Category Archives: Wermlands Invest

Synpunkter på detaljplan kv Thor

I egenskap av språkrör för stadsmiljönätverket Operation Karlstad samt som länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen vill jag härmed ge mina synpunkter på den föreslagna detaljplanen för del av Kv Thor, eller Gröna huset, som fastigheten kommit att kallas i folkmun.

Samhällsplaneringens uppdrag är att agera långsiktigt och konsistent för att skapa trygghet hos involverade aktörer. Detta gäller såväl allokering av nybyggnation som hanteringen av det redan byggda. Denna långsiktighet är inte minst viktig när det gäller hanteringen av kulturarvet. Denna fråga anses av Riksdagen vara av så stort intresse för Sverige att just hanteringen av kulturmiljön lades som en av de tio punkterna i God bebyggd miljö, ett av de 16 miljökvalitetsmål som Riksdagen beslutade om senast år 2012. Kulturmiljöaspekter ingick i hela tio av de sexton Miljömålen.

Gröna Huset är ända sedan den stora kulturhistoriska inventeringen som gjordes 1984 en av de fastigheter som varit utpekade som kulturhistoriskt värdefulla i Karlstads Kommuns långsiktiga strategiska kulturmiljöprogram, ett program som, i enlighet med Riksdagens instruktioner, klubbats som styrdokument av Kommunfullmäktige. De hus som ingår i detta program anses därmed ha ett allmänintresse som är större än det rent privata.

Några tvivel om att det varit skyddsvärt torde därmed knappast ha funnits. Att fastighetsägarens, Wermlands Invest, intentioner och ambitioner varit andra än kommunens har dock för alla och envar varit uppenbart, då husets brist på underhåll varit i det närmaste totalt under de senaste decennierna. Även detta ett brott mot den Plan- och bygglag som kommunen är skyldig att efterleva. Hus ska enligt denna lag hållas i ett vårdat skick och underhållet skall stå i paritet med husets värde, dvs på hus som anses särskilt värdefulla skall högre krav på löpande underhåll ställas. Mer om detta längre ner.

Det är heller inte första gången fastighetsägaren framför önskemål om rivning. Senast det gjordes var 2011. Men denna gång agerade Stadsbyggnadsnämnden tydligt och helt korrekt, i enlighet med den långsiktiga strategiska plan som kommunen antagit. Man avslog rivningsansökan.

Efter detta beslut blev det tämligen tyst. Men fastighetsägaren Wermlands Invest valde som svar att låta förfallet eskalera. Trasiga takpannor byttes inte ut. Sönderrostade hängrännor lagades inte. Fönster och fasad underhölls inte. Trots detta vidtogs varken tillsyn eller åtgärder från kommunens sida.

Och nu har alltså fastighetsägaren inkommit med ytterligare en rivningsansökan, nu med hänsyftande dels till fastighetens dåliga skick (till vilket man själv är skyldig) dels till att man vill dra sitt strå till stacken avseende förtätningen av Karlstad. I en artikel i NWT den 12/12 2015 ger företagets VD Josefin Knarrström Bergh sin syn på saken. Här hävdas bland annat att det funnits ett avtal sedan 2001 att ändra detaljplanen för att ersätta villan med ett flerbostadshus.

Vilket avtal som åsyftas känner vi inte till. Politiker och tjänstemän på Karlstads Kommun har de senaste decennierna haft en förkärlek för att på egen hand ge muntliga, mer eller mindre ljusskygga, ”avtal” till höger och vänster. Inte sällan stick i stäv med de långsiktiga strategiska planer som klubbats av kommunfullmäktige via transparenta demokratiska processer. Detta är ett för samhällsplaneringen olyckligt oskick som inte hör hemma i den kommunala planeringen och som vi hade hoppats tillhörde det förlutna. Aktörerna inom samhällsplaneringen måste kunna lita på de långsiktiga spelregler som slagits fast via de transparenta demokratiska processer som ligger till grund för den kommunala planeringen.

