Category Archives: Tyggårdsviken

Karlstadstidningens tidningshus från 1870 rivs efter beslut av Stadsbyggnadsnämnden idag

En majoritet av stadsbyggnadsnämndens ledamöter Håkan Holm, Henrik Lindblom, Anita Svensson-Nilsson, Fredrik Hammarbo, Lena Grip, Maria Frisk, Karin Granström, Klaes Lindau, Lars Bertil Langered, Björn Bergin och Gunilla Tågmark eller eventuellt deras ersättare röstade idag för en rivning av Karlstadstidningens tidningshus från 1870.

– Det är platsen, inte huset som har ett kulturhistoriskt värde, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s) till NWT i ett av sina mer huvudlösa uttalanden hittills.

Vad är det egentligen Håkan Holm menar? Denna syn skulle i så fall radikalt inte bara förändra synen på kulturmiljöer i hela världen, utan också gå stick i stäv med den. Tänk efter själv – om det plötsligt var platsen i sig som var kulturmiljön, att detta räckte, och att inte byggnaden har någon som helst betydelse för den kulturhistoriska berättelsen. Jag tänker direkt på hur det skulle se ut om man i ett större sammanhang applicerade detta resonemang t ex på Colosseum i Rom, pyramiderna i Kairo eller varför inte på kvarteret Almen i Karlstad. Om det var platsen, inte byggnaderna, som var intressanta.

Detta är naturligtvis befängt och saknar fullkomligt förankring i den gängse synen på kulturmiljön, vilket jag tror att till och med ett skolbarn skulle förstå. När man i andra städer värnar och lyfter fram sitt kulturhistoriska arv, och på vissa plaser till och med återuppbygger miljöer som rivits, går politikerna i Karlstad i rakt motsatt riktning. Här river man hej vilt för att sopa igen spåren av historien. Här är den geografiska platsen kulturmiljö nog, byggnaderna behövs inte. Tyvärr väljer NWTs reporter att ducka för en följdfråga, för att be Holm utveckla sitt resonemang, något som hade varit mycket intressant.

I det hus man nu lämnat klartecken för rivning av togs en gång rakryggat strid för den kvinnliga rösträtten och här kämpades med ord och trycksvärta för en fredlig unionsupplösning mellan Sverige och Norge. Med ordet som vapen stod chefredaktören Mauritz ” Maggan” Hellberg bergfast i sin kamp för jämlikhet, demokrati och frihet.

Denna demokrati har nämnda ledamöter idag använt till att sopa igen spåren efter en synnerligen intressant och händelsrik epok och ett medialt arv som saknar motstycke i Sverige.

Men Karlstadstidnigens gamla tidningshus var också den plats där den rikskände skalden Gustaf Fröding hade sitt enda betalda arbete i livet, och här har genom åren ändlösa rader av stadsvandringar stannat till för att berätta denna spännande historia. Men nu har Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad lämnat dörren öppen för grävskopornas käftar att för all framtid sopa igen spåren efter denna epok. Detta är naturligtvis djupt, djupt olyckligt och ett anmärkningsvärt oansvarigt beslut.

Lika anmärkningsvärt är det faktum att varken CarlstadGillet, Karlstad Lever, Karlstad Hembygdsförening eller Värmlands Museum höjt sina röster mot hotet om rivning. Man måste fråga sig om dessa föreningars medlemmar verkligen instämmer med det sätt som deras styrelsemedlemmar agerat?

Vad vi nu får sätta hoppet till är att exploatörerna Lars Runby och Sture Emanuelsson tar sitt förnuft till fånga och trots allt väljer att hitta en lösning som ändock gör det möjligt att bevara och restaurera det gamla huset, som är ett av de allra sista av de trähus i Karlstad som uppfördes omedelbart efter stadsbranden 1865.

Vart står stadens kulturpersonligheter i denna debatt? Och vart står hela Karlstads mediasfär när vad som ändå måste vara att beteckna som deras viktigaste historiska minnesmärke hotas av rivning? Politikernas oengagemang och okunskap när det gäller lokal kulturhistoria och arkitektur är slående, men jag antar att vi får de politiker vi förtjänar.

