Kategoriarkiv: stadsbyggnadsnämnden

Länsstyrelsen i Malmö fråntar Eslövs kommun rätten att godkänna bygglov

I Eslöv har Länsstyrelsen fråntagit Eslövs kommun rätten att godkänna bygglov eftersom man anser att kommunen river kulturhistoriska byggnader utan att ta hänsyn till riksintresset. Detta läser vi i Sydsvenska Dagbladet och kan konstatera att situationen i Eslöv i många stycken påminner om situationen i Karlstad kommun. Även här är kommunens kulturmiljöhantering undermålig.

För en kort tid sedan anmälde Operation Karlstad Karlstads Kommun till Länsstyrelsen för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens (PBL) sk varsamhetsparagrafer, dvs de paragrafer som är avsedda att skydda den bebyggda miljöns kulturmiljövärden. Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen som ett sk tillsynsärende och arbete pågår för fullt enligt Magnus Ahlstrand, chef på Länsstyrelsens Kulturmiljöenhet.

Från Operation Karlstad hyser vi farhågor om att situationen är likaledes illavarslande i en rad andra svenska kommuner. Dessa farhågor stärks inte minst av två högst aktuella ärenden, dels det ovan nämnda ärendet i Eslöv, där Länsstyrelsen alltså helt sonika gått in och fråntagit kommunen rätten att godkänna bygglov, dels en rapport från Riksantikvarieämbetet – Hur mår kulturmiljön? – där man konstaterar att det saknas en systematisk övervakning av tillståndet i kulturmiljön i Sverige.

I Eslöv har Länsstyrelsen fråntagit Eslöv kommuns rätten att godkänna bygglov eftersom man fruktar att kommunen river kulturhistoriska byggnader utan att ta hänsyn till riksintresset. Länsstyrelsen kontrollerar därför tills vidare alla byggärenden och rivningslov inom centrala Eslöv. Flera historiska byggnader har tidigare rivits i Eslöv, trots att de varit utpekade i inventeringar. 1977 genomfördes en industriminnesrenovering i Eslövs kommun. Då fanns det 71 byggda industrimiljöer i Eslöv. 2003 var över hälften av dem rivna, starkt förvanskade eller lagda i ruiner.

Hur skulle resultatet bli om vi gjorde samma uppföljning här i Karlstads Kommun? Med någon av inventeringarna från 1970-talet eller kanske med den senaste kulturmiljöinventeringen från 1984?

Operation Karlstad följer med spänt intresse den fortsatt händelseutvecklingen kring tillsynsärendet och fortsätter under tiden att hålla ett vakande öga på vad som händer med kulturmiljöerna i Karlstad i synnerhet, och i Värmland i allmänhet. Har du tips om kulturmijöer som förfaller eller far illa? Hör av dig till oss.

Fortsatt förfall på Ulleberg trots två års påpekanden till Karlstad Kommun och Gräsdalens Fastigheter


Ulleberg anno 2008. Det senaste året har förfallet gått brant utför.

Redan i maj 2006 gjorde Operation Karlstad Karlstads Kommun samt media uppmärksamma på det sorgliga förfall som tilläts fortgå ute på Ulleberg. Idag, två år senare, är det värre än någonsin. Ägaren Gräsdalens Fastigheter struntar sedan åratal i att underhålla den synnerligen vackra och kulturhistoriskt unika miljön. Värst är förfallet på den gamla doktorsbostaden.

I maj 2006 var Karlstads Kommuns Stadsbyggnadsförvaltning högst ovilliga att besöka platsen utan hävdade styvnackat att den ”skulle bevaras”. Först efter att Operation Karlstad på egen hand sammanställt ett bildreportage som visade miljöns sorgliga tillstånd, och sänt det till media, besökte man platsen. Och lovade sedan högtidligt att ta tag i saken.


Ulleberg anno 2008. Vandalisering tillåts pågå inför öppen ridå.