Att Wermlandsinvest vill bidra till en positiv förtätning av Karlstad välkomnar vi. Denna goda intention ger dem dock inte rätt att missköta och bedriva kohandel med stadens utpekade kulturhistoriska arv. De får, som alla andra fastighetsägare, rätta sig efter de långsiktiga strategiska beslut som fattats.

I artikeln i NWT den 12/12 2015 säger företagets VD Josefin Knarrström Bergh ”Man måste inte bevara allt”. Det är riktigt. Och det gör man, dvs kommunen som ju är ansvarig för detta, heller inte. Man bevarar mindre än en procent genom sk kulturmiljöprogram och skydd i detaljplaner. Det är en mycket liten andel av det totala fastighetsbeståndet, och torde inte utgöra något större hinder för seriösa exploatörer som på ett positivt sätt vill bidra till stadens tillväxt. Att hävda ett sådant motsatsförhållande är att söka skapa en motsättning som inte existerar. Ett levande kulturarv och en positiv förtätning är istället båda vitala och väsentliga delar av ett modernt stadsbyggande.

Problemet med Wermlandsinvests uttalande är att de med ”man” tycks mena dem själva. Och att de därmed menar att de, dvs Wermlandsinvest, inte måste bevara allt de äger. Och i denna kontext blir uttalandet problematiskt. I Wermlandsinvests ägo finns nämligen ett ganska stort antal fastigheter som är utpekade i kommunens Kulturmiljöprogram, varav de flesta också har  skyddsmärkningar (sk q-märkningar) i plan.

Ett antagande av det nu förliggande förslaget till plan skulle gå stick i stäv med tidigare fattade beslut och kraftigt underminera statusen i det kommunala Kulturmiljöprogrammet, vars syfte är att långsiktigt skydda den lilla, lilla andel av bebyggelsen i Karlstad som anses ha ett särskilt stort kulturhistoriskt värde för staden. Ett antagande skulle öppna dörren för fler exploatörer som vill anamma Wermlands Invests strategi att förvärva kulturhistoriskt intressanta hus för att sedan låta dem förfalla i ambition om att sedan få riva dem. I detta avseende måste ett nej vara ett nej. Och beslutet från 2011 måste sålunda gälla.

Dessutom bör Karlstads Kommun börja ta efterlevnaden av PBL på uppriktigt allvar. Ett kulturmiljöprogram utan tillsyn blir tandlöst. Tillsynen måste därför börja skötas och den typ av aktivt, planerat förfall som Wermlands Invest ägnar sig åt måste stävjas. I PBL finns inte bara stöd för detta, utan krav på att det görs. Karlstads Kommun fick år 2009, efter en anmälan från Operation Karlstad, kraftiga reprimander från Länsstyrelsen för bristande tillämpning av PBLs varsamhetsregler. Från Operation Karlstads sida tycker vi det vore olyckligt att behöva göra ytterligare en sådan anmälan.

Karlstad den 1 april 2016.

Peter Sörensen

Språkrör för Operation Karlstad, aktiva i stadsmiljödebatten sedan 2007,
samt Länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen

Länkar till ytterligare information:

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/andra-Styrmedel-for-kulturvarden/kulturmiljon-i-miljomalen/

http://nwt.se/arbeteekonomi/2015/12/12/man-maste-inte-bevara-allt

https://operationkarlstad.wordpress.com/2008/04/24/operation-karlstad-anmaler-karlstad-kommun-for-bristande-efterlevnad-av-pbls-varsamhetsparagrafer/

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/lov–byggande/tillsyn/forelagganden/forelaggande-om-underhallsutredning/

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-plan—och-bygglagen/krav-pa-byggnadsverk-och-tomter/varsamhetskravet/

http://karlstad.se/Bygga-och-bo/Bygglov-tillstand-och-fastighetsfragor/Kulturhistoriska-byggnader/Kulturmiljoprogrammet/

Annonser

Gröna huset väcker frågan. Vilken sorts stad är det egentligen vi vill ha?

gröna huset

Vilken stad är det egentligen vi vill ha? Med eller utan kulturarv?

I snart tio år har jag ägnat mig åt att försöka få Karlstads Kommun att förstå värdet av att värna stadens kulturhistoriska bebyggelse. Eller gamla hus om man så vill. För ska jag vara riktigt ärlig så har det varit lite si och så med den insikten. Bland politikerna alltså. Karlstadborna själva verkar ha enklare att förstå detta. De älskar sina gamla hus. I alla fall gör de flesta av dem jag möter det.

Jag skriver sina, för även om man inte äger ett gammalt hus, känns det nog för de flesta av oss som om dessa gamla hus på sätt och vis tillhör staden, dvs dig och mig. Den som äger ett sådant hus äger bara rätten, eller ansvaret, att få förvalta det under en tid. Jag äger själv ett sådant hus. Och jag älskar det. Och vårdar det med varm hand, så att nya ägare en dag ska kunna njuta av det, precis som jag idag har privilegiet att få göra.

gr

Gröna huset är från 1800-talets mitt. Och är därmed ett av Herrhagens allra äldsta hus.

På Herrhagen står ett sådant hus, inte alls olikt mitt eget. Det är ett ganska enkelt, men vackert och idylliskt trähus i två plan. Omgivet av en vacker trädgård med gamla knotiga fruktträd och bärbuskar. Huset är, visar det sig, från 1800-talets mitt, och är därmed ett av de allra äldsta på hela Herrhagen.

Gatan där det står heter Olofsgatan. Kanske inte en av Herrhagens charmigaste gator, om man säger så. Mestadels beroende på att de byggnader som tillfogats från 1950-talet och framåt inte har en direkt upplyftande arkitektur. Tack och lov står det Gröna Huset och ett gult grannhus kvar från tiden dessförinnan, och ger gatan åtminstone en liten dos av det som vi förknippar med Herrhagskänslan, dvs blandningen av gamla och nya hus.

gr

Gröna huset är en grön 1800-talsidyll. Insprängd bland nyare, större huskroppar.

Både det Gröna Huset och det gula grannhuset med de vackra balkongerna ut mot gatan, är utpekade i Karlstad Kommuns sk kulturmiljöprogram. Det gröna har färgmarkeringen röd, vilket betyder att det är klassat som mycket värdefullt. Och det har också försetts med en sk q-märkning i detaljplanen. Det känns bra tycker jag. Vi ska vara rädda om våra gamla hus. Utan dem förlorar staden sin karaktär.

Men döm om min förvåning när jag så får läsa att fastighetsägaren Wermlands Invest begärt rivningslov för det Gröna Huset, trots att de vet att det är skyddsmärkt och utpekat som ett av stadens mest värdefulla hus. Wermlands Invest är ju ett gammalt Karlstadföretag som idag drivs av andra generationen. Varför i all världen vill de riva Karlstads kulturarv? Det känns som en dåligt genomtänkt affärsidé.

gr

Gröna huset är rödmarkerat, dvs särskilt värdefullt, i kommunens Kulturmiljöprogram.

Nu visar det sig att de försökt få rivningslov flera gånger. Redan innan den nya generationen tog vid. Senast var 2011. Men då fick de avslag av Stadsbyggnadsnämnden med hänvisning just till kulturvärdena. Fattas bara annat. Huset är ju utpekat och skyddsmärkt sedan decennier och borde stå stensäkert. Det borde slåunda inte finnas någon tvivel hos en Stadsbyggnadsnämnd i ett sådant ärende.

Jag blir därför mäkta förvånad när jag idag via artikeln i VF och några telefonsamtal får indikationer på att man från politiskt håll driver på för att få genom ett rivningslov. Helt på trots med tidigare fattade beslut, både i Stadsbyggnadsnämnden och i Kommunfullmäktige, som ju klubbat dels Kulturmiljöprogrammet, dels den översiktsplan där programmet är förankrat. En sådan politisk irrfärd borde vara dömd att misslyckas, tänker jag. Men just för att vi befinner oss i Karlstad, en kommun där man historiskt närmast gjort till sitt adelsmärke att bedriva adhoc-politik, helt utan långsiktiga planer, blir jag lite orolig.

gr

Även detta grannhus är utpekat i Kulturmiljöprogrammet. Det känns bra. Eller?

