Tag Archives: Marie Eddeborn

Bristande varsamhet i Karlstad uppmärksammas i SVT Värmlandsnytt samt i VF och NWT

SVT VärmlandsNytt uppmärksammar bristen på varsamhet i Karlstad Kommun. Klicka.

Pressmeddelandet om gårdagens artikel i SVD om de svenska kommunernas bristande hantering av kulturhistoriska värden i bebyggelsen och dåliga kunskap om PBLs varsamhetsparagrafer, där huvudexemplet var hämtat från en pågående brutal ombyggnad av ett hus uppfört 1927 i tjugotalsklassicistisk stil s k Swedish Grace, på Tingvallagatan 7 i Karlstad, gav stort genomslag i värmländsk media. SVTs Värmlandsnytt hade t ex ett reportage (se reportaget) i morgonens nyheter, där man bl a intervjuar Stadsplanedirektör Klas Jansson. Och såväl NWT som VF har hört av sig för att skriva om ärendet.

I intervjun säger han att han beklagar det inträffade men att man inte hade rätt information i det aktuella fallet. Det inlämnade bygglovet innefattade endast exteriöra förändringar, påstår Jansson. Hmm. Att huset på Tingvallagatan 7 skulle renoveras interiört, och inte bara exteriört, ha varit allmänt känt i flera år och kan omöjligt ha varit en hemlighet varken för Jansson eller hans anställda. Inte minst om man varit på plats och besiktat huset. Dessutom pratade Operation Karlstad med bygglovshandläggaren Bengt Lagerkvist om detta ärende redan i november förra året.

Huset från 1927 är byggt i sk Swedish Grace stil. En stil som gjorde svensk arkitektur världsberömd.

Sedan fortsätter Klas Jansson med att säga att Karlstad Kommun faktiskt jobbar på att bli bättre och bl a har anställt en kommunantikvarie. Detta är dock också det en sanning med modifikation. För det första har kommunantikvarien av olika anledningar inte varit i tjänst särskilt många månader sedan denne anställdes för fyra år sedan. Och är så ej heller i detta nu. Och för det andra har ingen vikarie någonsin varit anställd under dennes frånvaro. Detta vet Klas Jansson väl.

Vidare talar han om Karlstad Kommuns s k Arkitekturprogram, vars framtagande är helt beroende av att antikvarien är i tjänst och har tid att jobba med det. Med den takt det framskrider idag lär det ta åratal innan det blir klart. Hur ska man då agera under tiden? Dessutom innefattar Arkitekturprogrammet endast s k särskilt värdefull bebyggelse, dvs sådan som omfattas av PBL 3 kap 12 §. Den stora bristen hos Karlstad kommun ligger dock, och detta har vi från Operation Karlstad upprepat ideligen under flera år, i bristande efterlevnad av den generella varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3 kap 10. En paragraf som omfattar ALLA åtgärder på ALLA hus, oavsett om de är bygglovspliktiga eller ej. Som t ex renoveringen av det nu aktuella huset.

Spröjsade enkel- och pardörrar, infällda dörrar och blyspröjsade fönster från 1927. Allt rivs ut.

Det finns alltså stor anledning att vara kritisk och ta Klas Jansson uttalande att man jobbar på att bli bättre med en rejäl nypa salt. I mina ögon låter det allvarligt talat tyvärr mest som tomma ord. Vilket är tråkigt. Frågan om hanteringen av Karlstads bebyggda kulturmiljöarv förtjänar att tas på ett större politisk allvar.

Men byggherren då – Akelius Fastigheter – har inte dom ett ansvar? Visst har dom det. Enligt PBL är det just byggherren som har ansvaret för att det generella varsamhetskravet efterlevs. I SVTs reportage valde Akelius tyvärr att ducka för kommentarer. Men enligt journalister från dagstidningarna hävdar Akelius att man visst visat varsamhet och bevarat flera detaljer, som bl a trapphuset och piggångar. Dessutom säger de att det hade varit ekonomiskt omöjligt att bevara huset detaljer, och att ett krav på varsamhet lett till att det fått fortsätta stå tomt.

"Vi har visat varsamhet" säger Akelius. Så här ser den varsamheten ut.

Att Akelius visat varsamhet vid ombyggnaden av Tingvallagatan 7 är naturligtvis kvalificerat struntprat. De har istället, vilket framgår av bilderna i detta inlägg, omsorgsfullt rensat huset på alla dess originaldetaljer. Kunskapen hos byggherrarna, som Akelius i detta fall, är tyvärr, vilket plan- och byggchef Marie Eddborn också mycket riktigt påpekar i intervjun i SVD, mycket dålig när det gäller varsamhetsaspekterna i byggprocessen. Alldeles självklart hade det gått att göra renoveringen på husets villkor och med ett bevande av merparten av dess originaldetaljer. På Östermalm. Södermalm och i Vasastan i Stockholm står kvarter efter kvarter med hus och våningar som renoverats på detta sätt. Varför skulle det inte gå i Karlstad?

Nej. Okunskapen är, precis som Boverket kommit fram till i sin rapport, tyvärr alarmerande stor, inte bara hos kommunernas politiker och tjänstemän, utan också hos byggherrarna och övriga inblandade aktörer. Och behovet av snabba åtgärder för att åtgärda denna kunskapsbrist är skriande. Om så inte sker är hela det bebyggda svenska kulturmiljöarvet allvarligt hotat.

Är vi verkligen villiga att låta det ske?

Annonser

SVD skriver om Karlstad Kommuns bristande hantering av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer

Idag återstår intet av de forna paradvåningarnas prakt. Allt rivs ut. Väggar, dörrar, fönster och golv.

I en stor artikel i dagens SVD (100127) med rubriken ”20-talsinredning blåstes ut” kan nu hela Sverige läsa om hur Karlstad Kommun, trots att man så sent som i december 2008 fick en kraftig reprimand från Länsstyrelsen, fortsätter att brista rejält i efterlevnaden av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Denna gång handlar det om fastigheten Freja 4 på Tingvallagatan 7 i centrala Karlstad, ett påkostat flerfamiljshus i sten, uppfört 1927.

Fastigheten rensas på intakta, tidstypiska 20-talsdetaljer som spanjolettfönster och pardörrar.

Fastigheten som av någon märklig anledning stått mer eller mindre tom i åratal, genomgår i dagarna en hårdhänt ombyggnad av nye ägaren Akelius Fastigheter. Ut rivs de forna, nästintill helt intakta paradvåningarna med parkettgolv, snickerier, stuckaturer, profilerade spegeldörrar och exklusiva blyspröjsade pardörrar med överljus i smäcker jugendstil. Och ut åker de vackra inåtgående originalfönstren med sin tidstypiska spanjolettvred i förzinkad mässing. Här ska beredas plats för gipsreglar, gipsväggar, modern inredning och moderna fönster i kompositmaterial.

Av de nyligen näst intill intakta 20-talsvåningarnas inredning återstår idag närmast intet.

Allt sker, berättar SVD, utan att någon som helst besiktning på plats gjorts och utan att några som helst varsamhetskrav på fastighetsägaren ställts från Karlstad Kommuns handläggare Bengt Lagerkvist. Ånyo en flagrant underlåtelse från Karlstad Kommun när det gäller att tillämpa de krav som ställs i Plan- och Bygglagens tredje kapitel. Och ånyo en förlust av en oersättlig miljö i Karlstads innerstad, en stad som sedan decennier redan är starkt sargad av denna form av ovarsamhet.

–Det är klart att det hade varit bra om vi hade varit inne här, kommenterar Stadsbyggnadschef Marie Eddeborn. Men vi har inte alltid den möjligheten, vi har inte de resurserna, säger hon och tillägger att ett stort ansvar därmed hamnar på byggherren, i det här fallet fastighetsägaren Akelius.

– Men samtidigt är ju byggherren ofta den som förstår det här sämst, tillägger hon.

Den ursäkten har jag hört från Marie Eddeborn och Karlstad Kommun otaliga gånger genom åren. Bot och bättring utlovas gång på gång. Men inget sker. Och vandaliseringen av Karlstads bebyggda kulturmiljöarv den tillåts fortsätta i oförminskad skala.

Ska vi verkligen ha det på det här sättet i Karlstad?

Läs också ”Svagt skydd för kulturhus” i SVD 2010-01-27

Kommunalrådet Håkan Holm anser sig inte skyldig att följa beslut i kommunfullmäktige

glumsbild21

Kulturmiljöfrågan har blivit en het potatis. Alla tiger. Klicka på bilden och se reportaget.

När TV4s redaktion under torsdagen ställer Karlstads Kommun mot väggen i ännu ett reportage följer kommunens politiker och tjänstemän samma manér som man följt under de snart fyra år som Operation Karlstad försökt väcka debatt i kulturmiljöfrågan. De tiger och vägrar ställa upp på intervjuer och hoppas att stormen ska blåsa över. Det är fegt och det är djupt oansvarigt.

–Det är inte mitt ansvar att inte kommunfullmäktige verkställt ett beslut från 1984, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Håkan Holm i en kort kommentar.

Men det är ju i själva verket just hans, och Stadsbyggnadsnämndens, ansvar att genomföra beslutet. För kommunfullmäktige tog nämligen, efter ett förarbete som pågått i åtta år, 1984 ett enhälligt beslut om att visa de i den gjorda inventeringen en ”synnerlig omsorg”. Och detta uppdrag gick just till Stadsbyggnadsnämnden. Alla andra kan läsa det innantill nedan. Och det borde Håkan Holm också kunna göra.

Kopia på beslutet som togs i KS 15/10 1984. Och i KF 15/11. Klicka för stor bild.

Kopia på beslutet som togs i KS 15/10 1984. Och enhälligt i KF 15/11. Klicka för stor bild.

Kommunfullmäktige fullföljde alltså i verkligheten, i motsats till vad Holm hävdar, beslutet. Men det har uppenbarligen Stadsbyggnadsnämnden struntat i. Håkan Holm har struntat i det. Och nämndens övriga ledamöter likaså. Liksom alla deras företrädare sedan beslutet togs 1984.

Hur har detta kunnat ske? Varför har ingen reagerat på det? Nog måste väl Stadsbyggnadsnämnden ha förstått att detta beslut slog fast en långsikt hållning i frågan. Och att det inte var något som var avsett att genomföras under ett år. Har Kommunfullmäktige ingen kontroll av att de beslut som fattas genomförs och efterlevs? Hur står det egentligen till med kontinuiteten och långsiktigheten i beslutsfattandet? Den frågan är jag övertygad om att Karlstadborna vill ha ett klart och tydligt svar på.

–Vi har brustit i tillsynen och ska nu inleda en dialog med ägaren till Glumshammars Gård, säger plan- och byggchef Marie Eddeborn.

Uppenbarligen har hon därmed, i motsats till stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm, uppfattningen att inventeringen trots allt borde ha följts. Det handlar ju dock inte bara om gården i Glumshammar, utan om alla de utpekade fastigheterna och miljöerna i den 160 sidor tjocka inventeringen. Och om ett kommunfullmäktigebeslut som ingen efterlevt på över 20 år. Frågan är om det någonsin efterlevts. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt. Och från Operation Karlstad fortsätter vi att driva frågan tills den är grundligt utredd.

Under tiden står Karlstad Kommuns mest värdefulla kulturhistoriska miljöer och förfaller vind för våg, utan varken skyddsmärkning, långsiktig förvaltning eller tillsyn från Karlstads Kommun. Och utan att någon politiker bryr sig eller tycker att det angår honom eller henne. Så fungerar politiken i Karlstads Kommun år 2009.

