Tag Archives: Plan- och bygglagen

Gröna huset väcker frågan. Vilken sorts stad är det egentligen vi vill ha?

gröna huset

Vilken stad är det egentligen vi vill ha? Med eller utan kulturarv?

I snart tio år har jag ägnat mig åt att försöka få Karlstads Kommun att förstå värdet av att värna stadens kulturhistoriska bebyggelse. Eller gamla hus om man så vill. För ska jag vara riktigt ärlig så har det varit lite si och så med den insikten. Bland politikerna alltså. Karlstadborna själva verkar ha enklare att förstå detta. De älskar sina gamla hus. I alla fall gör de flesta av dem jag möter det.

Jag skriver sina, för även om man inte äger ett gammalt hus, känns det nog för de flesta av oss som om dessa gamla hus på sätt och vis tillhör staden, dvs dig och mig. Den som äger ett sådant hus äger bara rätten, eller ansvaret, att få förvalta det under en tid. Jag äger själv ett sådant hus. Och jag älskar det. Och vårdar det med varm hand, så att nya ägare en dag ska kunna njuta av det, precis som jag idag har privilegiet att få göra.

gr

Gröna huset är från 1800-talets mitt. Och är därmed ett av Herrhagens allra äldsta hus.

På Herrhagen står ett sådant hus, inte alls olikt mitt eget. Det är ett ganska enkelt, men vackert och idylliskt trähus i två plan. Omgivet av en vacker trädgård med gamla knotiga fruktträd och bärbuskar. Huset är, visar det sig, från 1800-talets mitt, och är därmed ett av de allra äldsta på hela Herrhagen.

Gatan där det står heter Olofsgatan. Kanske inte en av Herrhagens charmigaste gator, om man säger så. Mestadels beroende på att de byggnader som tillfogats från 1950-talet och framåt inte har en direkt upplyftande arkitektur. Tack och lov står det Gröna Huset och ett gult grannhus kvar från tiden dessförinnan, och ger gatan åtminstone en liten dos av det som vi förknippar med Herrhagskänslan, dvs blandningen av gamla och nya hus.

gr

Gröna huset är en grön 1800-talsidyll. Insprängd bland nyare, större huskroppar.

Både det Gröna Huset och det gula grannhuset med de vackra balkongerna ut mot gatan, är utpekade i Karlstad Kommuns sk kulturmiljöprogram. Det gröna har färgmarkeringen röd, vilket betyder att det är klassat som mycket värdefullt. Och det har också försetts med en sk q-märkning i detaljplanen. Det känns bra tycker jag. Vi ska vara rädda om våra gamla hus. Utan dem förlorar staden sin karaktär.

Men döm om min förvåning när jag så får läsa att fastighetsägaren Wermlands Invest begärt rivningslov för det Gröna Huset, trots att de vet att det är skyddsmärkt och utpekat som ett av stadens mest värdefulla hus. Wermlands Invest är ju ett gammalt Karlstadföretag som idag drivs av andra generationen. Varför i all världen vill de riva Karlstads kulturarv? Det känns som en dåligt genomtänkt affärsidé.

gr

Gröna huset är rödmarkerat, dvs särskilt värdefullt, i kommunens Kulturmiljöprogram.

Nu visar det sig att de försökt få rivningslov flera gånger. Redan innan den nya generationen tog vid. Senast var 2011. Men då fick de avslag av Stadsbyggnadsnämnden med hänvisning just till kulturvärdena. Fattas bara annat. Huset är ju utpekat och skyddsmärkt sedan decennier och borde stå stensäkert. Det borde slåunda inte finnas någon tvivel hos en Stadsbyggnadsnämnd i ett sådant ärende.

