Tag Archives: detaljplan

Synpunkter på detaljplan kv Thor

I egenskap av språkrör för stadsmiljönätverket Operation Karlstad samt som länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen vill jag härmed ge mina synpunkter på den föreslagna detaljplanen för del av Kv Thor, eller Gröna huset, som fastigheten kommit att kallas i folkmun.

Samhällsplaneringens uppdrag är att agera långsiktigt och konsistent för att skapa trygghet hos involverade aktörer. Detta gäller såväl allokering av nybyggnation som hanteringen av det redan byggda. Denna långsiktighet är inte minst viktig när det gäller hanteringen av kulturarvet. Denna fråga anses av Riksdagen vara av så stort intresse för Sverige att just hanteringen av kulturmiljön lades som en av de tio punkterna i God bebyggd miljö, ett av de 16 miljökvalitetsmål som Riksdagen beslutade om senast år 2012. Kulturmiljöaspekter ingick i hela tio av de sexton Miljömålen.

Gröna Huset är ända sedan den stora kulturhistoriska inventeringen som gjordes 1984 en av de fastigheter som varit utpekade som kulturhistoriskt värdefulla i Karlstads Kommuns långsiktiga strategiska kulturmiljöprogram, ett program som, i enlighet med Riksdagens instruktioner, klubbats som styrdokument av Kommunfullmäktige. De hus som ingår i detta program anses därmed ha ett allmänintresse som är större än det rent privata.

Några tvivel om att det varit skyddsvärt torde därmed knappast ha funnits. Att fastighetsägarens, Wermlands Invest, intentioner och ambitioner varit andra än kommunens har dock för alla och envar varit uppenbart, då husets brist på underhåll varit i det närmaste totalt under de senaste decennierna. Även detta ett brott mot den Plan- och bygglag som kommunen är skyldig att efterleva. Hus ska enligt denna lag hållas i ett vårdat skick och underhållet skall stå i paritet med husets värde, dvs på hus som anses särskilt värdefulla skall högre krav på löpande underhåll ställas. Mer om detta längre ner.

Det är heller inte första gången fastighetsägaren framför önskemål om rivning. Senast det gjordes var 2011. Men denna gång agerade Stadsbyggnadsnämnden tydligt och helt korrekt, i enlighet med den långsiktiga strategiska plan som kommunen antagit. Man avslog rivningsansökan.

Efter detta beslut blev det tämligen tyst. Men fastighetsägaren Wermlands Invest valde som svar att låta förfallet eskalera. Trasiga takpannor byttes inte ut. Sönderrostade hängrännor lagades inte. Fönster och fasad underhölls inte. Trots detta vidtogs varken tillsyn eller åtgärder från kommunens sida.

Och nu har alltså fastighetsägaren inkommit med ytterligare en rivningsansökan, nu med hänsyftande dels till fastighetens dåliga skick (till vilket man själv är skyldig) dels till att man vill dra sitt strå till stacken avseende förtätningen av Karlstad. I en artikel i NWT den 12/12 2015 ger företagets VD Josefin Knarrström Bergh sin syn på saken. Här hävdas bland annat att det funnits ett avtal sedan 2001 att ändra detaljplanen för att ersätta villan med ett flerbostadshus.

Vilket avtal som åsyftas känner vi inte till. Politiker och tjänstemän på Karlstads Kommun har de senaste decennierna haft en förkärlek för att på egen hand ge muntliga, mer eller mindre ljusskygga, ”avtal” till höger och vänster. Inte sällan stick i stäv med de långsiktiga strategiska planer som klubbats av kommunfullmäktige via transparenta demokratiska processer. Detta är ett för samhällsplaneringen olyckligt oskick som inte hör hemma i den kommunala planeringen och som vi hade hoppats tillhörde det förlutna. Aktörerna inom samhällsplaneringen måste kunna lita på de långsiktiga spelregler som slagits fast via de transparenta demokratiska processer som ligger till grund för den kommunala planeringen.