Plan- och Bygglagen, dvs den lag som kommuner ska jobba efter, kräver att man ska jobba med inventeringar av kulturmiljöer, följda av q-märkningar i detaljplaner samt förankringar av långsiktiga intentioner för kulturarvet i översiktsplanerna. I Karlstad har det, som jag skrev inledningsvis, emellertid varit lite si och så med det. Man har av någon anledning struntat i att efterleva de svenska lagarna. Sannolikt för att skaffa sig lite egen rörelsefrihet att göra som det faller var och en in. Jag vet vissa politiker som föredrar att ha det så. Jag tror inte jag behöver nämna några namn för att ni ska ana vem jag tänker på.

2008 var situationen så illa att jag anmälde kommunen till Länsstyrelsen för brott mot Plan- och Bygglagens s k varsamhetsbestämmelser. Det var en diger lunta på dryga 100 sidor som damp ner på Länsstyrelsens bord. Nio månader senare föll domen, som slog fast att Karlstads Kommun inte skött sitt kommunala ansvar i enlighet med lagen. Det var svidande kritik man fick. Och i bägge dagstidningarna kunde vi läsa om detta på flera helsidor. NU, lovade kommunen, skulle det bli bot och bättring.

gr

Ett trevligt inslag i gatumiljön? Eller en sk saneringsmogen fastighet?

Och bot och bättring har det faktiskt också blivit. Även om det gått outsägligt långsamt. Och med ett och annat återfall i gamla vanor längs vägen. Idag tycker jag dock att vi i Karlstad i allmänhet fått upp ögonen för kulturarvets värde i samhällsplaneringen. Även om det fortsatt finns mycket som ännu kan förbättras.

Artikeln om rivningshotet mot gröna huset kommer därför som lite av en kalldusch. Som en flashback från tiden före min anmälan till Länsstyrelsen. Och jag funderar över vilken politiker det är som den utveckling som skett sedan dess verkar ha helt gått förbi. Hur, tänker jag, kan detta vara möjligt?

gr

Är de gamla detaljrika husen en tillgång eller en belastning för Karlstad?

Ska jag verkligen behöva göra en anmälan till? Vill Karlstads Kommun verkligen behöva skämmas på ett par helsidor till, för att man inte kan läsa lagen innantill? Och inte ens följa sina egna beslut. För, kära Karlstadbor, och politiker för den delen, jag kan lova er att en sådan anmälan ligger färdigskriven och åker på lådan samma dag som jag ens ser tillstymmelsen till ett sådant förslag i Stadsbyggnadsnämnden.

Länsstyrelsen kommer att älska det. Media likaså. Sannolikt dock inte politikerna. Eller tjänstemännen. För det är oftast de senare som får skämmas i media.

gr

Gröna huset sätter fingret på frågan – vilken stad vill vi egentligen ha?

För den som är intresserad kan jag rekommendera en söndagspromenad upp till Gröna Huset och Olofsgatan. Knalla runt litet i kvarteren och kika på vad det är som ger Herrhagen sin speciella karaktär och kvalitet. Vilka hus bidrar till den? Och vilka hus gör det inte? Har du inte tid så kika istället på de bilder jag tagit. Och fundera på saken. För till syvende och sist är det ju detta frågan handlar om. Vilken stad är det egentligen vi vill ha?

Hans Berg och Wermlands Invest fortsätter skövla stadsgrönska i Karlstads innerstad


I november förra året sågade Hans Berg ner Karlstads största stadsalm. Nu fortsätter Wermlands Invest sin skövling av Karlstads stadsgrönska.