Reportage i TV4 Värmland om hur Karlstads Kommun struntar i sina utpekade kulturmiljöer

glumsbild

TV4 Värmland uppmärksammar nu hur Karlstad Kommun i över 20 år kunnat strunta i att efterleva det långsiktiga kulturmiljöprogram som man i Kommunfullmäktige 1984 fattade beslut om att man skulle arbeta efter. TV4s reporter Albin Norén har tillsammans med Peter Sörensen, talesman för Operation Karlstad och länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen, besökt Glumshammars Gård med anor från 1700-talet, en av de gårdar som pekades ut i inventeringen 1984. En ”synnerlig omsorg” skulle kommunen enligt beslutet i kommunfullmäktige verka för att visa de utpekade kulturhistoriska intressanta miljöerna. Men hur har det egentligen gått med den saken?

Se hela reportaget här.

I TV4s nyhetssändning ikväll, torsdag den 15 april, svarar stadsbyggnadsnämnden ordförande Håkan Holm på den frågan. Missa inte det.

Läs också Hotad miljö – Glumshammars Gård samt Karlstad Kommuns kulturmiljöer förfaller vind för våg trots beslut i Kommunfullmäktige

Ämnet kommer också att inom kort tas upp i ett längre reportage i numera värmlandstäckande Kanal12. Mer information om detta vid senare tillfälle.

Tidningen Gård & Torp skriver om Karlstad Kommuns bristande bygglovshantering

Anmärkningsvärda felaktigheter säger Länsstyrelsen om hanteringen av Tempelriddarhuset

"Anmärkningsvärda brister" säger Länsstyrelsen om ombyggnaden av Tempelriddarhuset

”Kan en kommun alltså bryta mot lagen, få allvarlig kritik från länsstyrelsen och ändå fortsätta precis som förut? Vilka andra lagar bryter kommunen mot? Vad säger det om vår demokrati? Och varför möts engagemanget för gamla hus av kompakt ointresse och motstånd?”

Detta frågar sig tidningen Gård & Torp i en artikel rubricerad ”Fritt fram för kommuner att bryta mot lagen” på gardochtorp.se med anledning av att Länsstyrelsen i Värmland den 17 maj publicerade en tillsynsrapport där man konstaterar flera allvarliga, i vissa fall anmärkningsvärda, brister i Karlstad Kommuns handläggning av bygglovsärenden.

Ändå har inget hänt, skriver tidningen Gård & Torp. Bortsett från en kort artikel i VF där tf stadsplanedirektör Conny Carlstedt avböjer en kommentar, har inte en rad om de konstaterade, allvarliga bristerna i Karlstad Kommuns bygglovshandläggning uppmärksammats av media. Märkligt och skrämmande, avslutar Gård & Torp.

Och visst är det både märkligt och skrämmande. I en hela sju sidor lång skrivelse, publicerad i svaromål till den anmälan som låg till grund för Länsstyrelsens tillsynsärende, gick Karlstad Kommuns plan- och byggchef Marie Eddeborn i stället i ett närmast brandtalslikt och förnärmat försvar för kommunens sätt att agera och hävdar att några sådana brister inte alls föreligger, utan att man istället är riktigt duktiga på området. Något som alltså står i bjärt kontrast till slutsatserna i den tillsynsrapport som Länsstyrelsen i Värmland levererade den 17 dec 2008.

Varför tiger media om detta? Och varför tiger kommunen? Det är synnerligen märkligt.

