Kategoriarkiv: Sjöstaden Karlstad

Karlstad. Skärgården. Vad hände med den bilden?

Karlstad. Skärgården. Det är titeln på det enkla men vackra vykort ovan, daterat 1902, som jag hittar under en av mina vykortsjakter på Tradera. Och än en gång slås jag av det faktum att Karlstad ju faktiskt har en skärgård. En ganska fantastisk sådan till och med.

Trots att Karlstad ligger alldeles vid Vänern, Sveriges största insjö, Europas tredje största och världens 29:e största så används idag sällan, för att inte säga aldrig, uttrycken Karlstad och skärgård tillsammans. Visst är det lite märkligt. Vad kan det bero på?

När jag kring 2005 började engagera mig i stads- och kulturmiljödebatt fick jag ofta höra uttrycket ”Karlstad – kommunen med ryggen mot vattnet”. Och det är inte utan att jag är benägen att hålla med. I alla fall när man pratar om det moderna Karlstad som vuxit fram sedan 1950-talet.

Ett enkelt sätt att få detta bekräftat är att studera vykorten från Karlstad. Före 1950 vimlar det av vykort från vackra vattennära miljöer. Av vackra boendemiljöer från älvbrinkarna inne i centrala Karlstad och från dåtidens utflyktsmål för söndagslediga Karlstadbor – Kanikenäset och Tynäs. Då  var Karlstad en sjöstad. Men en skärgård.

På resan från 1950-talet och fram till idag har den bilden i stora stycken gått förlorad. Ingen pratar längre om Karlstads skärgård. Hur blev det så? Och varför? Det är lätt att bli hemmablind och ta saker för givet. Ända har vi på senare år sett ett nyvaknat intresse för vattnet. Om än av annan karaktär.

Nu bygger vi för fulla muggar mot vattnet. Sjöutsikt har plötsligt blivit det hetaste säljargumentet. Och helst ska husen stå ända ner på kajkanten. Att sälja vattnet och vattenkontakten till högstbjudande är dock i mina ögon en sagolik subobtimering av Karlstads stadsmiljöekvation.

Istället borde vattnet och vattennära miljöer utvecklas som tillgängliga offentliga miljöer till nytta för alla Karlstadbor och gäster i staden. Inte bara för den som köpt en dyr bostadsrätt. Eller som besöker IKEA. Båtbussarna är ett lysande steg i denna offentliga riktning. Mer sånt.

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Flera goda förslag i externt gjord analys av Karlstad från 2006. Varför händer inget?

År 2006 lät Karlstad Kommun företaget SpaceScape göra en s k SpaceSyntax-analys av Karlstad Innerstad. Den visar, kort sagt, hur väl sammanlänkade och tillgängliga olika områden är ur ett gångtrafikperspektiv. Syftet är dels att titta på hur man kan förbättra tillgängligheten och flödet i den befintliga staden, men också att hitta potentiella utbyggnadslinjer och områden. Ett sådant område som pekas ut är Inre Hamn. Här sägs bland annat:

Ett annat område som idag är synnerligen segregerat är de stora hamn- och industriområdena i sydväst, vilka omfattar några av de mest attraktiva lägena i hela Karlstad med närhet till både Vänern och centrala Karlstad. I det läge där dessa industrier börjar avvecklas, flytta eller byta verksamhetsinriktning, vilket händer i många städer över hela världen idag, förefaller detta vara ett synnerligen attraktivt expansionsområde för Karlstad. Eller uttryckt annorlunda, det förefaller som om Karlstad här har attraktiv mark att växa i som står sig mycket starkt i konkurrensen om företagsetableringar och nya invånare.

År 2005 genomförde SpaceScape en liknande analys inriktad enkom på området vid Inre Hamn, för att se hur väl kommunens planer skulle uppnå deras vision. Här sägs bland annat:

Inre Hamn kännetecknas även i prognosen av lokalt centrala gator med inbördes svaga kontakter. Dessa är Bergendorffsgatan i Tyggårdsviken, den innersta asfalterade körvägen i Vågmästaren och Packhusgatan intill Barkassen. Detta talar för att Inre Hamn inte kommer att upplevas som ett gemensamt område, utan snarare som ett antal mindre enklaver.

