Category Archives: förtätning

Gröna huset väcker frågan. Vilken sorts stad är det egentligen vi vill ha?

gröna huset

Vilken stad är det egentligen vi vill ha? Med eller utan kulturarv?

I snart tio år har jag ägnat mig åt att försöka få Karlstads Kommun att förstå värdet av att värna stadens kulturhistoriska bebyggelse. Eller gamla hus om man så vill. För ska jag vara riktigt ärlig så har det varit lite si och så med den insikten. Bland politikerna alltså. Karlstadborna själva verkar ha enklare att förstå detta. De älskar sina gamla hus. I alla fall gör de flesta av dem jag möter det.

Jag skriver sina, för även om man inte äger ett gammalt hus, känns det nog för de flesta av oss som om dessa gamla hus på sätt och vis tillhör staden, dvs dig och mig. Den som äger ett sådant hus äger bara rätten, eller ansvaret, att få förvalta det under en tid. Jag äger själv ett sådant hus. Och jag älskar det. Och vårdar det med varm hand, så att nya ägare en dag ska kunna njuta av det, precis som jag idag har privilegiet att få göra.

gr

Gröna huset är från 1800-talets mitt. Och är därmed ett av Herrhagens allra äldsta hus.

På Herrhagen står ett sådant hus, inte alls olikt mitt eget. Det är ett ganska enkelt, men vackert och idylliskt trähus i två plan. Omgivet av en vacker trädgård med gamla knotiga fruktträd och bärbuskar. Huset är, visar det sig, från 1800-talets mitt, och är därmed ett av de allra äldsta på hela Herrhagen.

Gatan där det står heter Olofsgatan. Kanske inte en av Herrhagens charmigaste gator, om man säger så. Mestadels beroende på att de byggnader som tillfogats från 1950-talet och framåt inte har en direkt upplyftande arkitektur. Tack och lov står det Gröna Huset och ett gult grannhus kvar från tiden dessförinnan, och ger gatan åtminstone en liten dos av det som vi förknippar med Herrhagskänslan, dvs blandningen av gamla och nya hus.

gr

Gröna huset är en grön 1800-talsidyll. Insprängd bland nyare, större huskroppar.

Både det Gröna Huset och det gula grannhuset med de vackra balkongerna ut mot gatan, är utpekade i Karlstad Kommuns sk kulturmiljöprogram. Det gröna har färgmarkeringen röd, vilket betyder att det är klassat som mycket värdefullt. Och det har också försetts med en sk q-märkning i detaljplanen. Det känns bra tycker jag. Vi ska vara rädda om våra gamla hus. Utan dem förlorar staden sin karaktär.

Men döm om min förvåning när jag så får läsa att fastighetsägaren Wermlands Invest begärt rivningslov för det Gröna Huset, trots att de vet att det är skyddsmärkt och utpekat som ett av stadens mest värdefulla hus. Wermlands Invest är ju ett gammalt Karlstadföretag som idag drivs av andra generationen. Varför i all världen vill de riva Karlstads kulturarv? Det känns som en dåligt genomtänkt affärsidé.

gr

Gröna huset är rödmarkerat, dvs särskilt värdefullt, i kommunens Kulturmiljöprogram.

Nu visar det sig att de försökt få rivningslov flera gånger. Redan innan den nya generationen tog vid. Senast var 2011. Men då fick de avslag av Stadsbyggnadsnämnden med hänvisning just till kulturvärdena. Fattas bara annat. Huset är ju utpekat och skyddsmärkt sedan decennier och borde stå stensäkert. Det borde slåunda inte finnas någon tvivel hos en Stadsbyggnadsnämnd i ett sådant ärende.

Jag blir därför mäkta förvånad när jag idag via artikeln i VF och några telefonsamtal får indikationer på att man från politiskt håll driver på för att få genom ett rivningslov. Helt på trots med tidigare fattade beslut, både i Stadsbyggnadsnämnden och i Kommunfullmäktige, som ju klubbat dels Kulturmiljöprogrammet, dels den översiktsplan där programmet är förankrat. En sådan politisk irrfärd borde vara dömd att misslyckas, tänker jag. Men just för att vi befinner oss i Karlstad, en kommun där man historiskt närmast gjort till sitt adelsmärke att bedriva adhoc-politik, helt utan långsiktiga planer, blir jag lite orolig.

gr

Även detta grannhus är utpekat i Kulturmiljöprogrammet. Det känns bra. Eller?