Sedan dess har det varit brant utför för Ulleberg och flera av fastigheterna är idag bortom räddning. Den gamla doktorsbostaden har farit mest illa och där är förfallet nu totalt. Originalfönster och dörrar har rivits ut och ligger slängda vind för våg kring huset. Och där fönstren förut satt gapar tomma gluggar som blottlägger huset spöklika inre, som är fyllt av graffittimålningar.

När jag samtidigt med publiceringen av detta inlägg mailar till ansvariga politiker i Stadsbyggnadsnämnden, samt till tjänstemän såväl på Kommun, Muséet som på Länsstyrelsen får jag ett enda korthugget svar, från en enda person, stadsplanedirektör Gunnar Persson:

”Tack för anmälan. Vi gör syn på plats. Nämnden kommer att informeras om läget.”

Sedan har jag inte hört ett knyst. Och från övriga herrar och damer är det, som vanligt, tyst som i graven. Det framstår alltmer som allt för uppenbart att Karlstads Kommun fullkomligt saknar en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och att politiker och tjänstemän struntar i att ta tag i frågan

Med satsningen på Karlstad 100 000 lägger man all kraft på tillväxt. Och glömmer allt annat. Konsekvensen blir att Karlstads kulturmiljöer nu förfaller i en rasande takt.

Hur länge ska vi tillåta att detta får fortgå?

Hans Berg och Wermlands Invest fortsätter skövla stadsgrönska i Karlstads innerstad


I november förra året sågade Hans Berg ner Karlstads största stadsalm. Nu fortsätter Wermlands Invest sin skövling av Karlstads stadsgrönska.

Wermlands Invest och Hans Berg fortsätter nu skövla innerstadsträd i centrala Karlstad. I den gångna veckan har man sågat ner Grevgatans två enda riktigt stora gatuträd och hela gaturummet står nu kargt och avskalat. Hans Berg äger en rad fastigheter i det kulturhistoriskt mycket intressanta kvarteret Gäddan i centrala Karlstad, beläget sida vid sida med kvarteret Almen. Flera av husen är uppenbart misskötta och det är uppenbart att Berg och Wermlands Invest har andra planer för husen än att underhålla och bevara dem.

Operation Karlstad uppmärksammade detta redan i november 2007 då Hans Berg skövlade en av Karlstads vackraste och sista riktigt genuina innergårdsmiljöer på Drottninggatan 42. Karlstad särklass största och därmed också sannolikt äldsta alm sågades brutalt ned tillsammans med en lång syrenhäck och ett gatuträd mot Drottningatan. Idag är den romantiskt lummiga innergårdsmiljön förvandlad till en karg parkeringsplats.

Operation Karlstad skrev då till Wermlands Invest för att få svar på hur man tänkte. Men dock utan att få ett svar. Istället blev vi avsnästa av företagets fastighetsskötare Anders. Vi uppmärksammade också Karlstad Kommuns stadsplanedirektör Gunnar Persson samt biträdande stadsarkitekt Pär Höjman och ansvariga inom parkförvaltningen på det inträffade. Och flera av dem var på plats för att undersöka saken.

Nu fortsätter Wermlands Invest och ägaren Hans Berg alltså sin skövling av Karlstads grönmiljöer. Hans Berg struntar helt uppenbart i att värna Karlstads grönmiljöer och stadsbild utan förefaller mest bry sig om sin egen plånbok. Knappast något som stärker Wermlands Invests varumärke.

Men varför agerar inte Karlstads Kommun när stadens grönmiljöer skövlas? Gunnar Persson. Pär Höjman. Lena Melesjö Windahl. Håkan Holm. Man pratar gärna om den goda gröna staden och satsar utan att blinka flera miljoner på att göra Karlstad till världens blomstertätaste stad.

Men varför reagerar ingen av dem över skövlingen av stadens träd?

