Tag Archives: stadsbyggnadsnämnden

Gröna huset väcker frågan. Vilken sorts stad är det egentligen vi vill ha?

gröna huset

Vilken stad är det egentligen vi vill ha? Med eller utan kulturarv?

I snart tio år har jag ägnat mig åt att försöka få Karlstads Kommun att förstå värdet av att värna stadens kulturhistoriska bebyggelse. Eller gamla hus om man så vill. För ska jag vara riktigt ärlig så har det varit lite si och så med den insikten. Bland politikerna alltså. Karlstadborna själva verkar ha enklare att förstå detta. De älskar sina gamla hus. I alla fall gör de flesta av dem jag möter det.

Jag skriver sina, för även om man inte äger ett gammalt hus, känns det nog för de flesta av oss som om dessa gamla hus på sätt och vis tillhör staden, dvs dig och mig. Den som äger ett sådant hus äger bara rätten, eller ansvaret, att få förvalta det under en tid. Jag äger själv ett sådant hus. Och jag älskar det. Och vårdar det med varm hand, så att nya ägare en dag ska kunna njuta av det, precis som jag idag har privilegiet att få göra.

gr

Gröna huset är från 1800-talets mitt. Och är därmed ett av Herrhagens allra äldsta hus.

På Herrhagen står ett sådant hus, inte alls olikt mitt eget. Det är ett ganska enkelt, men vackert och idylliskt trähus i två plan. Omgivet av en vacker trädgård med gamla knotiga fruktträd och bärbuskar. Huset är, visar det sig, från 1800-talets mitt, och är därmed ett av de allra äldsta på hela Herrhagen.

Gatan där det står heter Olofsgatan. Kanske inte en av Herrhagens charmigaste gator, om man säger så. Mestadels beroende på att de byggnader som tillfogats från 1950-talet och framåt inte har en direkt upplyftande arkitektur. Tack och lov står det Gröna Huset och ett gult grannhus kvar från tiden dessförinnan, och ger gatan åtminstone en liten dos av det som vi förknippar med Herrhagskänslan, dvs blandningen av gamla och nya hus.

gr

Gröna huset är en grön 1800-talsidyll. Insprängd bland nyare, större huskroppar.

Både det Gröna Huset och det gula grannhuset med de vackra balkongerna ut mot gatan, är utpekade i Karlstad Kommuns sk kulturmiljöprogram. Det gröna har färgmarkeringen röd, vilket betyder att det är klassat som mycket värdefullt. Och det har också försetts med en sk q-märkning i detaljplanen. Det känns bra tycker jag. Vi ska vara rädda om våra gamla hus. Utan dem förlorar staden sin karaktär.

Men döm om min förvåning när jag så får läsa att fastighetsägaren Wermlands Invest begärt rivningslov för det Gröna Huset, trots att de vet att det är skyddsmärkt och utpekat som ett av stadens mest värdefulla hus. Wermlands Invest är ju ett gammalt Karlstadföretag som idag drivs av andra generationen. Varför i all världen vill de riva Karlstads kulturarv? Det känns som en dåligt genomtänkt affärsidé.

gr

Gröna huset är rödmarkerat, dvs särskilt värdefullt, i kommunens Kulturmiljöprogram.

Nu visar det sig att de försökt få rivningslov flera gånger. Redan innan den nya generationen tog vid. Senast var 2011. Men då fick de avslag av Stadsbyggnadsnämnden med hänvisning just till kulturvärdena. Fattas bara annat. Huset är ju utpekat och skyddsmärkt sedan decennier och borde stå stensäkert. Det borde slåunda inte finnas någon tvivel hos en Stadsbyggnadsnämnd i ett sådant ärende.

Jag blir därför mäkta förvånad när jag idag via artikeln i VF och några telefonsamtal får indikationer på att man från politiskt håll driver på för att få genom ett rivningslov. Helt på trots med tidigare fattade beslut, både i Stadsbyggnadsnämnden och i Kommunfullmäktige, som ju klubbat dels Kulturmiljöprogrammet, dels den översiktsplan där programmet är förankrat. En sådan politisk irrfärd borde vara dömd att misslyckas, tänker jag. Men just för att vi befinner oss i Karlstad, en kommun där man historiskt närmast gjort till sitt adelsmärke att bedriva adhoc-politik, helt utan långsiktiga planer, blir jag lite orolig.

gr

Även detta grannhus är utpekat i Kulturmiljöprogrammet. Det känns bra. Eller?