Men framför allt – var är Karlstadborna själva när deras kulturmiljöer skövlas av penninghungriga byggföretag och oengagerade politiker?

Om vi var fler som höjde våra röster till kulturhusens försvar är jag övertygad om att det skulle bli ett annat ljud i skällan på den politiska arenan.

Varför inte börja med att skicka ett mail till stadsbyggnadsnämnden (klicka här) och säga vad du tycker.

Läs tidigare inlägg om Karlstadstidningens hus

Läs Operation Karlstads debattartikel i NWT

Annonser

Solstaden som blev en plånboksstad – eller sanningen om Anders Löfbergs höghus

Nu på förmiddagen har jag haft ett intressant samtal med en av de mer aktiva politikerna här i staden, och fått klart för mig bakgrunden till Håkan Holms utspel på gårdagens kommunfullmäktige. –Säger ni nej till höghuset så vill inte Löfbergs Lila och Anders Löfberg bygga alls. Ett uttalande som av stora delar av församlingen mottogs med förvåning, då detta för de flesta var helt nya fakta.

–Bakgrunden till att de kräver att få bygga höghuset är rent ekonomisk, förklarar personen jag talade med.

Men att just dessa 50 lägenheter skulle vara avgörande för projektets ekonomiska bärighet har jag, och flera andra med mig, haft svårt att riktigt förstå. Det borde väl vara nog så lönsamt att bygga de övriga 700 lägenheterna på detta synnerligen attraktiva område, omgivet av vatten och mitt i stan. Eller?

–Det är inte så Anders Löfberg tänker. Löfbergs syfte med att bygga ett stort höghus på denna synnerligen vackra udde är att skapa lägenheter av en lyxklass, och en prisnivå, som vi tidigare inte skådat i Karlstad. Byggandet av höghuset kommer därigenom att driva upp prisnivån på resten av området, och i resten av Karlstad också för den delen. Och därigenom kommer det skapa en ännu bättre lönsamhet för Löfbergs i projektet som helhet, eftersom höghuset byggs först, förklarar min politikerkamrat.

–Den effekten såg vi tydligt när vi byggde Vågmästaren, Karlstads hittills dyraste område. Då drevs priserna upp på bred front i hela Karlstad, både på nytt och gammalt, och både på lägenheter och hus.

Den sanningen köper jag. Så tänker naturligtvis en vinstmaximerande exploatör. Jag kan förstå att Anders Löfberg kan tjäna ytterligare några kronor genom att exploatera Tyggårdsviken på det sättet. Håkan Holms prat om att området behöver ytterligare ”en dragare” är naturligtvis bara tomt prat. Och den estetiska debatten om husets lämplighet för områdets och stadens bästa, och tramset om en ”markering av udden” har naturligtvis redan från första början bara varit en skendebatt. Saken har varit avgjord långt innan den började skendebatteras. Det är lätt att se så här i efterhand. Stadsplanerare som haft en annan åsikt har fått sig en smäll på nosen. Och alla andra med liknande åsikter likaså.

Det som avgör hur Tyggårdsviken ska byggas är alltså vad som får slutsumman på Anders Löfbergs kalkylark att bli så hög som möjligt. Inget annat. Där kan jag förstå att höghusen kan ha en positiv effekt. För området, staden och stadsmiljön har det naturligtvis ingen sådan effekt. Det förstår de flesta. Men det struntar Anders Löfberg i. Så går der det till när exploatörerna får bygga staden. Då blir det staden där plånboken styr.

Kanske är det dags att döpa om Karlstad från Solstaden till Plånboksstaden?

–Säger ni inte ja till höghuset blir det inget bygge alls på Tyggårdsviken!

Orden är Håkan Holms och han levererade dem för några timmar sedan under torsdagkvällens kommunfullmäktigedebatt om detaljplanen för Tyggårdsviken. En debatt som mynnade i att fullmäktige röstade jag till detaljplanen och höghuset. Under något som närmast liknade pistolhot. Det var en fascinerande uppvisning i hur demokratiska beslut tas i Karlstad år 2008.

