Kategoriarkiv: riksintresse för kulturmiljövård

Länsstyrelsen i Malmö fråntar Eslövs kommun rätten att godkänna bygglov

I Eslöv har Länsstyrelsen fråntagit Eslövs kommun rätten att godkänna bygglov eftersom man anser att kommunen river kulturhistoriska byggnader utan att ta hänsyn till riksintresset. Detta läser vi i Sydsvenska Dagbladet och kan konstatera att situationen i Eslöv i många stycken påminner om situationen i Karlstad kommun. Även här är kommunens kulturmiljöhantering undermålig.

För en kort tid sedan anmälde Operation Karlstad Karlstads Kommun till Länsstyrelsen för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens (PBL) sk varsamhetsparagrafer, dvs de paragrafer som är avsedda att skydda den bebyggda miljöns kulturmiljövärden. Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen som ett sk tillsynsärende och arbete pågår för fullt enligt Magnus Ahlstrand, chef på Länsstyrelsens Kulturmiljöenhet.

Från Operation Karlstad hyser vi farhågor om att situationen är likaledes illavarslande i en rad andra svenska kommuner. Dessa farhågor stärks inte minst av två högst aktuella ärenden, dels det ovan nämnda ärendet i Eslöv, där Länsstyrelsen alltså helt sonika gått in och fråntagit kommunen rätten att godkänna bygglov, dels en rapport från Riksantikvarieämbetet – Hur mår kulturmiljön? – där man konstaterar att det saknas en systematisk övervakning av tillståndet i kulturmiljön i Sverige.

I Eslöv har Länsstyrelsen fråntagit Eslöv kommuns rätten att godkänna bygglov eftersom man fruktar att kommunen river kulturhistoriska byggnader utan att ta hänsyn till riksintresset. Länsstyrelsen kontrollerar därför tills vidare alla byggärenden och rivningslov inom centrala Eslöv. Flera historiska byggnader har tidigare rivits i Eslöv, trots att de varit utpekade i inventeringar. 1977 genomfördes en industriminnesrenovering i Eslövs kommun. Då fanns det 71 byggda industrimiljöer i Eslöv. 2003 var över hälften av dem rivna, starkt förvanskade eller lagda i ruiner.

Hur skulle resultatet bli om vi gjorde samma uppföljning här i Karlstads Kommun? Med någon av inventeringarna från 1970-talet eller kanske med den senaste kulturmiljöinventeringen från 1984?

Operation Karlstad följer med spänt intresse den fortsatt händelseutvecklingen kring tillsynsärendet och fortsätter under tiden att hålla ett vakande öga på vad som händer med kulturmiljöerna i Karlstad i synnerhet, och i Värmland i allmänhet. Har du tips om kulturmijöer som förfaller eller far illa? Hör av dig till oss.

Annonser

Upphandlingen av arkitekttjänster kring ombyggnaden av Karlstad Teater – ett brott mot LOU?

Turerna kring ombyggnaden av Karlstads Teater är många och i sanning inte lätta att följa för den som av en eller annan anledning skulle önska göra det. När det gäller den senaste turen är det emellertid en fråga som framför andra känns relevant att ställa sig. Nämligen den om huruvida upphandlingen av arkitekttjänster skett på ett korrekt sätt. Vid en snabb titt kan det nämligen förefalla som om Karlstad Kommun i sin hantering av upphandlingen, via ett sk parallellt uppdrag, brutit mot Lagen om offentlig upphandling – LOU. Och därmed i så fall skulle kunna riskera att hamna inför domstol.

”Inom den offentliga sektorn gäller för all upphandling reglerna inom LOU. Där förekommer inte begreppet parallella uppdrag. Skälet är enkelt, parallella uppdrag finns inte inom offentlig sektor. Offentlig upphandlare som kallar sin upphandling för parallella uppdrag begår lagbrott.”

Detta står att läsa på Sveriges Arkitekters hemsida.

Om användningen av parallella uppdrag inom offentlig förvaltning står på samma hemsida vidare att läsa:

”Arkitekttävlingens direkta tävlingsmoment saknas. Avsikten är inte att kora en vinnare eller ett vinnande förslag.”

”Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekts utvecklingsmöjligheter.”

Ett parallellt uppdrag är alltså INTE en tävling. Tävlingsmomentet saknas och en vinnare kan därför INTE utses. Det parallella uppdraget kan endast användas i ett kunskapsinhämtningsskede av projektet och måste alltså sedan efterföljas av ett konkretiserat upphandlingsmoment, t ex någon form av utannonserad öppen arkitekttävling.

Skulle en upphandling av arkitekttjänster trots allt ske i formen av ett parallellt uppdrag är det ett lagbrott mot LOU – Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – och förfarandet kan då komma att dras inför domstol. Läs mer om att anlita arkitekttjänster genom offentlig upphandling på Sveriges Arkitekters hemsida.

