterial.

Nej, det må så vara. I detaljplanen är mycket riktigt enkom huset markerat med Q och q1. Men i kommunens eget Arkitekturprogram är såväl huset som dess trädgård utpekade. I värdemotiveringen står bl a:

“Byggnaden är uppförd före 1850, d.v.s. en av de få byggnader i Karlstad som är uppförda innan den stora branden 1865. Byggnaden med dess trädgård med fruktträd ligger idag som en solitär i en mycket yngre miljö och är därför viktig att bevara som ett pedagogiskt och historiskt dokument.”

Och i ett nyligen publicerat examensarbete - “Vågmästarbostaden i Karlstad” - gjort av Lovisa Smedberg, student vid det bebyggelseantikvariska programmet vid institutionen för kulturmiljövård på Göteborgs universitet, kommenteras också hanteringen av villan:

“I ett avsnitt av detaljplanen som behandlar parkmark påpekades att det runt Vågmästarbostaden fanns ett antal gamla träd och en äldre berså. På detaljplanen framgår också att marken som omgav huset inte fick bebyggas, och att marken mellan cykelbanan och Hammaröleden skulle förbli grönområde i anslutning till Vågmästarbostaden. Trots att denna detaljplan fortfarande har laga kraft, finns i dagens läge inga träd eller gröna ytor kvar runt Vågmästarbostaden och vid husets sydöstra knut har ett sophus uppförts.”

Det förefaller mig som Örjan Nässlander och stadsbyggnadsförvaltningen inte direkt överansträngt sig i sin strävan att skydda Vågmästarvillan och dess trädgård. Men, hans kollegor och stadsbyggnadsnämndens ledamöter föredrar att så här långt inte kommentera det hela, så den saken får ni själva avgöra.

Vågmästarbostaden när det begav sig. Klicka för stort format.

Hela hanteringen av Vågmästarvillan är mina ögon hur som helst ett symptom så tydligt som något på hur illa ställt det är med kulturmiljöengagemanget i Karlstad. Det är som jag ser det en sorglig fattigdom, såväl hos ansvariga tjänstemän, men också hos politiker och exploatörer, i detta fall NCC, att inte ha förstånd att visa större respekt mot stadens kulturmiljöer.

Jag skäms å stadens vägnar.