Jag satt själv på åhörarplats och beskådade spektaklet. När allt fler kritiska röster höjdes mot just höghuset röt stadsbyggnadsnämndens ordförande, tillika kommunalrådet, Håkan Holm till och levererade alltså, i debattens elfte timme, helt nya och hittills för oss alla okända fakta.

–Om ni säger nej till höghuset så blir det inget bygge alls! Då är nämligen inte Anders Löfberg och Löfbergs Lila intresserade av att bygga över huvud taget.

Men så kan det väl ändå inte vara, replikerade ett antal av de fullmäktigemedlemmar som inte helt tappat talförmågan efter det oväntade utspelet. Hur kan Håkan Holm veta det? Och så kan det väl ändå inte få gå till? Om det är Anders Löfberg som bestämmer hur staden ska se ut, varför sitter vi då överhuvudtaget här i kommunfullmäktige och debatterar, replikerade Mattias Fröding (kd), en av få som faktiskt verkade uppfatta vad som just sluppit över Håkan Holms läppar.

För plötsligt stod det nämligen klart för oss alla, det jag förut fått viskat till mig, och som jag själv bara misstänkt. Debatten om höghusets vara eller inte har redan från början varit en skendebatt. Vem bryr sig väl om karaktärsprogram, förtätningsstudier, översvämningsrisker och annat stadsmiljödravel? Anders Löfberg har redan för flera år sedan satt som krav att han ska få bygga höghuset ute på udden, annars blir det inget bygge av det övriga området. Får han inte bygga de 50 lägenheterna i höghuset så vill han inte bygga de övriga 700 heller. Det blir inte lönsamt tycker Anders Löfberg, hälsar Håkan Holm.

Så går det alltså till när man planerar stad här i Karlstad.

Det handlar inte om att på bästa sätt tillvarata platsens och stadens intressen. Det är inte våra 70 välutbildade stadsplanerare och planarkitekter anförda av vår nytillträdde och välbetalde stadsplanedirektör som planerar staden. Och det är inte väsentligt vad våra folkvalda politiker tycker heller för den delen. Här i Karlstad är det Anders Löfberg som planerar staden. Och han gör det efter sitt eget högst personliga tycke och smak. Det har Anders Löfberg via sitt eget specielle sändebud Håkan Holm i afton gjort klart för alla under det fullmäktigemöte jag just bevistat. It´s our way or the highway. Säg ja till rubbet, annars blir det ingenting alls. Fattar ni? Ingenting!

Så gick det till på kvällens fullmäktigemöte, den 13 mars 2008 i Karlstad. De som har pengar bestämmer hur de vill ha det, och stadsplanerare och politiker de bugar och bockar lydigt. Men först efter att man genomfört en skendemokratisk debatt, där man låtsas föra en saklig och kunskapsunderbyggd dialog med stadens bästa för ögonen. Och efter att man arrangerat ett köpt parallellt uppdrag av ett antal arkitektfirmor, något som man sedan har mage att låtsats kalla en tävling. Fast det naturligtvis inte alls var det. Sedan kallar man in sina legosoldater, kommunalrådet Håkan Holm och exploatörsgurun Sture Emanuelsson och kryddar till sist anrättningen med en stjärnarkitekt som kåren dyrkar. Voila!

–Jag har ett förslag, sa Anders Löfberg. Röstar ni på det eller inte?

Nu har fullmäktige röstat. Anders får sitt höghus. Hoppas han är lycklig nu.

Demokrati har skipats. Eller?

Plötsligt känner jag mig inte det minsta kaffesugen längre.

(Se också artikel i NWT)

Öppet brev till Kommunfullmäktiges ledamöter inför beslut om detaljplan för Tyggårdsviken den 13 mars


Skiss baserad på aktuell detaljplan för Tyggårdsviken (Karlstad Kommun)

Hej!

