Kategoriarkiv: barkassen

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Annonser

Flera goda förslag i externt gjord analys av Karlstad från 2006. Varför händer inget?

År 2006 lät Karlstad Kommun företaget SpaceScape göra en s k SpaceSyntax-analys av Karlstad Innerstad. Den visar, kort sagt, hur väl sammanlänkade och tillgängliga olika områden är ur ett gångtrafikperspektiv. Syftet är dels att titta på hur man kan förbättra tillgängligheten och flödet i den befintliga staden, men också att hitta potentiella utbyggnadslinjer och områden. Ett sådant område som pekas ut är Inre Hamn. Här sägs bland annat:

Ett annat område som idag är synnerligen segregerat är de stora hamn- och industriområdena i sydväst, vilka omfattar några av de mest attraktiva lägena i hela Karlstad med närhet till både Vänern och centrala Karlstad. I det läge där dessa industrier börjar avvecklas, flytta eller byta verksamhetsinriktning, vilket händer i många städer över hela världen idag, förefaller detta vara ett synnerligen attraktivt expansionsområde för Karlstad. Eller uttryckt annorlunda, det förefaller som om Karlstad här har attraktiv mark att växa i som står sig mycket starkt i konkurrensen om företagsetableringar och nya invånare.

År 2005 genomförde SpaceScape en liknande analys inriktad enkom på området vid Inre Hamn, för att se hur väl kommunens planer skulle uppnå deras vision. Här sägs bland annat:

Inre Hamn kännetecknas även i prognosen av lokalt centrala gator med inbördes svaga kontakter. Dessa är Bergendorffsgatan i Tyggårdsviken, den innersta asfalterade körvägen i Vågmästaren och Packhusgatan intill Barkassen. Detta talar för att Inre Hamn inte kommer att upplevas som ett gemensamt område, utan snarare som ett antal mindre enklaver.

I Inre Hamns näromgivning finns ett flertal lokalt mycket tillgängliga stråk som leder fram till men inte i genom Inre Hamnsområdet. Detta innebär att stadstrukturen inte naturligt understöder en förflyttning genom Inre Hamn och dess näromgivning och ger området en svag lokal förankring.

Problematiskt utifrån målsättningen om en blandstad är att Inre hamn, med de strukturella förändringar som här utvärderats, trots sin närhet är relativt avskilt omgivande stadsdelar. Detta innebär att stadsstrukturen ger svaga grundförutsättningar för butiker och service som efterfrågar ett bredare kundunderlag än de boende i grannskapet.

Om planerna på byggnationen vid Vågmästaren kommenterar man:

På grund av den uppbrutna och småskaliga strukturen i Vågmästaren skapas här förutsättningar för en mer privat karaktär. Detta kan eventuellt bidra till att Vågmästaren upplevs som avskilt gentemot besökare i området. Om målsättningen är att besökare ska använda Vågmästaren längs med vattnet är det betydelsefullt att detaljutformningen av den aktuella sträckan medverkar till en tydlig uppdelning av privat och offentlig mark.

I analyserna radar SpaceScape upp ett antal tydliga farhågor samt konkreta förslag till hur man skulle kunna åtgärda dem. Jag rekommenderar en läsning av dokumenten.

Vad har då hänt sedan dess? Lyssnade Karlstad Kommuns stadsplanerare på råden? Nej, över huvud taget inte. Istället har man fullföljt planerna i sin ursprungliga form och med öppna ögon gått rakt i samtliga de fallgropar analysen varnade för.

Vi har fått ett synnerligen segregerat och exploaterat bostadsområde vid Vågmästaren, i folkmun tidigt benämnt ”Rynkeby”. Ett område som precis som påpekades är helt avskilt från omgivningen och som brutalt stjäl tillgängligheten till strandpromenaden från allmänheten. Och på Barkassen har ett antal låga, mer eller mindre renodlade punkthus med exklusiva bostadsrätter börjat byggas. Med upphöjda parkeringsgarage och blindväggar in mot gatan som går genom området. Och ett dött torg mitt i. Helt utan den stadsmässighet man så storstilat säger sig eftersträva. Och på det Bryggtorg på Tyggårdsviken som enligt analysen har förutsättningar att jämte Hamntorget bli en av områdets två stora publika mötesplatser planerar man ett höghus på 20 våningar.