I Inre Hamns näromgivning finns ett flertal lokalt mycket tillgängliga stråk som leder fram till men inte i genom Inre Hamnsområdet. Detta innebär att stadstrukturen inte naturligt understöder en förflyttning genom Inre Hamn och dess näromgivning och ger området en svag lokal förankring.

Problematiskt utifrån målsättningen om en blandstad är att Inre hamn, med de strukturella förändringar som här utvärderats, trots sin närhet är relativt avskilt omgivande stadsdelar. Detta innebär att stadsstrukturen ger svaga grundförutsättningar för butiker och service som efterfrågar ett bredare kundunderlag än de boende i grannskapet.

Om planerna på byggnationen vid Vågmästaren kommenterar man:

På grund av den uppbrutna och småskaliga strukturen i Vågmästaren skapas här förutsättningar för en mer privat karaktär. Detta kan eventuellt bidra till att Vågmästaren upplevs som avskilt gentemot besökare i området. Om målsättningen är att besökare ska använda Vågmästaren längs med vattnet är det betydelsefullt att detaljutformningen av den aktuella sträckan medverkar till en tydlig uppdelning av privat och offentlig mark.

I analyserna radar SpaceScape upp ett antal tydliga farhågor samt konkreta förslag till hur man skulle kunna åtgärda dem. Jag rekommenderar en läsning av dokumenten.

Vad har då hänt sedan dess? Lyssnade Karlstad Kommuns stadsplanerare på råden? Nej, över huvud taget inte. Istället har man fullföljt planerna i sin ursprungliga form och med öppna ögon gått rakt i samtliga de fallgropar analysen varnade för.

Vi har fått ett synnerligen segregerat och exploaterat bostadsområde vid Vågmästaren, i folkmun tidigt benämnt ”Rynkeby”. Ett område som precis som påpekades är helt avskilt från omgivningen och som brutalt stjäl tillgängligheten till strandpromenaden från allmänheten. Och på Barkassen har ett antal låga, mer eller mindre renodlade punkthus med exklusiva bostadsrätter börjat byggas. Med upphöjda parkeringsgarage och blindväggar in mot gatan som går genom området. Och ett dött torg mitt i. Helt utan den stadsmässighet man så storstilat säger sig eftersträva. Och på det Bryggtorg på Tyggårdsviken som enligt analysen har förutsättningar att jämte Hamntorget bli en av områdets två stora publika mötesplatser planerar man ett höghus på 20 våningar.

Vad är det egentligen som pågår här i Karlstad?

Karlstad Kommuns egens vision är att ”Inre Hamn i Karlstad ska bli ett av Sveriges tio mest attraktiva stadsförnyelseprojekt”. Det krävs ingen större kunskap i stadsplanering för att konstatera att hela denna storslagna ambition nu med raska steg håller på att gå om intet direkt från start.

Analyserna från SpaceScape är professionellt gjorda och synnerligen tydliga i sina råd. Stadsbyggnadsförvaltningens synnerligen utmärkta Förtätningsstudie talar i många avseenden samma språk och är likaledes tydlig i sin analys av t ex Vågmästaren. Ändå tycks ingen riktigt vilja se eller erkänna detta. Ingenting händer.

Stadsbyggnadsnämnden förefaller aldrig ha läst dokumenten utan tutar och kör på enligt sedvanligt manér. Och Stadsplaneförvaltningen, de skyller på gamla planer och på att exploatörerna inte vill bygga stadsmässigt. Men, mest av allt, tiger de som muren och försöker att tysta ner hela frågan. Denna inställning gäller alla våra höga politiker och tjänstemän. Hela vägen upp till de högsta hönsen. Ingen anser uppenbarligen att stadsmiljöfrågorna är deras bord. Någon offentlig debatt eller diskussion förekommer i alla fall inte. Och någon lust att uppmuntra en sådan förefaller milt uttryckt heller inte förekomma.

