Gula Villan i Viken rivningshotad

Gula Villan fleraHär om dagen tog en oenig Byggnadsnämnd beslut om rivning av Wennbergsvillan, även känd som ”Gula Villan” i Viken. Gula Villan byggdes som disponentvilla åt Wennbergs Mekaniska verkstad när verksamheten lokaliserades till Viken 1902 och är ett ur många aspekter unikt historiskt hus. Gula Villan är sällsynt välbevarad med Karlstadmått mätt och är en av de allra, allra sista exemplen på den detaljrika trähusarkitektur som Karlstad en gång var full av, men som 1960- och 70-talens sällsynt okänsliga ”saneringar” näst intill sopade igen spåren av. Gula Villan utgör dessutom – sedan Wennbergs Mekaniska verkstads industribyggnader revs här om året – en unik länk till en högst väsentlig del av Karlstads industriella arv – de mekaniska verkstäderna. Rivningsbeslutet framstår därför som högst anmärkningsvärt. Och en bred opinion håller nu snabbt på att väckas för ett ifrågasättande av beslutet som väckt bestörtning bland många.

Historien om Wennbergs Mekaniska Verkstad
År 1875 övertog smidesarbetaren Carl Johan Wennberg ett vagnmakeri på Drottninggatan och grundade där C J Wennbergs mekaniska verkstad. På denna lilla smedja arbetade till en början endast Wennberg själv. Tjugo år senare uppgick antalet anställda till tio personer, och nu hade Wennberg dessutom köpt ett tomtområde i Viken där ett gjuteri anlades. Verkstadsproduktionen överflyttades 1902 helt och hållet till fabriksområdet i Viken. I samma veva byggdes disponentvillan, dvs dagens Gula Villa.
Innan Wennbergs mekaniska verkstad flyttade till Viken var denna stadsdel ett oansenligt ytterområde. Verkstadens placering ledde dock bland annat till att moderna bostäder uppfördes här.
C J Wennbergs son, Simon Wennberg, tog över firman 1925 då fadern drog sig tillbaka. Simon Wennberg var den som tog initiativ till grundandet av Wennbergsparken. Han donerade själv de medel som gjorde det möjligt att 1936 anlägga detta vackra grönområde.

Varför ska huset rivas?
Grunden för rivningsbeslutet är enligt vad Operation Karlstad erfar att området ska bebyggas med bostäder, efter en önskan framförd av den nuvarande fastighetsägaren. Kommunen tyckte att det lät som en bra idé. Muséet gav dem däremot rådet att inte riva huset pga dess stora kulturhistoriska värde, medan företrädare för Karlstad Kommuns Stadsbyggnadskontor besynnerligt nog inte hade något att invända mot rivningsbeslutet. Som skäl för rivningen av huset, de kulturhistoriska värdena till trots, har Byggnadsnämndens ledamöter framfört en rad olika motiv – bland annat hävdar de att huset är för förvanskat och förfallet, samt att vibrationsundersökningar klassat det gamla huset som icke permanentbeboelig miljö.

Bred folklig opinion mot rivning
Dagens Gula Villa är förvisso ett hus vars underhåll lämnar en hel del övrigt att önska. Men den skuggan bör inte falla på huset självt utan på de tidigare fastighetsägarna som inte ha lagt ner speciellt många kronor eller mycken möda på att underhålla det gamla kulturhuset under de år de haft det i sin ägo. Istället har man låtit hyresgästerna själva renovera och måla, vilket lett till att det inte blivit utfört på ett hantverksmässigt sätt. Att de tidigare fastighetsägarna på detta sätt tillåtits underlåta att underhålla ett kulturhus av denna valör kan i sig faktiskt förefalla anmärkningsvärt.
Detta till trots har Gula Villan stått emot tidens tand sällsynt väl. Och just avsaknaden av sentida renoveringsinsatser har paradoxalt nog inneburit att flertalet av byggnadens ursprungliga originaldetaljer fortfarande är intakta, såväl exteriört som interiört. Här finns t ex flertalet av de ursprungliga kakelugnarna intakta, i princip samtliga fönster, originaldörrar, bröstpaneler samt övriga snickeridetaljer. Något som gör huset nära nog unikt i Karlstad, där okänsliga renoveringar av kulturmiljöer tyvärr snarare förefaller vara en regel än ett undantag.
Trots bristen på underhåll och en därmed sliten och låg standard betalar dagens hyresgäst, organisationen Kris, enligt uppgift 14.000 kronor i månadshyra, vilket torde innebära att huset inte bara bär sina egna kostnader utan dessutom ger en avkastning som borde kunna bära kostanden för en renovering.
Dagen efter rivningsbeslutet strömmade upprörda besökare till huset för att uttrycka sin bestörtning över beslutet. Många av dem var äldre Karlstadbor som kanske minns huset från den tid då Elov Tengblad, dåvarande rektor på Karlstads Högre Allmäna Läroverk, idag Tingvallagymnasiet, och far till internationellt erkände konstnären Arne Tengblad, hade det som sin privatbostad på 1940-talet.
En bred folklig opinion mot rivningsbeslutet håller i dagarna på att formas. Kanske har Karlstadborna slutligen fått nog av en rivningshysteri som fått pågå i decennier och som redan kostat staden allt för stora förluster av oersättliga kulturmiljöer och historiska pusselbitar. I detta avseende är Karlstad utan tvekan en av regionens allra hårdast drabbade städer.
Nuvarande fastighetsägaren Karlstadhus har ett välförtjänt gott rykte och har visat ett fint omdöme och fin fingertoppskänsla vid flera tidigare byggprojekt i Karlstad. Jag är övertygad om att Karlstadhus har just den rätta kompetens och profil som krävs för att på ett pietetsfullt sätt samtidigt både renovera och bevara den vackra gamla Wennbergsvillan till eftervärlden och för att att förnya området kring det med byggnader som kan bli nya stolta inslag i Karlstads stadsmiljö. Eller saknas viljan och handlar allt i stället bara om kronor och öre på ett konto? Jag vill inte tro det. Så än är kanske inte hoppet ute för Gula Villan?

Införd i VF 2006-07-20

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s