Varsamhet enligt Föreningen Sveriges Bygglovsgranskares egen handbok

I Sverige finns intresseföreningar för de flesta yrkeskategorier, så även för kommunala bygglovsgranskare och byggnadsnämndssekreterare. De är organiserade i Föreningen Sveriges Bygglovsgranskare och Byggnadsnämndssekreterare, FSBS. På föreningens hemsida hittar jag deras egen handbok, och i den följande avsnitt som handlar just om varsamhet:

Varsamhetsbegreppet i PBL 3 kap 10 § gäller generellt d v s såväl för nya som för befintliga byggnader. Men det är kanske framförallt vid ändringsarbeten som varsamhetsbegreppet diskuteras och tydliggörs. I samband med ändringsarbeten av byggnader måste nämnden ibland begära in en dokumentation från förbesiktning, för att kunna avgöra hur varsamhetsbegreppet beaktas av byggherren. En sådan dokumentation beskriver byggnadens tekniska och arkitektoniska standard men innefattar även byggnadens historia. Den redovisar värdefulla kvaliteter, såväl yttre som invändiga. Dokumentationen kan innebära att nämnden vid prövningen av ärendet godtar mindre avvikelser från byggreglerna för att hävda vissa befintliga kvaliteter i byggnaden.

Formellt ger PBL nämnden möjlighet, att genom bygglov besluta om de utvändiga värdena, fasadutformningen, av byggnaden. Planlösning och invändiga tekniska lösningar åligger det byggherren att utföra efter gällande regler. Förutom formellt byggsamråd när sådant är möjligt efter bygganmälan, kan speciella aktiva insatser från nämnden ge möjlighet att i ett tidigt skede möta byggherren och diskutera ändringsarbeten. En sådan policy kan leda till att byggherren får en ytterligare insikt i byggnadens värde och därmed kanske utför ändringsarbetena med större varsamhet.

När jag nyligen läste deltagarlistan på deras senaste årsmöte i Visby hittade jag flera namn från Karlstad Kommun. Jag undrar hur många av dem som läst sin egen organisations handbok?

Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering med Länsstyrelsen i Värmland

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

”Med anledning av ett flertal uppmärksammade fall där kommunen tyckt en sak och länsstyrelsen en annan har stadsbyggnadsförvaltningens tjänstemän och politiker nu bjudit in till en informell diskussionsträff med Länsstyrelsens handläggare. Förhoppningen är att man ska kunna få en bättre förståelse för de olika bedömningarna som gjorts.”

Munblåsta originalfönster bytta mot moderna aluminiumfönster. Är kulturmiljön oförvanskad?

Detta läser vi i en artikel i VF den 21 februari, och det är glädjande att konstatera att den tillsynsrapport som Länsstyrelsen levererade i december 2008 efter en anmälan från Operation Karlstad i april 2008, fått saker att hända på Karlstad Kommun. I tillsynsrapporten fick ju kommunens bygglovshandläggning allvarlig kritik på en rad olika områden. Och det råder ingen som helst tvivel om att det finns en rad allvarliga kunskapsbrister inom Karlstad Kommun när det gäller efterlevnaden av Plan- och bygglagen.

– Vi har samlat alla våra ifrågasatta ärenden i en mapp och tänker be att Länsstyrelsen förklarar varför de har bedömt som de har gjort, säger Håkan Holm.

Fönster- och fasadbyte på 1920-talsvilla i utpekad kulturhistorisk miljö. Förvanskning eller inte?

Bland ärendena i denna mapp finns enligt artikeln de fyra fall som utgjorde referensfall i Operation Karlstads anmälan våren 2008 – dvs Graninge Värdshus, Tempelriddarhuset, Råtorpsvägen 9 samt gamla matsalen på Kasernhöjden. Men också det gröna huset på Stockfallet samt det omtalade citronhalvefönstret.

–Vi måste ha bättre samsyn när det gäller tolkningen av varsamhetsparagrafen, säger Håkan Holm.

Det är riktigt. Naturligtvis måste man det. Här finns uppenbarligen en rad kunskapsbrister. Men problemet är mycket större än så.

Graninge Värdshus innan fönsterbytet. Jämför bild nedan efter fönsterbytet. Klicka för stor bild.

