Kategoriarkiv: Blandstad

Operation Karlstad blir oroade….


De vackra gamla stenhusen i hörnet Herrgårdsgatan och Norra Kyrkogatan.

I dagens NWT den 24 maj läser vi att Peab vill bygga nytt och förtäta i korsningen Norra Kyrkogatan och Herrgårdsgatan. Och att Karlstad Kommun kikar på en detaljplaneändring. Detta gör Operation Karlstad oroade.

Längs Herrgårdsgatan öster om Östra torggatan ligger nämligen en av stadens mest välbevarade och intakta rader av fastigheter från tidsperioden 1867-1940. Just i den nämnda korsningen ligger två synnerligen vackra stenhus, ett tvåvånings och ett trevånings, i sällsynt välbevarat originalskick. Hus av en typ där få idag finns kvar efter de otaliga rivningsvågor som härjat genom stadens gator. Vackra, karaktärsfulla, fullt funktionella hus. Vem, med förståndet i behåll, skulle få för sig att riva dessa hus?


Identiska smidesbalkonger vittnar om att husen ev. ritats av samma arkitekt.

I Karlstad Kommuns egen nyligen framtagna förtätningsstudie skriver man själv att man ska värna stadens äldre bebyggelse. Att då börja själva förtätningsprocessen just med att riva några av de allra äldsta husen på en av de vackraste och mest intakta gatorna i stadens centrum förefaller därför mycket märkligt.

Hela miljön runt domkyrkan är idag sällsynt välbevarad och här borde kommunen i samverkan med fastighetsägarna istället sträva efter att skydda den befintliga bebyggelsen och se till att den får den skötselnivå den förtjänar.

Operation Karlstad ska omgående titta närmare på saken och återkommer med fördjupad information inom kort.

Uppdatering 2008-05-27 | Operation Karlstad har nu fått glädjande besked från såväl Stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson som Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd att inget av de nämnda husen är aktuellt för rivning. Det hus som hotas av rivning är gamla Nermans Tryckeri på Norra Kyrkogatan, idag hemvist åt Dansstudion med närmare 1500 aktiva dansungdomar varje vecka. Hur man tänkt lösa den frågan är en annan historia….

Annonser

Öppet brev till Kommunfullmäktiges ledamöter inför beslut om detaljplan för Tyggårdsviken den 13 mars


Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och ”flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet ”Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?


Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Vilken stadsmiljö är det vi ska ha inne i Karlstad?

Är det den här typen av stad vi vill ha? Hus på pelare i Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till miljö ute på Bryggudden, dagens Tyggårdsviken? Absolut livskvalitet av högsta europeiska klass, som stadsbyggaren Emanuelsson så ödmjukt och insiktsfullt uttrycker det.

Eller kanske den här miljön? Funktionsblandad, tät kvartersstad med variation och mångfald, offentliga gatumiljöer, korta kvarter, bottenvåningar med utrymme för handel, kontor och levande gatumiljö.

Det beslutet vilar nu på Stadsbyggnadsförvaltningens anställda med Stadsplanedirektör och Stadsarkitekt Gunnar Persson i ledningen, Stadsbyggnadsnämndens ledamöter med ordförande Håkan Holm i spetsen samt till syvende och sist på våra folkvalda politikers, ledamöterna i Kommunfullmäktige, axlar.

Det beslut de tar i denna fråga kommer att påverka den framtida stadsmiljön i Karlstad mer än något annat under resten av din och min livstid.

Vilken typ av stad ska vi ha i Karlstad?

Nu är det upp till er.

Länsstyrelsen i Skåne bjuder in till workshop på ämnet blandstad. Kanske något för kollegorna i Värmland att anamma?


Visionen om blandstaden, och det levande gatulivet. Foto: Elin Henriksson

I stället för blandad stad byggs allt mer villamattor, storskaliga företagsparker, externa köpcentrum, rekreationsområden och campusområden på åkermark. Därför arrangerar Länsstyrelsen i Skåne den 5 mars en workshop där de skånska kommunerna får diskutera blandstadens möjligheter och svårigheter med företrädare från Boverket, unga arkitekter, länsstyrelsens bullerexperter med flera.

–Genom att föra samman samhällsplaneringens olika aktörer till en kreativ diskussion hoppas vi kunna hitta problemets kärna samtidigt som vi inspirerar kommunerna att våga bygga blandat.

Arkitekt Jerker Söderlind från Kungliga tekniska högskolan i Stockholm kommer att inspirera och provocera utifrån sin egen forskning. Arkitekt Marianne Nilsson från Kävlinge kommer tillsammans med David Simm, Gehl Architects, och Magnus Skiöld, Midroc, att berätta om hur man vill omvandla ett slakteriområde till blandstad med utgångspunkt i hur man tänker sig att den kommer användas och hur folk rör sig.


