Kategoriarkiv: Förtätningsstudie

Vad har hänt med Karlstad Kommuns utmärkta förtätningsstudie?

Förtätning på Vågmästaren i centrala Karlstad.

Förtätning på Vågmästaren i centrala Karlstad.

I februari 2008 skrev vi här på Stadsmiljöbloggen om att Stadsbyggnadsförvaltningen på uppdrag av Stadsbyggnadsnämnden tagit fram en Förtätningsstudie för de centrala delarna av Karlstad (läs som pdf). Enkelt uttryckt en studie kring vad man bör tänka på när staden växer och förtätas.

Studien var skriven av Erik Olmårs och belyste på ett föredömligt nyanserat och insiktsfullt sätt alla de olika aspekter man bör ta hänsyn till i den förtätningsprocess man har framför sig – som gynnandet av stadens bästa, värnandet om den arkitektoniska kvaliteten, om blandstaden, stadsbilden, synen på höghus och stadssiluett, på grönstruktur, infrastruktur och värnandet av stadens kulturhistoria.

Idén till en förtätningsstudie av detta slag var i mina ögon ett lysande initiativ av Stadsbyggnadsnämnden. Och den av Stadsbyggnadsförvaltningen och Erik Olmårs genomförda studien var imponerande välskriven. Faktiskt det bästa dokument jag läst från förvaltningen under de tre år jag deltagit i debatten. Så långt var allt väl.

Men vad hände sedan med studien? Sedan dess har det nämligen varit tyst om den. Redan när den gick ut på remiss i november 2007 fanns det anledning att ana ugglor i mossen.

Tillsammans med studien, som är föredömligt kärnfull och endast 20 sidor lång, figurerade nämligen ett synnerligen märkligt 4-sidigt osignerat PM från Stadsbyggnadskontoret med titeln “Principer och förhållningssätt”. Ett PM som man i samband med remissrundan försökte få att ersätta själva studien.

Istället för att sammanfatta studien har man i detta PM generaliserat kraftigt och förlorat en hel rad av de viktiga valörer och aspekter som studien så förtjänstfullt fört fram. Dessutom hade man tillfört flera helt egna synsätt, som inte fanns representerade i själva studien. Synnerligen märkligt.

På vems uppdrag skrevs detta PM? Vad var syftet? Och vad har hänt med Förtätningsstudien sedan den gick ut på remiss för över ett år sedan?

Har den havererat i den politiska beslutsprocessen? Finns det möjligen de inom kommunen som ogillar det nyanserade förhålllningssätt som Förtätningsstudien förespråkar? Som hellre vill ha handlingsutrymme att navigera utan karta och kompass? Och helst vill se studien begravd.

Dessa frågor finns det säkert fler Karlstadbor än jag som skulle vilja få klarhet i.

Förtätningsprocessen pågår för fullt i Karlstad. Stadsbyggnadsförvaltningen går på knäna med att ta fram planer till allt som ska byggas. Det byggs, känns det som, på varenda upptänklig plätt och helt utan övergripande plan. Behovet, just av ett nyanserat förhållningssätt som det Olmårs och Stadsbyggnadsförvaltningen presenterar i sin Förtätningsstudie, är skriande.

Varför förhalar man i detta läge den utmärkta studien?

Se istället till att snarast klubba igenom den utmärkta Förtätningsstudien. Den är mycket kompetent skriven och kommer att bli ett värdefullt rättesnöre att navigera efter i den förtätningsprocess som vi har framför oss de närmaste decennierna i ett växande Karlstad. Och släng det urvattnade och meningslösa PM:et i papperskorgen där det hör hemma.

Peter Sörensen
Operation Karlstad

Läs också artikeln ”Blandstaden – ideal att eftersträva” ur VF 8 dec 2007

Operation Karlstad blir oroade….


De vackra gamla stenhusen i hörnet Herrgårdsgatan och Norra Kyrkogatan.