Vem är det egentligen som har huvudansvaret för stadsbyggandets inriktning i Karlstad? Ibland får man intrycket att ingen egentligen intresserar sig för att fördjupa kunskapen i ämnet utan att man istället ägnar sig åt ett politiskt tjuv- och rackarspel med stadens stads-och kulturmiljövärden i kampen om den politiska makten. Det är i så fall såväl både oseriöst och kostbart för staden.

Det är dags att vi får en snabb kursändring i stadsbyggandet i Karlstad, där planerna vilar på gedigen stadsbyggnadskunskap istället för på individuella exploatörers eller politikers personliga tycke och smak. Och det måste ske nu, idag. Inte imorgon.

Karlstad har inte tid att vänta längre.

Bygg levande stadsmiljö i Inre Hamn, inte bostadsområden

Levande stadsmiljö och gemyt på Kullagatan i Helsingborg. Foto:Ole Jais

Den nya byggnationen i Inre Hamn lämnar i mina ögon mycket att önska. Den stadsmässighet man från Kommunen själva talat om lyser helt med sin frånvaro i detta renodlade bostadsområde. En unik stadsbyggnadsmöjlighet håller på att glida Karlstad ur händerna. Men ingen orkar reagera på det. Varför? Ser de det inte? Stadsplanedirektör Gunnar Persson? Stadsarkitekt Pär Höjman? Stadsbyggnadsnämndens ledamöter? Kommunstyrelsens ordförande Lena Melesjö Windahl? Och byggarna själva – Peab och Sverigehuset? Ingen av dem vinner på det som nu sker. Tvärtom.

Här skulle kunna byggas fullvärdiga stadskvarter som inne i stadens centrala delar. Med allt vad staden innefattar. Men då får man inte som nu ”fega” från starten. Då blir det nämligen pannkaka av alltsammans.

Ett mer stadsmässigt byggande skulle innebära en avsevärt högre och tätare kvartersstad. Med större hus, fler hus och plats för avsevärt fler människor. Och en avsevärt mer levande gatumiljö med korta kvarter med maximal dynamik och rörelsefrihet. Och med butiker, verksamheter, caféer och restauranger i bottenvåningarna. Promenadvänliga gatustråk, parker och torg. Det skulle kunna bli ett helt nytt ansikte för Karlstad. Sjöstaden. Ett stenkast från den gamla älvstaden. En stadsdel som i högsta grad skulle kunna ge välkommen skjuts åt kommunens vision Livskvalitet 100 000. Här skulle kunna skapas massor med nya bostäder, verksamhetslokaler och handel. Allt förpackat i en levande stadsmiljö med hög livskvalitet.

Att som idag bygga ett antal, små förvirrade punkthus av tydlig förortskaraktär med parkeringshus i döda bottenvåningar i sterila gatumiljöer är allt annat än förenligt med visionen om Livskvalitet 100 000. Här blir alla förlorare. Inte minst ekonomiskt. Exploatörerna får inte alls den avkastning som de skulle kunna fått om de fått bygga högre och tätare kvartersstad. Och staden förlorar en extrem intressant möjlighet att växa. De enda som vinner är möjligtvis de som köpt dyra bostadsrätter och vill bo i ett tyst och lugnt bostadsområde. Och inte i en stad.

Bygg stad, inte bostadsområden. Bygg högre, tätare, stadsmässigt och kvartersbundet. Bygg levande stadsmiljö. Inte bostadsområden.

Leve staden. Leve den. Eller……?

I eftermiddags hade jag ett intressant och lärorikt möte med en av våra mest erfarna stadsbyggnadsarkitekter. Ett möte som gav mig några ytterligare pusselbitar kring frågan varför man inte bygger mer stadsmässigt.

Den bild som i mina ögon framträder här är att stadsplanerarna i grunden inte längre tror på en stadsmässighet med offentliga lokaler i bottenvåningarna. Möjligtvis en enstaka lokal här och där, men inte i den omfattning som förr i tiden. Den tiden är förbi hävdar man, då staden byggdes på det sättet. Det finns inget utrymme för en massa småbutiker. Nu tar man bilen och handlar allt på stora shoppingcenters. Och jag undrar – är det verkligen så?

