Tag Archives: kulturmiljö

Apropå ett nytt resecenter i Fagerås

fagerås

Resecenter i Fagerås. Javisst. Men med stor hänsyn tagen till ortens karaktär.

I VF den 7/11 läser jag om planerna på ett nytt resecenter i Fagerås. Det låter spännande. Där ser man hur fort förutsättningarna för en ort kan ändras från förtvivlan till framtidstro genom satsning på förbättrade kommunikationer. Lilla Fagerås har, trots många år av stadsplanemässig negligering, en hel del intressanta gamla miljöer kvar som ger orten dess småskaliga historiska karaktär och stolthet.

Miljön kring Järnvägsstationen, uppförd 1871 efter ritningar av den store järnvägsarkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd, med det intilligande gamla resandehotellet, är utan tvekan en av de mest intressanta och värdefulla. Skall en förnyelse med ett resecenter ske på denna plats förväntar jag mig att det sker med både geni, finkänsla och stor respekt för den befintliga miljön och för ortens småskaliga landsortskaraktär. En karaktär som jag är övertygad om att de boende sätter stort värde på.

Genom historien har vi tyvärr sett allt för många exempel på den raka motsatsen. Lär t ex av det totala planhaveriet i processen kring Årjängs torg, eller av de storvulna och malplacerade tegelkolosser som de senaste decennierna fått slå sönder snart sagt varje mindre värmländsk orts centrumkärna och småskaliga gemyt. Alla ni som bor på en ort med en Storgata genom centrum vet säkert precis vad jag menar.

Så. Rita fler alternativa skisser, involvera medborgarna i arbetet, låt processen vara transparent och ta tid. Då kan det här bli riktigt bra. Heja Fagerås!

Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering med Länsstyrelsen i Värmland

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

”Med anledning av ett flertal uppmärksammade fall där kommunen tyckt en sak och länsstyrelsen en annan har stadsbyggnadsförvaltningens tjänstemän och politiker nu bjudit in till en informell diskussionsträff med Länsstyrelsens handläggare. Förhoppningen är att man ska kunna få en bättre förståelse för de olika bedömningarna som gjorts.”

kasernhojden_1

Munblåsta originalfönster bytta mot moderna aluminiumfönster. Är kulturmiljön oförvanskad?

Detta läser vi i en artikel i VF den 21 februari, och det är glädjande att konstatera att den tillsynsrapport som Länsstyrelsen levererade i december 2008 efter en anmälan från Operation Karlstad i april 2008, fått saker att hända på Karlstad Kommun. I tillsynsrapporten fick ju kommunens bygglovshandläggning allvarlig kritik på en rad olika områden. Och det råder ingen som helst tvivel om att det finns en rad allvarliga kunskapsbrister inom Karlstad Kommun när det gäller efterlevnaden av Plan- och bygglagen.

– Vi har samlat alla våra ifrågasatta ärenden i en mapp och tänker be att Länsstyrelsen förklarar varför de har bedömt som de har gjort, säger Håkan Holm.

ratorpsvagen9

Fönster- och fasadbyte på 1920-talsvilla i utpekad kulturhistorisk miljö. Förvanskning eller inte?

Bland ärendena i denna mapp finns enligt artikeln de fyra fall som utgjorde referensfall i Operation Karlstads anmälan våren 2008 – dvs Graninge Värdshus, Tempelriddarhuset, Råtorpsvägen 9 samt gamla matsalen på Kasernhöjden. Men också det gröna huset på Stockfallet samt det omtalade citronhalvefönstret.

–Vi måste ha bättre samsyn när det gäller tolkningen av varsamhetsparagrafen, säger Håkan Holm.

Det är riktigt. Naturligtvis måste man det. Här finns uppenbarligen en rad kunskapsbrister. Men problemet är mycket större än så.

graninge_3

Graninge Värdshus innan fönsterbytet. Jämför bild nedan efter fönsterbytet. Klicka för stor bild.

Bristande efterlevnad av varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3:10, är förvisso ett av de problemområden som Karlstads Kommun måste ta itu med. Men i de nämnda fallen handlar det inte om varsamhetsparagrafen, utan om hanteringen av utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer, dvs PBL 3:12. Och vad detta beträffar kunde Länsstyrelsen i sin tillsynsrapport konstatera att det var uppenbart att Karlstad Kommuns bygglovshandläggare i sin lovgivning inte alls tagit hänsyn till ambitionerna i den kulturmiljöinventering som klubbades igenom i fullmäktige 1984. Man har helt sonika struntat i det.

graninge_2

Graninge Värdhus efter fönsterbytet. Varsam ombyggnad? Förvanskning?