Jag blir därför mäkta förvånad när jag idag via artikeln i VF och några telefonsamtal får indikationer på att man från politiskt håll driver på för att få genom ett rivningslov. Helt på trots med tidigare fattade beslut, både i Stadsbyggnadsnämnden och i Kommunfullmäktige, som ju klubbat dels Kulturmiljöprogrammet, dels den översiktsplan där programmet är förankrat. En sådan politisk irrfärd borde vara dömd att misslyckas, tänker jag. Men just för att vi befinner oss i Karlstad, en kommun där man historiskt närmast gjort till sitt adelsmärke att bedriva adhoc-politik, helt utan långsiktiga planer, blir jag lite orolig.

gr

Även detta grannhus är utpekat i Kulturmiljöprogrammet. Det känns bra. Eller?

Plan- och Bygglagen, dvs den lag som kommuner ska jobba efter, kräver att man ska jobba med inventeringar av kulturmiljöer, följda av q-märkningar i detaljplaner samt förankringar av långsiktiga intentioner för kulturarvet i översiktsplanerna. I Karlstad har det, som jag skrev inledningsvis, emellertid varit lite si och så med det. Man har av någon anledning struntat i att efterleva de svenska lagarna. Sannolikt för att skaffa sig lite egen rörelsefrihet att göra som det faller var och en in. Jag vet vissa politiker som föredrar att ha det så. Jag tror inte jag behöver nämna några namn för att ni ska ana vem jag tänker på.

2008 var situationen så illa att jag anmälde kommunen till Länsstyrelsen för brott mot Plan- och Bygglagens s k varsamhetsbestämmelser. Det var en diger lunta på dryga 100 sidor som damp ner på Länsstyrelsens bord. Nio månader senare föll domen, som slog fast att Karlstads Kommun inte skött sitt kommunala ansvar i enlighet med lagen. Det var svidande kritik man fick. Och i bägge dagstidningarna kunde vi läsa om detta på flera helsidor. NU, lovade kommunen, skulle det bli bot och bättring.

gr

Ett trevligt inslag i gatumiljön? Eller en sk saneringsmogen fastighet?

Och bot och bättring har det faktiskt också blivit. Även om det gått outsägligt långsamt. Och med ett och annat återfall i gamla vanor längs vägen. Idag tycker jag dock att vi i Karlstad i allmänhet fått upp ögonen för kulturarvets värde i samhällsplaneringen. Även om det fortsatt finns mycket som ännu kan förbättras.

Artikeln om rivningshotet mot gröna huset kommer därför som lite av en kalldusch. Som en flashback från tiden före min anmälan till Länsstyrelsen. Och jag funderar över vilken politiker det är som den utveckling som skett sedan dess verkar ha helt gått förbi. Hur, tänker jag, kan detta vara möjligt?

gr

Är de gamla detaljrika husen en tillgång eller en belastning för Karlstad?

Ska jag verkligen behöva göra en anmälan till? Vill Karlstads Kommun verkligen behöva skämmas på ett par helsidor till, för att man inte kan läsa lagen innantill? Och inte ens följa sina egna beslut. För, kära Karlstadbor, och politiker för den delen, jag kan lova er att en sådan anmälan ligger färdigskriven och åker på lådan samma dag som jag ens ser tillstymmelsen till ett sådant förslag i Stadsbyggnadsnämnden.

Länsstyrelsen kommer att älska det. Media likaså. Sannolikt dock inte politikerna. Eller tjänstemännen. För det är oftast de senare som får skämmas i media.

gr

Gröna huset sätter fingret på frågan – vilken stad vill vi egentligen ha?

För den som är intresserad kan jag rekommendera en söndagspromenad upp till Gröna Huset och Olofsgatan. Knalla runt litet i kvarteren och kika på vad det är som ger Herrhagen sin speciella karaktär och kvalitet. Vilka hus bidrar till den? Och vilka hus gör det inte? Har du inte tid så kika istället på de bilder jag tagit. Och fundera på saken. För till syvende och sist är det ju detta frågan handlar om. Vilken stad är det egentligen vi vill ha?

Debatten om lagtolkningen kring gröna huset på Stockfallet blir en riksangelägenhet

Knappt har bläcket hunnit torka på de tidningsartiklar som NWT och VF publicerade under dagen, förrän nya besked i frågan kommer, redan samma kväll. Från att i de tidigare artiklarna, som helt var baserade på ett ”kaxigt” pressmeddelande utskickat av Ulf Stenberg, chefsjurist på Villaägarnas riksförbund, ha påstått att Länsstyrelsen helt gav kommunen bakläxa, nyanserar tidningarna sig nu något och säger istället ”i huvudsak”.

Dessutom står det nu klart att Karlstads Kommun, med hjälp av jurister från SKL, dvs intresseorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting, avser att söka driva fram ett prejudikat i frågan. Ärendet med det gröna huset på Stockfallet och tolkningen av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer har sålunda kommit att bli en riksangelägenhet.

– Det här har blivit ett pilotfall för hela Sverige, bekräftar stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s). Det råder ju total förvirring om hur man ska tolka lagen. Men det är tråkigt att enskilda nu får sitta emellan.

Initiativet från Holm och Karlstad Kommun är bra. Det finns tveklöst ett stort behov av klarhet i dessa frågor, något som också gjorts tydligt i förarbetena till den nyligen avslutade nationella PBL-utredningen. Flera olika intressegrupper, såväl för stadsarkitekter som bygglovshandläggare, har fört fram önskemål om en ökad tydlighet från lagstiftaren. Hur avser lagstiftarna egentligen att lagen ska tolkas? Ta till exempel det i detta fallet aktuella varsamhetsbegreppet:

3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

Låt oss ta huset på Stockfallet som exempel. Vad är byggnadens karaktärsdrag? Och vad är det som ger den dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden? Och när detta väl är fastställt – vad ryms då inom ramen för det man avser med varsam ändring? Först när dessa frågor är besvarade blir diskussionen meningsfull.

Boverket har i sin skrift ”Byggnaders särdrag” (se under fliken ”Dokument”, rubriken ”Byggande, bygglov och varsamhet”) gjort en föredömlig ansats att förtydliga dessa värden. Tyvärr förefaller boken inte vara direkt flitigt använd på de svenska stadsbyggnadsförvaltningarna. Dessutom omfattar den bara bebyggelse fram till 1950-talet. En komplettering med ett generellt hållet förhållningssätt också till de otaliga och synnerligen enhetliga villa-, rad- och kedjehusområden, samt miljonprogramsområden, som byggts över hela Sverige från 1960-talet och framåt vore därför högst önskvärd. Men det är naturligtvis en fruktlös insats om ingen ändå använder sig av boken.

Jag är övertygad om att denna diskussion välkomnas och följs med spänt intresse av stadsplanekontor, byggnadsantikvarier, arkitekter och husägare landet över. Fortsättning lär följa. Och du kan följa den direkt här på Operation Karlstads Stadsmiljöblogg där vi ständigt strävar efter att fördjupa kunskapen på området. (Något dagstidningarna NWT och VF, som ännu inte publicerat en enda rad ur Plan- och bygglagen, konsekvent vägrar att göra.)

Tidigare inlägg om detta Stadsmiljöbloggen:
Länsstyrelsen ger ägarna till huset på Stockfallet rätt…. | 2009-02-25
Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering…. | 2009-02-23
Karlstad Kommun brister i lovgivning och tillsyn…. | 2008-12-18
NWT väcker till debatt om lagtolkning, men vägrar berätta vad …. | 2008-10-02
Öppet brev till NWTs redaktion…. | 2008-09-30
Gäller PBL eller inte? Reportage i TV4 Värmland ….
| 2008-09-10
Kommunen kräver att Tom målar om huset | 2008-08-31
Operation Karlstad anmäler Karlstads Kommun för bristande… | 2008-04-24

Artiklar i media:
Det här är inte bra alls
| VF | 2009-02-26
Tillfälligt grönt ljus för grönt hus | NWT | 2009-02-26
Grönt ljus för grönt hus | VF | 2009-02-25
Huset får inte vara mintgrönt | NWT | 2009-02-25

Karlstad kommun brister i lovgivning och tillsyn enligt rapport från Länsstyrelsen i Värmland

