Kategoriarkiv: HB Diktaren

Karlstadstidningens tidningshus från 1870 rivs efter beslut av Stadsbyggnadsnämnden idag

En majoritet av stadsbyggnadsnämndens ledamöter Håkan Holm, Henrik Lindblom, Anita Svensson-Nilsson, Fredrik Hammarbo, Lena Grip, Maria Frisk, Karin Granström, Klaes Lindau, Lars Bertil Langered, Björn Bergin och Gunilla Tågmark eller eventuellt deras ersättare röstade idag för en rivning av Karlstadstidningens tidningshus från 1870.

– Det är platsen, inte huset som har ett kulturhistoriskt värde, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s) till NWT i ett av sina mer huvudlösa uttalanden hittills.

Vad är det egentligen Håkan Holm menar? Denna syn skulle i så fall radikalt inte bara förändra synen på kulturmiljöer i hela världen, utan också gå stick i stäv med den. Tänk efter själv – om det plötsligt var platsen i sig som var kulturmiljön, att detta räckte, och att inte byggnaden har någon som helst betydelse för den kulturhistoriska berättelsen. Jag tänker direkt på hur det skulle se ut om man i ett större sammanhang applicerade detta resonemang t ex på Colosseum i Rom, pyramiderna i Kairo eller varför inte på kvarteret Almen i Karlstad. Om det var platsen, inte byggnaderna, som var intressanta.

Detta är naturligtvis befängt och saknar fullkomligt förankring i den gängse synen på kulturmiljön, vilket jag tror att till och med ett skolbarn skulle förstå. När man i andra städer värnar och lyfter fram sitt kulturhistoriska arv, och på vissa plaser till och med återuppbygger miljöer som rivits, går politikerna i Karlstad i rakt motsatt riktning. Här river man hej vilt för att sopa igen spåren av historien. Här är den geografiska platsen kulturmiljö nog, byggnaderna behövs inte. Tyvärr väljer NWTs reporter att ducka för en följdfråga, för att be Holm utveckla sitt resonemang, något som hade varit mycket intressant.

I det hus man nu lämnat klartecken för rivning av togs en gång rakryggat strid för den kvinnliga rösträtten och här kämpades med ord och trycksvärta för en fredlig unionsupplösning mellan Sverige och Norge. Med ordet som vapen stod chefredaktören Mauritz ” Maggan” Hellberg bergfast i sin kamp för jämlikhet, demokrati och frihet.

Denna demokrati har nämnda ledamöter idag använt till att sopa igen spåren efter en synnerligen intressant och händelsrik epok och ett medialt arv som saknar motstycke i Sverige.

Men Karlstadstidnigens gamla tidningshus var också den plats där den rikskände skalden Gustaf Fröding hade sitt enda betalda arbete i livet, och här har genom åren ändlösa rader av stadsvandringar stannat till för att berätta denna spännande historia. Men nu har Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad lämnat dörren öppen för grävskopornas käftar att för all framtid sopa igen spåren efter denna epok. Detta är naturligtvis djupt, djupt olyckligt och ett anmärkningsvärt oansvarigt beslut.

Lika anmärkningsvärt är det faktum att varken CarlstadGillet, Karlstad Lever, Karlstad Hembygdsförening eller Värmlands Museum höjt sina röster mot hotet om rivning. Man måste fråga sig om dessa föreningars medlemmar verkligen instämmer med det sätt som deras styrelsemedlemmar agerat?

Vad vi nu får sätta hoppet till är att exploatörerna Lars Runby och Sture Emanuelsson tar sitt förnuft till fånga och trots allt väljer att hitta en lösning som ändock gör det möjligt att bevara och restaurera det gamla huset, som är ett av de allra sista av de trähus i Karlstad som uppfördes omedelbart efter stadsbranden 1865.

Vart står stadens kulturpersonligheter i denna debatt? Och vart står hela Karlstads mediasfär när vad som ändå måste vara att beteckna som deras viktigaste historiska minnesmärke hotas av rivning? Politikernas oengagemang och okunskap när det gäller lokal kulturhistoria och arkitektur är slående, men jag antar att vi får de politiker vi förtjänar.

Men framför allt – var är Karlstadborna själva när deras kulturmiljöer skövlas av penninghungriga byggföretag och oengagerade politiker?

Om vi var fler som höjde våra röster till kulturhusens försvar är jag övertygad om att det skulle bli ett annat ljud i skällan på den politiska arenan.

Varför inte börja med att skicka ett mail till stadsbyggnadsnämnden (klicka här) och säga vad du tycker.

Läs tidigare inlägg om Karlstadstidningens hus

Läs Operation Karlstads debattartikel i NWT

Annonser

Karlstadstidningens gamla tidningshus från 1870 hotat av rivning


Karlstadstidningen anno 1915. Foto från Värmlands Museums bildarkiv.

Rivningshoten mot Karlstads anrika kulturhus står nu närmast som spön i backen. Knappt hade rivningsdammet från Gula Villan lagt sig förrän Kommunen på egen hand gav sig på Tempelriddarhuset. Efter det följde raskt Vågmästarens bostadsrättsförenings ansökan om rivning av ett av Karlstads allra äldsta hus, Kanikevillan, eller Vågmästarvillan. Ett hus de fått av Kommunen på premissen att de skulle ta väl hand om det. Innan vi ens fått ett slutligt besked i det ärendet så kommer nu nästa rivningsansökan mot ett av våra allra äldsta kulturhus.