På torsdagens fullmäktige ska du ta beslut om detaljplan för Tyggårdsviken. Ett på inga sätt okomplicerat beslut för dig som ska fatta det. Inte minst med tanke på de omfattande och oroväckande fakta (Klimat- och sårbarhetsutredningen 2006) kring översvämningsrisker som tillkommit sedan planprogrammet initierades, och som radikalt förändrar synen på områdets lämplighet för storskaligt stads- och bostadsbyggande. Åtminstone så länge det befinner sig på de markhöjder det gör idag.

Tyggårdsviken är ju ett av de mest låglänta områdena i staden, där delar ligger så lågt som strax under 45 meter. Dessa nytillkomna fakta är naturligtvis inget som kan avfärdas med en axelryckning utan är något som måste tas på största allvar. Är Tyggårdsviken verkligen, sett ur detta perspektiv, överhuvudtaget en lämplig plats att bygga ett bostadsområde för 2000 personer? Är detta problem verkligen ordentligt belyst och utrett? Det känns som en högst väsentlig fråga i sammanhanget. Är det inte det kan ett grönt ljus för ett projekt av den här storleken få konsekvenser av en omfattning som är förödande, såväl när det gäller personligt som ekonomiskt lidande.

En annan fråga som bör ställas är om detaljplanen på bästa sätt tar tillvara de lokala förutsättningarna på platsen? Om den skapar förutsättningar för framväxten av ett område med den höga grad av såväl stadsmässighet som variation och mångfald som Karlstad Kommun uttryckligen säger sig vilja eftersträva.

Personligen tycker jag att det finns anledning att betvivla detta. Detaljplanens utformning framstår i mina ögon allt för vag och otydlig i sin styrning. Jag skulle faktiskt till och med vilja gå så långt som att säga att jag aldrig sett en mer vag detaljplan. Åtminstone inte under de dryga två år som jag studerat den här typen av frågor. Det skulle i så fall ha varit detaljplanen för Vågmästaren, som präglades av en liknande vaghet och ”flexibilitet”. Också här stod att man ville skapa möjlighet till butiker och kontor i fastigheternas bottenvåningar. Hur det gick med den saken kan vi ju se idag. Ett mer slutet, sönderexploaterat och segregerat område får vi leta efter. Av butiker och kontor ser vi intet. Namnet ”Rynkeby”, som området snabbt kom att kallas i folkmun, säger allt som behöver sägas.

Samma sak sker i skrivande stund på Barkassen och Pinassen i Inre Hamn. Den eftersträvade stadsmässigheten lyser i allt för många stycken fortsatt med sin frånvaro. Har vi verkligen lärt oss något av dessa misslyckanden?

Att döma av den föreslagna detaljplanen för Tyggårdsviken så har vi det inte. Här finns en i mitt tycke allt för vag styrning av kvartersstrukturen och av det offentliga rummets utformning. Här har man fyllt en stor del av det offentliga rummet, dvs husens bottenplan, med bilparkeringar. Som en övergångslösning säger man själv, i något som ska kunna omvandlas till butiker, kontor och handel efterhand. Jo, absolut. Alla som tror på att bostadsrättsinnehavarna självmant kommer att rösta bort sina parkeringsplatser till förmån för en kvartersbutik eller ett café, upp med en hand. Det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och lek med tanken att det trots allt skulle det, vart skulle bilarna då parkeras?

När man talar om att få en hög grad av stadsmässighet och variation så är det stadslik blandstad man vill uppnå, sådan den ser ut inne staden, t ex runt Soltorget i Karlstad. Med handel i bottenplan, kontor och bostäder i de övre planen. Hur många parkeringsgarage hittar du i bottenplanen där? Nej. Stadmässighet åstadkoms bäst med en tydlig uppdelning mellan privat och offentligt. Med stadsmässigt promenadvänliga gator, torg och trottoarer. Med tydliga, slutna kvarter med fasader i gatuliv. Med möjlighet till parkering längs gatan eller inne på de innegårdar som bildas, precis som inne i staden. I moderna detaljplaner brukar man vara tydlig på den punkten. Man ritar tydliga rutnätskvarter och ser till att kvarteren inte blir för långa. Och man ställer krav på att fastigheternas bottenplan utformas som offentliga lokaler, med möjlighet till handel, kontor eller restaurangverksamhet. Så har inte gjorts i tillräcklig utsträckning i detaljplanen för Tyggårdsviken och det är olyckligt.