1984 beslutade Karlstad Kommuns Kommunfullmäktige att de i den genomförda kulturmiljöinventeringen utpekade husen skulle ägnas en ”synnerlig omsorg”. Så har alltså överhuvudtaget inte skett. Istället har man tillåtit att husen rivits, skövlats och förvanskats vind för våg. Något som pågår än denna dag år 2009, 25 år efter att inventeringen gjordes. Det är väl knappt någon fastighetsägare som ens fått information om att deras hus är utpekat. Och några skyddsbestämmelser i plan har husen aldrig fått. Vad kan det bero på?

varsamhet_1

Malmtorgsgatan. Ett och samma hus. Två olika färgsättningar. Varsamhet? Förvanskning?

Skyddsmärkningarna, dvs de verktyg som kommunen tilldelats för att efterleva de krav som ställs enligt PBL, används inte i Karlstad Kommun. Man verkar varken veta vilka de är eller hur de ska användas. Istället ligger verktygen oanvända i botten på verktygslådan, som förefaller stå undangömd i en mörk garderob. Allt medan Karlstads bebyggda miljöer, kulturhistoriskt intressanta eller ej, förvanskas och förfaller vind för våg. Här finns snart inte ett hus kvar som ser ut så som arkitekten avsåg att det skulle se.

Förhoppningsvis kan den nu inledda dialogen råda bot på det. Det är i så fall inte en dag för tidigt.


Varför har inte kommunen ingripit mot skövlingen av Grand Hotel i Karlstad?

Grand Hotel anno 1905, ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Grand Hotel anno 1905, då ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Anrika Grand Hotel, byggt 1903, var när det uppfördes ett av Karlstads allra ståtligaste byggnadsverk. Med rikt dekorerad fasad samt påkostad interiör. Om hotellet skrevs bland annat kort efter invigningen;

”Till Hotellet hör två matsalar – lilla och stora matsalen – även dessa synnerligen förnämt och elegant inredda. Stora vintermatsalens väggar äro i likhet med festvåningens klädda med mahognypanel. Särskilt anslående äro de vackra väggdekorationerna, utförda av konstnären H Fredriksson från Stockholm.”

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus.

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus. Klicka för stor bild.

Grands anrika matsalar och de vackra väggdekorationerna fanns kvar ännu in på 1990-talet. Men är idag fullkomligt skövlade. Idag finns norska klädkedjan Cubus i lokalerna, och inte ett spår finns kvar av den pompa och ståt som här en gång rådde.

Det är en sorglig flathet våra kulturmiljöansvariga politiker och tjänstemän uppvisat i frågan. Hur kan en sådan storskalig kulturmiljöskövling tillåtas?

grand2_ret

Historien om Grands matsalar. Kulturmiljöskövling i den högre skolan.

När nattklubben Wapen & Co invigdes på 1980-talet fanns det mesta trots allt kvar. Jag var själv på plats och såg det. Väggdekorationerna, en vacker fontän mm. Men sedan har alltsammans förstörts, bit för bit. Utan att någon av våra kulturmiljöansvariga reagerat.

Detta trots att interiörer av den här typen är fullt möjliga att skydda via skyddsbestämmelser i plan med stöd av Plan- och Bygglagen. Och genom löpande dialog med fastighetsägaren. Vilket, om man ska gå efter lagen, också borde skett. Ändå har ingen lyft ett finger.

Den pampiga entrén mott Drottningatan. Skövlad på 1980-talet.

Grand Hotels pampiga entré mot Drottninggatan. Skövlad på 1980-talet.

Hanteringen av Grand Hotel är istället närmast som en provkarta på alla de uppenbara brister som Karlstad Kommun uppvisar i hanteringen av stadens och kommunens kulturmiljöer. Först den gräsliga ombyggnaden av taket som tilläts ske på 1940-talet. Sedan gallerian som på 1980-talet skövlade den pampiga entrén och fasaden mot Drottninggatan. Och så den sorgliga skövlingen av Grands Matsalar som tog sin början också den på 1980-talet.

Alltsammans klockrena exempel på hur det kan gå när en kommun fullkomligt tappat greppet över skyddet av sin kulturmiljö. Det är inte bara en präktig kulturmiljöskandal utan dessutom ett flagrant tjänstefel och därmed också nära nog ett lagbrott. Kommunen har nämligen en lagstadgad skyldighet att skydda sin kulturhistoriskt intressanta bebyggelse från just den här typen av förstörelse.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Och förstörelsen, den fortsätter in i våra dagar. Nu hotas det redan hårt åtgångna Grand Hotel nämligen av ännu en kulturmiljöskövling. I en artikel i NWT den 24/9 2008 läser vi att den nuvarande ägaren, det danska egendomskonsortiet Investea A/S och KS Karlstad Bymidte A/S, planerar att bygga om fastigheten, inklusive den pampiga festvåningen på övre plan, från studentbostäder till superexklusiva bostadsrätter.