I dagens NWT den 24 maj läser vi att Peab vill bygga nytt och förtäta i korsningen Norra Kyrkogatan och Herrgårdsgatan. Och att Karlstad Kommun kikar på en detaljplaneändring. Detta gör Operation Karlstad oroade.

Längs Herrgårdsgatan öster om Östra torggatan ligger nämligen en av stadens mest välbevarade och intakta rader av fastigheter från tidsperioden 1867-1940. Just i den nämnda korsningen ligger två synnerligen vackra stenhus, ett tvåvånings och ett trevånings, i sällsynt välbevarat originalskick. Hus av en typ där få idag finns kvar efter de otaliga rivningsvågor som härjat genom stadens gator. Vackra, karaktärsfulla, fullt funktionella hus. Vem, med förståndet i behåll, skulle få för sig att riva dessa hus?


Identiska smidesbalkonger vittnar om att husen ev. ritats av samma arkitekt.

I Karlstad Kommuns egen nyligen framtagna förtätningsstudie skriver man själv att man ska värna stadens äldre bebyggelse. Att då börja själva förtätningsprocessen just med att riva några av de allra äldsta husen på en av de vackraste och mest intakta gatorna i stadens centrum förefaller därför mycket märkligt.

Hela miljön runt domkyrkan är idag sällsynt välbevarad och här borde kommunen i samverkan med fastighetsägarna istället sträva efter att skydda den befintliga bebyggelsen och se till att den får den skötselnivå den förtjänar.

Operation Karlstad ska omgående titta närmare på saken och återkommer med fördjupad information inom kort.

Uppdatering 2008-05-27 | Operation Karlstad har nu fått glädjande besked från såväl Stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson som Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd att inget av de nämnda husen är aktuellt för rivning. Det hus som hotas av rivning är gamla Nermans Tryckeri på Norra Kyrkogatan, idag hemvist åt Dansstudion med närmare 1500 aktiva dansungdomar varje vecka. Hur man tänkt lösa den frågan är en annan historia….

Solstaden som blev en plånboksstad – eller sanningen om Anders Löfbergs höghus

Nu på förmiddagen har jag haft ett intressant samtal med en av de mer aktiva politikerna här i staden, och fått klart för mig bakgrunden till Håkan Holms utspel på gårdagens kommunfullmäktige. –Säger ni nej till höghuset så vill inte Löfbergs Lila och Anders Löfberg bygga alls. Ett uttalande som av stora delar av församlingen mottogs med förvåning, då detta för de flesta var helt nya fakta.

–Bakgrunden till att de kräver att få bygga höghuset är rent ekonomisk, förklarar personen jag talade med.

Men att just dessa 50 lägenheter skulle vara avgörande för projektets ekonomiska bärighet har jag, och flera andra med mig, haft svårt att riktigt förstå. Det borde väl vara nog så lönsamt att bygga de övriga 700 lägenheterna på detta synnerligen attraktiva område, omgivet av vatten och mitt i stan. Eller?

–Det är inte så Anders Löfberg tänker. Löfbergs syfte med att bygga ett stort höghus på denna synnerligen vackra udde är att skapa lägenheter av en lyxklass, och en prisnivå, som vi tidigare inte skådat i Karlstad. Byggandet av höghuset kommer därigenom att driva upp prisnivån på resten av området, och i resten av Karlstad också för den delen. Och därigenom kommer det skapa en ännu bättre lönsamhet för Löfbergs i projektet som helhet, eftersom höghuset byggs först, förklarar min politikerkamrat.

–Den effekten såg vi tydligt när vi byggde Vågmästaren, Karlstads hittills dyraste område. Då drevs priserna upp på bred front i hela Karlstad, både på nytt och gammalt, och både på lägenheter och hus.

Den sanningen köper jag. Så tänker naturligtvis en vinstmaximerande exploatör. Jag kan förstå att Anders Löfberg kan tjäna ytterligare några kronor genom att exploatera Tyggårdsviken på det sättet. Håkan Holms prat om att området behöver ytterligare ”en dragare” är naturligtvis bara tomt prat. Och den estetiska debatten om husets lämplighet för områdets och stadens bästa, och tramset om en ”markering av udden” har naturligtvis redan från första början bara varit en skendebatt. Saken har varit avgjord långt innan den började skendebatteras. Det är lätt att se så här i efterhand. Stadsplanerare som haft en annan åsikt har fått sig en smäll på nosen. Och alla andra med liknande åsikter likaså.