På Karlstad Kommuns hemsida, i ett pressmeddelande rubricerat ”Vinnande förslag ger Karlstad Teater ny överraskande form” läser vi:

”Tre arkitektkontor inbjöds till ett parallellt uppdrag och fick lämna förslag på en tillbyggnad som klarar både arkitektoniska och antikvariska krav. Det vinnande förslaget var både ett mycket elegant tillägg till den ursprungliga byggnaden och överraskande i form och materialval.”

”En jury med representanter från Karlstads kommun, Länsstyrelsen och Värmlandsoperan valde Erséus Arkitekters förslag. Förslaget är en halvcirkelformad tillbyggnad i vitmålat trä. Taket är platt och där ska sedumväxter planteras.”

”-Det är ett hållbart byggnadssätt som speglar vår tid och trätraditionen i Värmland utnyttjas, säger Gunnar Persson, stadsarkitekt och medlem i juryn. Det är klassiskt och tidlöst, men ändå nutida.”

I en artikel på samma ämne, publicerad i NWT 2007-06-25 och rubricerad ”Rund baksida föreslås för Karlstad Teater” läser vi bl a följande:

”Tre arkitektbyråer fick i april uppdraget att komma med idéer om hur tillbyggnaden ska se ut, förslagen har sedan bedömts av en grupp med representanter från de inblandade förvaltningarna i kommunen, länsstyrelsen och Värmlandsoperan. Det vinnande förslaget kommer från byrån Erséus.”

Här talas alltså helt tydligt om ”vinnande förslag” och man förefaller därmed ha hanterat det parallella uppdraget som en direkt upphandling, en sorts tävling. Man har sålunda därefter utsett en vinnare och gett uppdraget till denne. Stick i stäv med lagens intentioner, förefaller det.

Operation Karlstad har, i ambition att reda ut begreppen, varit i kontakt med Sveriges Arkitekters förbundsjurister samt med tävlingschefen Claes Larsson som ser allvarligt på saken. Claes Larsson kommer därför att snarast ta en kontakt med stadsplanedirektör Gunnar Persson för att närmare undersöka hur saken hanterats. Rätt eller fel? Den saken återstår att se.

För ytterligare information om parallella uppdrag, arkitekttävlingar och LOU kontakta Sveriges Arkitekter, Claes Larsson, arkitekt SAR/MSA, claes.larsson@arkitekt.se eller 08-50 55 77 00.

Karlstadstidningens tidningshus från 1870 rivs efter beslut av Stadsbyggnadsnämnden idag

En majoritet av stadsbyggnadsnämndens ledamöter Håkan Holm, Henrik Lindblom, Anita Svensson-Nilsson, Fredrik Hammarbo, Lena Grip, Maria Frisk, Karin Granström, Klaes Lindau, Lars Bertil Langered, Björn Bergin och Gunilla Tågmark eller eventuellt deras ersättare röstade idag för en rivning av Karlstadstidningens tidningshus från 1870.

– Det är platsen, inte huset som har ett kulturhistoriskt värde, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s) till NWT i ett av sina mer huvudlösa uttalanden hittills.

Vad är det egentligen Håkan Holm menar? Denna syn skulle i så fall radikalt inte bara förändra synen på kulturmiljöer i hela världen, utan också gå stick i stäv med den. Tänk efter själv – om det plötsligt var platsen i sig som var kulturmiljön, att detta räckte, och att inte byggnaden har någon som helst betydelse för den kulturhistoriska berättelsen. Jag tänker direkt på hur det skulle se ut om man i ett större sammanhang applicerade detta resonemang t ex på Colosseum i Rom, pyramiderna i Kairo eller varför inte på kvarteret Almen i Karlstad. Om det var platsen, inte byggnaderna, som var intressanta.

Detta är naturligtvis befängt och saknar fullkomligt förankring i den gängse synen på kulturmiljön, vilket jag tror att till och med ett skolbarn skulle förstå. När man i andra städer värnar och lyfter fram sitt kulturhistoriska arv, och på vissa plaser till och med återuppbygger miljöer som rivits, går politikerna i Karlstad i rakt motsatt riktning. Här river man hej vilt för att sopa igen spåren av historien. Här är den geografiska platsen kulturmiljö nog, byggnaderna behövs inte. Tyvärr väljer NWTs reporter att ducka för en följdfråga, för att be Holm utveckla sitt resonemang, något som hade varit mycket intressant.

I det hus man nu lämnat klartecken för rivning av togs en gång rakryggat strid för den kvinnliga rösträtten och här kämpades med ord och trycksvärta för en fredlig unionsupplösning mellan Sverige och Norge. Med ordet som vapen stod chefredaktören Mauritz ” Maggan” Hellberg bergfast i sin kamp för jämlikhet, demokrati och frihet.