Plan- och Bygglagen, dvs den lag som kommuner ska jobba efter, kräver att man ska jobba med inventeringar av kulturmiljöer, följda av q-märkningar i detaljplaner samt förankringar av långsiktiga intentioner för kulturarvet i översiktsplanerna. I Karlstad har det, som jag skrev inledningsvis, emellertid varit lite si och så med det. Man har av någon anledning struntat i att efterleva de svenska lagarna. Sannolikt för att skaffa sig lite egen rörelsefrihet att göra som det faller var och en in. Jag vet vissa politiker som föredrar att ha det så. Jag tror inte jag behöver nämna några namn för att ni ska ana vem jag tänker på.

2008 var situationen så illa att jag anmälde kommunen till Länsstyrelsen för brott mot Plan- och Bygglagens s k varsamhetsbestämmelser. Det var en diger lunta på dryga 100 sidor som damp ner på Länsstyrelsens bord. Nio månader senare föll domen, som slog fast att Karlstads Kommun inte skött sitt kommunala ansvar i enlighet med lagen. Det var svidande kritik man fick. Och i bägge dagstidningarna kunde vi läsa om detta på flera helsidor. NU, lovade kommunen, skulle det bli bot och bättring.

gr

Ett trevligt inslag i gatumiljön? Eller en sk saneringsmogen fastighet?

Och bot och bättring har det faktiskt också blivit. Även om det gått outsägligt långsamt. Och med ett och annat återfall i gamla vanor längs vägen. Idag tycker jag dock att vi i Karlstad i allmänhet fått upp ögonen för kulturarvets värde i samhällsplaneringen. Även om det fortsatt finns mycket som ännu kan förbättras.

Artikeln om rivningshotet mot gröna huset kommer därför som lite av en kalldusch. Som en flashback från tiden före min anmälan till Länsstyrelsen. Och jag funderar över vilken politiker det är som den utveckling som skett sedan dess verkar ha helt gått förbi. Hur, tänker jag, kan detta vara möjligt?

gr

Är de gamla detaljrika husen en tillgång eller en belastning för Karlstad?

Ska jag verkligen behöva göra en anmälan till? Vill Karlstads Kommun verkligen behöva skämmas på ett par helsidor till, för att man inte kan läsa lagen innantill? Och inte ens följa sina egna beslut. För, kära Karlstadbor, och politiker för den delen, jag kan lova er att en sådan anmälan ligger färdigskriven och åker på lådan samma dag som jag ens ser tillstymmelsen till ett sådant förslag i Stadsbyggnadsnämnden.

Länsstyrelsen kommer att älska det. Media likaså. Sannolikt dock inte politikerna. Eller tjänstemännen. För det är oftast de senare som får skämmas i media.

gr

Gröna huset sätter fingret på frågan – vilken stad vill vi egentligen ha?

För den som är intresserad kan jag rekommendera en söndagspromenad upp till Gröna Huset och Olofsgatan. Knalla runt litet i kvarteren och kika på vad det är som ger Herrhagen sin speciella karaktär och kvalitet. Vilka hus bidrar till den? Och vilka hus gör det inte? Har du inte tid så kika istället på de bilder jag tagit. Och fundera på saken. För till syvende och sist är det ju detta frågan handlar om. Vilken stad är det egentligen vi vill ha?

Vad har hänt med Karlstad Kommuns utmärkta förtätningsstudie?

Förtätning på Vågmästaren i centrala Karlstad.

Förtätning på Vågmästaren i centrala Karlstad.

I februari 2008 skrev vi här på Stadsmiljöbloggen om att Stadsbyggnadsförvaltningen på uppdrag av Stadsbyggnadsnämnden tagit fram en Förtätningsstudie för de centrala delarna av Karlstad (läs som pdf). Enkelt uttryckt en studie kring vad man bör tänka på när staden växer och förtätas.

Studien var skriven av Erik Olmårs och belyste på ett föredömligt nyanserat och insiktsfullt sätt alla de olika aspekter man bör ta hänsyn till i den förtätningsprocess man har framför sig – som gynnandet av stadens bästa, värnandet om den arkitektoniska kvaliteten, om blandstaden, stadsbilden, synen på höghus och stadssiluett, på grönstruktur, infrastruktur och värnandet av stadens kulturhistoria.

Idén till en förtätningsstudie av detta slag var i mina ögon ett lysande initiativ av Stadsbyggnadsnämnden. Och den av Stadsbyggnadsförvaltningen och Erik Olmårs genomförda studien var imponerande välskriven. Faktiskt det bästa dokument jag läst från förvaltningen under de tre år jag deltagit i debatten. Så långt var allt väl.

Men vad hände sedan med studien? Sedan dess har det nämligen varit tyst om den. Redan när den gick ut på remiss i november 2007 fanns det anledning att ana ugglor i mossen.