Karlstadstidningens tidningshus från 1870 rivs efter beslut av Stadsbyggnadsnämnden idag

En majoritet av stadsbyggnadsnämndens ledamöter Håkan Holm, Henrik Lindblom, Anita Svensson-Nilsson, Fredrik Hammarbo, Lena Grip, Maria Frisk, Karin Granström, Klaes Lindau, Lars Bertil Langered, Björn Bergin och Gunilla Tågmark eller eventuellt deras ersättare röstade idag för en rivning av Karlstadstidningens tidningshus från 1870.

– Det är platsen, inte huset som har ett kulturhistoriskt värde, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s) till NWT i ett av sina mer huvudlösa uttalanden hittills.

Vad är det egentligen Håkan Holm menar? Denna syn skulle i så fall radikalt inte bara förändra synen på kulturmiljöer i hela världen, utan också gå stick i stäv med den. Tänk efter själv – om det plötsligt var platsen i sig som var kulturmiljön, att detta räckte, och att inte byggnaden har någon som helst betydelse för den kulturhistoriska berättelsen. Jag tänker direkt på hur det skulle se ut om man i ett större sammanhang applicerade detta resonemang t ex på Colosseum i Rom, pyramiderna i Kairo eller varför inte på kvarteret Almen i Karlstad. Om det var platsen, inte byggnaderna, som var intressanta.

Detta är naturligtvis befängt och saknar fullkomligt förankring i den gängse synen på kulturmiljön, vilket jag tror att till och med ett skolbarn skulle förstå. När man i andra städer värnar och lyfter fram sitt kulturhistoriska arv, och på vissa plaser till och med återuppbygger miljöer som rivits, går politikerna i Karlstad i rakt motsatt riktning. Här river man hej vilt för att sopa igen spåren av historien. Här är den geografiska platsen kulturmiljö nog, byggnaderna behövs inte. Tyvärr väljer NWTs reporter att ducka för en följdfråga, för att be Holm utveckla sitt resonemang, något som hade varit mycket intressant.

I det hus man nu lämnat klartecken för rivning av togs en gång rakryggat strid för den kvinnliga rösträtten och här kämpades med ord och trycksvärta för en fredlig unionsupplösning mellan Sverige och Norge. Med ordet som vapen stod chefredaktören Mauritz ” Maggan” Hellberg bergfast i sin kamp för jämlikhet, demokrati och frihet.

Denna demokrati har nämnda ledamöter idag använt till att sopa igen spåren efter en synnerligen intressant och händelsrik epok och ett medialt arv som saknar motstycke i Sverige.

Men Karlstadstidnigens gamla tidningshus var också den plats där den rikskände skalden Gustaf Fröding hade sitt enda betalda arbete i livet, och här har genom åren ändlösa rader av stadsvandringar stannat till för att berätta denna spännande historia. Men nu har Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad lämnat dörren öppen för grävskopornas käftar att för all framtid sopa igen spåren efter denna epok. Detta är naturligtvis djupt, djupt olyckligt och ett anmärkningsvärt oansvarigt beslut.

Lika anmärkningsvärt är det faktum att varken CarlstadGillet, Karlstad Lever, Karlstad Hembygdsförening eller Värmlands Museum höjt sina röster mot hotet om rivning. Man måste fråga sig om dessa föreningars medlemmar verkligen instämmer med det sätt som deras styrelsemedlemmar agerat?

Vad vi nu får sätta hoppet till är att exploatörerna Lars Runby och Sture Emanuelsson tar sitt förnuft till fånga och trots allt väljer att hitta en lösning som ändock gör det möjligt att bevara och restaurera det gamla huset, som är ett av de allra sista av de trähus i Karlstad som uppfördes omedelbart efter stadsbranden 1865.

Vart står stadens kulturpersonligheter i denna debatt? Och vart står hela Karlstads mediasfär när vad som ändå måste vara att beteckna som deras viktigaste historiska minnesmärke hotas av rivning? Politikernas oengagemang och okunskap när det gäller lokal kulturhistoria och arkitektur är slående, men jag antar att vi får de politiker vi förtjänar.

Men framför allt – var är Karlstadborna själva när deras kulturmiljöer skövlas av penninghungriga byggföretag och oengagerade politiker?

