Kategoriarkiv: Håkan Holm

Nya märkliga turer kring upphandlingen av tillbyggnad till Karlstads Teater

Efter att Operation Karlstad här om dagen skrev om att Karlstads Kommun i upphandlingsförfarandet av arkitekttjänster till tillbygganden av Karlstads Teater brutit mot LOU – dvs lagen om offentlig upphandling – har Karlstad Kommun nu kommit med nya besked i frågan.

–Det är benämningen som blivit fel, säger man. Det vi genomfört är en projekttävling, inte ett parallellt uppdrag.

Hmmm. Med tanke på att man själv hela tiden, såväl i pressmeddelanden som i kontakter med media, kallat det ett ”parallellt uppdrag” så förefaller detta högst osannolikt, och i så fall högst olämpligt, eftersom det handlar om två helt skilda saker.

Och är det trots allt en projekttävling man avsett att anordna, så förefaller man även här ha brutit mot själva grundfundamentet, dvs offentligheten, i inbjudandet till att delta i tävlingen.

I LOU:s 14 kap under rubriken ”Annonsering” står nämligen följande:

5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling skall annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).

Man måste alltså annonsera tävlingen. Utifrån de intresseanmälningar man fått in på en sådan annons gör man sedan ett urval baserat på de kriterier man angivit för urvalet av deltagare.

I detta fall har dock enligt vad Operation Karlstad erfar ingen annonsering alls gjorts. Istället har enligt uppgift stadsplanedirektör Gunnar Persson på egen hand tagit fram en lista på arkitektföretag han ansåg lämpliga för uppgiften. Och jurygruppen har sedan på egen hand gått vidare och gjort ett urval från denna lista. Stick i stäv med lagens intentioner alltså.

–Så får man inte göra, säger en förvånad Claes Larsson, tävlingsansvarig på Sveriges Arkitekter, när jag diskuterar förfarandet med honom.

Vad är rätt och vad är fel? Hur är det egentligen ställt med kunnandet om lagarna inom Karlstads Kommun? I dessa expansiva dagar där all kraft synes ägnas just åt att bygga nytt och expandera för att nå den allt överskuggande devisen ”Karlstad 100 000” torde detta vara kunskap som kan tyckas väsentlig att ha.

Operation Karlstad gräver vidare i saken och hoppas kunna bringa klarhet i omständigheterna.

Annonser

Upphandlingen av arkitekttjänster kring ombyggnaden av Karlstad Teater – ett brott mot LOU?

Turerna kring ombyggnaden av Karlstads Teater är många och i sanning inte lätta att följa för den som av en eller annan anledning skulle önska göra det. När det gäller den senaste turen är det emellertid en fråga som framför andra känns relevant att ställa sig. Nämligen den om huruvida upphandlingen av arkitekttjänster skett på ett korrekt sätt. Vid en snabb titt kan det nämligen förefalla som om Karlstad Kommun i sin hantering av upphandlingen, via ett sk parallellt uppdrag, brutit mot Lagen om offentlig upphandling – LOU. Och därmed i så fall skulle kunna riskera att hamna inför domstol.

”Inom den offentliga sektorn gäller för all upphandling reglerna inom LOU. Där förekommer inte begreppet parallella uppdrag. Skälet är enkelt, parallella uppdrag finns inte inom offentlig sektor. Offentlig upphandlare som kallar sin upphandling för parallella uppdrag begår lagbrott.”

Detta står att läsa på Sveriges Arkitekters hemsida.

Om användningen av parallella uppdrag inom offentlig förvaltning står på samma hemsida vidare att läsa:

”Arkitekttävlingens direkta tävlingsmoment saknas. Avsikten är inte att kora en vinnare eller ett vinnande förslag.”

”Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekts utvecklingsmöjligheter.”

Ett parallellt uppdrag är alltså INTE en tävling. Tävlingsmomentet saknas och en vinnare kan därför INTE utses. Det parallella uppdraget kan endast användas i ett kunskapsinhämtningsskede av projektet och måste alltså sedan efterföljas av ett konkretiserat upphandlingsmoment, t ex någon form av utannonserad öppen arkitekttävling.

Skulle en upphandling av arkitekttjänster trots allt ske i formen av ett parallellt uppdrag är det ett lagbrott mot LOU – Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – och förfarandet kan då komma att dras inför domstol. Läs mer om att anlita arkitekttjänster genom offentlig upphandling på Sveriges Arkitekters hemsida.