Och så slutligen till det som ådragit sig den tveklöst största uppmärksamheten i sammanhanget. Höghuset. Allvarligt talat. Om du tar en promenad nere på dagens Tyggårdsviken, men sin lågmälda, tydligt maritima och småskaliga hamnkaraktär, och kommer till udden – är det första du tänker då, wow, vilken lämplig plats för ett höghus på 51 eller kanske 57 meter. Ett som står på pelare. Wow! Det skulle verkligen passa här.

Titta på skissen från detaljplanens framsida i inledningen av detta inlägg, håll för skojs skulle en tumme över höghuset och känn efter med magen om det ser trevligare eller otrevligare ut, mer eller mindre stadsmässigt, med tummen där. Vad säger din magkänsla?


Skiss till detaljplan till snarlika området Norra Djurgårdsstaden

Jämför också med skissen ovan, hämtad från en detaljplan över det snarlika området Norra Djurgårsstaden i Stockholm, där man disponerat platsens förutsättningar på ett helt annat, och åtminstone i mina ögon, åtskilligt både mer stadsmässigt och varierat sätt. Där får jag spontant lust att direkt bege mig ut på udden och ta del av den öppna, inbjudande och tydligt marina känslan. Den längtan känner jag inte alls när jag ser Karlstad Kommuns skiss med ett gigantiskt höghus längst ute på udden. Den miljön är istället närmast avvisande.

Varför har man redan i detaljplanen ritat in ett höghus på den kanske vackraste platsen på området? I mina ögon ser det helt surrealistiskt ut. Och i högsta grad förortsmässigt. Och jag kan inte förstå hur man resonerat. Är detta verkligen det bästa sättet att ta tillvara den småskaliga, maritima miljöns förutsättningar ute på Tyggårdsviken? Eller är det några andra intressen man tillvaratagit före stadens bästa?

Du har en del att fundera över och ta ställning till inför morgondagens möte. Jag avundas dig inte.

Detaljplanens uppgift är att på bästa sätt ta tillvara områdets unika förutsättningar och att berika Karlstads stadsmiljö med ett område präglat av en hög grad av stadsmässighet, variation och mångfald. Ett område som kan fylla sin funktion inte bara idag, utan också i morgon och om 50-100 år. Men detaljplanens uppgift är också att ta ett hållbart, långsiktigt ansvar för de miljöutmaningar som helt uppenbart står för dörren.

Tycker du att den föreslagna detaljplanen tveklöst gör detta, då ska du naturligtvis rösta ja till den. Men om du inte tycker det och tycker att dessa aspekter bör förtydligas och belysas ytterligare hoppas jag att du har mod att rösta nej.

Lycka till med ditt beslut.

Peter Sörensen
Stadsmiljödebattör via Operation Karlstad

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Vilken stadsmiljö är det vi ska ha inne i Karlstad?

Är det den här typen av stad vi vill ha? Hus på pelare i Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till miljö ute på Bryggudden, dagens Tyggårdsviken? Absolut livskvalitet av högsta europeiska klass, som stadsbyggaren Emanuelsson så ödmjukt och insiktsfullt uttrycker det.

Eller kanske den här miljön? Funktionsblandad, tät kvartersstad med variation och mångfald, offentliga gatumiljöer, korta kvarter, bottenvåningar med utrymme för handel, kontor och levande gatumiljö.

Det beslutet vilar nu på Stadsbyggnadsförvaltningens anställda med Stadsplanedirektör och Stadsarkitekt Gunnar Persson i ledningen, Stadsbyggnadsnämndens ledamöter med ordförande Håkan Holm i spetsen samt till syvende och sist på våra folkvalda politikers, ledamöterna i Kommunfullmäktige, axlar.