Tillsammans med studien, som är föredömligt kärnfull och endast 20 sidor lång, figurerade nämligen ett synnerligen märkligt 4-sidigt osignerat PM från Stadsbyggnadskontoret med titeln “Principer och förhållningssätt”. Ett PM som man i samband med remissrundan försökte få att ersätta själva studien.

Istället för att sammanfatta studien har man i detta PM generaliserat kraftigt och förlorat en hel rad av de viktiga valörer och aspekter som studien så förtjänstfullt fört fram. Dessutom hade man tillfört flera helt egna synsätt, som inte fanns representerade i själva studien. Synnerligen märkligt.

På vems uppdrag skrevs detta PM? Vad var syftet? Och vad har hänt med Förtätningsstudien sedan den gick ut på remiss för över ett år sedan?

Har den havererat i den politiska beslutsprocessen? Finns det möjligen de inom kommunen som ogillar det nyanserade förhålllningssätt som Förtätningsstudien förespråkar? Som hellre vill ha handlingsutrymme att navigera utan karta och kompass? Och helst vill se studien begravd.

Dessa frågor finns det säkert fler Karlstadbor än jag som skulle vilja få klarhet i.

Förtätningsprocessen pågår för fullt i Karlstad. Stadsbyggnadsförvaltningen går på knäna med att ta fram planer till allt som ska byggas. Det byggs, känns det som, på varenda upptänklig plätt och helt utan övergripande plan. Behovet, just av ett nyanserat förhållningssätt som det Olmårs och Stadsbyggnadsförvaltningen presenterar i sin Förtätningsstudie, är skriande.

Varför förhalar man i detta läge den utmärkta studien?

Se istället till att snarast klubba igenom den utmärkta Förtätningsstudien. Den är mycket kompetent skriven och kommer att bli ett värdefullt rättesnöre att navigera efter i den förtätningsprocess som vi har framför oss de närmaste decennierna i ett växande Karlstad. Och släng det urvattnade och meningslösa PM:et i papperskorgen där det hör hemma.

Peter Sörensen
Operation Karlstad

Läs också artikeln ”Blandstaden – ideal att eftersträva” ur VF 8 dec 2007

Operation Karlstad blir oroade….


De vackra gamla stenhusen i hörnet Herrgårdsgatan och Norra Kyrkogatan.

I dagens NWT den 24 maj läser vi att Peab vill bygga nytt och förtäta i korsningen Norra Kyrkogatan och Herrgårdsgatan. Och att Karlstad Kommun kikar på en detaljplaneändring. Detta gör Operation Karlstad oroade.

Längs Herrgårdsgatan öster om Östra torggatan ligger nämligen en av stadens mest välbevarade och intakta rader av fastigheter från tidsperioden 1867-1940. Just i den nämnda korsningen ligger två synnerligen vackra stenhus, ett tvåvånings och ett trevånings, i sällsynt välbevarat originalskick. Hus av en typ där få idag finns kvar efter de otaliga rivningsvågor som härjat genom stadens gator. Vackra, karaktärsfulla, fullt funktionella hus. Vem, med förståndet i behåll, skulle få för sig att riva dessa hus?


Identiska smidesbalkonger vittnar om att husen ev. ritats av samma arkitekt.

I Karlstad Kommuns egen nyligen framtagna förtätningsstudie skriver man själv att man ska värna stadens äldre bebyggelse. Att då börja själva förtätningsprocessen just med att riva några av de allra äldsta husen på en av de vackraste och mest intakta gatorna i stadens centrum förefaller därför mycket märkligt.

Hela miljön runt domkyrkan är idag sällsynt välbevarad och här borde kommunen i samverkan med fastighetsägarna istället sträva efter att skydda den befintliga bebyggelsen och se till att den får den skötselnivå den förtjänar.

Operation Karlstad ska omgående titta närmare på saken och återkommer med fördjupad information inom kort.

Uppdatering 2008-05-27 | Operation Karlstad har nu fått glädjande besked från såväl Stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson som Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd att inget av de nämnda husen är aktuellt för rivning. Det hus som hotas av rivning är gamla Nermans Tryckeri på Norra Kyrkogatan, idag hemvist åt Dansstudion med närmare 1500 aktiva dansungdomar varje vecka. Hur man tänkt lösa den frågan är en annan historia….

Öppet brev till Kommunfullmäktiges ledamöter inför beslut om detaljplan för Tyggårdsviken den 13 mars


Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och ”flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet ”Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?


Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Länsstyrelsen i Skåne bjuder in till workshop på ämnet blandstad. Kanske något för kollegorna i Värmland att anamma?