Wermlands Invest och Hans Berg fortsätter nu skövla innerstadsträd i centrala Karlstad. I den gångna veckan har man sågat ner Grevgatans två enda riktigt stora gatuträd och hela gaturummet står nu kargt och avskalat. Hans Berg äger en rad fastigheter i det kulturhistoriskt mycket intressanta kvarteret Gäddan i centrala Karlstad, beläget sida vid sida med kvarteret Almen. Flera av husen är uppenbart misskötta och det är uppenbart att Berg och Wermlands Invest har andra planer för husen än att underhålla och bevara dem.

Operation Karlstad uppmärksammade detta redan i november 2007 då Hans Berg skövlade en av Karlstads vackraste och sista riktigt genuina innergårdsmiljöer på Drottninggatan 42. Karlstad särklass största och därmed också sannolikt äldsta alm sågades brutalt ned tillsammans med en lång syrenhäck och ett gatuträd mot Drottningatan. Idag är den romantiskt lummiga innergårdsmiljön förvandlad till en karg parkeringsplats.

Operation Karlstad skrev då till Wermlands Invest för att få svar på hur man tänkte. Men dock utan att få ett svar. Istället blev vi avsnästa av företagets fastighetsskötare Anders. Vi uppmärksammade också Karlstad Kommuns stadsplanedirektör Gunnar Persson samt biträdande stadsarkitekt Pär Höjman och ansvariga inom parkförvaltningen på det inträffade. Och flera av dem var på plats för att undersöka saken.

Nu fortsätter Wermlands Invest och ägaren Hans Berg alltså sin skövling av Karlstads grönmiljöer. Hans Berg struntar helt uppenbart i att värna Karlstads grönmiljöer och stadsbild utan förefaller mest bry sig om sin egen plånbok. Knappast något som stärker Wermlands Invests varumärke.

Men varför agerar inte Karlstads Kommun när stadens grönmiljöer skövlas? Gunnar Persson. Pär Höjman. Lena Melesjö Windahl. Håkan Holm. Man pratar gärna om den goda gröna staden och satsar utan att blinka flera miljoner på att göra Karlstad till världens blomstertätaste stad.

Men varför reagerar ingen av dem över skövlingen av stadens träd?

Hans Berg och Wermlands Invest svarar….ingenting.

Som Wermlands Invest agerar är det hög tid för dem att ändra slogan.

Någon som är överraskad? Inte jag. Mönstret känns nämligen igen. Jag har mött det ideligen under de två år jag jobbat för att vrida kultur- och stadsmiljöutvecklingen i rätt riktning här i Karlstad. Om man får kritik så tiger man. Och lägger locket på. Exemplen på det är otaliga. Det vet alla ni som följt den här bloggen. Så, helt förväntat, så väljer nu Hans Berg och Wermlands Invest att göra det samma. De tiger.

Ägaren Hans Berg struntar i att svara på min fråga hur de resonerade när de med berått mod sågade ner Karlstads största och kanske äldsta innerstadsträd, plus en rad med buskar och ett gatuträd och i ett enda trollslag förvandlade en av Karlstads äldsta och vackraste innergårdar till en karg och avskalad parkeringsplats.

Därmed får vi väl också dra slutsatsen att de anser att handlandet var förenligt med deras företagsidé. Även deras övriga fastighetsförvaltning brister rejält. I centrala Karlstad står flera gamla fina hus som ägs av Wermlands Invest och förfaller på grund av bristande underhåll och vanvård.

På allt fler håll vaknar idag intresset för att med gemensamma krafter verka för ett vackrare Karlstad, ett värnande om stadens kultur- och miljövärden samt en större omsorg och ett bättre helhetstänkande i stadsplanering och nybyggande. Det är bra och det är välkommet.

Tyvärr verkar Wermlands Invest och Hans Berg i det fallet ännu inte ha vaknat utan går i princip rakt motsatt riktning. De river och förstör och låter gamla vackra fastigheter stå och förfalla vind för våg. Mitt i centrala Karlstad. Vad kan det komma sig?

På deras företagsskylt läser vi Wermlands Invest – förvaltar, förädlar, förnyar. Den skylten är falsk marknadsföring och borde plockas ner. Frågan är vad de borde skriva istället?