”Länsstyrelsen anser, med hänvisning till nedan framförda synpunkter, att de aktuella ärendena inte är korrekt handlagda av Karlstads kommuns stadsplaneringsförvaltning”,

så skriver Länsstyrelsen i Värmland den 18 december 2008 i sammanfattningen av den tillsynsrapport man gjort efter att Operation Karlstad den 23 april 2008 skriftligen anmälde Karlstads Kommun för bristande efterlevnad av Plan- och Bygglagens (PBL) sk varsamhetsparagrafer. Länsstyrelsens kritik av Karlstad Kommuns sätt att hantera varsamhetsaspekterna i PBL är i rapporten stundtals mycket hård.

(Läs hela rapporten) (Läs mer om anmälan)

–För mig har det aldrig varit någon tvivel om att dessa brister faktiskt föreligger hos Karlstads Kommun, och jag var därför beredd att ta frågan hela vägen upp till regeringsnivå om det så hade krävts. Därför känns det oerhört glädjande att Länsstyrelsen i Värmland så tydligt satt ner foten i den här frågan, säger Peter Sörensen från Operation Karlstad.

Fallet är den första i sitt slag i Sverige, där en kommun anmälts till Länsstyrelsen för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Och många kommuner, både i Värmland och övriga Sverige, har med spänt intresse följt händelseutvecklingen. Liksom flera Länsstyrelser runt om i landet. Något som bekräftas av handläggarna på Länsstyrelsens Samhällsbyggnadsenhet, avdelningschef Ingrid Tilly, biträdande enhetschef Magnus Ahlstrand och plan- och bostadshandläggare Malin Iwarsson.

–Vi vet att intresset för anmälan varit stort, säger Ingrid Tilly. Den senaste tiden har vi haft många samtal som undrat när rapporten kommer.

Säkert har det faktum att Svenska Byggnadsvårdsföreningen i somras skrev en stor artikel om anmälan i sin tidning Byggnadskultur bidragit till att skapa intresse för anmälan runt om i landet.

–Karlstads kommun bör nu ha all anledning att se över sina rutiner och ta sig en funderare över hur det har kunnat bli så här tokigt. Och säkert finns det både en och annan kommun till ute i landet som följt ärendet och som nu får anledning att dra öronen åt sig. Karlstads kommun är tyvärr långt ifrån ensamma om att brista i handläggningen av PBLs varsamhetsparagrafer, avslutar Peter Sörensen.

Läs också artikeln ”Något är fel i kommunen” ur Värmlands Folkblad den 22 december

Varför har inte kommunen ingripit mot skövlingen av Grand Hotel i Karlstad?

Grand Hotel anno 1905, ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Grand Hotel anno 1905, då ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Anrika Grand Hotel, byggt 1903, var när det uppfördes ett av Karlstads allra ståtligaste byggnadsverk. Med rikt dekorerad fasad samt påkostad interiör. Om hotellet skrevs bland annat kort efter invigningen;

”Till Hotellet hör två matsalar – lilla och stora matsalen – även dessa synnerligen förnämt och elegant inredda. Stora vintermatsalens väggar äro i likhet med festvåningens klädda med mahognypanel. Särskilt anslående äro de vackra väggdekorationerna, utförda av konstnären H Fredriksson från Stockholm.”

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus.

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus. Klicka för stor bild.

Grands anrika matsalar och de vackra väggdekorationerna fanns kvar ännu in på 1990-talet. Men är idag fullkomligt skövlade. Idag finns norska klädkedjan Cubus i lokalerna, och inte ett spår finns kvar av den pompa och ståt som här en gång rådde.

Det är en sorglig flathet våra kulturmiljöansvariga politiker och tjänstemän uppvisat i frågan. Hur kan en sådan storskalig kulturmiljöskövling tillåtas?

grand2_ret

Historien om Grands matsalar. Kulturmiljöskövling i den högre skolan.

När nattklubben Wapen & Co invigdes på 1980-talet fanns det mesta trots allt kvar. Jag var själv på plats och såg det. Väggdekorationerna, en vacker fontän mm. Men sedan har alltsammans förstörts, bit för bit. Utan att någon av våra kulturmiljöansvariga reagerat.

Detta trots att interiörer av den här typen är fullt möjliga att skydda via skyddsbestämmelser i plan med stöd av Plan- och Bygglagen. Och genom löpande dialog med fastighetsägaren. Vilket, om man ska gå efter lagen, också borde skett. Ändå har ingen lyft ett finger.

Den pampiga entrén mott Drottningatan. Skövlad på 1980-talet.

Grand Hotels pampiga entré mot Drottninggatan. Skövlad på 1980-talet.

Hanteringen av Grand Hotel är istället närmast som en provkarta på alla de uppenbara brister som Karlstad Kommun uppvisar i hanteringen av stadens och kommunens kulturmiljöer. Först den gräsliga ombyggnaden av taket som tilläts ske på 1940-talet. Sedan gallerian som på 1980-talet skövlade den pampiga entrén och fasaden mot Drottninggatan. Och så den sorgliga skövlingen av Grands Matsalar som tog sin början också den på 1980-talet.

Alltsammans klockrena exempel på hur det kan gå när en kommun fullkomligt tappat greppet över skyddet av sin kulturmiljö. Det är inte bara en präktig kulturmiljöskandal utan dessutom ett flagrant tjänstefel och därmed också nära nog ett lagbrott. Kommunen har nämligen en lagstadgad skyldighet att skydda sin kulturhistoriskt intressanta bebyggelse från just den här typen av förstörelse.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Och förstörelsen, den fortsätter in i våra dagar. Nu hotas det redan hårt åtgångna Grand Hotel nämligen av ännu en kulturmiljöskövling. I en artikel i NWT den 24/9 2008 läser vi att den nuvarande ägaren, det danska egendomskonsortiet Investea A/S och KS Karlstad Bymidte A/S, planerar att bygga om fastigheten, inklusive den pampiga festvåningen på övre plan, från studentbostäder till superexklusiva bostadsrätter.

”Grands gamla matsal med sina takmålningar och sju meter i takhöjd omvandlas till salong i en av de mindre lägenheterna, på 225 kvadrat, läser vi i artikeln.”

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

–Det är obegripligt att man tillåtit en förstörelse av de påkostade hotellrummen genom att bygga om dem till enkla studentrum, säger Claes Örtegren, regionansvarig för mellansverige på Omniagruppen som sköter fastigheten åt de danska ägarkonsortiet, när jag ringer upp honom för en pratstund.

-Vi vill återge fastigheten litet av dess förlorade charm, fortsätter Örtegren.

Det låter ju bra. Och jag kan inte annat än instämma med Örtegren.

Det är obegripligt hur man kunnat tillåta en sådan storskalig kulturmiljöskövling. Därför hoppas jag att stadsbyggnadsnämnden nu tar sitt ansvar och skyddsmärker det vackra hotellet, och därigenom skyddar dess kvarvarande värden. Som t ex den pampiga matsalen på övre plan, vars värden naturligtvis inte ska få förvanskas. Och vars lokaler naturligtvis helst borde förbli offentliga. Något Örtegren inte alls är negativ till.

-Hittar vi bara en intressent till den gamla matsalen så ser vi det som den bästa lösningen, säger Örtegren.

Låt oss hoppas att så sker. Lokalerna är fantastiska. Och menar Örtegren och det danska konsortiet verkligen allvar med att de vill medverka till att återge Grand Hotel litet av dess forna status, så skulle det hedra dem.

Varför inte i samband med detta passa på att återställa takets ursprungliga utseende samt fasaden och entrén i bottenvåningen mot Drottninggatan. Sannolikt gör ägarna ändå en god affär på omvandlingen av huset till exklusiva bostadsrätter.

