Kategoriarkiv: Teknik- och fastighetsförvaltningen

Länsstyrelsen i Malmö fråntar Eslövs kommun rätten att godkänna bygglov

I Eslöv har Länsstyrelsen fråntagit Eslövs kommun rätten att godkänna bygglov eftersom man anser att kommunen river kulturhistoriska byggnader utan att ta hänsyn till riksintresset. Detta läser vi i Sydsvenska Dagbladet och kan konstatera att situationen i Eslöv i många stycken påminner om situationen i Karlstad kommun. Även här är kommunens kulturmiljöhantering undermålig.

För en kort tid sedan anmälde Operation Karlstad Karlstads Kommun till Länsstyrelsen för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens (PBL) sk varsamhetsparagrafer, dvs de paragrafer som är avsedda att skydda den bebyggda miljöns kulturmiljövärden. Ärendet ligger nu hos Länsstyrelsen som ett sk tillsynsärende och arbete pågår för fullt enligt Magnus Ahlstrand, chef på Länsstyrelsens Kulturmiljöenhet.

Från Operation Karlstad hyser vi farhågor om att situationen är likaledes illavarslande i en rad andra svenska kommuner. Dessa farhågor stärks inte minst av två högst aktuella ärenden, dels det ovan nämnda ärendet i Eslöv, där Länsstyrelsen alltså helt sonika gått in och fråntagit kommunen rätten att godkänna bygglov, dels en rapport från Riksantikvarieämbetet – Hur mår kulturmiljön? – där man konstaterar att det saknas en systematisk övervakning av tillståndet i kulturmiljön i Sverige.

I Eslöv har Länsstyrelsen fråntagit Eslöv kommuns rätten att godkänna bygglov eftersom man fruktar att kommunen river kulturhistoriska byggnader utan att ta hänsyn till riksintresset. Länsstyrelsen kontrollerar därför tills vidare alla byggärenden och rivningslov inom centrala Eslöv. Flera historiska byggnader har tidigare rivits i Eslöv, trots att de varit utpekade i inventeringar. 1977 genomfördes en industriminnesrenovering i Eslövs kommun. Då fanns det 71 byggda industrimiljöer i Eslöv. 2003 var över hälften av dem rivna, starkt förvanskade eller lagda i ruiner.

Hur skulle resultatet bli om vi gjorde samma uppföljning här i Karlstads Kommun? Med någon av inventeringarna från 1970-talet eller kanske med den senaste kulturmiljöinventeringen från 1984?

Operation Karlstad följer med spänt intresse den fortsatt händelseutvecklingen kring tillsynsärendet och fortsätter under tiden att hålla ett vakande öga på vad som händer med kulturmiljöerna i Karlstad i synnerhet, och i Värmland i allmänhet. Har du tips om kulturmijöer som förfaller eller far illa? Hör av dig till oss.

Annonser

Nya märkliga turer kring upphandlingen av tillbyggnad till Karlstads Teater

Efter att Operation Karlstad här om dagen skrev om att Karlstads Kommun i upphandlingsförfarandet av arkitekttjänster till tillbygganden av Karlstads Teater brutit mot LOU – dvs lagen om offentlig upphandling – har Karlstad Kommun nu kommit med nya besked i frågan.

–Det är benämningen som blivit fel, säger man. Det vi genomfört är en projekttävling, inte ett parallellt uppdrag.

Hmmm. Med tanke på att man själv hela tiden, såväl i pressmeddelanden som i kontakter med media, kallat det ett ”parallellt uppdrag” så förefaller detta högst osannolikt, och i så fall högst olämpligt, eftersom det handlar om två helt skilda saker.

Och är det trots allt en projekttävling man avsett att anordna, så förefaller man även här ha brutit mot själva grundfundamentet, dvs offentligheten, i inbjudandet till att delta i tävlingen.

I LOU:s 14 kap under rubriken ”Annonsering” står nämligen följande:

5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling skall annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).

Man måste alltså annonsera tävlingen. Utifrån de intresseanmälningar man fått in på en sådan annons gör man sedan ett urval baserat på de kriterier man angivit för urvalet av deltagare.