• Läs alla inlägg om Wermlands Invests ageranden

• Läs insändare i NWT 29 nov 2007

Öppet brev till Hans Berg, ägare av Wermlands Invest


Foto: Resterna av Karlstads största och vackraste innerstadsträd.

Detta är ett öppet brev från Operation Karlstad, mailat till Hans Berg, ägare till Wermlands Invest, med anledning av att de nyligen kapat ner ett antal träd och buskar, bland annat ett av Karlstads äldsta, högsta och största innerstadsträd, för att skapa ytterligare några parkeringsplatser. För kännedom har det också mailats till ett antal nämnder samt förvaltningar inom Karlstad Kommun som vi varit i kontakt med i frågan som brevet rör.

Hej Hans Berg,

med stor besvikelse konstaterar jag hur Wermlandsinvest i den gångna veckan sågat ner ett av Karlstads äldsta, största och stoltaste stadsträd för att vinna några få parkeringsplatser. En alm som levt länge nog att se Greve Löwenhjelms plymförsedda hästspann frakta kungar och tsarer till herresätet Klaraborg på 1800-talet, överlevt den stora stadsbranden 1865, sett Sockerslottet och Teatern byggas och överlevt två världskrig . Att ni dessutom på köpet rev med hela buskraden som skilde gårdarna åt samt sågade ner det vackra gatuträdet gör saken än mer trist. En av Karlstads vackraste och mest intakta innergårdsmiljöer har nu i ett enda trollslag förvandlats till en karg, avskalad parkeringsplats.

Denna typ av fastighetsförvaltande går stick i stäv med stadens strävan i riktning mot den goda gröna staden och har istället berövat Karlstads innerstad såväl ett av dess vackraste och högsta stadsträd som en sällsynt vacker gårds- och stadsmiljö. Jag känner ganska litet till ert företags rykte sedan tidigare, men detta har definitivt inte förbättrat det. Varken i mina eller andras ögon. Och jag har talat med många människor, både folk på gatan, politiker samt tjänstemän, de senaste två dagarna. Unisont uppvisar de samma frustration över det sätt som Wermlands Invest agerat i detta fall.

Vad är dig egen kommentar till saken?

Mvh,

Peter Sörensen
Operation Karlstad

Vad håller Wermlands Invest på med?


Foto: Detta är vad som är kvar av ett av Karlstads äldsta träd.

På tomten mellan de vackra gamla husen på Drottninggatan 42 och 44 i kvarteret Gäddan i centrala Karlstad har Wermlands Invest, som äger bägge fastigheterna, sågat ner de två vackra gamla träd samt den häck (se flygfoto nedan) som skapade en underbar lummighet och grönska mellan husen och på den förr så vackra innergården, en av få kvarvarande innergårdar i ursprungligt skick i Karlstad.

Nu är det kalt, avskalat och tomt. Alla buskar och övrig grönska är helt bortskövlade. Det större av träden var det största, och kanske äldsta, i hela denna stadsdel, inklusive kvarteret Almén. Vad håller Wermlands Invest och ägaren Hans Berg egentligen på med?


Foto: Den gamla almen var stadsdelens största och kanske äldsta träd.

De nöjer sig uppenbarligen inte med att missköta underhållet av husen, som är i ett uppenbart vanskött skick. Utan ger sig nu på grönytorna också. Och får man verkligen kapa ner träd som är flera hundra år gamla hur som helst?* Hela innergårdsmiljön är nu fullkomligt förstörd. Wermlands Invests sätt att förvalta fastigheter förefaller syfta mer till att förvalta Hans Bergs egen plånbok än att förvalta Karlstad stads- och kulturmiljöer på ett ansvarsfullt sätt.

Vi på Operation Karlstad återkommer med bilder på skövlingen inom kort. Vi kommer också att på måndag morgon ta upp frågan med Stadsbyggnadsnämnden, Kulturnämnden samt med Wermlands Invests ägare Hans Berg. Så här får det bara inte gå till. Skandal Wermlands Invest!