På Karlstad Kommuns hemsida, i ett pressmeddelande rubricerat ”Vinnande förslag ger Karlstad Teater ny överraskande form” läser vi:

”Tre arkitektkontor inbjöds till ett parallellt uppdrag och fick lämna förslag på en tillbyggnad som klarar både arkitektoniska och antikvariska krav. Det vinnande förslaget var både ett mycket elegant tillägg till den ursprungliga byggnaden och överraskande i form och materialval.”

”En jury med representanter från Karlstads kommun, Länsstyrelsen och Värmlandsoperan valde Erséus Arkitekters förslag. Förslaget är en halvcirkelformad tillbyggnad i vitmålat trä. Taket är platt och där ska sedumväxter planteras.”

”-Det är ett hållbart byggnadssätt som speglar vår tid och trätraditionen i Värmland utnyttjas, säger Gunnar Persson, stadsarkitekt och medlem i juryn. Det är klassiskt och tidlöst, men ändå nutida.”

I en artikel på samma ämne, publicerad i NWT 2007-06-25 och rubricerad ”Rund baksida föreslås för Karlstad Teater” läser vi bl a följande:

”Tre arkitektbyråer fick i april uppdraget att komma med idéer om hur tillbyggnaden ska se ut, förslagen har sedan bedömts av en grupp med representanter från de inblandade förvaltningarna i kommunen, länsstyrelsen och Värmlandsoperan. Det vinnande förslaget kommer från byrån Erséus.”

Här talas alltså helt tydligt om ”vinnande förslag” och man förefaller därmed ha hanterat det parallella uppdraget som en direkt upphandling, en sorts tävling. Man har sålunda därefter utsett en vinnare och gett uppdraget till denne. Stick i stäv med lagens intentioner, förefaller det.

Operation Karlstad har, i ambition att reda ut begreppen, varit i kontakt med Sveriges Arkitekters förbundsjurister samt med tävlingschefen Claes Larsson som ser allvarligt på saken. Claes Larsson kommer därför att snarast ta en kontakt med stadsplanedirektör Gunnar Persson för att närmare undersöka hur saken hanterats. Rätt eller fel? Den saken återstår att se.

För ytterligare information om parallella uppdrag, arkitekttävlingar och LOU kontakta Sveriges Arkitekter, Claes Larsson, arkitekt SAR/MSA, claes.larsson@arkitekt.se eller 08-50 55 77 00.

Fortsatt förfall på Ulleberg trots två års påpekanden till Karlstad Kommun och Gräsdalens Fastigheter


Ulleberg anno 2008. Det senaste året har förfallet gått brant utför.

Redan i maj 2006 gjorde Operation Karlstad Karlstads Kommun samt media uppmärksamma på det sorgliga förfall som tilläts fortgå ute på Ulleberg. Idag, två år senare, är det värre än någonsin. Ägaren Gräsdalens Fastigheter struntar sedan åratal i att underhålla den synnerligen vackra och kulturhistoriskt unika miljön. Värst är förfallet på den gamla doktorsbostaden.

I maj 2006 var Karlstads Kommuns Stadsbyggnadsförvaltning högst ovilliga att besöka platsen utan hävdade styvnackat att den ”skulle bevaras”. Först efter att Operation Karlstad på egen hand sammanställt ett bildreportage som visade miljöns sorgliga tillstånd, och sänt det till media, besökte man platsen. Och lovade sedan högtidligt att ta tag i saken.


Ulleberg anno 2008. Vandalisering tillåts pågå inför öppen ridå.

Sedan dess har det varit brant utför för Ulleberg och flera av fastigheterna är idag bortom räddning. Den gamla doktorsbostaden har farit mest illa och där är förfallet nu totalt. Originalfönster och dörrar har rivits ut och ligger slängda vind för våg kring huset. Och där fönstren förut satt gapar tomma gluggar som blottlägger huset spöklika inre, som är fyllt av graffittimålningar.

När jag samtidigt med publiceringen av detta inlägg mailar till ansvariga politiker i Stadsbyggnadsnämnden, samt till tjänstemän såväl på Kommun, Muséet som på Länsstyrelsen får jag ett enda korthugget svar, från en enda person, stadsplanedirektör Gunnar Persson:

”Tack för anmälan. Vi gör syn på plats. Nämnden kommer att informeras om läget.”