Om vi var fler som höjde våra röster till kulturhusens försvar är jag övertygad om att det skulle bli ett annat ljud i skällan på den politiska arenan.

Varför inte börja med att skicka ett mail till stadsbyggnadsnämnden (klicka här) och säga vad du tycker.

Läs tidigare inlägg om Karlstadstidningens hus

Läs Operation Karlstads debattartikel i NWT

Öppet brev till Kommunfullmäktiges ledamöter inför beslut om detaljplan för Tyggårdsviken den 13 mars


Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och ”flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet ”Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?


Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

Vågmästarvillan, ett av Karlstads äldsta och mest kulturhistoriskt värdefulla hus, hotas med rivning.

Enligt uppgifter som nått Operation Karlstad har bostadsrättsföreningen Vågmästaren här om dagen lämnat in en ansökan om att få riva den sk Vågmästarvillan (eller vågmästarbostaden) som ligger invid Hammaröleden intill de nybyggda fastigheterna på Vågmästaren. Ansökan är insänd av Nils-Erik Einarsson och Hans Obstfelder som företräder föreningen. Vågmästarvillan är ett av Karlstad absolut äldsta och kulturhistoriskt mest värdefulla hus och ansökan om ett rivningslov för den är anmärkningsvärt.

–Vi tycker inte att huset passar in i omgivningen, säger Hans Obstfelder.

Vågmästarvillan på ett foto ur Det Gamla Carlstad av Mats Ronge.

I Mats Ronges bok Det gamla Carlstad kan man läsa att huset är mycket gammalt och att det ursprungligen uppfördes som bostad åt den sk kanik som hade till uppgift att övervaka fisket det vid Tingvallaön och Hammarön så viktiga fisket. Från mitten av 1850-talet blev huset därefter bostad åt vågmästaren till järnvågen. Namnet Kanikenäset hävdas i Ronges bok härstamma just från kaniken. Husets kulturhistoriska värde är därför mycket stort och det har varit skyddat i plan sedan decennier. Och är det än idag.

I samband med uppförandet av de nya husen på området övergick förvaltningsansvaret enligt uppgift från Karlstad Kommun till NCC, som lovade ta väl hand om det kulturhistoriskt värdefulla huset. Enligt uppgift var tanken att huset skulle bli en samlingsplats för de boende i kvarteret. De boende har emellertid valt en annan lösning vilket sannolikt är anledningen till rivningsansökan. Karlstad Kommun har förvisso varit en urusel förvaltare av fastigheten, som lider såväl av kraftigt eftersatt underhåll som av direkt vanvård, inte minst interiört. Men den nu inlämnade ansökan om rivning tyder alltså på att huset trots detta uppenbarligen hamnat i än sämre händer.

Stadsbyggnadsnämnden och Kulturnämnden bör nu genast sätta ner foten för att se till att rivningshotet avvärjs. Dessutom bör man se till att huset bevaras och restaureras på ett kulturmiljömässigt korrekt sätt. Den bästa lösningen för huset bör vara att se till att huset återställs till bostad, som det en gång var. Huset har dock behandlats mycket ansvarslöst i planen och redan här tycker man sig kunna skönja vad exploatören NCC haft i sikte. Något som sannolikt kommer att kräva att dess omgivande trädgård ges större utrymme än den lilla plätt det fått i dagen plan, där det står kraftigt omskuret av alldeles för tätt inpå dragna vägar.

Givet det mycket höga kulturhistoriska värde huset har och det faktum att huset, som ett av få i Karlstad, varit skyddat i plan i decennier, vore det synnerligen märkligt om en rivningsansökan, eller en flyttning, skulle beviljas. I samma ögonblick skulle nämligen hela idén med kulturmiljöskydd falla platt till marken. Det skulle i så fall ge eko i hela kulturmiljösverige och placera Karlstad i en alldeles egen skamvrå på kulturmiljökartan. Och detta tror jag knappast att det finns ens någon enda av ledamöterna i varken Stadsbyggnadsnämnden eller Kulturnämnden som vill medverka till.