–Vi får ingen som vill bygga med butikslokaler i bottenvåningarna längre, eftersom man hävdar att det inte finns någon efterfrågan på sådana. Vill du åtgärda det problemet så tror jag att det är till byggbolagen du måste vända dig, fick jag som råd.

Kan det verkligen vara så att den tiden är förbi? Att visionen om stadsmässighet är en orealistisk romantisk dröm. Jag har svårt att tro det. Men frågan måste naturligtvis utredas och besvaras.

Att det kan vara svårt att åstadkomma stadsmässighet i områden som ligger långt från den befintliga citykärnan, det har jag full förståelse för. Typ Hammarby Sjöstad, eller för all del Jakriborg. Det är i alla fall en större utmaning. Och tar längre tid. En absolut förutsättning för stadsmässighet är ju en stor tillgång på människor.

Men i många fall pratar vi ju här om stora, attraktiva, vattennära områden i direkt anslutning till den befintliga staden. Borde det inte vara möjligt att åstadkomma levande stad här? Jag tycker ju det, men jag är ju allt annat än expert på området.

En sak tycker jag dock är ganska uppenbar. Om man inte bygger stadsmässigt, dvs med mer än 85-90% offentliga lokaler i bottenvåningarna, inte ägnar det offentliga rummet med trottoarer, torg och grönytor, stor omsorg, och inte bereder plats åt offentliga byggnader som bibliotek, konserthus och skolor – då ser man redan från start till att det aldrig någonsin blir levande stad.

Gör man däremot det i dessa områden, så tycker jag onekligen att möjligheten borde finnas. Lokalerna fylls säkert inte på en gång, utan det kommer att ta ett tag innan den nya stadsdelen är fullt utbyggd och har hittat sin funktion. Kanske får man finna sig i att vissa lokaler får hyras ut till andra användningar eller till lägre hyror de första åren. Det är säkert ett pris man får betala på kort sikt för att långsiktigt kunna bygga stad. Å andra sidan är det ju extremt lönsamt att bygga bostäder i dessa lägen. Så som helhet borde kalkylen ändå gå att räkna hem. Om nu huset som helhet byggs av en och samma investerare vill säga. Gungor och karuseller typ.

Beslutet huruvida det är möjligt att bygga stad, och om det verkligen är det man vill göra, måste man ta redan innan man startar. Här bygger vi stad. Framtidens stad. Sedan gäller det att vara målmedveten genom hela processen, ha mod och inte tumma på kraven.

Då tror jag att det kan vara möjligt att bygga stad även idag. Men jag är inte säker. Är det inte möjligt så är ju diskussionen inne på fel spår. Då kan vi ju ägna vår energi åt annat.

Frågan är vem man kan vända sig till för att komma till klarhet i en sådan fråga?

PS. Läs om samma debatt på stadsmiljöbloggen Betongelit. DS

Begin with the end in mind. Några tankar om stadsmässighet och utbyggnaden av Karlstad city.

Planeringen av Södra Hamnen i Helsingborg. Foto: Bertil Hagberg

Hösten 2007 påbörjades ett projekt i Helsingborg, Södra hamnen, som i många stycken påminner om det som idag pågår kring Inre och Yttre Hamn i Karlstad. Men, i motsats till i Karlstad, sker planeringen här genom öppen debatt med medborgarna och inblandade aktörer. På Helsingborgs hemsida läser jag bl a:

Men hur vill vi ha det i Södra hamnen? Kanske ska vi försöka vidareutveckla de kvaliteter som finns på Söder och ta fasta på hamnbebyggelsen t ex i form av Tretornfabrikens och sockerbrukets robusta tegelarkitektur. Dra Söders charm västerut mot hamnen och Öresund, med gator, torg, parker, kajpromenader och lokaler i bottenvåningarna. Vi vill eftersträva det attraktiva och spännande stadslivet – klassiska europeiska stadsbyggnadskvaliteter på Söders villkor. Vi kommer att bjuda in till debatt om Södra hamnen och utvecklingen kan följas i SHIP-lokalen på Bredgatan 11, i fd Tretornbyggnaden.

I Karlstad saknas tyvärr denna möjlighet till en kontinuerlig, levande dialog. Här håller man istället envist fast vid sina traditionella så kallade samråd, som ingen, eller i alla fall extremt få, någonsin går på. I den senaste debatten i NWT (I fokus på temat stadsmiljö) har medborgarna visat att frågor om hur staden byggs i högsta grad engagerar och berör dem. Och en dominerande merpart av dem som gjorde sig hörda var dessutom starkt kritiska till det sätt som man hanterar staden på. Vill man skapa förutsättningar för en levande dialog kring stadens utbyggnad borde man tänka om kring samråden och försöka hitta nya former för dem. Varför inte kika just på upplägget som jobbar efter i Helsingborg.

Modeordet framför andra i den svenska stadsmiljödebatten är idag stadsmässighet. Med stadsmässigt avser man en levande blandstad, med publika verksamheter, butiker, caféer och restauranger i bottenvåningarna, och kontor och bostäder ovanpå. Men också med gator, torg och parker. Och liv under dygnets alla timmar. Stad, så som den byggdes förr i tiden helt enkelt. Inte bostäder för sig. Kontor för sig. Och butiker för sig.

Stadsmässighetens otvivelaktiga grundfundament är, och har alltid varit, omsorgen om det offentliga rummet, dvs gaturummet. En stad som vänder sig till, är tillgänglig och inbjudande för den som vandrar gatan ner, det är en stadsmässig stad. För att åstadkomma denna stadsmässighet, detta offentliga rum, krävs först och främst att fastigheternas bottenvåningar utformas så att de ger möjlighet för kommersiell verksamhet. Den regeln har gällt sedan urminnes tider. Och såväl i småstaden som i storstaden. Utan ett levande offentligt rum kan man aldrig få levande stad. Att värna det är därför en absolut förutsättning om vi vill åstadkomma det vi kallar stadsmässighet.

I teorin låter detta ju enkelt, eller hur? I praktiken visar det sig oerhört mycket svårare att åstadkomma. Varför, kan man fråga sig? Frågar man stadsplanerarna själva så hävdar de att exploatörerna är ovilliga att bygga på det här sättet. Kommersiella lokaler i bottenplanen, det är riskfyllt. Tänk om de inte blir uthyrda. Renodlade bostadshus, det ger däremot klirr i kassan. Vattennära lägen och allt. Gör man sedan parkeringar i bottenplanet så blir hyresgästerna jättenöjda. Då kan de parkera utanför dörren. Jag förstår om lägenhetsinnehavarna gillar den lösningen. Men vad tycker övriga stadsbor? För någon levande stadsmiljö blir det inte med en typen av byggande.

Men hur ska vi då göra för att åstadkomma den önskade stadsmässigheten? Tyvärr tror jag knappast att det är lönt att vädja till byggarna och exploatörerna att bygga mer stadsmässigt. Och det är väl knappast heller exploatörerna som ytterst ska bestämma hur staden byggs.

I mitt tycke borde i stället Stadsbyggnadsförvaltningen kliva fram, ställa hårdare krav på stadsmässigt byggande och ta ett mer synligt ansvar för staden än man gör idag. Karlstads kommuns stadsplanedirektör Gunnar Persson och nyutnämnde biträdande stadsarkitekt Pär Höjman är båda rutinerade och erfarna och borde i större omfattning än idag göra sina röster hörda i media. Det är ju trots allt de som i slutändan ansvarar för planerna som staden sedan byggs efter. I alla andra städer är just dessa röster tongivande i Stadsmiljödebatten. Jag skulle gärna se att de blev det också här i Karlstad. Här finns kompetensen och de planmässiga styrmedlen. Ska vi någonsin kunna bygga stadsmässigt igen så måste direktiven och styrningen komma från Stadsplanerarna själva.

I detaljplanen för kvarteret Barkassen i Karlstad, dvs det område i Inre Hamn där det redan flyttat in folk idag, betonar man på flera ställen vikten av att området ska bli just stadsmässigt, med en blandning av butiker, kontor och bostäder. Och ett särskilt kvalitetsprogram har till och med utfärdats för samordning av det offentliga rummet. Det låter bra. Så långt.

Tyvärr har man bara ställt krav på en viss mängd butikslokaler i bottenvåningen på de fasader som vänder ut mot vattnet. Konsekvenserna av detta ser man redan idag i kvarterets inre gata. Här lyser nämligen allt vad stadsmässighet och omsorg om gaturummets gestaltning med sin uppenbara frånvaro. Här har man lagt parkeringsdäck i bottenvåningarna på husen vilket fått till följd att fasaden mot gaturummet består av kompakta, döda och avvisande tegelväggar. Detta är så långt från stadsmässighet man kan komma. Det är inte bra stadsplanering, oavsett vem som är ansvarig för den. Den typen av byggande borde förbjudas i alla innerstadsmiljöer.

Enligt vad jag hört ryktesvägen har man gjort samma misstag kring det torg – trapptorget – som planerats inne i området, dvs inga kommersiella lokaler i bottenvåningarna. Ett torg omgivet av fastigheter utan kommersiella eller offentliga lokaler i bottenvåningarna. Hur har ni tänkt er att det ska kunna bli ett levande torg?

Jag måste tillstå att jag känner mig tveksam till det sätt som man så här långt levat upp till ambitionen om stadsmässighet. På allt för många gator saknas butikslokaler helt. Och på flera av de gator där de faktiskt existerar är det för glest mellan dem. Nästan som om man placerat ut några plikskyldigt så att man ska kunna ha ryggen fri från kritik. Så att man kan säga: –Vi har visst butikslokaler. Kolla här. Nej. Det jag ser gör mig orolig för hur den fortsatta utvecklingen av området kommer att se ut. Riktigt orolig.

Här är mitt tips. Stanna till. Fundera ett tag. Och gör en övergripande väl genomarbetad grovplanering, en stadsplan, där man tar tillvara alla de unika stadsbyggnadsmöjligheter som hela området vid Inre Hamn erbjuder för Karlstad. Då menar jag för hela området. Från tunneln vid Löfbergs Lila ut till Yttre hamnens kaj. Lär av projekten i Lomma och Helsingborg. Eller, för all del av dem som planerade Karlstad efter branden. Den rutnätsstad de ritade 1865 lever vi i än idag. Och ta gärna hjälp av utomstående inspiratörer. Se er omkring i Sverige, Europa och USA efter förebilder.

Begin with the end in mind, som min systers amerikanske fd man, en av USAs framgångsrikare investerare, alltid brukade säga. Börja med slutmålet i åtanke. Planera sedan för att skapa förutsättningar för utvecklingen av den stadsmässighet ni talar om. För ett levande gatuliv och ett levande offentligt rum. Ställ därför tydligare krav på en långt högre andel offentliga lokaler i bottenvåningarna än idag. Inte under 80%. Helst inte ens under 90%. Lär av Karlstads city, där det offentliga gaturummet till nära nog 100% består av kommersiella lokaler. Locka med förmånliga hyror under uppbyggnadsfasen. Och låt samtidigt området få växa ytterligare en våning på höjden här och där för att skapa en större täthet och ett större kommersiellt underlag.

Men en levande stad behöver också dragplåster i form av offentliga lokaler. Så varför inte anlägga det omtalade konserthuset här, kanske ett nytt badhus med spa-anläggning och gym, och varför inte en skola. Och lägg kraft på att stärka det offentliga rummet med rejält tilltagna och snygga torg, parker, grönytor med fokus på gångtrafikanter och cyklister. Det skulle kunna bli så oerhört bra.

Men framför allt. Lyssna på amerikanens råd. Begin with the end in mind.

PS. Vill du läsa om liknande projekt där man gjort just detta, så läs om Lomma Hamn utanför Malmö, Södra Hamnen i Helsingborg eller det pågående och mycket framgångsrika stadsmiljöarbetet i Köpenhamns innerstad.

Lite välbehövlig inspiration från Holland apropå förtätningsdebatten.

Tänkte att jag skulle lysa upp i senvintermörkret med denna härliga bild från Holland. Förtätning behöver inte betyda varken storskalighet eller monotoni. Inte om den sker på stadens och människornas villkor.