I detta fall har dock enligt vad Operation Karlstad erfar ingen annonsering alls gjorts. Istället har enligt uppgift stadsplanedirektör Gunnar Persson på egen hand tagit fram en lista på arkitektföretag han ansåg lämpliga för uppgiften. Och jurygruppen har sedan på egen hand gått vidare och gjort ett urval från denna lista. Stick i stäv med lagens intentioner alltså.

–Så får man inte göra, säger en förvånad Claes Larsson, tävlingsansvarig på Sveriges Arkitekter, när jag diskuterar förfarandet med honom.

Vad är rätt och vad är fel? Hur är det egentligen ställt med kunnandet om lagarna inom Karlstads Kommun? I dessa expansiva dagar där all kraft synes ägnas just åt att bygga nytt och expandera för att nå den allt överskuggande devisen ”Karlstad 100 000” torde detta vara kunskap som kan tyckas väsentlig att ha.

Operation Karlstad gräver vidare i saken och hoppas kunna bringa klarhet i omständigheterna.

Upphandlingen av arkitekttjänster kring ombyggnaden av Karlstad Teater – ett brott mot LOU?

Turerna kring ombyggnaden av Karlstads Teater är många och i sanning inte lätta att följa för den som av en eller annan anledning skulle önska göra det. När det gäller den senaste turen är det emellertid en fråga som framför andra känns relevant att ställa sig. Nämligen den om huruvida upphandlingen av arkitekttjänster skett på ett korrekt sätt. Vid en snabb titt kan det nämligen förefalla som om Karlstad Kommun i sin hantering av upphandlingen, via ett sk parallellt uppdrag, brutit mot Lagen om offentlig upphandling – LOU. Och därmed i så fall skulle kunna riskera att hamna inför domstol.

”Inom den offentliga sektorn gäller för all upphandling reglerna inom LOU. Där förekommer inte begreppet parallella uppdrag. Skälet är enkelt, parallella uppdrag finns inte inom offentlig sektor. Offentlig upphandlare som kallar sin upphandling för parallella uppdrag begår lagbrott.”

Detta står att läsa på Sveriges Arkitekters hemsida.

Om användningen av parallella uppdrag inom offentlig förvaltning står på samma hemsida vidare att läsa:

”Arkitekttävlingens direkta tävlingsmoment saknas. Avsikten är inte att kora en vinnare eller ett vinnande förslag.”

”Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekts utvecklingsmöjligheter.”

Ett parallellt uppdrag är alltså INTE en tävling. Tävlingsmomentet saknas och en vinnare kan därför INTE utses. Det parallella uppdraget kan endast användas i ett kunskapsinhämtningsskede av projektet och måste alltså sedan efterföljas av ett konkretiserat upphandlingsmoment, t ex någon form av utannonserad öppen arkitekttävling.

Skulle en upphandling av arkitekttjänster trots allt ske i formen av ett parallellt uppdrag är det ett lagbrott mot LOU – Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – och förfarandet kan då komma att dras inför domstol. Läs mer om att anlita arkitekttjänster genom offentlig upphandling på Sveriges Arkitekters hemsida.

På Karlstad Kommuns hemsida, i ett pressmeddelande rubricerat ”Vinnande förslag ger Karlstad Teater ny överraskande form” läser vi:

”Tre arkitektkontor inbjöds till ett parallellt uppdrag och fick lämna förslag på en tillbyggnad som klarar både arkitektoniska och antikvariska krav. Det vinnande förslaget var både ett mycket elegant tillägg till den ursprungliga byggnaden och överraskande i form och materialval.”

”En jury med representanter från Karlstads kommun, Länsstyrelsen och Värmlandsoperan valde Erséus Arkitekters förslag. Förslaget är en halvcirkelformad tillbyggnad i vitmålat trä. Taket är platt och där ska sedumväxter planteras.”

”-Det är ett hållbart byggnadssätt som speglar vår tid och trätraditionen i Värmland utnyttjas, säger Gunnar Persson, stadsarkitekt och medlem i juryn. Det är klassiskt och tidlöst, men ändå nutida.”