Man kan inte annat än undra över vad som egentligen pågår i Karlstad. När andra städer värnar och rustar upp sina kulturhistoriska miljöer, och använder dem i sin marknadsföring av orten, gör vi i Karlstad precis tvärtom. Vi river och vi förstör som om vi närmast föraktade vårt förflutna.

Denna gång är det nämligen Karlstadtidningens gamla kontor från 1870-talet som hotas av rivning, ett hus som tveklöst tillhör ett av Karlstads mest kulturhistoriskt intressanta, med bäringar på flera aspekter av stort kulturhistoriskt värde.

Huset har sedan 1870-talet inrymt Karlstadstidningens redaktion och tryckeri och här har bland annat under årens lopp den ryktbare chefredaktören Mauritz “Maggan” Hellberg varit verksam, samt under två decennier kring förra sekelskiftet även den unge, flitige skribenten och sedermera riksbekante skalden Gustav Fröding. Huset är idag förvisso ingen vacker syn efter flera okänsligt gjorda tilläggsoleringar och förfulande fönsterbyten. Men det är emellertid inte alls så illa som det synes vara. Under dessa tilläggsisoleringar, och i mina ögon i fullt återställbart skick, sitter den gamla panelfasaden från 1800-talet. För gissningsvis sisådär 200.000-250.000 kronor skulle husets exteriör kunna återställas i sitt ursprungliga utseende. Med fönster och dörrar nytillverkade enligt originalen. Och då skulle dessutom merparten av fasaden vara densamma som satt där på Hellbergs och Frödings tid.

Som pusselbit till det fria ordets och medias utveckling och framväxt i ett Karlstad som sedermera utvecklats till Värmlands otvivelaktiga mediecentrum är Karlstadstidningens kontor i mina ögon mycket, mycket värdefull. För att inte säga ovärderlig. Kopplingen till den rikskände skalden Gustav Fröding adderar naturligtvis ytterligare i hög grad till detta värde och en rivning av huset skulle i realiteten innebära ett fysiskt utsläckande av denna kulturhistoriskt mycket intressanta länk. Något om naturligtvis skulle vara djupt, djupt olyckligt.

Arkitektoniskt sett skulle ett bevarande av huset skapa ett mycket pittoreskt inslag i gatumiljön och på ett positivt sätt bidra till gatans karaktär och mångfald. Genom sin blotta närvaro skulle det fungera som ett synnerligen intressant blad i gatans historiebok och automatiskt väcka intresse kring husets ursprung och platsens kulturhistoriska koppling och funktion.

Som representant för de tvåvåniga trähusens epok i Karlstad är det dessutom ett av de allra, allra sista i sitt slag i en innerstad där dessa hus för bara fem decennier sedan var i total dominans. En aspekt som inte får förringas i sammanhanget.

Det finns därför som synes inte bara en utan flera aspekter som tveklöst talar för ett bevarande av detta mycket kulturhistoriskt intressanta hus. Förslagsvis genom att det förses med den k-märkning som det rimligen borde ha fått för lång tid sedan, och genom att det sedan med pietetsfull hand återställs i sitt originalskick och målas i tidstypiska linoljekulörer. Interiört finns enligt uppgift inte mycket bevarat varför husets användning bör kunna disponeras mera fritt. Bostäder skulle kunna vara en. Kunde man i samband med detta även ge husets interiör en tidstypisk karaktär, men naturligtvis med moderna bekvämligheter, skulle detta naturligtvis på ett mycket positivt sätt ytterligare bidra till husets framtida attraktionskraft.

Är det en förnyelse och en förtätning av gatan man önskar åstadkomma så vore en uppgradering av fastigheterna norr om huset upp mot Tingvallagatan i mina ögon ett lämpligare alternativ. Dessa ligger, jämfört med de ursprungliga husen som en gång stod här (se bild), idag omotiverat indragna från gatulivet vilket skapar ett dåligt sammahållet och svårdisponerat gaturum. Genom en förnyelse av dessa fastigheter och utflyttning av deras fasader i linje med gatulivet skulle gaturummets karaktär åtskilligt förstärkas och förbättras. Kunde man dessutom i samband med detta återinföra kommersiella lokaler i bottenvåningarna så skulle man skapa förutsättningar för framväxandet av en levande stadsgata vilket vore ett lyft i jämförelse med den uppenbara bakgatekaraktär som idag präglar miljön.

Inte minst skulle detta bli intressant om man in framtiden bestämmer sig för att öppna upp Karlstads två ursprungliga bärande huvudgator, Tingvallagatan och Kungsgatan, öster om torget och därigenom återskapar den prominenta esplanadkaraktär som de ursprungligen var avsedda att ha. Södra Kyrkogatan skulle då få goda förutsättningar att kunna bli en del av det levande stadslivet och av en expanderande citykärna.

Aspekterna ovan avser endast det ursprungliga gatuhuset från 1870-talet. Övriga, senare tillkomna, utbyggnader med lastkajer mm in mot gården bidrar inte till dessa värden utan kan i mån av möjlighet förädlas för att tillföra staden och platsen ytterligare valörer och värden.

Huset ägs idag av handelsbolaget Diktaren och rivningsansökan är inlämnad av bolagets ägare Lars Runby, känd fastighetsägare i Karlstad sedan decennier och styrelseledamot i Handelskammaren i Värmlands lokalavdelning i Karlstad.

I slutet av mars behandlas ärendet av Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad.