Etikettarkiv: Orrholmen

Vadan denna särskilda vurm för Orrholmen?

Orrholmen i Karlstad. Sett litet från ovan. Inspirerande stadsmiljö enligt förre stadsplanedirektören i Karlstad, Gunnar Persson.

Miljonprogramsområdet Orrholmen i centrala Karlstad, sett litet från ovan. Inspirerande stadsmiljö enligt förre stadsplanedirektören i Karlstad, Gunnar Persson.

Under rubriken Sommartipset på tidningen Arkitektens hemsida berättar fem kommunarkitekter i ett inlägg från sommaren 2008 om platser som de rekommenderar semestrande kollegor att besöka – mer eller mindre okända pärlor med hög arkitektonisk kvalitet. En kul idé.

Eva Sjölin från Lomma lyfte fram det nya och prisbelönade Lomma Hamn, Niklas Källqvist från Halmstad lyfte fram området med det vackra namnet Slingan på Kärleken, framröstat av invånarna som det mest uppskattade arkitekturobjektet från 1900-talets senare hälft, Per Grundström från Falun lyfte fram den vackra Faluån och arbetet med att skapa vattennära restauranger och caféer och Fredrik Wallin från Flen lyfte fram den riksintresseklassade och kulturhistoriskt mycket intressanta staden Malmköping.

Till min överraskning var även Karlstads dåvarande stadsarkitekt Gunnar Persson tillfrågad. Vad tror ni han svarade? Jo, miljonprogramsområdet Orrholmen. Jag blir mållös, men återkommer till det strax. Först tar vi svaret i sin helhet.

”Karlstad har många läckra vattenlägen. I ett av de allra finaste, nära stadskärnan, ligger Orrholmen, ett brutalt 1960-talsområde med mycket betong och stora skivhus där de vanliga karlstadsborna bor med sjöutsikt åt alla håll och badplatsen på morgonrocksavstånd.

Som tillskott har man de senaste åren fått ett mycket omtalat passivhus i elva våningar och ett helrenoverat jättegarage med konst, busshållplatser och klassisk musik dygnet runt.

En plats dit turisterna aldrig kommer, men där arkitekter kan få inspiration.”

Karlstad har många läckra vattenlägen, den uppfattningen delar jag med Gunnar Persson. Och Orrholmen som plats är ett av dem. De små, låga bostadsrätterna ut mot Mariebergsviken på områdets västra sida tillhör de trevligare i Karlstad. Och utnyttjar, i motsats till hur man idag gör i liknande lägen, vattenläget på ett fint sätt utan att stjäla det från det offentliga rummet. Där delar jag också Perssons uppfattning. Men sedan är det stopp.

Orrholmen, ofta kallad den vita staden, har onekligen en vacker och intagande siluett, inte minst nattetid, där det ligger som en jättelik finlandsfärja på sin udde. Men ju mer man närmar sig området desto mer avtar denna fascination. Området är och förblir ett miljonprogram. De lägre, mer anonyma, och äldsta delarna, i områdets norra del, är med sina kringbyggda gårdar ganska trivsamma. Men de inre, gigantiska skivhusen som i en skeppsform omgärdar en allt för stor, och alltid helt folktom, innergård, är brutal, avvisande, stads- och människofientlig förortsarkitektur av sämsta sort. Sedan får den se hur spännande ut som helst på håll.

Varför lyfter då Gunnar Persson fram detta område som ett tips till sina kollegor att besöka? Exakt vad är det han vill att de ska lära av Orrholmen?

Det Orrholmsgarage han talar om är en sällsynt brutal och ful miljö som varit ett gigantisk problembarn med rader av misshandelsfall allt sedan det byggdes på sextiotalet. Och borde naturligtvis aldrig ha byggts. Och passivhuset Seglet må vara intressant ur ett energisparperspektiv. Men som arkitektonisk gestalt saknar det helt verkshöjd. Det är tråkigt, fult och sällsynt malplacerat, och trasar sönder områdets tidigare så intressanta siluett. Både garaget och Seglet är förvisso lärorika så till vida att de aldrig någonsin borde ha byggts. Åtminstone inte på det sätt som de gjordes. Nu tror jag dock inte det var denna lärdom Persson avsåg att hans kollegor skulle göra.