I en artikel på samma ämne, publicerad i NWT 2007-06-25 och rubricerad ”Rund baksida föreslås för Karlstad Teater” läser vi bl a följande:

”Tre arkitektbyråer fick i april uppdraget att komma med idéer om hur tillbyggnaden ska se ut, förslagen har sedan bedömts av en grupp med representanter från de inblandade förvaltningarna i kommunen, länsstyrelsen och Värmlandsoperan. Det vinnande förslaget kommer från byrån Erséus.”

Här talas alltså helt tydligt om ”vinnande förslag” och man förefaller därmed ha hanterat det parallella uppdraget som en direkt upphandling, en sorts tävling. Man har sålunda därefter utsett en vinnare och gett uppdraget till denne. Stick i stäv med lagens intentioner, förefaller det.

Operation Karlstad har, i ambition att reda ut begreppen, varit i kontakt med Sveriges Arkitekters förbundsjurister samt med tävlingschefen Claes Larsson som ser allvarligt på saken. Claes Larsson kommer därför att snarast ta en kontakt med stadsplanedirektör Gunnar Persson för att närmare undersöka hur saken hanterats. Rätt eller fel? Den saken återstår att se.

För ytterligare information om parallella uppdrag, arkitekttävlingar och LOU kontakta Sveriges Arkitekter, Claes Larsson, arkitekt SAR/MSA, claes.larsson@arkitekt.se eller 08-50 55 77 00.

Fortsatt förfall på Ulleberg trots två års påpekanden till Karlstad Kommun och Gräsdalens Fastigheter


Ulleberg anno 2008. Det senaste året har förfallet gått brant utför.

Redan i maj 2006 gjorde Operation Karlstad Karlstads Kommun samt media uppmärksamma på det sorgliga förfall som tilläts fortgå ute på Ulleberg. Idag, två år senare, är det värre än någonsin. Ägaren Gräsdalens Fastigheter struntar sedan åratal i att underhålla den synnerligen vackra och kulturhistoriskt unika miljön. Värst är förfallet på den gamla doktorsbostaden.

I maj 2006 var Karlstads Kommuns Stadsbyggnadsförvaltning högst ovilliga att besöka platsen utan hävdade styvnackat att den ”skulle bevaras”. Först efter att Operation Karlstad på egen hand sammanställt ett bildreportage som visade miljöns sorgliga tillstånd, och sänt det till media, besökte man platsen. Och lovade sedan högtidligt att ta tag i saken.


Ulleberg anno 2008. Vandalisering tillåts pågå inför öppen ridå.

Sedan dess har det varit brant utför för Ulleberg och flera av fastigheterna är idag bortom räddning. Den gamla doktorsbostaden har farit mest illa och där är förfallet nu totalt. Originalfönster och dörrar har rivits ut och ligger slängda vind för våg kring huset. Och där fönstren förut satt gapar tomma gluggar som blottlägger huset spöklika inre, som är fyllt av graffittimålningar.

När jag samtidigt med publiceringen av detta inlägg mailar till ansvariga politiker i Stadsbyggnadsnämnden, samt till tjänstemän såväl på Kommun, Muséet som på Länsstyrelsen får jag ett enda korthugget svar, från en enda person, stadsplanedirektör Gunnar Persson:

”Tack för anmälan. Vi gör syn på plats. Nämnden kommer att informeras om läget.”

Sedan har jag inte hört ett knyst. Och från övriga herrar och damer är det, som vanligt, tyst som i graven. Det framstår alltmer som allt för uppenbart att Karlstads Kommun fullkomligt saknar en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och att politiker och tjänstemän struntar i att ta tag i frågan

Med satsningen på Karlstad 100 000 lägger man all kraft på tillväxt. Och glömmer allt annat. Konsekvensen blir att Karlstads kulturmiljöer nu förfaller i en rasande takt.

Hur länge ska vi tillåta att detta får fortgå?

Brev till Per Persson på Teknik- och fastighetsförvaltningen beträffande renoveringen av broarna på Borgmästarholmen.

