Samtidigt som ombyggnaden av det fullkomligt förfallna skolhuset på Ulleberg till bostadsrätter precis påbörjats, förfaller och plundras den ena av de två stora fastigheterna på området nu för öppen ridå.
Exteriört ser husen fortfarande anständigt orörda ut. För ett år sedan skrev jag till våra kulturmiljöansvariga om att rutorna börjat kraschas. Därifrån brukar förfallet och vandaliseringen accelerera i en rasande fart.
Sedan länge har hugade spekulanter ägnat sig åt att bryta sig in i lokalerna. Därför har man sedan en tid spikat igen fönstren. En tämligen verkningslös åtgärd då dörrarna står på vid gavel. Välkommen in.
Redan i entréhallen möts man av förödelsen och spåren efter plundringen. Sånär som på något enstaka kvarlämnat exemplar har hela komplexet omsorgsfullt plundrats på alla de vackra gamla gjutjärnselementen. Och vi pratar om något 50-tal, mycket tunga, element. Skrottjuvarna måste ha jublat hela vägen till banken.
I rum efter rum har elementen brutalt brutits loss och släpats bort, antagligen för att säljas som skrot för ett par hundringar styck. Hade skrottjuvarna haft det minsta kulturmiljöintresse hade de kunnat få mellan 1000 och 2000 kronor styck för dem på begagnatmarknaden.
Till och med de små elementen på toaletterna har man rivit med. Och när man ända varit här så har man passat på att slå sönder toalettstolar och handfat. Bara för att.
Ullebergsområdet med sina stora institutionsbyggnader är ett av Karlstads pampigaste kulturhistoriska byggnadsverk. Ändå har det tillåtits att vandaliseras och plundras inför öppen ridå i över ett decennium.
I tre år har jag påpekat det till Stadsbyggnadsförvaltningen och Stadsbyggnadsnämnden, till Värmlands Museum, Länsstyrelsens kulturmiljöenhet samt till fastighetsägaren Gräsdalens Fastigheter. Utan att någon agerar.
Interiören är i många stycken påkostad och pampig. Med valvbågade dörr- och glaspartier samt snirkligt dekorerade smidesräcken i stram jugendstil. Som bara väntar på att möta sitt oblida öde i vandalernas förstörarlusta. Precis så gick det nämligen för det gamla skolhuset längst ner på gården. Det är idag kliniskt rensat på allt av kulturhistoriskt värde.
För den som är intresserad av ett storkök finns här fortfarande en del att stjäla. Vitvarorna och spisarna har sedan länge fått fötter. Men anmärkningsvärt mycket finns ändå kvar. Men hey. Man kan ju alltid slå sönder grejerna. Eller hur? Det är ju ändå ingen som bryr sig.
Här och där ligger dessutom lite kvarlämnat skolmaterial som det här bandet, från Karlstads Stadsbibliotek, Nils Ferlins Barfotabarn. Det tyckte man kanske att de kantstötta barnen här på särskolan var en lämplig målgrupp för.
Nej. Fanns det betyg i ämnet så skulle kulturmiljövården och kulturmiljövårdarna inom Karlstads Kommun, i Stadsbyggnadsförvaltningen, i Stadsbyggnadsnämnden, på Värmlands Museum och Länsstyrelsen i Värmland tveklöst få absolut bottenbetyg. Deras insats är, som jag ser det, närmast att beteckna som frånvaro. Den passivitet och det uppenbara oengagemang de uppvisar är inte bara iögonenfallande, den är dessutom förödande för Karlstads bebyggda kulturmiljöarv.
Men…..vem bryr sig?
- Läs också text- och bildreportaget ”Varför tillåts Ulleberg förfalla vind för våg” om förfallet på det gamla skolhuset, som nu byggs om till bostadsrätter, efter att det fullkomligt rensats på kulturhistoriskt innehåll.
Operation Karlstads Stadsmiljöblog 
bra att någon tar upp detta! Helt unika hus och de borde verkligen ta hand om dem. Det är skattebetalarnas kultur och pengar som de låter förfalla! Riktigt dåligt (som vanligt) av karlstad kommun.