NWTs skjutjärnsreporter Arne Skorup skjuter sig själv i foten i svavelosande stadsmiljökrönika

Vet du vad jag kallar åsikter jag inte gillar? Gnäll. Dig it punks?

Fler och fler gör nu sina röster hörda i stadsmiljödebatten i Karlstad, vilket är glädjande. Senast ut i etern är NWTs reporter Arne Skorup med en svavelosande krönika rubricerad “Väck med tassarna från min del av staden” och publicerad i bilagan “Arbete & Ekonomi”. Krönikan är, uppfattar jag det som, skriven som en direkt följd av att Skorup slagit upp ett lexikon och funnit att det finns en företeelse inom stadsplaneringen som kallas “NIMBY” – Not In My Back Yard – inte på min bakgård.

Denna företeelse, vars ursprungliga känsla de flesta av oss säkert kan relatera till, är ett problem politiker och myndigheter ofta upplever, när man vill etablera eller flytta en verksamhet som kan upplevas negativt av närboende, exempelvis järnvägar, reningsverk eller fängelser. Men också naturligtvis närbelägen bebyggelse som man upplever försämrar den närmiljö där man bor. För oss som är intresserade av stadsplanering är NIMBY ett sedan länge väl känt begrepp. För journalist Arne Skorup var det dock uppenbarligen en ny bekantskap.

I vad jag uppfattar vara ett försök att beskriva denna företeelse radar Skorup, inte sällan kallad NWTs skjutjärnsreporter, upp såväl merparten av de åsikter som jag själv fört fram under snart två års försök till seriöst debatterande i stads- och kulturmiljöfrågor, som alla de åsikter som framfördes av NWTs läskrets efter reportaget “I fokus” – och kallar det för gnäll. Jag hoppas och antar att detta är ett missriktat försök till humor från Skorup, ett dåligt genomtänkt försök att visa oss att han år 2008 minsann upptäckt att det finns en företeelse inom stadsplaneringen som kallas NIMBY, och att han genom referenser till detta vill framstå som tuff, modern och framåtsträvande.

Anslaget misslyckas dock i mina ögon kapitalt och den salva som skjutjärnsreportern Skorup så inspirerat avfyrar träffar istället honom själv rakt i foten. Att på detta vis som Arne Skorup gör, över en och samma kam avfärda såväl mina som alla andras försök att föra seriös debatt kring stadens utveckling genom att dra långsökta paralleller till företeelsen NIMBY, är som jag ser det inte bara oseriöst och klumpigt, utan faktiskt direkt ovärdigt för en journalist av den kaliber som Skorup vill ge sig ut för att vara.

Inte minst när han i nästa andetag själv gladeligen tar till orda för att framföra sina egna kritiska åsikter om stadens utveckling. Anser Skorup därmed att vad NWTs läsekrets tycker och tänker är att beteckna som gnäll, medan hans egna åsikter står i en sorts klass för sig? För precis så framstod det nämligen. Åtminstone för mig och många andra som läste den besynnerliga “krönikan”.

Vad var det då egentligen Skorup ville ha sagt med sin “krönika”? Jag förstår det inte. Och ingen jag har talat med, varav flera är kollegor till Skorup själv, gör det heller. Fråga gärna runt själv Skorup, så får du svart på vitt. Jag ringde själv upp Skorup för att be honom förklara hans avsikter för mig, men han ansåg sig inte behöva förklara någonting ytterligare utan sa att det är upp till läsaren att avgöra. Och att han fått ”oerhört mycket positiv respons” på artikeln. Sedan lade han på luren.

Sett ur tidningens perspektiv är detta ett synnerligen märkligt tillvägagångssätt. Först inbjuder man till debatt, och uppmanar folk att säga vad de tycker. Bra initiativ. Sedan låter man tidningens skjutgladaste reporter bunta ihop alla kritiska synpunkter i en enda hög och i ett synnerligen onyanserat och närmast raljerande ordalag avfärda dem som en bunt bakåtsträvande gnällspikar. Vad avsåg månne chefredaktören för NWT, Staffan Ander, uppnå med detta kreativa grepp?

Jag tillhör dem som tycker att debatt är kul. Och att det tillhör en av fundamenten i demokratin att kunna framföra sina åsikter i frågor som rör samhällsbygget. Hur staden byggs är i högsta grad en sådan fråga. Och jag välkomnar därför den nyvaknade debatten i detta ämne som helt uppenbart berör så många. Sedan finns det naturligtvis debattinlägg som är mer eller mindre nyanserade och sakliga. Skorups tillhör i mina ögon tveklöst den senare kategorin.

Riktigt intressant blir debatten i mina ögon när den som skriver förmår vara nyanserad och bidra till en fördjupad kunskap inom området. För eller emot. Bägge sidor finns naturligtvis representerade i varje enskild fråga. Sådan ser ju debatten ut. Alla sidor måste få komma till tals och genom att debattera dem ökar vi förhoppningsvis kunskapen och förståelsen. Och vi når förhoppningsvis som en följd av detta lösningar som har en bred förankring och som är väl genomlysta. För ytterligheterna till trots, för eller emot, högt eller lågt, så brukar den bästa lösningen till slut landa någonstans i gränslandet däremellan.

Och den bristfälliga ansatsen till trots så innehåller ju faktiskt Skorups krönika ett antal fragment till egna konstruktiva och konkreta förslag kring hur han anser att staden ska förbättras. Vägen fram stavas enligt Skorup STORSKALIGHET. Storstad istället för småstad. Höghus ger identitet till en stad, hävdar Skorup. Och resecentrum borde byggas stort och häftigt. Utbyggnaden av teatern tycker han är meningslös, och dessutom tokful. Man borde satsa på att bygga en ny större teaterscen på annan plats istället. Se där. Både ris och ros. Och konstruktivt. Välkommen in i stadsmiljödebatten Arne Skorup!