Tjenare Per,

idag på förmiddagen var jag ute och mätte upp de olika virkesdimensionerna till broarna. Fyra man i kommunkläder var sysselsatta därute. Jag har gjort enkla konstruktionsritningar, räknat på längder och skickat offertförfrågan till tre olika ställen. Offerterna bör vi ha inom kort. Det tog mig allt som allt mindre än två timmar.

Jag har skickat kopior på alla dessa handlingar till dig med post idag onsdag. Och dessutom bifogat lite fakta om renovering av kulturmiljöer av trä, från norska riksantikvarieämbetet som har en utmärkt faktabas på nätet.

Det här är faktiskt så oerhört enkelt att göra. Allt som krävs är ett par ögon, en tumstock, penna och papper. Det borde faktiskt ta längre tid att göra fel, eftersom man då måste komma upp med egna konstruktioner. Varför väljer ni då den långa vägen? Och fortsätter att envisas med det trots att ni blivit uppmärksammade på förhållandet?

När det gäller broarna så skulle egentligen hela övre delen av räcket behöva bytas, eftersom det är kraftigt slitet. Jag har därför tagit in offerter både på det som idag bytts och på ett totalt utbyte. Broarna behöver dessutom få en eller två strykningar med linolja för att skydda dem ytterligare mot väder och vind.

Virkeskostnaden måste vara en försvinnande liten del av detta projekt, med tanke på att fyra man går och jobbar därute i dagvis. Det krävs inget tränat öga för att konstatera att det reparationsarbete som idag gjorts, har gjorts på ett felaktigt sätt. Med felaktiga dimensioner, felaktiga konstruktioner, felaktigt virke och dålig finkänsla. Det är så oerhört mycket enklare att tänka efter litegrann före. Och göra rätt från början.

Med förhoppningar om en snar uppryckning när det gäller kunskapsnivån, engagemanget och detaljomsorgen inom Teknik- och fastighetsförvaltningen när det gäller renovering och underhåll.

Stads- och kulturmiljöhälsningar,

Peter Sörensen

Operation Karlstad

Operation Karlstad intervjuas i Kanal 12 beträffande ”ombyggnaden” av Tempelriddarhuset

Med start nu på onsdag den 10 oktober rullar ett reportage om Karlstad Kommuns ”ombyggnad” av Tempelriddarhuset från 1885 (se tidigare inlägg här på bloggen) på Kanal 12, bland annat med en längre intervju med byggnadsingenjör Peter Sörensen från Operation Karlstad. Vi vill redan nu varna tittare som är särskilt känsliga för förstörelse av kulturmiljöer. Reportaget innehåller starka scener!

För dig som inte känner till så mycket om Tempelriddarhuset, eller Ordenshuset alternativt Elimkapellet som det också kallas, kommer här lite historik, hämtat från ett examensarbete i bebyggelsevård, skrivet av Marie Andersson vid Chalmers Tekniska Högskola år 1995, dvs för 12 år sedan. Rubriken på arbetet är ”Utveckling av Kv Älgen i Karlstad” och det finns att läsa eller låna i Värmlandsrummet på biblioteket i Karlstad.

Ordenshuset
Den byggnad som kallas för ordenshuset byggdes 1885 som en baptistkyrka. Byggnaden är två våningar hög och murad av rött tegel med en mycket vacker mönstermurning. Taket är ett plåttäckt sadeltak som är valmat och ytterligare avfast i sin norra del mot Drottninggatan. Exteriören är i stora drag oförändrad. 1924 sänktes två fönster i bottenvåningen mot Pihlgrensgatan, och 1929 fick vinden en balkong i söder. Idag är alla fönster i bottenvåningen igensatta med skivor för att hindra skadegörelse (apropå skadegörelse, idag har Karlstad kommun själva stått för skadegörelsen, på eget bevåg har de blåst ur hela lokalen inpå bara tegelväggarna, allt innanmäte är borta, reds.anm).

Tempelriddarhuset

Interiört har byggnaden förändrats desto mer. När den fungerade som kapell fram till 1919 utgjordes nästan hela byggnadsvolymen av en sammanhängande sal (se vänster bild ovan), med golvnivå i bottenvåningen, en tresidig läktare en trappa upp och ett innertak som välvde sig så nära yttertaket som möjligt. Takstolen kunde anpassas till innertakets välvning tack vare dragband av en tums järnstänger. Rester av det gamla innertaket finns kvar på vinden, där det går att se hur det var dekorerat med målade blombårder.

När Bapistföreningen sålde byggnaden 1919 lades ett bjälklag som sammanband läktarna och därmed gav byggnaden två våningar in. Församlingen fortsatte att hyra övervåningen fram till 1924 då en stor ombyggnad skedde. Byggnaden blev Tempelriddarordens hus och disposition och ytskikt finns till större delen kvar i dag (1995). På den övre våningen gjordes en logesal (se höger bild ovan). Den utnyttjade inte hela husbredden men har ändå en hög välvning. Takstolarna har en annan form än innan och takvinkeln är flackare. Inne i logesalen är väggar och tak motivmålade. Gavelväggen mot norr ger illusionen av en utsikt från ett kolonnförsett rum där landskapet är en öken med pyramid och ett tempel. Pyramiden/triangeln går igen på fler ställen, till exempel i den större trappans snidade räcke och i ännu en väggmålning ovanför ingången till logesalen. Logesalens tak påminner om en stjärnhimmel, omsorgsfullt dekorerad och fylld av små hål (stjärnor, se färgbilder). På vinden finns fortfarande det sinnrikt konstruerade lampsystem kvar som fick stjärnhimlen att lysa kvar intakt.

I bottenvåningen fanns under ordenstiden en större festsal mitt i byggnaden. Efter Tempelriddarordens uttåg användes byggnadens bottenvåning som arkiv, och i logesalen en trappa upp bedrevs dansundervisning. Allra senast, innan huset blev öde, hyrdes det ut till studentkåren som hade pub och fester där. Det var också replokal för källarband.

Ordenhusets tillstånd idag (skrivet år 1995)
Eftersom byggnaden står tom idag är den heller inte uppvärmd. Varken el eller vatten är inkopplat. I vilket skick avloppsledningar etc är har jag inte kunnat bedöma, men min gissning är att det behöver ses över ordentligt. Tacket läcker in vatten som har orsakat skador, främst på ytterväggar och den murade hjärtväggen som går tvärs genom huset. Det är ett problem som jag bedömer borde lösa sig så fort taket tätas. Takstolarna verkar helt friska. På några ställen finns de ursprungliga ytskikten orörda, främst delar av takpanelen på vindens östra del. Ordenstidens ytskikt är bäst bevarade i övervåningens sal med vägg- och takmålningar som fått både sprickor och bortfallna bitar. Pilastrar, taklister etc finns kvar med sin form, men är på flera ställen övermålade med vit färg. De senaste ombyggnaderna har varit okänsliga mot både rummens form, disposition och ytskikt. Det finns också många våldsamma installationer, som lysrörsramper i ordenssalen. Byggnaden känns överhuvudtaget sliten och bortglömd.

På bottenvåningen är alla fönster igensatta med skivor från utsidan, men själva fönstren finns kvar och verkar i allmänhet vara i gott skick, kanske just tack vare att de skyddats under åren då huset inte skötts om. Jag vet inte om de är ursprungliga, men de är i alla fall profilerade och smäckra. Det är bara mot väster en trappa upp i logesalen som fönstren bytts mot nyare, släta träfönster. De fönsteröppningarna har under logetiden varit igenmurade, och det kan vara förklaringen till att fönstren är så annorlunda. Det jag gissar är den allra äldsta fönstertypen vetter mot Drottninggatan en trappa upp och är är dolt bakom en liten lucka uppe på scenen. Dörrpartierna är på flera håll vackra.

Den utvändiga tegelmuren är imponerade levande och vacker. Teglet verkar ha frostsprängts runt två fönster på västsidan annars är muren i gott skick.

