Operation Karlstad intervjuas i Kanal 12 beträffande ”ombyggnaden” av Tempelriddarhuset

Med start nu på onsdag den 10 oktober rullar ett reportage om Karlstad Kommuns ”ombyggnad” av Tempelriddarhuset från 1885 (se tidigare inlägg här på bloggen) på Kanal 12, bland annat med en längre intervju med byggnadsingenjör Peter Sörensen från Operation Karlstad. Vi vill redan nu varna tittare som är särskilt känsliga för förstörelse av kulturmiljöer. Reportaget innehåller starka scener!

För dig som inte känner till så mycket om Tempelriddarhuset, eller Ordenshuset alternativt Elimkapellet som det också kallas, kommer här lite historik, hämtat från ett examensarbete i bebyggelsevård, skrivet av Marie Andersson vid Chalmers Tekniska Högskola år 1995, dvs för 12 år sedan. Rubriken på arbetet är ”Utveckling av Kv Älgen i Karlstad” och det finns att läsa eller låna i Värmlandsrummet på biblioteket i Karlstad.

Ordenshuset
Den byggnad som kallas för ordenshuset byggdes 1885 som en baptistkyrka. Byggnaden är två våningar hög och murad av rött tegel med en mycket vacker mönstermurning. Taket är ett plåttäckt sadeltak som är valmat och ytterligare avfast i sin norra del mot Drottninggatan. Exteriören är i stora drag oförändrad. 1924 sänktes två fönster i bottenvåningen mot Pihlgrensgatan, och 1929 fick vinden en balkong i söder. Idag är alla fönster i bottenvåningen igensatta med skivor för att hindra skadegörelse (apropå skadegörelse, idag har Karlstad kommun själva stått för skadegörelsen, på eget bevåg har de blåst ur hela lokalen inpå bara tegelväggarna, allt innanmäte är borta, reds.anm).

Tempelriddarhuset

Interiört har byggnaden förändrats desto mer. När den fungerade som kapell fram till 1919 utgjordes nästan hela byggnadsvolymen av en sammanhängande sal (se vänster bild ovan), med golvnivå i bottenvåningen, en tresidig läktare en trappa upp och ett innertak som välvde sig så nära yttertaket som möjligt. Takstolen kunde anpassas till innertakets välvning tack vare dragband av en tums järnstänger. Rester av det gamla innertaket finns kvar på vinden, där det går att se hur det var dekorerat med målade blombårder.

När Bapistföreningen sålde byggnaden 1919 lades ett bjälklag som sammanband läktarna och därmed gav byggnaden två våningar in. Församlingen fortsatte att hyra övervåningen fram till 1924 då en stor ombyggnad skedde. Byggnaden blev Tempelriddarordens hus och disposition och ytskikt finns till större delen kvar i dag (1995). På den övre våningen gjordes en logesal (se höger bild ovan). Den utnyttjade inte hela husbredden men har ändå en hög välvning. Takstolarna har en annan form än innan och takvinkeln är flackare. Inne i logesalen är väggar och tak motivmålade. Gavelväggen mot norr ger illusionen av en utsikt från ett kolonnförsett rum där landskapet är en öken med pyramid och ett tempel. Pyramiden/triangeln går igen på fler ställen, till exempel i den större trappans snidade räcke och i ännu en väggmålning ovanför ingången till logesalen. Logesalens tak påminner om en stjärnhimmel, omsorgsfullt dekorerad och fylld av små hål (stjärnor, se färgbilder). På vinden finns fortfarande det sinnrikt konstruerade lampsystem kvar som fick stjärnhimlen att lysa kvar intakt.

I bottenvåningen fanns under ordenstiden en större festsal mitt i byggnaden. Efter Tempelriddarordens uttåg användes byggnadens bottenvåning som arkiv, och i logesalen en trappa upp bedrevs dansundervisning. Allra senast, innan huset blev öde, hyrdes det ut till studentkåren som hade pub och fester där. Det var också replokal för källarband.

Ordenhusets tillstånd idag (skrivet år 1995)
Eftersom byggnaden står tom idag är den heller inte uppvärmd. Varken el eller vatten är inkopplat. I vilket skick avloppsledningar etc är har jag inte kunnat bedöma, men min gissning är att det behöver ses över ordentligt. Tacket läcker in vatten som har orsakat skador, främst på ytterväggar och den murade hjärtväggen som går tvärs genom huset. Det är ett problem som jag bedömer borde lösa sig så fort taket tätas. Takstolarna verkar helt friska. På några ställen finns de ursprungliga ytskikten orörda, främst delar av takpanelen på vindens östra del. Ordenstidens ytskikt är bäst bevarade i övervåningens sal med vägg- och takmålningar som fått både sprickor och bortfallna bitar. Pilastrar, taklister etc finns kvar med sin form, men är på flera ställen övermålade med vit färg. De senaste ombyggnaderna har varit okänsliga mot både rummens form, disposition och ytskikt. Det finns också många våldsamma installationer, som lysrörsramper i ordenssalen. Byggnaden känns överhuvudtaget sliten och bortglömd.