Visionen om blandstaden, och det levande gatulivet. Foto: Elin Henriksson

I stället för blandad stad byggs allt mer villamattor, storskaliga företagsparker, externa köpcentrum, rekreationsområden och campusområden på åkermark. Därför arrangerar Länsstyrelsen i Skåne den 5 mars en workshop där de skånska kommunerna får diskutera blandstadens möjligheter och svårigheter med företrädare från Boverket, unga arkitekter, länsstyrelsens bullerexperter med flera.

–Genom att föra samman samhällsplaneringens olika aktörer till en kreativ diskussion hoppas vi kunna hitta problemets kärna samtidigt som vi inspirerar kommunerna att våga bygga blandat.

Arkitekt Jerker Söderlind från Kungliga tekniska högskolan i Stockholm kommer att inspirera och provocera utifrån sin egen forskning. Arkitekt Marianne Nilsson från Kävlinge kommer tillsammans med David Simm, Gehl Architects, och Magnus Skiöld, Midroc, att berätta om hur man vill omvandla ett slakteriområde till blandstad med utgångspunkt i hur man tänker sig att den kommer användas och hur folk rör sig.


Visionen om blandstaden, och det levande gatulivet. Foto: Elin Henriksson

Projektledare Hans Ekwurtzel kommer tillsammans med planarkitekt Åsa Samuelsson, SWECO FFNS, berätta hur man jobbar för att Bromölla ska nå Ivösjöns strand, intill Iföverken. Eva Dalman från Malmö stad kommer också att berätta om hur hon brottas med det fortsatta stadsbyggandet i Västra hamnen. Hon frågar sig om det ska vara så svårt att ha dagis på bostadsgårdar eller att bygga stad runt Stapelbäddsparken, samt vad som händer när en bostadsrättsförening röstar ut strandpromenadens populäraste glasscafé.

Eftermiddagens workshop leds av länsarkitekt Kerstin Nilermark med hjälp av Jerker Söderlind (se ovan), Mårten Dunér, chef för Boverkets planenhet samt Eva Sjölin, stadsbyggnadschef i Lomma och avslutas med en paneldebatt.

Idén är liksom initiativet lysande och visar att man i Skåne just nu tveklöst är den region i Sverige som tar stadsbyggnadsfrågan på störst allvar. Arkitekter, stadplanerare, politiker, länsstyrelse och museum jobbar hand i hand med stadens bästa för ögonen.

Förhoppningsvis kan idén till workshopen anammas av flera Länsstyrelser i Sverige. Operation Karlstad har serverat tanken till enhetschef Ingrid Tilly och hennes kollegor på Samhällsbyggnadsenheten vid Länsstyrelsen i Värmland. Behovet av en debatt i ämnet är utan tvekan stort i Värmland.

Flera goda förslag i externt gjord analys av Karlstad från 2006. Varför händer inget?

År 2006 lät Karlstad Kommun företaget SpaceScape göra en s k SpaceSyntax-analys av Karlstad Innerstad. Den visar, kort sagt, hur väl sammanlänkade och tillgängliga olika områden är ur ett gångtrafikperspektiv. Syftet är dels att titta på hur man kan förbättra tillgängligheten och flödet i den befintliga staden, men också att hitta potentiella utbyggnadslinjer och områden. Ett sådant område som pekas ut är Inre Hamn. Här sägs bland annat:

Ett annat område som idag är synnerligen segregerat är de stora hamn- och industriområdena i sydväst, vilka omfattar några av de mest attraktiva lägena i hela Karlstad med närhet till både Vänern och centrala Karlstad. I det läge där dessa industrier börjar avvecklas, flytta eller byta verksamhetsinriktning, vilket händer i många städer över hela världen idag, förefaller detta vara ett synnerligen attraktivt expansionsområde för Karlstad. Eller uttryckt annorlunda, det förefaller som om Karlstad här har attraktiv mark att växa i som står sig mycket starkt i konkurrensen om företagsetableringar och nya invånare.

År 2005 genomförde SpaceScape en liknande analys inriktad enkom på området vid Inre Hamn, för att se hur väl kommunens planer skulle uppnå deras vision. Här sägs bland annat:

Inre Hamn kännetecknas även i prognosen av lokalt centrala gator med inbördes svaga kontakter. Dessa är Bergendorffsgatan i Tyggårdsviken, den innersta asfalterade körvägen i Vågmästaren och Packhusgatan intill Barkassen. Detta talar för att Inre Hamn inte kommer att upplevas som ett gemensamt område, utan snarare som ett antal mindre enklaver.

