Karlstadstidningens gamla tidningshus från 1870 hotat av rivning


Karlstadstidningen anno 1915. Foto från Värmlands Museums bildarkiv.

Rivningshoten mot Karlstads anrika kulturhus står nu närmast som spön i backen. Knappt hade rivningsdammet från Gula Villan lagt sig förrän Kommunen på egen hand gav sig på Tempelriddarhuset. Efter det följde raskt Vågmästarens bostadsrättsförenings ansökan om rivning av ett av Karlstads allra äldsta hus, Kanikevillan, eller Vågmästarvillan. Ett hus de fått av Kommunen på premissen att de skulle ta väl hand om det. Innan vi ens fått ett slutligt besked i det ärendet så kommer nu nästa rivningsansökan mot ett av våra allra äldsta kulturhus.

Man kan inte annat än undra över vad som egentligen pågår i Karlstad. När andra städer värnar och rustar upp sina kulturhistoriska miljöer, och använder dem i sin marknadsföring av orten, gör vi i Karlstad precis tvärtom. Vi river och vi förstör som om vi närmast föraktade vårt förflutna.

Denna gång är det nämligen Karlstadtidningens gamla kontor från 1870-talet som hotas av rivning, ett hus som tveklöst tillhör ett av Karlstads mest kulturhistoriskt intressanta, med bäringar på flera aspekter av stort kulturhistoriskt värde.

Huset har sedan 1870-talet inrymt Karlstadstidningens redaktion och tryckeri och här har bland annat under årens lopp den ryktbare chefredaktören Mauritz “Maggan” Hellberg varit verksam, samt under två decennier kring förra sekelskiftet även den unge, flitige skribenten och sedermera riksbekante skalden Gustav Fröding. Huset är idag förvisso ingen vacker syn efter flera okänsligt gjorda tilläggsoleringar och förfulande fönsterbyten. Men det är emellertid inte alls så illa som det synes vara. Under dessa tilläggsisoleringar, och i mina ögon i fullt återställbart skick, sitter den gamla panelfasaden från 1800-talet. För gissningsvis sisådär 200.000-250.000 kronor skulle husets exteriör kunna återställas i sitt ursprungliga utseende. Med fönster och dörrar nytillverkade enligt originalen. Och då skulle dessutom merparten av fasaden vara densamma som satt där på Hellbergs och Frödings tid.

Som pusselbit till det fria ordets och medias utveckling och framväxt i ett Karlstad som sedermera utvecklats till Värmlands otvivelaktiga mediecentrum är Karlstadstidningens kontor i mina ögon mycket, mycket värdefull. För att inte säga ovärderlig. Kopplingen till den rikskände skalden Gustav Fröding adderar naturligtvis ytterligare i hög grad till detta värde och en rivning av huset skulle i realiteten innebära ett fysiskt utsläckande av denna kulturhistoriskt mycket intressanta länk. Något om naturligtvis skulle vara djupt, djupt olyckligt.

Arkitektoniskt sett skulle ett bevarande av huset skapa ett mycket pittoreskt inslag i gatumiljön och på ett positivt sätt bidra till gatans karaktär och mångfald. Genom sin blotta närvaro skulle det fungera som ett synnerligen intressant blad i gatans historiebok och automatiskt väcka intresse kring husets ursprung och platsens kulturhistoriska koppling och funktion.

Som representant för de tvåvåniga trähusens epok i Karlstad är det dessutom ett av de allra, allra sista i sitt slag i en innerstad där dessa hus för bara fem decennier sedan var i total dominans. En aspekt som inte får förringas i sammanhanget.

Det finns därför som synes inte bara en utan flera aspekter som tveklöst talar för ett bevarande av detta mycket kulturhistoriskt intressanta hus. Förslagsvis genom att det förses med den k-märkning som det rimligen borde ha fått för lång tid sedan, och genom att det sedan med pietetsfull hand återställs i sitt originalskick och målas i tidstypiska linoljekulörer. Interiört finns enligt uppgift inte mycket bevarat varför husets användning bör kunna disponeras mera fritt. Bostäder skulle kunna vara en. Kunde man i samband med detta även ge husets interiör en tidstypisk karaktär, men naturligtvis med moderna bekvämligheter, skulle detta naturligtvis på ett mycket positivt sätt ytterligare bidra till husets framtida attraktionskraft.

Är det en förnyelse och en förtätning av gatan man önskar åstadkomma så vore en uppgradering av fastigheterna norr om huset upp mot Tingvallagatan i mina ögon ett lämpligare alternativ. Dessa ligger, jämfört med de ursprungliga husen som en gång stod här (se bild), idag omotiverat indragna från gatulivet vilket skapar ett dåligt sammahållet och svårdisponerat gaturum. Genom en förnyelse av dessa fastigheter och utflyttning av deras fasader i linje med gatulivet skulle gaturummets karaktär åtskilligt förstärkas och förbättras. Kunde man dessutom i samband med detta återinföra kommersiella lokaler i bottenvåningarna så skulle man skapa förutsättningar för framväxandet av en levande stadsgata vilket vore ett lyft i jämförelse med den uppenbara bakgatekaraktär som idag präglar miljön.

Inte minst skulle detta bli intressant om man in framtiden bestämmer sig för att öppna upp Karlstads två ursprungliga bärande huvudgator, Tingvallagatan och Kungsgatan, öster om torget och därigenom återskapar den prominenta esplanadkaraktär som de ursprungligen var avsedda att ha. Södra Kyrkogatan skulle då få goda förutsättningar att kunna bli en del av det levande stadslivet och av en expanderande citykärna.

Aspekterna ovan avser endast det ursprungliga gatuhuset från 1870-talet. Övriga, senare tillkomna, utbyggnader med lastkajer mm in mot gården bidrar inte till dessa värden utan kan i mån av möjlighet förädlas för att tillföra staden och platsen ytterligare valörer och värden.

Huset ägs idag av handelsbolaget Diktaren och rivningsansökan är inlämnad av bolagets ägare Lars Runby, känd fastighetsägare i Karlstad sedan decennier och styrelseledamot i Handelskammaren i Värmlands lokalavdelning i Karlstad.

I slutet av mars behandlas ärendet av Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad.

Annonser

One response to “Karlstadstidningens gamla tidningshus från 1870 hotat av rivning

  1. De tycker väl det ser fult ut antar jag. Och har märkt att det är läge att få igenom byggplaner även i kulturmiljöer dessa dagar. Oseriöst av Runby tycker jag personligen. Men vi får sätta vår tilltro till Stadsbyggnadsnämndens goda omdöme. Jag tycker mig faktiskt se tendenser till ett större ansvarstagande i kulturmiljöfrågor. Inte minst om man läser om den stora vikt de ges i den nya Förtätningsstuiden (se under Dokument).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s