Efter det uppmärksammade bråket mellan husägaren Tom Hellqvist på Stockfallet och Karlstads kommun har NWT i sin serie I fokus låtit Karlstadborna tycka till om saken. Det är ju bra. Men vad handlar bråket egentligen om? Kommunen följer bara lagen säger de. Vilken lag? Vad står det i den? Och varför?
Detta har NWTs journalister av någon märklig anledning valt att undanhålla tidningens läsare. Och trots att jag vid flera tillfällen bett dem berätta om vilka lagar som gäller, samt skickat både en debattartikel och en insändare med endast denna information i, vägrar de stint att att låta NWTs läskrets ta del av dem.
-Var och en som är intresserad av lagtexterna, kan ju själv söka upp dem på webben, säger Kjell Martinson på NWT. Och hävdar att ett förtydligande av vad som faktiskt står i lagen inte tillför något till debatten. Och han får uppenbarligen stöd av sina kollegor.
Jojo. Det låter ju som ett logiskt journalistiskt grepp. Eller hur? Men kanske är det bara jag som inte fullt ut förstår det geniala i att väcka till debatt om en lagtolkning, utan att berätta varken om hur själva lagen ser ut, eller varför.
Nåväl. Nog tramsat om detta.
Lagen det handlar om heter Plan- och bygglagen, ofta förkortat PBL, och infördes 1987. Med rivningarna på 1950-, 60- och 70-talen i färskt minne insåg man nämligen i mitten av 80-talet att det krävdes en lagstiftning som mer aktivt förhöll sig till exempelvis estetiska och kulturhistoriska värden och att det krävdes ett bra skyddsinstrument för kommunerna att hantera detta. Sedan 1987 styr därför Plan – och bygglagen merparten av vår samhällsplanering.
Plan- och bygglagens tredje kapitel innehåller att antal sk varsamhetsparagrafer av vilka de centrala är:
3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).
3 kap 12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.
3 kap 13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).
3 kap 17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.
Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.
Den 5 december 2007 fattade riksdagen beslut om lagändring inom plan- och bygglagen. Ändringarna började gälla 1 januari 2008. Lagen har ändrats på så sätt att bygglovsplikten förenklats för villor (i lagen benämnda en- och tvåbostadshus). En av de förändringar som gjordes gällde just fasad och tak, som i det nu aktuella fallet på Stockfallet.
Inom detaljplan krävs det därför numera inte bygglov för att måla om, byta fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär. Notera att hänsyn måste tas även till områdets karaktär. Om det är väsentligt eller inte bör bedömas i relation till ändringen av byggnadens utseende och inte till ändringen i sig.
I ett område som utgör en värdefull miljö, t ex områden av intresse för kulturminnesvården, kan kommunen dock i detaljplan bestämma att bygglov ska krävas för dessa åtgärder, genom en s k q-märkning.
Sådan ser alltså lagen ut. Och enligt samma lag är det Stadsbyggnadsnämndens uppgift att informera kommuninvånarna om vad lagen säger och att genom lovgivning och tillsyn se till att den efterlevs. Att så inte har skett på decennier här i Karlstads Kommun råder kappast någon tvivel om. Därav den uppkomna situationen, och all förvirring kring vad som egentligen gäller.
Men istället för att börja göra sitt jobb vill nu Stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm att Länsstyrelsen ska prova om Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd behöver följa lagen, eller om man kan fortsätta strunta i det. Mycket märkligt kan tyckas. Finns det kanske ännu fler lagar som Stadsbyggnadsnämndens ordförande på eget bevåg struntar i att följa i sitt ämbetsutövande?
Under tiden som denna märkliga fråga debatteras i Karlstad ägnar övriga Sverige sig åt att diskutera hur man istället ytterligare kan stärka PBL. Boverket, Sveriges Arkitekter, Sveriges Stadsarkitektförening, Svenska Byggnadsvårdsföreningen samt Länsstyrelser landet över har samtliga var för sig kommit till slutsatsen att tillämpningen av PBL inte fungerar i praktiken och att en ytterligare förstärkning av den behövs. I sin senaste budgetproposition ökar regeringen därför fr.o.m 2009 anslagen till Länsstyrelserna med 30 milj kronor för att förbättra tillämpningen av plan- och bygglagstiftningen.
Har detta gått Håkan Holm, Karlstads kommun och NWTs journalister förbi?