Att Wermlandsinvest vill bidra till en positiv förtätning av Karlstad välkomnar vi. Denna goda intention ger dem dock inte rätt att missköta och bedriva kohandel med stadens utpekade kulturhistoriska arv. De får, som alla andra fastighetsägare, rätta sig efter de långsiktiga strategiska beslut som fattats.

I artikeln i NWT den 12/12 2015 säger företagets VD Josefin Knarrström Bergh ”Man måste inte bevara allt”. Det är riktigt. Och det gör man, dvs kommunen som ju är ansvarig för detta, heller inte. Man bevarar mindre än en procent genom sk kulturmiljöprogram och skydd i detaljplaner. Det är en mycket liten andel av det totala fastighetsbeståndet, och torde inte utgöra något större hinder för seriösa exploatörer som på ett positivt sätt vill bidra till stadens tillväxt. Att hävda ett sådant motsatsförhållande är att söka skapa en motsättning som inte existerar. Ett levande kulturarv och en positiv förtätning är istället båda vitala och väsentliga delar av ett modernt stadsbyggande.

Problemet med Wermlandsinvests uttalande är att de med ”man” tycks mena dem själva. Och att de därmed menar att de, dvs Wermlandsinvest, inte måste bevara allt de äger. Och i denna kontext blir uttalandet problematiskt. I Wermlandsinvests ägo finns nämligen ett ganska stort antal fastigheter som är utpekade i kommunens Kulturmiljöprogram, varav de flesta också har  skyddsmärkningar (sk q-märkningar) i plan.

Ett antagande av det nu förliggande förslaget till plan skulle gå stick i stäv med tidigare fattade beslut och kraftigt underminera statusen i det kommunala Kulturmiljöprogrammet, vars syfte är att långsiktigt skydda den lilla, lilla andel av bebyggelsen i Karlstad som anses ha ett särskilt stort kulturhistoriskt värde för staden. Ett antagande skulle öppna dörren för fler exploatörer som vill anamma Wermlands Invests strategi att förvärva kulturhistoriskt intressanta hus för att sedan låta dem förfalla i ambition om att sedan få riva dem. I detta avseende måste ett nej vara ett nej. Och beslutet från 2011 måste sålunda gälla.

Dessutom bör Karlstads Kommun börja ta efterlevnaden av PBL på uppriktigt allvar. Ett kulturmiljöprogram utan tillsyn blir tandlöst. Tillsynen måste därför börja skötas och den typ av aktivt, planerat förfall som Wermlands Invest ägnar sig åt måste stävjas. I PBL finns inte bara stöd för detta, utan krav på att det görs. Karlstads Kommun fick år 2009, efter en anmälan från Operation Karlstad, kraftiga reprimander från Länsstyrelsen för bristande tillämpning av PBLs varsamhetsregler. Från Operation Karlstads sida tycker vi det vore olyckligt att behöva göra ytterligare en sådan anmälan.

Karlstad den 1 april 2016.

Peter Sörensen

Språkrör för Operation Karlstad, aktiva i stadsmiljödebatten sedan 2007,
samt Länsombud för Svenska Byggnadsvårdsföreningen

Länkar till ytterligare information:

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/andra-Styrmedel-for-kulturvarden/kulturmiljon-i-miljomalen/

http://nwt.se/arbeteekonomi/2015/12/12/man-maste-inte-bevara-allt

https://operationkarlstad.wordpress.com/2008/04/24/operation-karlstad-anmaler-karlstad-kommun-for-bristande-efterlevnad-av-pbls-varsamhetsparagrafer/

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/lov–byggande/tillsyn/forelagganden/forelaggande-om-underhallsutredning/

http://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-plan—och-bygglagen/krav-pa-byggnadsverk-och-tomter/varsamhetskravet/

http://karlstad.se/Bygga-och-bo/Bygglov-tillstand-och-fastighetsfragor/Kulturhistoriska-byggnader/Kulturmiljoprogrammet/

Synpunkter på detaljplan för Väse gamla skola

Dagens Väse Skola. Foto ur planprogrammet.