”Grands gamla matsal med sina takmålningar och sju meter i takhöjd omvandlas till salong i en av de mindre lägenheterna, på 225 kvadrat, läser vi i artikeln.”

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

–Det är obegripligt att man tillåtit en förstörelse av de påkostade hotellrummen genom att bygga om dem till enkla studentrum, säger Claes Örtegren, regionansvarig för mellansverige på Omniagruppen som sköter fastigheten åt de danska ägarkonsortiet, när jag ringer upp honom för en pratstund.

-Vi vill återge fastigheten litet av dess förlorade charm, fortsätter Örtegren.

Det låter ju bra. Och jag kan inte annat än instämma med Örtegren.

Det är obegripligt hur man kunnat tillåta en sådan storskalig kulturmiljöskövling. Därför hoppas jag att stadsbyggnadsnämnden nu tar sitt ansvar och skyddsmärker det vackra hotellet, och därigenom skyddar dess kvarvarande värden. Som t ex den pampiga matsalen på övre plan, vars värden naturligtvis inte ska få förvanskas. Och vars lokaler naturligtvis helst borde förbli offentliga. Något Örtegren inte alls är negativ till.

-Hittar vi bara en intressent till den gamla matsalen så ser vi det som den bästa lösningen, säger Örtegren.

Låt oss hoppas att så sker. Lokalerna är fantastiska. Och menar Örtegren och det danska konsortiet verkligen allvar med att de vill medverka till att återge Grand Hotel litet av dess forna status, så skulle det hedra dem.

Varför inte i samband med detta passa på att återställa takets ursprungliga utseende samt fasaden och entrén i bottenvåningen mot Drottninggatan. Sannolikt gör ägarna ändå en god affär på omvandlingen av huset till exklusiva bostadsrätter.

Fotnot: Ombyggnaden av Grand Hotel ska utföras av Hus & Bygg och arkitekt är Black Mountain/Nils Smedmark Arkitekter | Läs artikel i Byggindustrin |

Kulturmiljö – ett smörjmedel istället för en bromskloss


Innergårdsmiljö på Tingvallagatan i Karlstad. Foto: Peter Sörensen

”Bevarande av gamla kulturmiljöer har av många länge ansetts stå i vägen för utveckling och nya jobb. Men så är inte fallet längre. I dag anses platsens betydelse för regional tillväxt ha stor betydelse och då i synnerhet den kulturella miljön.”

Detta läser vi i en intressant artikel skriven av Peter Lindskog-Bodin i tidningen Fastighetsförvaltarens webbutgåva. Vi tar oss här friheten att nedan publicera artikeln i sin helhet.

Bortsett från att vårt kulturarv visar våra rötter, bakgrunden till vad vi är i dag och är något att luta sig mot för att finna självidentitet, anses det i dag även vara själva motorn i utvecklingen. I den globala konkurrensen tävlar inte bara länder med varandra, utan även regioner i länder om utveckling och nya jobb genom att locka till sig kreativa individer, såsom innovatörer, människor som skapar nya företag, IT-experter, arkitekter, kulturpersonligheter, osv.

Det gamla lockar
Genom att begreppen har vänt från att anses vara en bromskloss till att bli ett smörjmedel för samhället har kulturmiljöer fått den status de förtjänar. Fastighetsägaren Christer Harling i Göteborg har lyckats dra till sig ”trendiga” hyresgäster inom rörelser och yrkeskategorier på frammarsch och framgångsfaktorn har varit att ”ta vara på de kulturhistoriska värdena och återställa i stället för att riva och bygga nytt.”

Gammal gatsten framför asfaltsdjungel
På kommunernas gatuenheter har man under lång tid dragit sitt strå till stacken på många håll i landet genom att återskapa gatubeläggningar. I många kommuner har de gamla stadskärnorna fått sina ursprungliga gatubeläggningar med gatsten eller i vissa fall kullerstenar. Enligt professor Christer Berg på Sveriges Lantbruksuniversitet är det allra viktigaste just att bevara gator, torg och ursprungliga beläggningar. En splittrad stadsbild kan få struktur av en samlad gatubeläggning. Inte heller att förglömma är att 60 procent av vårat blickfång när vi är ute och går är just marken och vad är då vackrare än att fästa blicken på runda kullerstenar.