PS: För den som vill fördjupa insikten om den moderna stadsplaneringens dilemman kan jag varmt rekommendera ett inköp av Jane Jacobs klarsynta och välskrivna bok ”Den amerikanska storstadens liv och förfall” – en utmärkt inkörsport.

Avslutningsvis vill jag runda av detta ordrika inlägg med tre visdomsord som present till er som orkat läsa så här långt.

Det är lätt att kritisera, att handla kräver ansträngning (okänd)

Där alla tänker lika, där blir inte mycket tänkt (Walter Lippman)

Skogen skulle vara mycket tyst om bara de fåglar sjöng som sjöng vackrast (Konfucius)

 

Annonser

6 responses to “NWTs skjutjärnsreporter Arne Skorup skjuter sig själv i foten i svavelosande stadsmiljökrönika

  1. Skorup trampar tydligen på många ömma tår i sin artikel.
    I samband med varje projekt som diskuteras finns det ett antal, jag tror inte att de är särskilt många men de är minnsann högljudda, som alltid har synpunkter på att just där de bor passar det sig inte att man bygger.

    Moderat-tanten i Vågmästaren är väl det värsta exemplet på det! Hennes gnäll över det planerade höghuset i Tyggårdsviken går utanpå det mesta som man har kunnat läsa i tidningen.

    Här, som överallt annars, är investeringar nödvändiga. De är nödvändiga för att vi skall få fler företag och fler jobb till stan och fler människor som kan arbeta i dessa företag. Dessa människor behöver ju ha nånstans att bo, därför byggs det nu äntligen. Byggentreprenörerna har äntligen insett denna stads potential!
    Detta skapar en god ekonomi i regionen vilket vi alla, gammal som ung, har stor nytta av. Vård och omsorg, skola, service av olika slag, kräver ju skatteintäkter och det är precis vad det ökande antalet jobb och företag skapar.

    Var solidarisk med Karlstads invånare , gamla som unga, och bejaka den positivism som omsider även nått denna del av Sverige!

    PS. Det är svårt att bevisa..men ingen skulle bli mindre förvånad än jag om det visade sig att det är samma människor som gnyr och gnäller över busslinjer och busshållplatsers placering som också gnyr och gnäller över byggandet.

  2. Skorup trampar inte på ömma tår över huvud taget. Han blandar äpplen och päron utan att låtsas förmå se skillnaden på dem, han generaliserar och raljerar och snubblar i det avseendet, i mitt tycke, på sina egna fötter. Och trampar då möjligen på sin höjd på sina egna tår.

    Jag kan inte heller riktigt förstå varför du själv ständigt envisas med att hävda att folk klagar på att det byggs för mycket. Där får du nog läsa på litet bättre. Däremot är det många som är kritiska till hur och var det byggs. Det tycker jag är bra. Det finns det i mina ögon all anledning att vara. Och det är absolut inte gnäll. Det är en del av den demokratiska medborgardialogen.

  3. Tycker det är skit överhuvudtaget att det inte finns någon trähus bebyggelse i karlstad. Husen är lika få som de som kan köra bil här uppe. Tänk om det var som i Örebro eller Husen i bla majorna i Göteborg! Underbart och vackert.

  4. Visst är det tråkigt. Karlstads stadsbild dominerades fram till på 1950-talet fortfarande av just trähus. Ofta sirligt dekorerade och inte sällan med tinnar och torn. Idag finns endast ett litet, litet fåtal av dem kvar i den centrala staden. Ändå fortsätter man att riva bland de få som finns. Nyligen revs Gula Villan på Viken från 1902 och nu hotas Karlstadtidningens hus på Södra Kyrkogatan, ett trähus byggt på 1870-talet, av rivning. Det råder tyvärr en kulturhistorisk fattigdom hos de som har ansvar för desa frågor i Karlstad. Och det är tyvärr bara att beklaga. Kulturmiljön borde inte vara en mandatperiodsfråga utan bygga på en långsiktigt förankrad förvaltningsplan. Men, så är tyvärr inte fallet i Karlstad.

  5. Tänk vad mysigt det hade varit om de byggt trähus runt där bredvid löfbergslila ligger istället för betongklumpar. Trähus med mysiga innegårdar och smågator, gärna med ett utbud av småaffärer i. 3-4 våningar högt med variation. Det är vad jag saknar mycket i denna stad, hur de estetiskt väljer att bygga. Det var för mig totalt oförståeligt att dom rev Gula villan.

    I göteborg pågår en total renovering utav det äldsta landshövdingehuset som finns kvar. Det var vilkoret för byggbolaget och då dom ofta e skapta med en innergård ska nybyggnationen runtom smälta in med orginaldelen.

    Som tur är finns ett fåtal fina stenhus här i karlstad. Tråkigt att det inte är fler bara och i en sammanhängande stadsdel.

  6. Jag håller helt med dig. En variationsrik träbebyggelse av en typ du beskriver skulle absolut vara mer på sin plats. Lite med anspelning på såväl den maritima kopplingen som på den funktionsmässiga med förrådsverksamhet. Trä och tegel, klassiska färger som falurött, gulockra och svart, småskalighet och variation. Och ganska tätt tror jag skulle sitta som en smäck på Tyggårdsviken.

    Och, jag håller med dig igen, det estetiska lyser, precis som den lokala anknytningen, helt med sin frånvaro i byggandet här i stan.

    Men läs den mycket välskrivna förtätningstudien som Kommun släppte här om dagen. Se under Dokument. Den är lysande och skulle kunna innebära en vändning i de avseenden vi talat om här. Om ambitionerna omsätts i praktiken vill säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s