Bristande efterlevnad av varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3:10, är förvisso ett av de problemområden som Karlstads Kommun måste ta itu med. Men i de nämnda fallen handlar det inte om varsamhetsparagrafen, utan om hanteringen av utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer, dvs PBL 3:12. Och vad detta beträffar kunde Länsstyrelsen i sin tillsynsrapport konstatera att det var uppenbart att Karlstad Kommuns bygglovshandläggare i sin lovgivning inte alls tagit hänsyn till ambitionerna i den kulturmiljöinventering som klubbades igenom i fullmäktige 1984. Man har helt sonika struntat i det.

Graninge Värdhus efter fönsterbytet. Varsam ombyggnad? Förvanskning?

1984 beslutade Karlstad Kommuns Kommunfullmäktige att de i den genomförda kulturmiljöinventeringen utpekade husen skulle ägnas en ”synnerlig omsorg”. Så har alltså överhuvudtaget inte skett. Istället har man tillåtit att husen rivits, skövlats och förvanskats vind för våg. Något som pågår än denna dag år 2009, 25 år efter att inventeringen gjordes. Det är väl knappt någon fastighetsägare som ens fått information om att deras hus är utpekat. Och några skyddsbestämmelser i plan har husen aldrig fått. Vad kan det bero på?

Malmtorgsgatan. Ett och samma hus. Två olika färgsättningar. Varsamhet? Förvanskning?

Skyddsmärkningarna, dvs de verktyg som kommunen tilldelats för att efterleva de krav som ställs enligt PBL, används inte i Karlstad Kommun. Man verkar varken veta vilka de är eller hur de ska användas. Istället ligger verktygen oanvända i botten på verktygslådan, som förefaller stå undangömd i en mörk garderob. Allt medan Karlstads bebyggda miljöer, kulturhistoriskt intressanta eller ej, förvanskas och förfaller vind för våg. Här finns snart inte ett hus kvar som ser ut så som arkitekten avsåg att det skulle se.

Förhoppningsvis kan den nu inledda dialogen råda bot på det. Det är i så fall inte en dag för tidigt.

Varför har inte kommunen ingripit mot skövlingen av Grand Hotel i Karlstad?

Grand Hotel anno 1905, då ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Anrika Grand Hotel, byggt 1903, var när det uppfördes ett av Karlstads allra ståtligaste byggnadsverk. Med rikt dekorerad fasad samt påkostad interiör. Om hotellet skrevs bland annat kort efter invigningen;

”Till Hotellet hör två matsalar – lilla och stora matsalen – även dessa synnerligen förnämt och elegant inredda. Stora vintermatsalens väggar äro i likhet med festvåningens klädda med mahognypanel. Särskilt anslående äro de vackra väggdekorationerna, utförda av konstnären H Fredriksson från Stockholm.”

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus. Klicka för stor bild.

Grands anrika matsalar och de vackra väggdekorationerna fanns kvar ännu in på 1990-talet. Men är idag fullkomligt skövlade. Idag finns norska klädkedjan Cubus i lokalerna, och inte ett spår finns kvar av den pompa och ståt som här en gång rådde.

Det är en sorglig flathet våra kulturmiljöansvariga politiker och tjänstemän uppvisat i frågan. Hur kan en sådan storskalig kulturmiljöskövling tillåtas?

Historien om Grands matsalar. Kulturmiljöskövling i den högre skolan.

När nattklubben Wapen & Co invigdes på 1980-talet fanns det mesta trots allt kvar. Jag var själv på plats och såg det. Väggdekorationerna, en vacker fontän mm. Men sedan har alltsammans förstörts, bit för bit. Utan att någon av våra kulturmiljöansvariga reagerat.

Detta trots att interiörer av den här typen är fullt möjliga att skydda via skyddsbestämmelser i plan med stöd av Plan- och Bygglagen. Och genom löpande dialog med fastighetsägaren. Vilket, om man ska gå efter lagen, också borde skett. Ändå har ingen lyft ett finger.

Grand Hotels pampiga entré mot Drottninggatan. Skövlad på 1980-talet.

Hanteringen av Grand Hotel är istället närmast som en provkarta på alla de uppenbara brister som Karlstad Kommun uppvisar i hanteringen av stadens och kommunens kulturmiljöer. Först den gräsliga ombyggnaden av taket som tilläts ske på 1940-talet. Sedan gallerian som på 1980-talet skövlade den pampiga entrén och fasaden mot Drottninggatan. Och så den sorgliga skövlingen av Grands Matsalar som tog sin början också den på 1980-talet.