Det som avgör hur Tyggårdsviken ska byggas är alltså vad som får slutsumman på Anders Löfbergs kalkylark att bli så hög som möjligt. Inget annat. Där kan jag förstå att höghusen kan ha en positiv effekt. För området, staden och stadsmiljön har det naturligtvis ingen sådan effekt. Det förstår de flesta. Men det struntar Anders Löfberg i. Så går der det till när exploatörerna får bygga staden. Då blir det staden där plånboken styr.

Kanske är det dags att döpa om Karlstad från Solstaden till Plånboksstaden?

–Säger ni inte ja till höghuset blir det inget bygge alls på Tyggårdsviken!

Orden är Håkan Holms och han levererade dem för några timmar sedan under torsdagkvällens kommunfullmäktigedebatt om detaljplanen för Tyggårdsviken. En debatt som mynnade i att fullmäktige röstade jag till detaljplanen och höghuset. Under något som närmast liknade pistolhot. Det var en fascinerande uppvisning i hur demokratiska beslut tas i Karlstad år 2008.

Jag satt själv på åhörarplats och beskådade spektaklet. När allt fler kritiska röster höjdes mot just höghuset röt stadsbyggnadsnämndens ordförande, tillika kommunalrådet, Håkan Holm till och levererade alltså, i debattens elfte timme, helt nya och hittills för oss alla okända fakta.

–Om ni säger nej till höghuset så blir det inget bygge alls! Då är nämligen inte Anders Löfberg och Löfbergs Lila intresserade av att bygga över huvud taget.

Men så kan det väl ändå inte vara, replikerade ett antal av de fullmäktigemedlemmar som inte helt tappat talförmågan efter det oväntade utspelet. Hur kan Håkan Holm veta det? Och så kan det väl ändå inte få gå till? Om det är Anders Löfberg som bestämmer hur staden ska se ut, varför sitter vi då överhuvudtaget här i kommunfullmäktige och debatterar, replikerade Mattias Fröding (kd), en av få som faktiskt verkade uppfatta vad som just sluppit över Håkan Holms läppar.

För plötsligt stod det nämligen klart för oss alla, det jag förut fått viskat till mig, och som jag själv bara misstänkt. Debatten om höghusets vara eller inte har redan från början varit en skendebatt. Vem bryr sig väl om karaktärsprogram, förtätningsstudier, översvämningsrisker och annat stadsmiljödravel? Anders Löfberg har redan för flera år sedan satt som krav att han ska få bygga höghuset ute på udden, annars blir det inget bygge av det övriga området. Får han inte bygga de 50 lägenheterna i höghuset så vill han inte bygga de övriga 700 heller. Det blir inte lönsamt tycker Anders Löfberg, hälsar Håkan Holm.

Så går det alltså till när man planerar stad här i Karlstad.

Det handlar inte om att på bästa sätt tillvarata platsens och stadens intressen. Det är inte våra 70 välutbildade stadsplanerare och planarkitekter anförda av vår nytillträdde och välbetalde stadsplanedirektör som planerar staden. Och det är inte väsentligt vad våra folkvalda politiker tycker heller för den delen. Här i Karlstad är det Anders Löfberg som planerar staden. Och han gör det efter sitt eget högst personliga tycke och smak. Det har Anders Löfberg via sitt eget specielle sändebud Håkan Holm i afton gjort klart för alla under det fullmäktigemöte jag just bevistat. It´s our way or the highway. Säg ja till rubbet, annars blir det ingenting alls. Fattar ni? Ingenting!