Fotnot: Ombyggnaden av Grand Hotel ska utföras av Hus & Bygg och arkitekt är Black Mountain/Nils Smedmark Arkitekter | Läs artikel i Byggindustrin |

Ny byggnadsvårdswebb för stadens byggnader. Något för Karlstads Kommun att ta efter?

Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på.

Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på.

”Byggnadsvård är inte förbehållet röda små torp. Även stadens bebyggelse behöver vårdas! Här [på vår webbplats] hittar du som förvaltar eller bor i ett flerbostadshus information om ditt hus och hur du kan ta hand om det utan att kulturhistoriska värden försvinner. Materialet är främst inriktat på flerbostadshus byggda mellan 1880 och 1975, den period när de allra flesta av stadens bostadshus uppfördes.”

Så presenterar Stockholm Stadsmuseum själva sin nya byggnadsvårdsektion på webben, en sida som handlar om stadens byggnader. Sidan är enkel och väldisponerad och kan med fördel tjäna som informationskälla både för ansvariga på alla Sveriges kommuner, länsstyrelser och muséer och för fastighetsförvaltare, byggföretag och andra yrkesverksamma på området.

Sida vid sida med Stadsmuséets nya webb finns naturligtvis Stockholms Läns Museums befintliga, men likaledes lysande, byggnadsvårdswebb som handlar om underhåll av villor och småhus.

Tillsammans utgör de en komplett byggnadsvårdswebb och en lika efterlängtad som utmärkt utttolkning av Plan- och bygglagens verksamhetsparafer. Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på. Låt oss hoppas att den får en snabb spridning bland sveriges kommuner.

Karlstads kommun till exempel. Här har ni precis det ni söker. En enkel och tydlig handbok att navigera efter när det gäller frågor som handlar om renovering, underhåll och tillbyggnad.

NWT väcker till debatt om en lagtolkning, men vägrar envist att berätta om vad det står i den aktuella lagen. Varför?

Efter det uppmärksammade bråket mellan husägaren Tom Hellqvist på Stockfallet och Karlstads kommun har NWT i sin serie I fokus låtit Karlstadborna tycka till om saken. Det är ju bra. Men vad handlar bråket egentligen om? Kommunen följer bara lagen säger de. Vilken lag? Vad står det i den? Och varför?

Detta har NWTs journalister av någon märklig anledning valt att undanhålla tidningens läsare. Och trots att jag vid flera tillfällen bett dem berätta om vilka lagar som gäller, samt skickat både en debattartikel och en insändare med endast denna information i, vägrar de stint att att låta NWTs läskrets ta del av dem.

-Var och en som är intresserad av lagtexterna, kan ju själv söka upp dem på webben, säger Kjell Martinson på NWT. Och hävdar att ett förtydligande av vad som faktiskt står i lagen inte tillför något till debatten. Och han får uppenbarligen stöd av sina kollegor.

Jojo. Det låter ju som ett logiskt journalistiskt grepp. Eller hur? Men kanske är det bara jag som inte fullt ut förstår det geniala i att väcka till debatt om en lagtolkning, utan att berätta varken om hur själva lagen ser ut, eller varför.

Nåväl. Nog tramsat om detta.

Lagen det handlar om heter Plan- och bygglagen, ofta förkortat PBL, och infördes 1987. Med rivningarna på 1950-, 60- och 70-talen i färskt minne insåg man nämligen i mitten av 80-talet att det krävdes en lagstiftning som mer aktivt förhöll sig till exempelvis estetiska och kulturhistoriska värden och att det krävdes ett bra skyddsinstrument för kommunerna att hantera detta. Sedan 1987 styr därför Plan – och bygglagen merparten av vår samhällsplanering.

Plan- och bygglagens tredje kapitel innehåller att antal sk varsamhetsparagrafer av vilka de centrala är:

3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

3 kap 12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kultur- historisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, får inte förvanskas.

3 kap 13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär.
Byggnader som avses i 12 § skall underhållas så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).