Sedan har jag inte hört ett knyst. Och från övriga herrar och damer är det, som vanligt, tyst som i graven. Det framstår alltmer som allt för uppenbart att Karlstads Kommun fullkomligt saknar en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och att politiker och tjänstemän struntar i att ta tag i frågan

Med satsningen på Karlstad 100 000 lägger man all kraft på tillväxt. Och glömmer allt annat. Konsekvensen blir att Karlstads kulturmiljöer nu förfaller i en rasande takt.

Hur länge ska vi tillåta att detta får fortgå?

Hans Berg och Wermlands Invest fortsätter skövla stadsgrönska i Karlstads innerstad


I november förra året sågade Hans Berg ner Karlstads största stadsalm. Nu fortsätter Wermlands Invest sin skövling av Karlstads stadsgrönska.

Wermlands Invest och Hans Berg fortsätter nu skövla innerstadsträd i centrala Karlstad. I den gångna veckan har man sågat ner Grevgatans två enda riktigt stora gatuträd och hela gaturummet står nu kargt och avskalat. Hans Berg äger en rad fastigheter i det kulturhistoriskt mycket intressanta kvarteret Gäddan i centrala Karlstad, beläget sida vid sida med kvarteret Almen. Flera av husen är uppenbart misskötta och det är uppenbart att Berg och Wermlands Invest har andra planer för husen än att underhålla och bevara dem.

Operation Karlstad uppmärksammade detta redan i november 2007 då Hans Berg skövlade en av Karlstads vackraste och sista riktigt genuina innergårdsmiljöer på Drottninggatan 42. Karlstad särklass största och därmed också sannolikt äldsta alm sågades brutalt ned tillsammans med en lång syrenhäck och ett gatuträd mot Drottningatan. Idag är den romantiskt lummiga innergårdsmiljön förvandlad till en karg parkeringsplats.

Operation Karlstad skrev då till Wermlands Invest för att få svar på hur man tänkte. Men dock utan att få ett svar. Istället blev vi avsnästa av företagets fastighetsskötare Anders. Vi uppmärksammade också Karlstad Kommuns stadsplanedirektör Gunnar Persson samt biträdande stadsarkitekt Pär Höjman och ansvariga inom parkförvaltningen på det inträffade. Och flera av dem var på plats för att undersöka saken.

Nu fortsätter Wermlands Invest och ägaren Hans Berg alltså sin skövling av Karlstads grönmiljöer. Hans Berg struntar helt uppenbart i att värna Karlstads grönmiljöer och stadsbild utan förefaller mest bry sig om sin egen plånbok. Knappast något som stärker Wermlands Invests varumärke.

Men varför agerar inte Karlstads Kommun när stadens grönmiljöer skövlas? Gunnar Persson. Pär Höjman. Lena Melesjö Windahl. Håkan Holm. Man pratar gärna om den goda gröna staden och satsar utan att blinka flera miljoner på att göra Karlstad till världens blomstertätaste stad.

Men varför reagerar ingen av dem över skövlingen av stadens träd?

Solstaden som blev en plånboksstad – eller sanningen om Anders Löfbergs höghus

Nu på förmiddagen har jag haft ett intressant samtal med en av de mer aktiva politikerna här i staden, och fått klart för mig bakgrunden till Håkan Holms utspel på gårdagens kommunfullmäktige. –Säger ni nej till höghuset så vill inte Löfbergs Lila och Anders Löfberg bygga alls. Ett uttalande som av stora delar av församlingen mottogs med förvåning, då detta för de flesta var helt nya fakta.

–Bakgrunden till att de kräver att få bygga höghuset är rent ekonomisk, förklarar personen jag talade med.

Men att just dessa 50 lägenheter skulle vara avgörande för projektets ekonomiska bärighet har jag, och flera andra med mig, haft svårt att riktigt förstå. Det borde väl vara nog så lönsamt att bygga de övriga 700 lägenheterna på detta synnerligen attraktiva område, omgivet av vatten och mitt i stan. Eller?

–Det är inte så Anders Löfberg tänker. Löfbergs syfte med att bygga ett stort höghus på denna synnerligen vackra udde är att skapa lägenheter av en lyxklass, och en prisnivå, som vi tidigare inte skådat i Karlstad. Byggandet av höghuset kommer därigenom att driva upp prisnivån på resten av området, och i resten av Karlstad också för den delen. Och därigenom kommer det skapa en ännu bättre lönsamhet för Löfbergs i projektet som helhet, eftersom höghuset byggs först, förklarar min politikerkamrat.