Vad är det egentligen som pågår här i Karlstad?

Karlstad Kommuns egens vision är att ”Inre Hamn i Karlstad ska bli ett av Sveriges tio mest attraktiva stadsförnyelseprojekt”. Det krävs ingen större kunskap i stadsplanering för att konstatera att hela denna storslagna ambition nu med raska steg håller på att gå om intet direkt från start.

Analyserna från SpaceScape är professionellt gjorda och synnerligen tydliga i sina råd. Stadsbyggnadsförvaltningens synnerligen utmärkta Förtätningsstudie talar i många avseenden samma språk och är likaledes tydlig i sin analys av t ex Vågmästaren. Ändå tycks ingen riktigt vilja se eller erkänna detta. Ingenting händer.

Stadsbyggnadsnämnden förefaller aldrig ha läst dokumenten utan tutar och kör på enligt sedvanligt manér. Och Stadsplaneförvaltningen, de skyller på gamla planer och på att exploatörerna inte vill bygga stadsmässigt. Men, mest av allt, tiger de som muren och försöker att tysta ner hela frågan. Denna inställning gäller alla våra höga politiker och tjänstemän. Hela vägen upp till de högsta hönsen. Ingen anser uppenbarligen att stadsmiljöfrågorna är deras bord. Någon offentlig debatt eller diskussion förekommer i alla fall inte. Och någon lust att uppmuntra en sådan förefaller milt uttryckt heller inte förekomma.

Vem är det egentligen som har huvudansvaret för stadsbyggandets inriktning i Karlstad? Ibland får man intrycket att ingen egentligen intresserar sig för att fördjupa kunskapen i ämnet utan att man istället ägnar sig åt ett politiskt tjuv- och rackarspel med stadens stads-och kulturmiljövärden i kampen om den politiska makten. Det är i så fall såväl både oseriöst och kostbart för staden.

Det är dags att vi får en snabb kursändring i stadsbyggandet i Karlstad, där planerna vilar på gedigen stadsbyggnadskunskap istället för på individuella exploatörers eller politikers personliga tycke och smak. Och det måste ske nu, idag. Inte imorgon.

Karlstad har inte tid att vänta längre.

Bygg levande stadsmiljö i Inre Hamn, inte bostadsområden

Levande stadsmiljö och gemyt på Kullagatan i Helsingborg. Foto:Ole Jais

Den nya byggnationen i Inre Hamn lämnar i mina ögon mycket att önska. Den stadsmässighet man från Kommunen själva talat om lyser helt med sin frånvaro i detta renodlade bostadsområde. En unik stadsbyggnadsmöjlighet håller på att glida Karlstad ur händerna. Men ingen orkar reagera på det. Varför? Ser de det inte? Stadsplanedirektör Gunnar Persson? Stadsarkitekt Pär Höjman? Stadsbyggnadsnämndens ledamöter? Kommunstyrelsens ordförande Lena Melesjö Windahl? Och byggarna själva – Peab och Sverigehuset? Ingen av dem vinner på det som nu sker. Tvärtom.

Här skulle kunna byggas fullvärdiga stadskvarter som inne i stadens centrala delar. Med allt vad staden innefattar. Men då får man inte som nu ”fega” från starten. Då blir det nämligen pannkaka av alltsammans.

Ett mer stadsmässigt byggande skulle innebära en avsevärt högre och tätare kvartersstad. Med större hus, fler hus och plats för avsevärt fler människor. Och en avsevärt mer levande gatumiljö med korta kvarter med maximal dynamik och rörelsefrihet. Och med butiker, verksamheter, caféer och restauranger i bottenvåningarna. Promenadvänliga gatustråk, parker och torg. Det skulle kunna bli ett helt nytt ansikte för Karlstad. Sjöstaden. Ett stenkast från den gamla älvstaden. En stadsdel som i högsta grad skulle kunna ge välkommen skjuts åt kommunens vision Livskvalitet 100 000. Här skulle kunna skapas massor med nya bostäder, verksamhetslokaler och handel. Allt förpackat i en levande stadsmiljö med hög livskvalitet.