Operation Karlstad anmäler Karlstads Kommun för bristande efterlevnad av PBLs varsamhetsparagrafer

Onsdagen den 23 april lämnade Operation Karlstad till Länsstyrelsen i Värmland in en formell anmälan av allvarliga brister i efterlevnaden av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer inom Karlstads Kommun. Som underlag till anmälan lämnades fyra ärenden som var för sig tydligt exemplifierar de brister som vi menar föreligger. Anmälan lämnades till Magnus Ahlstrand, Ingrid Tilly samt Göran Wettergren på Länsstyrelsen i Värmlands Samhällsbyggnadsenhet och kopior gick till berörda parter samt till tidningar, radio och teve.

I anmälan hävdar vi att en rad brister i ärendehanteringen föreligger och att detta allvarligt hotar Karlstads Kommuns bebyggda kulturarv. De brister som påpekats är bl a:

  • Regelmässigt tillåts om- och tillbyggnader som avsevärt förvanskar de värden som PBLs varsamhetsparagrafer är avsedda att skydda
  • Regelmässigt utses byggherren själv till kvalitetsansvarig, något som knappast kan anses vara förenligt med lagens intentioner
  • Den lagstadgade löpande tillsynen av lagarnas efterlevnad framstår obefintlig
  • Skrivningar av lov framstår ofta luddigt formulerade och saknar inte sällan helt formell bäring i lagtexterna
  • Kunskapen om arkitektonisk stilhistoria hos Stadsbyggnadsförvaltningens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter förefaller bristfällig
  • Kunskapen om innehållet i och bakgrunden till PBLs varsamhetsparagrafer hos Stadsbyggnadsförvaltningens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter förefaller bristfällig
  • En allmänt spridd uppfattning att PBLs varsamhetsparagrafer endast gäller särskilt utpekade byggnader synes föreligga hos Kommunens medarbetare samt hos Stadsbyggnadsnämndens ledamöter, men också hos fastighetsägare och byggföretag. Detta trots att det i PBL 3 kap 10 § tydligt står skrivet att lagen gäller ALLA fastigheter, och oavsett om åtgärden är bygglovspliktig eller ej
  • Samsynen mellan kommunens olika förvaltningar samt mellan de politiskt tillsatta nämnderna kring vilka stadens kulturmiljövärden är och hur man ska värna och förvalta dem förefaller saknas helt
  • Skrivna instruktioner för hur och med vilka metoder och material underhåll av q-märkta fastigheter ska ske förefaller helt saknas inom kommunen
  • Handläggningstiden för ärenden, t ex anmälda svartbyggen, förefaller alldeles för lång. Pågående förvanskningar hinner i många fall avslutas innan kommunen ens fått iväg en skrivelse. Rutiner för prioritering bland ärendena förefaller helt saknas
  • Kommunikation och samarbete mellan kommunens förvaltningar och nämnder, samt mellan Kommun, Värmlands Museum och Länsstyrelsen förefaller lämna mycket övrigt att önska

Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer

  • 3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).
  • 3 kap 12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.
  • 3 kap 13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).
  • 3 kap 17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras. Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Här kan du ladda ner den anmälan (exklusive bilagor) som skickades till Länsstyrelsen. Den fulla anmälan omfattar inklusive bilagor närmare 100 sidor. För ytterligare information kontakta Operation Karlstads Peter Sörensen på mobil 0730-20 52 82 eller via mail.

Ombyggnaden av Graninge Värdshus – ett solklart brott mot Plan – och bygglagen

Turerna kring Graninge Värdshus har sedan Operation Karlstads anmälan för brott mot Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer tagit rejäl fart. Stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson, som kopplades in på ärendet redan för ett år sedan och därmed haft god tid på sig att agera, uppför sig aggressivt och yrvaket mot såväl journalister, medarbetare och oroade samhällsmedborgare, i vad som närmast upplevs som ett försök att sopa förvaltningens bristande engagemang i ärendet under mattan.

– Vi har lämnat bygglov eftersom planen godkänner att värdshuset används för bostadsändamål, säger stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson. Huset är inte Q-märkt eller på något annat sätt skyddat. Det var kanske olyckligt att det inte kom med i byggnadsinventeringen som gjordes i kommunen för några år sedan. Och det är ju bara fönstren vi talar om. Det har ju inte skett någonting med taket och fasaden eller huset i övrigt, säger Gunnar Persson i en intervju i dagens NWT.