–Den effekten såg vi tydligt när vi byggde Vågmästaren, Karlstads hittills dyraste område. Då drevs priserna upp på bred front i hela Karlstad, både på nytt och gammalt, och både på lägenheter och hus.

Den sanningen köper jag. Så tänker naturligtvis en vinstmaximerande exploatör. Jag kan förstå att Anders Löfberg kan tjäna ytterligare några kronor genom att exploatera Tyggårdsviken på det sättet. Håkan Holms prat om att området behöver ytterligare ”en dragare” är naturligtvis bara tomt prat. Och den estetiska debatten om husets lämplighet för områdets och stadens bästa, och tramset om en ”markering av udden” har naturligtvis redan från första början bara varit en skendebatt. Saken har varit avgjord långt innan den började skendebatteras. Det är lätt att se så här i efterhand. Stadsplanerare som haft en annan åsikt har fått sig en smäll på nosen. Och alla andra med liknande åsikter likaså.

Det som avgör hur Tyggårdsviken ska byggas är alltså vad som får slutsumman på Anders Löfbergs kalkylark att bli så hög som möjligt. Inget annat. Där kan jag förstå att höghusen kan ha en positiv effekt. För området, staden och stadsmiljön har det naturligtvis ingen sådan effekt. Det förstår de flesta. Men det struntar Anders Löfberg i. Så går der det till när exploatörerna får bygga staden. Då blir det staden där plånboken styr.

Kanske är det dags att döpa om Karlstad från Solstaden till Plånboksstaden?

Öppet brev till Kommunfullmäktiges ledamöter inför beslut om detaljplan för Tyggårdsviken den 13 mars


Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och ”flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet ”Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?


Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

Nygjord fallstudie kring översvämningsrisker väcker flera farhågor kring det vattennära byggandet i Karlstad


Översvämningshotat område vid beräknat s k 100-årsflöde (klicka på bilden för att se en större karta)

”När det gäller hanteringen av osäkerhetsfaktorer i Karlstad verkar politiker och förespråkare för ”Karlstad 100 000” snarast använda dessa som en ursäkt för att undvika alltför kraftiga insatser mot översvämningsrisker. Exempelvis åberopar man motstridigheten och komplexiteten hos faktaunderlaget som förklaring till att man inte följer ÖSAM: s rekommendationer om nybyggnationer. Om man ska utgå från försiktighetsprincipen vore det mest förnuftiga att helt enkelt undvika nybyggnation på områden som ligger under nivån för det dimensionerande flödet som ÖSAM föreslår. Men vi har ju sett att detta inte genomförs i praktiken. Frågan är hur långt kommunen är beredd att gå för att genomföra sin tillväxtplan?”

Citatet ovan kommer från en nyligen publicerad fallstudie över hur översvämningsriskerna hanteras inom den fysiska planeringen i Karlstad. Fallstudien är skriven av Linnea Bertilsson som en C-uppsats i Miljövetenskap på Karlstad Universitet. I fallstudien ifrågasätter Bertilsson och flera andra klokheten i byggandet på sjönära, lågt belägna markområden som Inre Hamn, Jakobsberg, Västkust och Välsviken, såväl ur ett översvämningsperspektiv som med avseende på naturvärden.

I Holland har man en rad dyrköpta erfarenheter av just översvämmande floder. Där har regeringen infört totalstopp för allt byggande i den här typen av vattennära områden (se artikel i SVD).

Hur väl genomlyst och kunskapsbaserad är den här frågan egentligen här i Karlstad? Enligt vad den ovan nämnda fallstudien antyder finns all anledning att fundera både en och två gånger på den saken.


Ska vi bygga vattennära till varje pris? Vilket Karlstad vill vi egentligen ha?

Med en mer långsiktig planering skulle flera av riskerna enligt Anna Nordlander på Räddningsverkets enhet för bebyggelse och miljö kunna reduceras avsevärt. Varför då denna brådska att bli 100 000?

Ska vi bygga strandnära till varje pris? Och oavsett om det innebär att vi måste bygga bostadsområden som står på pelare? En kunskapsfördjupande debatt i ämnet känns angelägen. Frågan är som vanligt vem som ska ta initiativet till den?