Alltsammans klockrena exempel på hur det kan gå när en kommun fullkomligt tappat greppet över skyddet av sin kulturmiljö. Det är inte bara en präktig kulturmiljöskandal utan dessutom ett flagrant tjänstefel och därmed också nära nog ett lagbrott. Kommunen har nämligen en lagstadgad skyldighet att skydda sin kulturhistoriskt intressanta bebyggelse från just den här typen av förstörelse.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Och förstörelsen, den fortsätter in i våra dagar. Nu hotas det redan hårt åtgångna Grand Hotel nämligen av ännu en kulturmiljöskövling. I en artikel i NWT den 24/9 2008 läser vi att den nuvarande ägaren, det danska egendomskonsortiet Investea A/S och KS Karlstad Bymidte A/S, planerar att bygga om fastigheten, inklusive den pampiga festvåningen på övre plan, från studentbostäder till superexklusiva bostadsrätter.

”Grands gamla matsal med sina takmålningar och sju meter i takhöjd omvandlas till salong i en av de mindre lägenheterna, på 225 kvadrat, läser vi i artikeln.”

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

–Det är obegripligt att man tillåtit en förstörelse av de påkostade hotellrummen genom att bygga om dem till enkla studentrum, säger Claes Örtegren, regionansvarig för mellansverige på Omniagruppen som sköter fastigheten åt de danska ägarkonsortiet, när jag ringer upp honom för en pratstund.

-Vi vill återge fastigheten litet av dess förlorade charm, fortsätter Örtegren.

Det låter ju bra. Och jag kan inte annat än instämma med Örtegren.

Det är obegripligt hur man kunnat tillåta en sådan storskalig kulturmiljöskövling. Därför hoppas jag att stadsbyggnadsnämnden nu tar sitt ansvar och skyddsmärker det vackra hotellet, och därigenom skyddar dess kvarvarande värden. Som t ex den pampiga matsalen på övre plan, vars värden naturligtvis inte ska få förvanskas. Och vars lokaler naturligtvis helst borde förbli offentliga. Något Örtegren inte alls är negativ till.

-Hittar vi bara en intressent till den gamla matsalen så ser vi det som den bästa lösningen, säger Örtegren.

Låt oss hoppas att så sker. Lokalerna är fantastiska. Och menar Örtegren och det danska konsortiet verkligen allvar med att de vill medverka till att återge Grand Hotel litet av dess forna status, så skulle det hedra dem.

Varför inte i samband med detta passa på att återställa takets ursprungliga utseende samt fasaden och entrén i bottenvåningen mot Drottninggatan. Sannolikt gör ägarna ändå en god affär på omvandlingen av huset till exklusiva bostadsrätter.

Fotnot: Ombyggnaden av Grand Hotel ska utföras av Hus & Bygg och arkitekt är Black Mountain/Nils Smedmark Arkitekter | Läs artikel i Byggindustrin |

Ny byggnadsvårdswebb för stadens byggnader. Något för Karlstads Kommun att ta efter?

Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på.

”Byggnadsvård är inte förbehållet röda små torp. Även stadens bebyggelse behöver vårdas! Här [på vår webbplats] hittar du som förvaltar eller bor i ett flerbostadshus information om ditt hus och hur du kan ta hand om det utan att kulturhistoriska värden försvinner. Materialet är främst inriktat på flerbostadshus byggda mellan 1880 och 1975, den period när de allra flesta av stadens bostadshus uppfördes.”

Så presenterar Stockholm Stadsmuseum själva sin nya byggnadsvårdsektion på webben, en sida som handlar om stadens byggnader. Sidan är enkel och väldisponerad och kan med fördel tjäna som informationskälla både för ansvariga på alla Sveriges kommuner, länsstyrelser och muséer och för fastighetsförvaltare, byggföretag och andra yrkesverksamma på området.

Sida vid sida med Stadsmuséets nya webb finns naturligtvis Stockholms Läns Museums befintliga, men likaledes lysande, byggnadsvårdswebb som handlar om underhåll av villor och småhus.

Tillsammans utgör de en komplett byggnadsvårdswebb och en lika efterlängtad som utmärkt utttolkning av Plan- och bygglagens verksamhetsparafer. Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på. Låt oss hoppas att den får en snabb spridning bland sveriges kommuner.

Karlstads kommun till exempel. Här har ni precis det ni söker. En enkel och tydlig handbok att navigera efter när det gäller frågor som handlar om renovering, underhåll och tillbyggnad.