3 kap 17 § Tomter skall, oavsett om de har tagits i anspråk för bebyggelse eller inte, hållas i vårdat skick. De skall skötas så att betydande olägenheter för omgivningen och för trafiken inte uppkommer och så att risken för olycksfall begränsas. Byggnadsnämnden kan besluta att plantering skall utföras och att befintlig växtlighet skall bevaras.
Tomter, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, får inte förvanskas i de avseenden de omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser.

Den 5 december 2007 fattade riksdagen beslut om lagändring inom plan- och bygglagen. Ändringarna började gälla 1 januari 2008. Lagen har ändrats på så sätt att bygglovsplikten förenklats för villor (i lagen benämnda en- och tvåbostadshus). En av de förändringar som gjordes gällde just fasad och tak, som i det nu aktuella fallet på Stockfallet.

Inom detaljplan krävs det därför numera inte bygglov för att måla om, byta fasadbeklädnad eller taktäckningsmaterial om åtgärden inte väsentligt ändrar byggnadens eller områdets karaktär. Notera att hänsyn måste tas även till områdets karaktär. Om det är väsentligt eller inte bör bedömas i relation till ändringen av byggnadens utseende och inte till ändringen i sig.

I ett område som utgör en värdefull miljö, t ex områden av intresse för kulturminnesvården, kan kommunen dock i detaljplan bestämma att bygglov ska krävas för dessa åtgärder, genom en s k q-märkning.

Sådan ser alltså lagen ut. Och enligt samma lag är det Stadsbyggnadsnämndens uppgift att informera kommuninvånarna om vad lagen säger och att genom lovgivning och tillsyn se till att den efterlevs. Att så inte har skett på decennier här i Karlstads Kommun råder kappast någon tvivel om. Därav den uppkomna situationen, och all förvirring kring vad som egentligen gäller.

Men istället för att börja göra sitt jobb vill nu Stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm att Länsstyrelsen ska prova om Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsnämnd behöver följa lagen, eller om man kan fortsätta strunta i det. Mycket märkligt kan tyckas. Finns det kanske ännu fler lagar som Stadsbyggnadsnämndens ordförande på eget bevåg struntar i att följa i sitt ämbetsutövande?

Under tiden som denna märkliga fråga debatteras i Karlstad ägnar övriga Sverige sig åt att diskutera hur man istället ytterligare kan stärka PBL. Boverket, Sveriges Arkitekter, Sveriges Stadsarkitektförening, Svenska Byggnadsvårdsföreningen samt Länsstyrelser landet över har samtliga var för sig kommit till slutsatsen att tillämpningen av PBL inte fungerar i praktiken och att en ytterligare förstärkning av den behövs. I sin senaste budgetproposition ökar regeringen därför fr.o.m 2009 anslagen till Länsstyrelserna med 30 milj kronor för att förbättra tillämpningen av plan- och bygglagstiftningen.

Har detta gått Håkan Holm, Karlstads kommun och NWTs journalister förbi?

Gäller PBL eller inte? Reportage i TV4 Värmland om striden i Karlstad som följs av hela Sverige

Får man göra som man vill med sitt hus?

Får man göra som man vill med sitt hus?

Striden om Tom Hellqvists gröna hus på Stockfallet i Karlstad har blivit en riksangelägenhet. Både kommuner och fastighetsägare landet över avvaktar med spänning hur striden mellan Hellqvist och Karlstads Kommun ska sluta. Nu har Hellqvist fått en delgivning från kommunen med kravet – återställ fasaden som den såg ut från början, säger TV4s reporter i inslaget (se inslaget).

Striden kan förefalla märklig. Den här typen av husförändringar har ju tillåtits i decennier i snart sagt varenda svensk stad. Vi ser dem i långa rader i varenda villaområde. I det avseendet kan jag helt och fullt förstå Tom Hellqvists upprördhet. Han har bara gjort vad han anser att i princip alla andra gjort.

-Jag kommer inte att återställa, utan jag kommer att överklaga det här ärendet till högre instans, i det här faller Länsstyrelsen, säger husägaren Tom Hellqvist.