Bygglov? Inte skyddat? Bara fönstren? Vad pratar Persson egentligen om? Han är nämligen rejält ute och cyklar och man borde rimligen kunna förvänta sig att en stadsbyggnadsdirektör är bättre påläst på Plan- och bygglagen.

Plan- och bygglagens krav om varsamhet gäller för alla hus och vid alla förändringar, även för hus som inte är Q-märkta och för åtgärder som inte kräver bygglov:

”Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara” (3 kap 10 §).

Detta vet Persson rimligen. Dessutom skriver han och kollegan Marie Eddeborn själva i den rapport som de gjorde vid ett besök på Graninge Värdshus den 27 augusti 2008:

”Byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde varför stor omsorg måste visas avseende fasadförändringar. Rytmen i fasaden måste bevakas och där har fönstren stor betydelse”.

Borde inte dessa krav då också gälla i det bygglov som lämnats?

Ända gapar och gastar Persson för fulla muggar och förefaller istället närmast försvara den totala förstörelse som fått pågå på Graninge i över ett års tid. Jag fick mig själv en rejäl utskällning av en rosenrasande Persson här om dagen när jag ringde honom. –Jag har fått nog av dig, sa han med vresig ton och fortsatte ”nu är måttet snart rågat”. Varför denna upprördhet? Vad är det egentligen som Gunnar Persson är så upprörd över?

Något fönsterbyte borde naturligtvis aldrig ha behövt ske på Graninge. De fönster som sitter där är av hög kvalitet och borde istället renoveras, samt eventuellt förses med en extra innerruta, på samma sätt som sker i det av Lundbergs ägda Järnvägshuset på Hamngatan i Karlstad. Där renoveras närmare 1000 fönsterbågar, förses med en extraruta och sätts tillbaka. Och fönstren är identiska med dem på Graninge Värdhus. Det är ett allmänt utbrett missförstånd att fönster från 1900-talets början är av dålig kvalitet. I själva verket är det precis tvärtom. Dessa fönster är gjorda av ett virke som är så kådrikt att fönstren håller i flera hundra år med normalt underhåll. Nya fönster är av en mycket sämre kvalitet och håller i max 20-30 år.

Någon sänkning av innertaken hade heller inte behövts göras. Definitivt inte med tanke på att taken då hamnar mitt i fönstrens övre delar. Ventilation och el kan lätt dras i de befintliga rummen med gott resultat. Så sker bland annat på gamla I2-området och detta är närmast att betrakta som praxis i gamla miljöer med högt tak idag.

Detta borde såväl stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson som stadsbyggnadsarkitekt Marie Eddeborn rimligen känna till. Genom att hävda dessa krav skulle Graninge Värdhus i Molkom kunna få behålla sin arkitektoniska och kulturhistoriska stolthet. Och ägaren Lars Persson skulle kunna fortsätta bygga om huset till lägenheter, dessutom till en klart lägre kostnad. Att byta ut fönster och sänka innertak kostar pengar. Att renovera de befintliga är klart billigare.

Så. Vad bråkar alla om? Lagen är tydlig. Följ den. Det tjänar alla inblandade på. På alla sätt.

Komplettering 2008-02-27 | I dagens NWT kan man läsa om hur Peter och Lars Johansson nu kontrat den polisanmälan jag gjort mot dem för brott mot Plan- och bygglagen genom att själva polisanmäla mig för påstått olaga hot och egenmäktigt förfarande som de hävdar skulle ha inträffat vid mitt besök på Graninge i söndags förmiddag. Anmälan är tramsig och saknar fullkomligt verklighetsförankring och jag kommer inte att kommentera det ytterligare. Det får polismyndigheten göra om de anser detta fruktbart.