*Komplettering 2007-11-19 | Dagens samtal har gett följande information: Träd som står på privat mark har inget skydd. Ägaren kan ta ner dem om och när han vill. Dock har samtliga jag pratat med på Karlstad Kommun uttryckt samma upprörda känslor som jag själv upplevde när jag såg vad Wermlands Invest nu gjort. De stora träden är viktiga delar av stadsmiljön i innerstaden och berör oss alla. Och vi håller nu gemensamt på att se om man kan hitta en väg att skydda alla träd i innerstaden, så att det krävs rivningslov för att få ta ner dem. Samtliga jag talat med, bortsett från Wermlandsinvest då naturligtvis, tycker att en sådan lösning vore att föredra. Och en annan intressant fråga är – kommer Wermlandsinvest att ersätta de träd de tog bort med nya?

Komplettering 2007-11-20 | Efter att jag i går själv fått luren påslängd i örat av fastighetsskötaren Anders på Wermlands Invest har nu även företrädare från Stadsbyggnadsförvaltningen varit på plats och skådat förödelsen som Wermlands Invest åstadkommit. Mot dem har samma fastighetsskötare uppenbarligen valt att anlägga en ödmjukare attityd, och också återgett andra motiv till kapningen av träden. Wermlands Invest ska nämligen bygga parkeringsplatser där trädet stod, och har redan stakat ut platsen med pinnar. Och den gamla almen var enligt fastighetsskötaren så dålig att den var en säkerhetsrisk. Jotack. Men varför är då den stam som finns kvar på roten absolut kärnfrisk? Visst är det märkligt. Och gatuträdet samt raden av buskar då? Jo, det hade man visst kört på med bilen av misstag. Och sedan hade killen som kapade träden misstagit sig och tagit ner båda, istället för bara det ena. Tjena. Jag tror att var och en själv kan bedöma sanningshalten i dessa ord. Wermlands Invest – förvaltar, förädlar, förnyar står det på skylten på väggen. I det här fallet stämmer det dåligt med verkligheten. Vågar vi tro på att Wermlands Invest bättrar sig, och lever upp till sitt motto i framtiden?

Förnyar, förädlar, förvaltar…?

Kvarteret Gäddan och Laxen, dvs Drottningatan från nr 38 och västerut, är två kvarter som lyckligt skonats från sentida rivningar. I Gäddan (38-44) ligger en härlig blandning av vackra hyreshus från 1900-talets första decennier. En blandbebyggelse som är det sista kvarvarande intakta exemplet på Karlstads stadsbild från denna tid.

Husen som vetter mot Älvgatan är minutiöst välskötta. Men på flera av husen inuti kvarteret samt mot Drottninggatan lämnar underhållet ett och annat att önska. Huset på de två översta bilderna står på Drottninggatan 42 och är ett sällsynt vackert gammalt trähus, i ett synnerligen vackert kvarter.

Just detta hus är sannolikt från sent 1800-tal och är k-märkt i detaljplan, dvs av stort kulturhistoriskt värde. Och borde, tycker man därför, förtjäna en extra omsorgsfull omvårdnad. Under fastighetsägarens – Wermlandsinvest – logotype, som pryder fasaden, läser jag företagets motto ”Förnyar, förädlar, förvaltar”. Det låter ju fint.

Men på denna fastighet, liksom på flera av de andra vackra gamla fastigheter som Wermlands Invest äger i kvarteret, bland annat det pampiga stenhuset på Drottningatan 44, lämnar tyvärr såväl förädlandet och förvaltandet milt sagt både ett och annat att önska.

Operation Karlstad har varit i kontakt med företagets fastighetsförvaltare Anders, som dock inte vill hålla med om att underhållet av fastigheterna missköts. Kika på bilderna ovan och gör din egen bedömning. Vi på Operation Karlstad hoppas att dessa vackra gamla hus snarast får den omsorg som de rätteligen förtjänar.