Karlstads Kommun har nyligen sålt Väse Gamla skola för ca 700 000 kronor och gör i samband med detta en omarbetning av detaljplanen för området runt skolan, för att möjliggöra ytterligare bebyggelse. Detaljplanen är nu ute på sk samråd (se utställningshandlingar) och senaste dag för lämning av synpunkter är den 22 november 2010.

Operation Karlstad har idag lämnat följande synpunkter på planförslaget:

Att det gamla skolhuset förses med skyddsbestämmelser (Q, q) i detaljplan är glädjande att konstatera. Från Operation Karlstad skulle vi dock gärna se att de gick ett steg längre. I bestämmelserna borde även skrivas in att ursprungliga material skall användas vid allt underhåll eller renoveringsarbete på skolhuset enligt byggnadsvårdsprincipen lika för lika.

Tänkt tillkommande bebyggelse. Skiss ur planprogrammet.

Ursprungliga detaljer som fönster, dörrar, fasad, utsmyckningar, inredningsdetaljer och liknande skall i möjligaste mån bevaras intakta och vid behov av förbättring t ex av u-värden bör icke förstörande alternativt så långt det är möjligt eftersträvas, t ex extra innerdörrar, energiglas i innerbågar och ökad isolering av vindsbjälklag.

Vi skulle också önska att man på ett tydligare sätt beskrev husets värden enligt PBL 3:12 genom att låta en erfaren antikvarie utföra en förundersökning där man kartlägger såväl husets historia, som inre och yttre värden enligt PBL 3:12. En sådan förundersökning skall Stadsbyggnadsnämnden enligt PBL ställa krav på vid arbeten i värdefulla fastigheter som denna.

Väse Skola 1946. Foto ur planprogrammet. Källa: Värmlands Museum

Förundersökningen skall sedan ligga som grund för uppföljningen av att varsamheten efterföljs under byggprocessen. Och en kvalitetsansvarig som är antikvariskt sakkunnig bör utses med särskilt syfte att kontrollera att husets värden inte skadas. En sådan kontroll kan, som anges tydligt i PBL, inte ske i efterhand.

En avslutande reflektion är att ändrad användning till bostäder kan leda till ett behov av omfattande ändringar för t ex toaletter och kök, vilket kan komma att stå i direkt strid med önskan att skydda och bevara den befintliga byggnaden. Andra alternativ borde därför också kunna övervägas. Hur ser t ex det framtida behovet av skolor, förskolor, dagis och samlingslokaler ut i ett växande Väse?

Huset är en gång byggt med ett sådant syfte och en fortsatt användning som ligger mer i linje med detta skulle minska behovet av förändringsåtgärder och risken för att kulturhistoriska värden går förlorade. Kanske skulle sådana aspekter övervägas inte bara ur ett kulturhistoriskt, utan också ur ett samhällsbyggnadsperspektiv.

Till sist skulle vi kort vilja uppmana Karlstads Kommun att framledes införa som praxis att alltid använda etablerade mäklare vid all försäljning av kommunala fastigheter. Detta för att så många som möjligt ska få kännedom om objektet och för att eftersträva ett så bra pris som möjligt för kommuninnevånarnas egendom. Att som i detta fall enkom ha en annons i lokalpressen kan knappast anses uppfylla dessa syften.

Operation Karlstad kommenterar utställd detaljplan för nytt CCC

Ett nytt format för Karlstad. Blir det bra? Skiss hämtad ur detaljplan för nya CCC.