Det beslut de tar i denna fråga kommer att påverka den framtida stadsmiljön i Karlstad mer än något annat under resten av din och min livstid.

Vilken typ av stad ska vi ha i Karlstad?

Nu är det upp till er.

Gert Wingårdh bakom vinnande förslag för Bryggudden i Karlstad

I dagens NWT kan vi läsa att arkitekfirman Wingårdh ritat det vinnande förslaget i någon form av tävling för Bryggudden i Karlstad, dvs Tyggårdsviken. Själv kände jag inte till att det pågick en tävling och heller inte vilka andra som deltagit eller vilka förutsättningar de givits. Inte heller vet jag vem som satt i juryn, bortsett från Sture Emanuelsson själv. Men det kanske klarnar efterhand. (Det har nu klarnat delvis. Från Kommunens stadsbyggnadsförvaltning satt stadsplanedirektör Gunnar Persson samt hans kollega Maria Grahm med, och någon tävling var det heller inte utan ett köpt s k parallellt uppdrag, där vinnare egentligen inte kan utses). Hör också Sture Emanuelssons kommentarer kring förslaget i P4 Radio Värmland.

Precis som i den ursprungliga detaljplaneskissen handlar det dock om en serie likartade, i högsta grad förortslika, gigantiska klossar och en kvarterstorlek och exploateringsgrad som vi i Karlstad inte tidigare sett motstycke till, möjligen då på Kronoparken. Inget är förändrat förutom strandpromenaden som nu fått en åtskilligt mer privat karaktär än tidigare, där den rör sig på ett trädäck utanför de boendes vardagsrumsfönster och öppna, privata gårdar. Och längst ute på den udde som företaget SpaceScape i en tidigare åt Karlstad Kommun gjord undersökning pekat ut som en av Inre Hamns potentiella mötesplatser, har Wingårdhs placerat det omtvistade höghuset, som nu står på ben så att man kan vandra under det.

Gert Wingårdh må vara en av Sveriges hetaste monumentarkitekter, men någon större ryktbarhet som stadsbyggare lär han och hans arkitektfirma aldrig vinna. Förslaget till Bryggudden ser, i likhet med de övriga försök som Wingårdh gjort på området, i mina ögon istället mest storskaligt, överdimensionerat och kallt ut. Tankarna går närmast till miljonprogrammen från 1960-talet och till monumental öststatsarkitektur. Men, smaken är naturligtvis som baken. Arkitektkåren i Karlstad kommer dock tveklöst att hoppa högt i hejdlös förtjusning över de fyrkantiga kuberna, eftersom Wingårdh närmast är en ikon i dessa kretsar. Men frågan som borde diskuterats mycket mer än höghusets vara eller inte kvarstår och är nu än mer aktuell än tidigare – blir detta en levande stadsdel och en bra, varierad boendemiljö?

Vad hände med den småskalighet, stadsmässighet och det marina anslag med natursten och liknande som Karlstad Kommun pratade sig varma för i Karaktärsprogrammet? Och hur rimmar höghusets placering egentligen med den generella, restriktiva syn på placering av höghus som ges i Karlstad Kommuns nyligen presenterade Förtätningsstudie?

Vem är det egentligen som bygger staden i Karlstad idag? Stadsplaneförvaltningen? Politikerna? Sture Emanuelsson? Gert Wingårdh?

Bilder från Wingårdhs arkitektkontor.

PS. På bilden i artikeln i NWT poserar en leende Sture Emanuelsson sida vid sida med en likaledes brett leende herre vid namn Håkan Broström, anställd av WSP. Broström var tidigare projektledare för Mitt i City där Emanuelsson var VD. Broström är också aktiv i bygget av nya CCC där Sture Emanuelsson också är VD. Vad Broströms roll i bygget på Bryggudden är framgår dock inte av artikeln i NWT. Klart är emellertid att de är ett tätt sammanlänkat radarpar när det gäller stora byggprojekt i Karlstad city. Big business. DS