Ombyggnaden av Graninge Värdshus – ett solklart brott mot Plan – och bygglagen

Turerna kring Graninge Värdshus har sedan Operation Karlstads anmälan för brott mot Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer tagit rejäl fart. Stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson, som kopplades in på ärendet redan för ett år sedan och därmed haft god tid på sig att agera, uppför sig aggressivt och yrvaket mot såväl journalister, medarbetare och oroade samhällsmedborgare, i vad som närmast upplevs som ett försök att sopa förvaltningens bristande engagemang i ärendet under mattan.

– Vi har lämnat bygglov eftersom planen godkänner att värdshuset används för bostadsändamål, säger stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson. Huset är inte Q-märkt eller på något annat sätt skyddat. Det var kanske olyckligt att det inte kom med i byggnadsinventeringen som gjordes i kommunen för några år sedan. Och det är ju bara fönstren vi talar om. Det har ju inte skett någonting med taket och fasaden eller huset i övrigt, säger Gunnar Persson i en intervju i dagens NWT.

Bygglov? Inte skyddat? Bara fönstren? Vad pratar Persson egentligen om? Han är nämligen rejält ute och cyklar och man borde rimligen kunna förvänta sig att en stadsbyggnadsdirektör är bättre påläst på Plan- och bygglagen.

Plan- och bygglagens krav om varsamhet gäller för alla hus och vid alla förändringar, även för hus som inte är Q-märkta och för åtgärder som inte kräver bygglov:

”Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara” (3 kap 10 §).

Detta vet Persson rimligen. Dessutom skriver han och kollegan Marie Eddeborn själva i den rapport som de gjorde vid ett besök på Graninge Värdshus den 27 augusti 2008:

”Byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde varför stor omsorg måste visas avseende fasadförändringar. Rytmen i fasaden måste bevakas och där har fönstren stor betydelse”.

Borde inte dessa krav då också gälla i det bygglov som lämnats?

Ända gapar och gastar Persson för fulla muggar och förefaller istället närmast försvara den totala förstörelse som fått pågå på Graninge i över ett års tid. Jag fick mig själv en rejäl utskällning av en rosenrasande Persson här om dagen när jag ringde honom. –Jag har fått nog av dig, sa han med vresig ton och fortsatte ”nu är måttet snart rågat”. Varför denna upprördhet? Vad är det egentligen som Gunnar Persson är så upprörd över?

Något fönsterbyte borde naturligtvis aldrig ha behövt ske på Graninge. De fönster som sitter där är av hög kvalitet och borde istället renoveras, samt eventuellt förses med en extra innerruta, på samma sätt som sker i det av Lundbergs ägda Järnvägshuset på Hamngatan i Karlstad. Där renoveras närmare 1000 fönsterbågar, förses med en extraruta och sätts tillbaka. Och fönstren är identiska med dem på Graninge Värdhus. Det är ett allmänt utbrett missförstånd att fönster från 1900-talets början är av dålig kvalitet. I själva verket är det precis tvärtom. Dessa fönster är gjorda av ett virke som är så kådrikt att fönstren håller i flera hundra år med normalt underhåll. Nya fönster är av en mycket sämre kvalitet och håller i max 20-30 år.

Någon sänkning av innertaken hade heller inte behövts göras. Definitivt inte med tanke på att taken då hamnar mitt i fönstrens övre delar. Ventilation och el kan lätt dras i de befintliga rummen med gott resultat. Så sker bland annat på gamla I2-området och detta är närmast att betrakta som praxis i gamla miljöer med högt tak idag.

Detta borde såväl stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson som stadsbyggnadsarkitekt Marie Eddeborn rimligen känna till. Genom att hävda dessa krav skulle Graninge Värdhus i Molkom kunna få behålla sin arkitektoniska och kulturhistoriska stolthet. Och ägaren Lars Persson skulle kunna fortsätta bygga om huset till lägenheter, dessutom till en klart lägre kostnad. Att byta ut fönster och sänka innertak kostar pengar. Att renovera de befintliga är klart billigare.

Så. Vad bråkar alla om? Lagen är tydlig. Följ den. Det tjänar alla inblandade på. På alla sätt.

Komplettering 2008-02-27 | I dagens NWT kan man läsa om hur Peter och Lars Johansson nu kontrat den polisanmälan jag gjort mot dem för brott mot Plan- och bygglagen genom att själva polisanmäla mig för påstått olaga hot och egenmäktigt förfarande som de hävdar skulle ha inträffat vid mitt besök på Graninge i söndags förmiddag. Anmälan är tramsig och saknar fullkomligt verklighetsförankring och jag kommer inte att kommentera det ytterligare. Det får polismyndigheten göra om de anser detta fruktbart.