I Inre Hamns näromgivning finns ett flertal lokalt mycket tillgängliga stråk som leder fram till men inte i genom Inre Hamnsområdet. Detta innebär att stadstrukturen inte naturligt understöder en förflyttning genom Inre Hamn och dess näromgivning och ger området en svag lokal förankring.

Problematiskt utifrån målsättningen om en blandstad är att Inre hamn, med de strukturella förändringar som här utvärderats, trots sin närhet är relativt avskilt omgivande stadsdelar. Detta innebär att stadsstrukturen ger svaga grundförutsättningar för butiker och service som efterfrågar ett bredare kundunderlag än de boende i grannskapet.

Om planerna på byggnationen vid Vågmästaren kommenterar man:

På grund av den uppbrutna och småskaliga strukturen i Vågmästaren skapas här förutsättningar för en mer privat karaktär. Detta kan eventuellt bidra till att Vågmästaren upplevs som avskilt gentemot besökare i området. Om målsättningen är att besökare ska använda Vågmästaren längs med vattnet är det betydelsefullt att detaljutformningen av den aktuella sträckan medverkar till en tydlig uppdelning av privat och offentlig mark.

I analyserna radar SpaceScape upp ett antal tydliga farhågor samt konkreta förslag till hur man skulle kunna åtgärda dem. Jag rekommenderar en läsning av dokumenten.

Vad har då hänt sedan dess? Lyssnade Karlstad Kommuns stadsplanerare på råden? Nej, över huvud taget inte. Istället har man fullföljt planerna i sin ursprungliga form och med öppna ögon gått rakt i samtliga de fallgropar analysen varnade för.

Vi har fått ett synnerligen segregerat och exploaterat bostadsområde vid Vågmästaren, i folkmun tidigt benämnt ”Rynkeby”. Ett område som precis som påpekades är helt avskilt från omgivningen och som brutalt stjäl tillgängligheten till strandpromenaden från allmänheten. Och på Barkassen har ett antal låga, mer eller mindre renodlade punkthus med exklusiva bostadsrätter börjat byggas. Med upphöjda parkeringsgarage och blindväggar in mot gatan som går genom området. Och ett dött torg mitt i. Helt utan den stadsmässighet man så storstilat säger sig eftersträva. Och på det Bryggtorg på Tyggårdsviken som enligt analysen har förutsättningar att jämte Hamntorget bli en av områdets två stora publika mötesplatser planerar man ett höghus på 20 våningar.

Vad är det egentligen som pågår här i Karlstad?

Karlstad Kommuns egens vision är att ”Inre Hamn i Karlstad ska bli ett av Sveriges tio mest attraktiva stadsförnyelseprojekt”. Det krävs ingen större kunskap i stadsplanering för att konstatera att hela denna storslagna ambition nu med raska steg håller på att gå om intet direkt från start.

Analyserna från SpaceScape är professionellt gjorda och synnerligen tydliga i sina råd. Stadsbyggnadsförvaltningens synnerligen utmärkta Förtätningsstudie talar i många avseenden samma språk och är likaledes tydlig i sin analys av t ex Vågmästaren. Ändå tycks ingen riktigt vilja se eller erkänna detta. Ingenting händer.

Stadsbyggnadsnämnden förefaller aldrig ha läst dokumenten utan tutar och kör på enligt sedvanligt manér. Och Stadsplaneförvaltningen, de skyller på gamla planer och på att exploatörerna inte vill bygga stadsmässigt. Men, mest av allt, tiger de som muren och försöker att tysta ner hela frågan. Denna inställning gäller alla våra höga politiker och tjänstemän. Hela vägen upp till de högsta hönsen. Ingen anser uppenbarligen att stadsmiljöfrågorna är deras bord. Någon offentlig debatt eller diskussion förekommer i alla fall inte. Och någon lust att uppmuntra en sådan förefaller milt uttryckt heller inte förekomma.

Vem är det egentligen som har huvudansvaret för stadsbyggandets inriktning i Karlstad? Ibland får man intrycket att ingen egentligen intresserar sig för att fördjupa kunskapen i ämnet utan att man istället ägnar sig åt ett politiskt tjuv- och rackarspel med stadens stads-och kulturmiljövärden i kampen om den politiska makten. Det är i så fall såväl både oseriöst och kostbart för staden.

Det är dags att vi får en snabb kursändring i stadsbyggandet i Karlstad, där planerna vilar på gedigen stadsbyggnadskunskap istället för på individuella exploatörers eller politikers personliga tycke och smak. Och det måste ske nu, idag. Inte imorgon.

Karlstad har inte tid att vänta längre.