Så gick det till på kvällens fullmäktigemöte, den 13 mars 2008 i Karlstad. De som har pengar bestämmer hur de vill ha det, och stadsplanerare och politiker de bugar och bockar lydigt. Men först efter att man genomfört en skendemokratisk debatt, där man låtsas föra en saklig och kunskapsunderbyggd dialog med stadens bästa för ögonen. Och efter att man arrangerat ett köpt parallellt uppdrag av ett antal arkitektfirmor, något som man sedan har mage att låtsats kalla en tävling. Fast det naturligtvis inte alls var det. Sedan kallar man in sina legosoldater, kommunalrådet Håkan Holm och exploatörsgurun Sture Emanuelsson och kryddar till sist anrättningen med en stjärnarkitekt som kåren dyrkar. Voila!

–Jag har ett förslag, sa Anders Löfberg. Röstar ni på det eller inte?

Nu har fullmäktige röstat. Anders får sitt höghus. Hoppas han är lycklig nu.

Demokrati har skipats. Eller?

Plötsligt känner jag mig inte det minsta kaffesugen längre.

(Se också artikel i NWT)

Öppet brev till Kommunfullmäktiges ledamöter inför beslut om detaljplan för Tyggårdsviken den 13 mars


Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och ”flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet ”Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?


Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Länsstyrelsen i Skåne bjuder in till workshop på ämnet blandstad. Kanske något för kollegorna i Värmland att anamma?


Visionen om blandstaden, och det levande gatulivet. Foto: Elin Henriksson

I stället för blandad stad byggs allt mer villamattor, storskaliga företagsparker, externa köpcentrum, rekreationsområden och campusområden på åkermark. Därför arrangerar Länsstyrelsen i Skåne den 5 mars en workshop där de skånska kommunerna får diskutera blandstadens möjligheter och svårigheter med företrädare från Boverket, unga arkitekter, länsstyrelsens bullerexperter med flera.

–Genom att föra samman samhällsplaneringens olika aktörer till en kreativ diskussion hoppas vi kunna hitta problemets kärna samtidigt som vi inspirerar kommunerna att våga bygga blandat.

Arkitekt Jerker Söderlind från Kungliga tekniska högskolan i Stockholm kommer att inspirera och provocera utifrån sin egen forskning. Arkitekt Marianne Nilsson från Kävlinge kommer tillsammans med David Simm, Gehl Architects, och Magnus Skiöld, Midroc, att berätta om hur man vill omvandla ett slakteriområde till blandstad med utgångspunkt i hur man tänker sig att den kommer användas och hur folk rör sig.


Visionen om blandstaden, och det levande gatulivet. Foto: Elin Henriksson

Projektledare Hans Ekwurtzel kommer tillsammans med planarkitekt Åsa Samuelsson, SWECO FFNS, berätta hur man jobbar för att Bromölla ska nå Ivösjöns strand, intill Iföverken. Eva Dalman från Malmö stad kommer också att berätta om hur hon brottas med det fortsatta stadsbyggandet i Västra hamnen. Hon frågar sig om det ska vara så svårt att ha dagis på bostadsgårdar eller att bygga stad runt Stapelbäddsparken, samt vad som händer när en bostadsrättsförening röstar ut strandpromenadens populäraste glasscafé.

Eftermiddagens workshop leds av länsarkitekt Kerstin Nilermark med hjälp av Jerker Söderlind (se ovan), Mårten Dunér, chef för Boverkets planenhet samt Eva Sjölin, stadsbyggnadschef i Lomma och avslutas med en paneldebatt.

Idén är liksom initiativet lysande och visar att man i Skåne just nu tveklöst är den region i Sverige som tar stadsbyggnadsfrågan på störst allvar. Arkitekter, stadplanerare, politiker, länsstyrelse och museum jobbar hand i hand med stadens bästa för ögonen.

Förhoppningsvis kan idén till workshopen anammas av flera Länsstyrelser i Sverige. Operation Karlstad har serverat tanken till enhetschef Ingrid Tilly och hennes kollegor på Samhällsbyggnadsenheten vid Länsstyrelsen i Värmland. Behovet av en debatt i ämnet är utan tvekan stort i Värmland.