Av någon besynnerlig anledning har Orrholmen blivit Karlstads Stadsbyggnadskontors särskilda skötebarn och ögonsten. Området avnjuter en särställning och en omsorg som fullkomligt lyser med sin frånvaro när det gäller kommunens övriga bebyggelse. Jag undrar vad detta kan komma sig? Vad tror du?

Kommunfullmäktige i Karlstad efterlyser en bred debatt kring stadsbyggandet. Bravo!

I NWT kan vi den 6 december läsa en artikel om hur man på Kommunfullmäktiges senaste sammanträde bland annat diskuterat höghusens vara eller inte vara i Karlstad. Inte oväntat är stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm för, medan en rad andra är mer tveksamma, som t ex Mattias Fröding (kd).

Att frågan diskuteras är glädjande. Och ett friskhetstecken för stadsmiljödebatten. Debatten om höghus är aktuell i de flesta svenska kommuner efter att miljöfrågan seglat upp på dagordningen.

–Vi behöver förtäta mer och då måste vi tillåta lite högre bebyggelse. Alternativet till förtätning är att breda ut staden och det är mycket sämre ur miljösynpunkt, säger Håkan Holm i artikeln.

Och för en gångs skull är jag benägen att hålla med honom. Så långt har Håkan Holm nämligen gjort sin hemläxa. Det är idag ett väl känt faktum att det är klart mer ekologiskt gynnsamt att förtäta och utvidga den befintliga stadskärnan än att satsa på externa etableringar.

Men en förtätning måste ske på stadens villkor, och med ett bibehållande av stadens estetiska och kulturhistoriska värden. Och det är här Håkan Holm förefaller ha slutat läsa sin stadsplaneringsläxa. Estetik och kulturmiljö är inte Håkan Holms starkaste sidor. Dessutom motsäger Håkan Holm sig själv ideligen när han ena stunden pratar om att vi måste förtäta, och nästa stund pratar sig varm för externa etableringar. I sin argumentation använder han uppenbarligen det som bäst tjänar hans syften för stunden.

Visst kan vi bygga höghus i Karlstad. Och jag tycker faktiskt att vi bör göra det. Men placeringen av dem bör ske med omsorg. Hus ska samverka med och förhålla sig på ett naturligt sätt till den miljö och den omgivning där de placeras, oavsett om de är höga eller låga. Höga hus placeras t ex lämpligen på höga platser. Inte på låga. De kan inte bara placeras ut på måfå. Då slår de sönder formatet i och helhetsintrycket av staden och skapar förvirring och otrivsel.

Det nya höga passivhuset ute på Orrholmen är, precis som Mattias Fröding också hävdar i artikeln, ett talande exempel på en direkt olämplig placering av ett höghus. Huset har ingen som helst koppling till sammanhanget utan slår snarare sönder det befintliga områdets väl sammanhållna karaktär och skyline. Det är dålig stadsplanering. Och det behöver vi inget mer av. Idén med passivhus ser jag dock gärna mer av.

Ett annat exempel på direkt felaktig placering av ett höghus är längst ute på udden av Tyggårdsviken. Den placeringen är faktiskt närmast rena skolboksexemplet när det gäller dålig stadsplanering. Miljön längst ute på udden borde istället vara fri från bebyggelse, en småskalig allmänning som blir ett inbjudande första möte med området för gångtrafikanter från Herrhagen och anländande båtgäster från Vänern.

Hela projekteringen ute på Tyggårdsviken känns kraftigt överexploaterad, dåligt genomtänkt och borde ses över. Det är olyckligt när exploatörerna börjar ta över rollen som stadsplanerare.

Därför är det glädjande att flera borgerliga ledamöter på sammanträdet efterlyste en bred, allmän debatt om hur Karlstad ska se ut i framtiden. Och att idén om att anordna en sådan välkomnades även av Håkan Holm. Det ger trots allt anledning till en viss optimism på stadsmiljösidan.

(Insänd som debattartikel till NWT den 6 dec 2007)

Läs också tidigare inlägg Karlstad 200 000 – Karlstad Sjöstaden samt Vilken stad är det vi håller på att bygga?