Plan- och Bygglagen, dvs den lag som kommuner ska jobba efter, kräver att man ska jobba med inventeringar av kulturmiljöer, följda av q-märkningar i detaljplaner samt förankringar av långsiktiga intentioner för kulturarvet i översiktsplanerna. I Karlstad har det, som jag skrev inledningsvis, emellertid varit lite si och så med det. Man har av någon anledning struntat i att efterleva de svenska lagarna. Sannolikt för att skaffa sig lite egen rörelsefrihet att göra som det faller var och en in. Jag vet vissa politiker som föredrar att ha det så. Jag tror inte jag behöver nämna några namn för att ni ska ana vem jag tänker på.

2008 var situationen så illa att jag anmälde kommunen till Länsstyrelsen för brott mot Plan- och Bygglagens s k varsamhetsbestämmelser. Det var en diger lunta på dryga 100 sidor som damp ner på Länsstyrelsens bord. Nio månader senare föll domen, som slog fast att Karlstads Kommun inte skött sitt kommunala ansvar i enlighet med lagen. Det var svidande kritik man fick. Och i bägge dagstidningarna kunde vi läsa om detta på flera helsidor. NU, lovade kommunen, skulle det bli bot och bättring.

gr

Ett trevligt inslag i gatumiljön? Eller en sk saneringsmogen fastighet?

Och bot och bättring har det faktiskt också blivit. Även om det gått outsägligt långsamt. Och med ett och annat återfall i gamla vanor längs vägen. Idag tycker jag dock att vi i Karlstad i allmänhet fått upp ögonen för kulturarvets värde i samhällsplaneringen. Även om det fortsatt finns mycket som ännu kan förbättras.

Artikeln om rivningshotet mot gröna huset kommer därför som lite av en kalldusch. Som en flashback från tiden före min anmälan till Länsstyrelsen. Och jag funderar över vilken politiker det är som den utveckling som skett sedan dess verkar ha helt gått förbi. Hur, tänker jag, kan detta vara möjligt?

gr

Är de gamla detaljrika husen en tillgång eller en belastning för Karlstad?

Ska jag verkligen behöva göra en anmälan till? Vill Karlstads Kommun verkligen behöva skämmas på ett par helsidor till, för att man inte kan läsa lagen innantill? Och inte ens följa sina egna beslut. För, kära Karlstadbor, och politiker för den delen, jag kan lova er att en sådan anmälan ligger färdigskriven och åker på lådan samma dag som jag ens ser tillstymmelsen till ett sådant förslag i Stadsbyggnadsnämnden.

Länsstyrelsen kommer att älska det. Media likaså. Sannolikt dock inte politikerna. Eller tjänstemännen. För det är oftast de senare som får skämmas i media.

gr

Gröna huset sätter fingret på frågan – vilken stad vill vi egentligen ha?

För den som är intresserad kan jag rekommendera en söndagspromenad upp till Gröna Huset och Olofsgatan. Knalla runt litet i kvarteren och kika på vad det är som ger Herrhagen sin speciella karaktär och kvalitet. Vilka hus bidrar till den? Och vilka hus gör det inte? Har du inte tid så kika istället på de bilder jag tagit. Och fundera på saken. För till syvende och sist är det ju detta frågan handlar om. Vilken stad är det egentligen vi vill ha?

Kommunalrådet Håkan Holm anser sig inte skyldig att följa beslut i kommunfullmäktige

glumsbild21

Kulturmiljöfrågan har blivit en het potatis. Alla tiger. Klicka på bilden och se reportaget.

När TV4s redaktion under torsdagen ställer Karlstads Kommun mot väggen i ännu ett reportage följer kommunens politiker och tjänstemän samma manér som man följt under de snart fyra år som Operation Karlstad försökt väcka debatt i kulturmiljöfrågan. De tiger och vägrar ställa upp på intervjuer och hoppas att stormen ska blåsa över. Det är fegt och det är djupt oansvarigt.

–Det är inte mitt ansvar att inte kommunfullmäktige verkställt ett beslut från 1984, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Håkan Holm i en kort kommentar.

Men det är ju i själva verket just hans, och Stadsbyggnadsnämndens, ansvar att genomföra beslutet. För kommunfullmäktige tog nämligen, efter ett förarbete som pågått i åtta år, 1984 ett enhälligt beslut om att visa de i den gjorda inventeringen en ”synnerlig omsorg”. Och detta uppdrag gick just till Stadsbyggnadsnämnden. Alla andra kan läsa det innantill nedan. Och det borde Håkan Holm också kunna göra.