Att som idag bygga ett antal, små förvirrade punkthus av tydlig förortskaraktär med parkeringshus i döda bottenvåningar i sterila gatumiljöer är allt annat än förenligt med visionen om Livskvalitet 100 000. Här blir alla förlorare. Inte minst ekonomiskt. Exploatörerna får inte alls den avkastning som de skulle kunna fått om de fått bygga högre och tätare kvartersstad. Och staden förlorar en extrem intressant möjlighet att växa. De enda som vinner är möjligtvis de som köpt dyra bostadsrätter och vill bo i ett tyst och lugnt bostadsområde. Och inte i en stad.

Bygg stad, inte bostadsområden. Bygg högre, tätare, stadsmässigt och kvartersbundet. Bygg levande stadsmiljö. Inte bostadsområden.

Leve staden. Leve den. Eller……?

I eftermiddags hade jag ett intressant och lärorikt möte med en av våra mest erfarna stadsbyggnadsarkitekter. Ett möte som gav mig några ytterligare pusselbitar kring frågan varför man inte bygger mer stadsmässigt.

Den bild som i mina ögon framträder här är att stadsplanerarna i grunden inte längre tror på en stadsmässighet med offentliga lokaler i bottenvåningarna. Möjligtvis en enstaka lokal här och där, men inte i den omfattning som förr i tiden. Den tiden är förbi hävdar man, då staden byggdes på det sättet. Det finns inget utrymme för en massa småbutiker. Nu tar man bilen och handlar allt på stora shoppingcenters. Och jag undrar – är det verkligen så?

–Vi får ingen som vill bygga med butikslokaler i bottenvåningarna längre, eftersom man hävdar att det inte finns någon efterfrågan på sådana. Vill du åtgärda det problemet så tror jag att det är till byggbolagen du måste vända dig, fick jag som råd.

Kan det verkligen vara så att den tiden är förbi? Att visionen om stadsmässighet är en orealistisk romantisk dröm. Jag har svårt att tro det. Men frågan måste naturligtvis utredas och besvaras.

Att det kan vara svårt att åstadkomma stadsmässighet i områden som ligger långt från den befintliga citykärnan, det har jag full förståelse för. Typ Hammarby Sjöstad, eller för all del Jakriborg. Det är i alla fall en större utmaning. Och tar längre tid. En absolut förutsättning för stadsmässighet är ju en stor tillgång på människor.

Men i många fall pratar vi ju här om stora, attraktiva, vattennära områden i direkt anslutning till den befintliga staden. Borde det inte vara möjligt att åstadkomma levande stad här? Jag tycker ju det, men jag är ju allt annat än expert på området.

En sak tycker jag dock är ganska uppenbar. Om man inte bygger stadsmässigt, dvs med mer än 85-90% offentliga lokaler i bottenvåningarna, inte ägnar det offentliga rummet med trottoarer, torg och grönytor, stor omsorg, och inte bereder plats åt offentliga byggnader som bibliotek, konserthus och skolor – då ser man redan från start till att det aldrig någonsin blir levande stad.

Gör man däremot det i dessa områden, så tycker jag onekligen att möjligheten borde finnas. Lokalerna fylls säkert inte på en gång, utan det kommer att ta ett tag innan den nya stadsdelen är fullt utbyggd och har hittat sin funktion. Kanske får man finna sig i att vissa lokaler får hyras ut till andra användningar eller till lägre hyror de första åren. Det är säkert ett pris man får betala på kort sikt för att långsiktigt kunna bygga stad. Å andra sidan är det ju extremt lönsamt att bygga bostäder i dessa lägen. Så som helhet borde kalkylen ändå gå att räkna hem. Om nu huset som helhet byggs av en och samma investerare vill säga. Gungor och karuseller typ.

Beslutet huruvida det är möjligt att bygga stad, och om det verkligen är det man vill göra, måste man ta redan innan man startar. Här bygger vi stad. Framtidens stad. Sedan gäller det att vara målmedveten genom hela processen, ha mod och inte tumma på kraven.

Då tror jag att det kan vara möjligt att bygga stad även idag. Men jag är inte säker. Är det inte möjligt så är ju diskussionen inne på fel spår. Då kan vi ju ägna vår energi åt annat.

Frågan är vem man kan vända sig till för att komma till klarhet i en sådan fråga?

PS. Läs om samma debatt på stadsmiljöbloggen Betongelit. DS