På bottenvåningen är alla fönster igensatta med skivor från utsidan, men själva fönstren finns kvar och verkar i allmänhet vara i gott skick, kanske just tack vare att de skyddats under åren då huset inte skötts om. Jag vet inte om de är ursprungliga, men de är i alla fall profilerade och smäckra. Det är bara mot väster en trappa upp i logesalen som fönstren bytts mot nyare, släta träfönster. De fönsteröppningarna har under logetiden varit igenmurade, och det kan vara förklaringen till att fönstren är så annorlunda. Det jag gissar är den allra äldsta fönstertypen vetter mot Drottninggatan en trappa upp och är är dolt bakom en liten lucka uppe på scenen. Dörrpartierna är på flera håll vackra.

Den utvändiga tegelmuren är imponerade levande och vacker. Teglet verkar ha frostsprängts runt två fönster på västsidan annars är muren i gott skick.

Tempelriddarhuset 2007 (redaktionens tillägg)
Tempelriddarhuset idag är en sorglig syn. Ingen av våra fastighets- eller kulturmiljöansvariga politiker eller tjänstemän verkas ha läst och än mindre hörsammat Marie Anderssons önskan om behov av åtgärder under de år som gått sedan hon slutförde sitt ambitiösa arbete. Idag, tolv år senare, förefaller det istället ha kommit som en total överraskning för Karlstad Kommuns fastighetsdirektör Hans Wennerholm att taket läckte. Och i en artikel i NWT säger han ”– De sågade av delar av takstolarna när stjärnhimlen byggdes. Bärigheten försämrades och som jag har uppfattat det uppfyller inte taket säkerhetskravet för snölaster.” Det här stämmer inte. Den nya konstruktionen av taket gjordes mycket professionellt och blev snarare starkare än tidigare. Vadan detta svala engagemang hos direktör Wennerholm?

Precis som Marie Andersson påpekar har huset hanterats mycket okänsligt under årens lopp. Precis som skett, och som löpande sker, mer som en regel än ett undantag, med många av våra övriga gamla kulturhus. Frågan är hur och varför det har fått ske? Hur är det egentligen ställt med kompetensen hos Karlstad Kommuns fastighetsförvaltare? Och hos Karlstad Kommuns Byggnadsnämnd? För de har väl i ärlighetens namn godkänt varje enskilt ingrepp? Eller? Frågan är onekligen befogad. Bristen på kulturhistoriskt engagemang och intresse förefaller alarmerade. Och konsekvenserna för kulutrmiljöarvet blir förödande.

Hela huset har idag fullkomligt blåsts ur och berövats alla de kvaliteter som Marie Andersson så omsorgsfullt noterat. Kvar står idag ett naket, urblåst tegelskal. Ännu ett oersättligt kulturhus håller på att förpassas till historieböckerna. Ett av de allra äldsta som fanns kvar av dem som byggdes efter branden.

Finns då något kvar att rädda?
Under reportaget med Kanal 12 fick vi tillgång till lokalerna, och kunde beskåda förödelsen. För en kulturmiljöälskare som mig känns en sådan här syn som ett slag i mellangärdet. Luften, och lusten, går liksom ur en. Det som nu finns kvar av fastigheten är tegelfasaden, fönstren som sitter i den samt ytterdörrarna. Själva fasaden förefaller man vara rädd om. Med fönstren och dörrarna är det sämre. Flera av 1800-talsfönstren har fått rutorna sönderslagna under ”renoveringen” och ytterdörrarna har rivits ur. Porten i hörnet Drottningatan/Pihlgrensgatan rivs ur och byts ut på grund av anpassningskrav från handikapprörelsen. Hoppas att man låter tillverka en ny dörr i trä och i samma stil som de originaldörrar huset en gång hade.

Den port som vätter mot Drottninggatan med valvat överstycke förefaller vara en originalport och borde, tycker man, dock kunna bevaras intakt som en del av fasaden. Operation Karlstad har påpekat dessa önskemål för kommunens stadsbyggnadsdesigner Andreas Eliasson, museets industriantikvarie Mattias Libeck samt byggets projektledare Bengt Davidsson från Rohm & Co. Och det förefaller vid en första kontakt idag den 9/10 vara möjligt att så blir fallet, vilket vore glädjande. Vi återkommer med rapport om detta inom kort.

Läs också ”Stjärnhimlen ryker när Tempelriddarhuset byggs om” ur NWT 2007-08-14

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s