Tempelriddarhuset 2007 (redaktionens tillägg)
Tempelriddarhuset idag är en sorglig syn. Ingen av våra fastighets- eller kulturmiljöansvariga politiker eller tjänstemän verkas ha läst och än mindre hörsammat Marie Anderssons önskan om behov av åtgärder under de år som gått sedan hon slutförde sitt ambitiösa arbete. Idag, tolv år senare, förefaller det istället ha kommit som en total överraskning för Karlstad Kommuns fastighetsdirektör Hans Wennerholm att taket läckte. Och i en artikel i NWT säger han ”– De sågade av delar av takstolarna när stjärnhimlen byggdes. Bärigheten försämrades och som jag har uppfattat det uppfyller inte taket säkerhetskravet för snölaster.” Det här stämmer inte. Den nya konstruktionen av taket gjordes mycket professionellt och blev snarare starkare än tidigare. Vadan detta svala engagemang hos direktör Wennerholm?

Precis som Marie Andersson påpekar har huset hanterats mycket okänsligt under årens lopp. Precis som skett, och som löpande sker, mer som en regel än ett undantag, med många av våra övriga gamla kulturhus. Frågan är hur och varför det har fått ske? Hur är det egentligen ställt med kompetensen hos Karlstad Kommuns fastighetsförvaltare? Och hos Karlstad Kommuns Byggnadsnämnd? För de har väl i ärlighetens namn godkänt varje enskilt ingrepp? Eller? Frågan är onekligen befogad. Bristen på kulturhistoriskt engagemang och intresse förefaller alarmerade. Och konsekvenserna för kulutrmiljöarvet blir förödande.

Hela huset har idag fullkomligt blåsts ur och berövats alla de kvaliteter som Marie Andersson så omsorgsfullt noterat. Kvar står idag ett naket, urblåst tegelskal. Ännu ett oersättligt kulturhus håller på att förpassas till historieböckerna. Ett av de allra äldsta som fanns kvar av dem som byggdes efter branden.

Finns då något kvar att rädda?
Under reportaget med Kanal 12 fick vi tillgång till lokalerna, och kunde beskåda förödelsen. För en kulturmiljöälskare som mig känns en sådan här syn som ett slag i mellangärdet. Luften, och lusten, går liksom ur en. Det som nu finns kvar av fastigheten är tegelfasaden, fönstren som sitter i den samt ytterdörrarna. Själva fasaden förefaller man vara rädd om. Med fönstren och dörrarna är det sämre. Flera av 1800-talsfönstren har fått rutorna sönderslagna under ”renoveringen” och ytterdörrarna har rivits ur. Porten i hörnet Drottningatan/Pihlgrensgatan rivs ur och byts ut på grund av anpassningskrav från handikapprörelsen. Hoppas att man låter tillverka en ny dörr i trä och i samma stil som de originaldörrar huset en gång hade.

Den port som vätter mot Drottninggatan med valvat överstycke förefaller vara en originalport och borde, tycker man, dock kunna bevaras intakt som en del av fasaden. Operation Karlstad har påpekat dessa önskemål för kommunens stadsbyggnadsdesigner Andreas Eliasson, museets industriantikvarie Mattias Libeck samt byggets projektledare Bengt Davidsson från Rohm & Co. Och det förefaller vid en första kontakt idag den 9/10 vara möjligt att så blir fallet, vilket vore glädjande. Vi återkommer med rapport om detta inom kort.

Läs också ”Stjärnhimlen ryker när Tempelriddarhuset byggs om” ur NWT 2007-08-14

Bristfälligt underhåll i Kvarteret Almen


I Karlstad kulturstråk nummer ett, Älvgatan förbi kvarteret Almén, Karlstads gamla stad, har flera klumpiga ingrepp gjorts i den vackert stensatta trottoaren. Stora gapande hål har helt okänsligt skyfflats igen med hastigt ditslängd svart asfalt. Ofta har kvarvarande kringliggande stenläggning dessutom lämnats närmast huller om buller. Dessutom är flera av de vackra lyktstolparna i gjutjärn i ett erbarmerligt skick. Operation Karlstad hoppas att området, som är ett populärt promenadstråk för flanerande Karlstadbor och dessutom Karlstads i särklass mest besökta av turister, snarast får den tillsyn det rätteligen förtjänar.