(Insänd som debattartikel till NWT den 17 december)

Kommunfullmäktige i Karlstad efterlyser en bred debatt kring stadsbyggandet. Bravo!

I NWT kan vi den 6 december läsa en artikel om hur man på Kommunfullmäktiges senaste sammanträde bland annat diskuterat höghusens vara eller inte vara i Karlstad. Inte oväntat är stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm för, medan en rad andra är mer tveksamma, som t ex Mattias Fröding (kd).

Att frågan diskuteras är glädjande. Och ett friskhetstecken för stadsmiljödebatten. Debatten om höghus är aktuell i de flesta svenska kommuner efter att miljöfrågan seglat upp på dagordningen.

–Vi behöver förtäta mer och då måste vi tillåta lite högre bebyggelse. Alternativet till förtätning är att breda ut staden och det är mycket sämre ur miljösynpunkt, säger Håkan Holm i artikeln.

Och för en gångs skull är jag benägen att hålla med honom. Så långt har Håkan Holm nämligen gjort sin hemläxa. Det är idag ett väl känt faktum att det är klart mer ekologiskt gynnsamt att förtäta och utvidga den befintliga stadskärnan än att satsa på externa etableringar.

Men en förtätning måste ske på stadens villkor, och med ett bibehållande av stadens estetiska och kulturhistoriska värden. Och det är här Håkan Holm förefaller ha slutat läsa sin stadsplaneringsläxa. Estetik och kulturmiljö är inte Håkan Holms starkaste sidor. Dessutom motsäger Håkan Holm sig själv ideligen när han ena stunden pratar om att vi måste förtäta, och nästa stund pratar sig varm för externa etableringar. I sin argumentation använder han uppenbarligen det som bäst tjänar hans syften för stunden.

Visst kan vi bygga höghus i Karlstad. Och jag tycker faktiskt att vi bör göra det. Men placeringen av dem bör ske med omsorg. Hus ska samverka med och förhålla sig på ett naturligt sätt till den miljö och den omgivning där de placeras, oavsett om de är höga eller låga. Höga hus placeras t ex lämpligen på höga platser. Inte på låga. De kan inte bara placeras ut på måfå. Då slår de sönder formatet i och helhetsintrycket av staden och skapar förvirring och otrivsel.

Det nya höga passivhuset ute på Orrholmen är, precis som Mattias Fröding också hävdar i artikeln, ett talande exempel på en direkt olämplig placering av ett höghus. Huset har ingen som helst koppling till sammanhanget utan slår snarare sönder det befintliga områdets väl sammanhållna karaktär och skyline. Det är dålig stadsplanering. Och det behöver vi inget mer av. Idén med passivhus ser jag dock gärna mer av.

Ett annat exempel på direkt felaktig placering av ett höghus är längst ute på udden av Tyggårdsviken. Den placeringen är faktiskt närmast rena skolboksexemplet när det gäller dålig stadsplanering. Miljön längst ute på udden borde istället vara fri från bebyggelse, en småskalig allmänning som blir ett inbjudande första möte med området för gångtrafikanter från Herrhagen och anländande båtgäster från Vänern.

Hela projekteringen ute på Tyggårdsviken känns kraftigt överexploaterad, dåligt genomtänkt och borde ses över. Det är olyckligt när exploatörerna börjar ta över rollen som stadsplanerare.

Därför är det glädjande att flera borgerliga ledamöter på sammanträdet efterlyste en bred, allmän debatt om hur Karlstad ska se ut i framtiden. Och att idén om att anordna en sådan välkomnades även av Håkan Holm. Det ger trots allt anledning till en viss optimism på stadsmiljösidan.

(Insänd som debattartikel till NWT den 6 dec 2007)

Läs också tidigare inlägg Karlstad 200 000 – Karlstad Sjöstaden samt Vilken stad är det vi håller på att bygga?