Denna demokrati har nämnda ledamöter idag använt till att sopa igen spåren efter en synnerligen intressant och händelsrik epok och ett medialt arv som saknar motstycke i Sverige.

Men Karlstadstidnigens gamla tidningshus var också den plats där den rikskände skalden Gustaf Fröding hade sitt enda betalda arbete i livet, och här har genom åren ändlösa rader av stadsvandringar stannat till för att berätta denna spännande historia. Men nu har Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad lämnat dörren öppen för grävskopornas käftar att för all framtid sopa igen spåren efter denna epok. Detta är naturligtvis djupt, djupt olyckligt och ett anmärkningsvärt oansvarigt beslut.

Lika anmärkningsvärt är det faktum att varken CarlstadGillet, Karlstad Lever, Karlstad Hembygdsförening eller Värmlands Museum höjt sina röster mot hotet om rivning. Man måste fråga sig om dessa föreningars medlemmar verkligen instämmer med det sätt som deras styrelsemedlemmar agerat?

Vad vi nu får sätta hoppet till är att exploatörerna Lars Runby och Sture Emanuelsson tar sitt förnuft till fånga och trots allt väljer att hitta en lösning som ändock gör det möjligt att bevara och restaurera det gamla huset, som är ett av de allra sista av de trähus i Karlstad som uppfördes omedelbart efter stadsbranden 1865.

Vart står stadens kulturpersonligheter i denna debatt? Och vart står hela Karlstads mediasfär när vad som ändå måste vara att beteckna som deras viktigaste historiska minnesmärke hotas av rivning? Politikernas oengagemang och okunskap när det gäller lokal kulturhistoria och arkitektur är slående, men jag antar att vi får de politiker vi förtjänar.

Men framför allt – var är Karlstadborna själva när deras kulturmiljöer skövlas av penninghungriga byggföretag och oengagerade politiker?

Om vi var fler som höjde våra röster till kulturhusens försvar är jag övertygad om att det skulle bli ett annat ljud i skällan på den politiska arenan.

Varför inte börja med att skicka ett mail till stadsbyggnadsnämnden (klicka här) och säga vad du tycker.

Läs tidigare inlägg om Karlstadstidningens hus

Läs Operation Karlstads debattartikel i NWT

Stora delar av Karlstads stadskärna klassat som riksintresse för kulturmiljö sedan 1996


Områden som utgör riksintresse för kulturmiljö i Karlstads stadskärna

Något som märkligt nog förefaller närmast förbigås i dagens förtätningsinriktade debatt är det faktum att en stor del av Karlstads innerstad sedan 1996 av Riksantikvarieämbetet är förklarat som varandes av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap Miljöbalken. Detta innebär att det bedöms ha så höga kulturvärden att det är av vikt för hela landet. I planeringen ska därför dessa värden ges företräde framför motstående intressen, förutsatt att inte även dessa är av riksintresse.

Det område som förklarats som riksintresse framgår av den röda markeringen på kartbilden ovan (ur Länsstyrelsens sk GIS-system) och omfattar t ex kvarteren längs Älvgatan från Klaraborgs Herrgård och in mot stan, området kring Karlstads Teater och Sockerslottet, alla fastigheterna längs Tingvallagatan och Kungsgatan samt miljöerna och fastigheterna däremellan, men också Frödingparken med alla sina gamla fastigheter samt miljön längs kanalen. Noteras bör också att Karlstadtidningens gamla tidningshus från 1870, som nu hotas av rivning, befinner sig inom detta område.

Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd bara om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar natur- och kulturvärdena. En skada på riksintressen enligt 3 kap Miljöbalken kan alltså uppkomma även om ingreppet inte påverkar värden just på exploateringsplatsen.

Det är kommunerna som i sin planering skall se till att riksintressena tas till vara. Länsstyrelsen har tillsynen över att det sker. Om ett riksintresse inte bli tillgodosett i en detaljplan har länsstyrelsen skyldighet att pröva kommunens antagandebeslut.

Hur är det då ställt med den saken? Har man skött sina åtaganden?
Tyvärr inte, som det verkar. Till att börja med så verkar Karlstads Kommun och Länsstyrelsen ha olika definitioner av vad detta riksintresse egentligen innefattar. I Karlstad Kommuns översiktsplan har man nämligen angivit en klart snävare definition av området än den som ges i Länsstyrelsens sk GIS-karta (ovan), och området kring Karlstads Teater nämns t ex inte alls. Man har dessutom försökt att tona ned det utpekade riksintressets betydelse, för att istället ge utökat utrymme åt stadens exploatering, något som knappast kan anses vara förenligt med intentionerna i Miljöbalken.

Vad är rätt och vad är fel? Operation Karlstad har för avsikt att reda ut begreppen och återkommer med ytterligare fördjupning i frågan inom kort.