Leve staden. Leve den. Eller……?

I eftermiddags hade jag ett intressant och lärorikt möte med en av våra mest erfarna stadsbyggnadsarkitekter. Ett möte som gav mig några ytterligare pusselbitar kring frågan varför man inte bygger mer stadsmässigt.

Den bild som i mina ögon framträder här är att stadsplanerarna i grunden inte längre tror på en stadsmässighet med offentliga lokaler i bottenvåningarna. Möjligtvis en enstaka lokal här och där, men inte i den omfattning som förr i tiden. Den tiden är förbi hävdar man, då staden byggdes på det sättet. Det finns inget utrymme för en massa småbutiker. Nu tar man bilen och handlar allt på stora shoppingcenters. Och jag undrar – är det verkligen så?

–Vi får ingen som vill bygga med butikslokaler i bottenvåningarna längre, eftersom man hävdar att det inte finns någon efterfrågan på sådana. Vill du åtgärda det problemet så tror jag att det är till byggbolagen du måste vända dig, fick jag som råd.

Kan det verkligen vara så att den tiden är förbi? Att visionen om stadsmässighet är en orealistisk romantisk dröm. Jag har svårt att tro det. Men frågan måste naturligtvis utredas och besvaras.

Att det kan vara svårt att åstadkomma stadsmässighet i områden som ligger långt från den befintliga citykärnan, det har jag full förståelse för. Typ Hammarby Sjöstad, eller för all del Jakriborg. Det är i alla fall en större utmaning. Och tar längre tid. En absolut förutsättning för stadsmässighet är ju en stor tillgång på människor.

Men i många fall pratar vi ju här om stora, attraktiva, vattennära områden i direkt anslutning till den befintliga staden. Borde det inte vara möjligt att åstadkomma levande stad här? Jag tycker ju det, men jag är ju allt annat än expert på området.

En sak tycker jag dock är ganska uppenbar. Om man inte bygger stadsmässigt, dvs med mer än 85-90% offentliga lokaler i bottenvåningarna, inte ägnar det offentliga rummet med trottoarer, torg och grönytor, stor omsorg, och inte bereder plats åt offentliga byggnader som bibliotek, konserthus och skolor – då ser man redan från start till att det aldrig någonsin blir levande stad.

Gör man däremot det i dessa områden, så tycker jag onekligen att möjligheten borde finnas. Lokalerna fylls säkert inte på en gång, utan det kommer att ta ett tag innan den nya stadsdelen är fullt utbyggd och har hittat sin funktion. Kanske får man finna sig i att vissa lokaler får hyras ut till andra användningar eller till lägre hyror de första åren. Det är säkert ett pris man får betala på kort sikt för att långsiktigt kunna bygga stad. Å andra sidan är det ju extremt lönsamt att bygga bostäder i dessa lägen. Så som helhet borde kalkylen ändå gå att räkna hem. Om nu huset som helhet byggs av en och samma investerare vill säga. Gungor och karuseller typ.

Beslutet huruvida det är möjligt att bygga stad, och om det verkligen är det man vill göra, måste man ta redan innan man startar. Här bygger vi stad. Framtidens stad. Sedan gäller det att vara målmedveten genom hela processen, ha mod och inte tumma på kraven.

Då tror jag att det kan vara möjligt att bygga stad även idag. Men jag är inte säker. Är det inte möjligt så är ju diskussionen inne på fel spår. Då kan vi ju ägna vår energi åt annat.

Frågan är vem man kan vända sig till för att komma till klarhet i en sådan fråga?

PS. Läs om samma debatt på stadsmiljöbloggen Betongelit. DS

Annonser

6 responses to “Leve staden. Leve den. Eller……?

  1. Ett stort problem är att det också envisas med att byggas så förbannat lågt och glest! Inte undra på att det inte blir underlag för affärer om man bygger 5-våningshus utkastade i en park!
    Om man istället bygger 10-11 våningar i täta stadskvarter och drar in några ordentliga höghus på 35-40 våningar, ja då skall du få se på underlag!

    Men i Stockholm har arkitekter och stadsplanerare fullständigt somnat av. Att titta utomlands är inte heller att tänka på. Här är vi ju så bäst på allt.
    Det sjuka är ju att om de verkligen vågade släppa sargen o bygga rätt någon gång skulle bostäderna sälja som smör i solsken. Så vad exakt är problemet?

  2. Håller med dig om glesheten. Den är ett problem. Sedan kanske 10-11 våningar funkar i Stockholm. Åtminstone i vissa delar. I Karlstad funkar det däremot inte. Man måste se till platsens karaktär, förutsättningar och byggnadstradition. Det samma gäller höghus. Men, när det är sagt, så håller jag med om att man borde våga bygga staden både tätare och högre än idag, rent generellt. Det insåg redan Jane Jacobs på 1940-talet. Utan rejält med människor är och förblir såväl stadsmässighet som urbanitet en helt omöjlig vision att uppnå.

  3. Hur är det med småföretagsklimatet då?

  4. Småbutiker.

  5. Tillgången till billiga kontor och butikslokaler är en absolut förutsättning för småföretagande, vilket Jacobs också noterade. Storskaliga sanerings- och stadsförnyesleprojekt där man sopar rent på gammal bebyggelse leder ofta till en utrotning av småföretagen. Det är idag ett väl känt faktum, men det förbises trots detta. Exploatören struntar naturligtvis högaktningsfullt i småföretagarnas villkor. Han vill ha maximalt betalt för sin investering och bygger exklusiva bostadsrätter för samhällets bäst ställda. Och där står vi idag. Staden och stadsmässigheten offras regelmässigt till förmån för exploatörernas kortsiktiga vinstintressen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s