Visionen om blandstaden, och det levande gatulivet. Foto: Elin Henriksson

Projektledare Hans Ekwurtzel kommer tillsammans med planarkitekt Åsa Samuelsson, SWECO FFNS, berätta hur man jobbar för att Bromölla ska nå Ivösjöns strand, intill Iföverken. Eva Dalman från Malmö stad kommer också att berätta om hur hon brottas med det fortsatta stadsbyggandet i Västra hamnen. Hon frågar sig om det ska vara så svårt att ha dagis på bostadsgårdar eller att bygga stad runt Stapelbäddsparken, samt vad som händer när en bostadsrättsförening röstar ut strandpromenadens populäraste glasscafé.

Eftermiddagens workshop leds av länsarkitekt Kerstin Nilermark med hjälp av Jerker Söderlind (se ovan), Mårten Dunér, chef för Boverkets planenhet samt Eva Sjölin, stadsbyggnadschef i Lomma och avslutas med en paneldebatt.

Idén är liksom initiativet lysande och visar att man i Skåne just nu tveklöst är den region i Sverige som tar stadsbyggnadsfrågan på störst allvar. Arkitekter, stadplanerare, politiker, länsstyrelse och museum jobbar hand i hand med stadens bästa för ögonen.

Förhoppningsvis kan idén till workshopen anammas av flera Länsstyrelser i Sverige. Operation Karlstad har serverat tanken till enhetschef Ingrid Tilly och hennes kollegor på Samhällsbyggnadsenheten vid Länsstyrelsen i Värmland. Behovet av en debatt i ämnet är utan tvekan stort i Värmland.

Gert Wingårdh bakom vinnande förslag för Bryggudden i Karlstad

I dagens NWT kan vi läsa att arkitekfirman Wingårdh ritat det vinnande förslaget i någon form av tävling för Bryggudden i Karlstad, dvs Tyggårdsviken. Själv kände jag inte till att det pågick en tävling och heller inte vilka andra som deltagit eller vilka förutsättningar de givits. Inte heller vet jag vem som satt i juryn, bortsett från Sture Emanuelsson själv. Men det kanske klarnar efterhand. (Det har nu klarnat delvis. Från Kommunens stadsbyggnadsförvaltning satt stadsplanedirektör Gunnar Persson samt hans kollega Maria Grahm med, och någon tävling var det heller inte utan ett köpt s k parallellt uppdrag, där vinnare egentligen inte kan utses). Hör också Sture Emanuelssons kommentarer kring förslaget i P4 Radio Värmland.

Precis som i den ursprungliga detaljplaneskissen handlar det dock om en serie likartade, i högsta grad förortslika, gigantiska klossar och en kvarterstorlek och exploateringsgrad som vi i Karlstad inte tidigare sett motstycke till, möjligen då på Kronoparken. Inget är förändrat förutom strandpromenaden som nu fått en åtskilligt mer privat karaktär än tidigare, där den rör sig på ett trädäck utanför de boendes vardagsrumsfönster och öppna, privata gårdar. Och längst ute på den udde som företaget SpaceScape i en tidigare åt Karlstad Kommun gjord undersökning pekat ut som en av Inre Hamns potentiella mötesplatser, har Wingårdhs placerat det omtvistade höghuset, som nu står på ben så att man kan vandra under det.

Gert Wingårdh må vara en av Sveriges hetaste monumentarkitekter, men någon större ryktbarhet som stadsbyggare lär han och hans arkitektfirma aldrig vinna. Förslaget till Bryggudden ser, i likhet med de övriga försök som Wingårdh gjort på området, i mina ögon istället mest storskaligt, överdimensionerat och kallt ut. Tankarna går närmast till miljonprogrammen från 1960-talet och till monumental öststatsarkitektur. Men, smaken är naturligtvis som baken. Arkitektkåren i Karlstad kommer dock tveklöst att hoppa högt i hejdlös förtjusning över de fyrkantiga kuberna, eftersom Wingårdh närmast är en ikon i dessa kretsar. Men frågan som borde diskuterats mycket mer än höghusets vara eller inte kvarstår och är nu än mer aktuell än tidigare – blir detta en levande stadsdel och en bra, varierad boendemiljö?

Vad hände med den småskalighet, stadsmässighet och det marina anslag med natursten och liknande som Karlstad Kommun pratade sig varma för i Karaktärsprogrammet? Och hur rimmar höghusets placering egentligen med den generella, restriktiva syn på placering av höghus som ges i Karlstad Kommuns nyligen presenterade Förtätningsstudie?

Vem är det egentligen som bygger staden i Karlstad idag? Stadsplaneförvaltningen? Politikerna? Sture Emanuelsson? Gert Wingårdh?

Bilder från Wingårdhs arkitektkontor.

PS. På bilden i artikeln i NWT poserar en leende Sture Emanuelsson sida vid sida med en likaledes brett leende herre vid namn Håkan Broström, anställd av WSP. Broström var tidigare projektledare för Mitt i City där Emanuelsson var VD. Broström är också aktiv i bygget av nya CCC där Sture Emanuelsson också är VD. Vad Broströms roll i bygget på Bryggudden är framgår dock inte av artikeln i NWT. Klart är emellertid att de är ett tätt sammanlänkat radarpar när det gäller stora byggprojekt i Karlstad city. Big business. DS