Idag, den 22 maj, är sista dagen för utställningen av detaljplanen för nya CCC. Går planen igenom kommer nya CCC att bli den senaste i raden av nya byggnader i ett format och med en exploateringsgrad som Karlstads innerstad aldrig tidigare skådat maken till. Hur slutresultatet blir återstår att se. Stort blir det hur som helst. Och det verkar vara melodin för dagens exploatörer. Ju större exploatörer desto större plånböcker – och desto större och mer storslagna fastigheter. Men är det också därmed automatiskt melodin för utvecklingen av Karlstads innerstad?

Som vanligt känns det svårt att skilja detaljplanens fotomontage från exploatörens skisser, och dess formuleringar om arkitektonisk utformning från de av exploatören föreslagna, vilket känns lätt förvirrande. Vad är kommunens vilja och vad är exploatörens? Planen känns i allt för hög grad som enkom en direkt respons på en redan lämnad arkitektonisk lösning och i allt för liten grad som ett uttryck för stadsplanerarnas strävan att på bästa sätt förvalta platsens förutsättningar och stadens bästa.

Ur planbeskrivningen läser vi bl a:

En särskild bestämmelse om att konferensbyggnadens utformning/gestaltning skall samrådas med stadsarkitekt är införd på plankartan. Att detta uppmärksammas särskilt i detta fall beror på att byggnaden kommer att ligga centralt i Karlstad och kommer att upplevas från långt håll genom ett välanvänt rekreationsstråk på andra sidan älven. Byggnaden är av ansenlig storlek och tillåts kraga ut över ett allmänt gångstråk och även till viss del över Klarälvens östra älvgren i en miljö som är kulturhistoriskt värdefull.

Platsen vid och kring CCC blickar tveklöst ut över och möter en av de allra vackraste delarna av Karlstads vattenrum, bland annat med stenbron i blickfånget. Dagens CCC kan knappast anses utnyttja platsens förutsättningar på ett bra sätt. Fasaden mot Tage Erlandergatan gör, ihop med den framförliggande parkeringens och omgivande fastigheters utformning, att gaturummet närmast får karaktären av en bakgata istället för en levande innerstadsgata. Och fasaden mot älvsidan har närmast kommit att få karaktären av en baksida vilket lämnat den mycket intressanta ytan mellan byggnaden och vattnet närmast oanvänd, vilket är olyckligt med tanke på dess synnerligen goda förutsättningar.

Av detaljplanen är det svårt att i nuvarande form utläsa i vilken grad man ställer krav på att den nya byggnaden får en mer uttalad ambition att i en högre grad ansluta såväl med entréer direkt mot gaturummet som på ett bättre sätt utnyttja ytan mellan byggnaden och vattnet som den offentliga mötes- och utsiktsplats som den rimligen borde kunna vara. Vid en hastig titt kan den föreslagna utkragande delen mot cykelvägen istället upplevas skapa en instängd, trång och tunnelliknande miljö, som istället för att ta tillvara dessa möjligheter på ett bättre sätt, istället ytterligare begränsar dem.

Ett förtydligande av dessa krav redan i detaljplanen skulle öka förutsättningen att nå ända fram i dessa avseenden och en sådan komplettering vore därför önskvärd.

Precis som i tidigare utställda detaljplaner saknas också skisser från normal betraktelsenivå i närmiljö, vilket gör det svårt att bedöma hur den kraftiga exploateringsnivån och byggnadernas höjd påverkar och samspelar med det omgivande rummet och de befintliga fastigheterna. En komplettering av detaljplanen med sådana skisser, från samliga fyra väderstreck, skulle underlätta en sådan bedömning avsevärt och därmed minska risken för klagomål från närboende i senare skeden.

Avslutningsvis efterlyser Operation Karlstad dessutom en tydligare och mer direkt koppling till den av Karlstads Kommun nyligen framtagna förtätningsstudien och de värderingar och riktlinjer som där framförts och prioriterats som gemensamma, grundläggande ledstjärnor för stadens framtida förtätningssträvanden.