-Jag kommer inte att återställa, utan jag kommer att överklaga det här ärendet till högre instans, i det här fallet Länsstyrelsen, säger husägaren Tom Hellqvist.

Bakgrunden till att detta kunnat ske är att byggnadsnämnden och stadsbyggnadsförvaltningen i Karlstads Kommun under decennier gjort till regel att strunta i att tillämpa Plan- och bygglagens sk varsamhetsparagrafer, som ska tillämpas på alla förändringar – bygglovspliktiga eller inte – på alla hus.

Följden har blivit att det i princip varit djungelns lag som gällt. Husägare har gjort som de har velat med sina hus. Efter eget tycke och smak. Och har också trott att de hade sin fulla rätt att göra det. Vilket naturligtvis är helt felaktigt. Men förståeligt.

Förändringar som de Tom Hellqvist gjort är utan tvekan ett brott mot PBLs varsamhetsparagrafer. Snedställda fönster, snickarglädje, tryckimpregnerade verandor och mintgrön fasad hör inte hemma på ett kedjehus i ett enhetligt utformat kedjehusområde från 1970-talet. Och Hellqvist borde sålunda dömas att återställa huset i sitt ursprungsskick, eller ett skick som är förenligt med det.

-Om vi inte vidtar åtgärder som Byggnadsnämnd - vi är ju en myndighet - då är vi föremål för åtal, säger stadsbyggnadsnämnden ordförande Håkan Holm. Och det vill vi inte vara med om. Vi har inte tid att sitta i häkte, kommenterar Holm.

-Om vi inte vidtar åtgärder som Byggnadsnämnd - vi är ju en myndighet - då blir vi föremål för åtal, säger stadsbyggnadsnämnden ordförande Håkan Holm. Och det vill vi inte vara med om. Vi har inte tid att sitta i häkte, kommenterar Holm.

Kommunens problem blir dock hur de ska förhålla sig till alla de tusentals andra hus som ser ut precis som Hellqvists. Om man nu bestämt sig för att börja tillämpa PBL så borde man ha någon sorts plan för hur man ska gå tillväga med det. Att börja med att flyga på en enskild, intet ont anande fastighetsägare, känns minst sagt yrvaket och dåligt genomtänkt. Här borde man ha tänkt till bättre innan man agerade.

I mina ögon är det oerhört välkommet att Karlstads Kommun sent omsider vaknat ur sin törnrosasömn och dammat av sin Plan- och bygglagsbok. Utan den förvandlas Karlstad Kommuns städer och bostadsområden snabbt till ett sammelsurium av sönderrenoverade eller till oigenkännlighet ombyggda hus och miljöer. Vi är tyvärr redan en bra bit på väg i den riktningen. Det gagnar ingen och är djupt olyckligt.

Vad som nu måste till är en bred informationsinsats från kommunen. Där man informerar fastighetsägare om vilka spelregler som gäller. Vad står det egentligen i PBL och varför står det så? Dessutom bör man parallellt med detta lägga upp en plan för hur man ska gå tillväga med att åtgärda alla de försyndelser som begåtts under de år då man sovit på jobbet. För de är många. Inte minst internt i förvaltningen och stadsbyggnadsnämnden förefaller det minst sagt finnas utrymme för en kunskapshöjande insats.

I Halland har Länsstyrelsen och Region Halland på eget bevåg tagit initiativ till en endagskonferens i Varberg den 26 september med titeln ”K-märkt”, just med syfte att klargöra spelreglerna som gäller enligt PBL. Inbjudna är ansvariga tjänstemän på kommunerna, länsstyrelsen och muséet samt fastighetsägare, arkitekter och exploatörer. Att arrangera en liknande dag i Värmland kunde väl vara ett lämpligt sätt att inleda förändringsarbetet. Istället för att flyga på en enskild fastighetsägare.

Vad säger ni – Region Värmland och Länsstyrelsen i Värmland? Jag skickar stafettpinnen och initiativet till er. Det finns fortfarande platser kvar på konferensen i Varberg den 26 september. Det har jag nyss kollat.