Kopia på beslutet som togs i KS 15/10 1984. Och i KF 15/11. Klicka för stor bild.

Kopia på beslutet som togs i KS 15/10 1984. Och enhälligt i KF 15/11. Klicka för stor bild.

Kommunfullmäktige fullföljde alltså i verkligheten, i motsats till vad Holm hävdar, beslutet. Men det har uppenbarligen Stadsbyggnadsnämnden struntat i. Håkan Holm har struntat i det. Och nämndens övriga ledamöter likaså. Liksom alla deras företrädare sedan beslutet togs 1984.

Hur har detta kunnat ske? Varför har ingen reagerat på det? Nog måste väl Stadsbyggnadsnämnden ha förstått att detta beslut slog fast en långsikt hållning i frågan. Och att det inte var något som var avsett att genomföras under ett år. Har Kommunfullmäktige ingen kontroll av att de beslut som fattas genomförs och efterlevs? Hur står det egentligen till med kontinuiteten och långsiktigheten i beslutsfattandet? Den frågan är jag övertygad om att Karlstadborna vill ha ett klart och tydligt svar på.

–Vi har brustit i tillsynen och ska nu inleda en dialog med ägaren till Glumshammars Gård, säger plan- och byggchef Marie Eddeborn.

Uppenbarligen har hon därmed, i motsats till stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm, uppfattningen att inventeringen trots allt borde ha följts. Det handlar ju dock inte bara om gården i Glumshammar, utan om alla de utpekade fastigheterna och miljöerna i den 160 sidor tjocka inventeringen. Och om ett kommunfullmäktigebeslut som ingen efterlevt på över 20 år. Frågan är om det någonsin efterlevts. Sista ordet i frågan lär inte vara sagt. Och från Operation Karlstad fortsätter vi att driva frågan tills den är grundligt utredd.

Under tiden står Karlstad Kommuns mest värdefulla kulturhistoriska miljöer och förfaller vind för våg, utan varken skyddsmärkning, långsiktig förvaltning eller tillsyn från Karlstads Kommun. Och utan att någon politiker bryr sig eller tycker att det angår honom eller henne. Så fungerar politiken i Karlstads Kommun år 2009.

Vad tycker du om ombyggnadsplanerna på Kasernhöjden?

I NWT och här på Stadsmiljöbloggen har du de senaste dagarna kunnat följa debatten kring de planer till en fortsatt utbyggnad av Kasernhöjden som fastighetsägaren Albér Fastigheter här om dagen presenterade, med bla butiker, kontor, skolor och ett exklusivt höghus.

När Stadsbyggnadsnämnden diskuterat saken sa man nej till utbyggnad med fler butiker och kontor, som man anser förstör områdets exklusivitet och fina naturmiljö, men ja till tanken på ett höghus i glas. Och Operation Karlstad instämmer för en gång skull helt med Stadsbyggnadsnämnden.

Hur ser du själv på saken? Var med och tyck till i Operation Karlstads egen opinionsundersökning. Och se vad övriga Karlstadbor tycker. Ditt svar är naturligtvis helt anonymt.

Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad värnar Kasernhöjden

Kasernhöjdens värden värnas i beslut av Stadsbyggnadsnämnden

När det i NWT nyligen presenterade, och här på Stadsmiljöbloggen kommenterade, förslaget till vidareutbyggnad av Kasernhöjden var uppe till diskussion i Stadsbyggnadsnämnden i Karlstad, stötte det på patrull, läser vi NWT den 16 oktober.

Det kanske kan bli ett 75 meter högt hus i glas på Kasernhöjden i Karlstad. Men placeringen behöver diskuteras, konstaterar nämnden.

– Men det blir definitivt inga nya skolbyggnader eller lyxiga bilhallar, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande, kommunalrådet Håkan Holm (s).

Nämnden anser att byggnaderna skulle skymma kasernerna och att ett sådant ingrepp skulle innebära att den fina tallbacken försvann.

– Vi måste ha respekt för Kasernhöjden. Det är högst osannolikt att vi säger ja till det, säger Håkan Holm.

Operation Karlstad är för en gångs skull helt eniga med Stadsbyggnadsnämnden. Beslutet visar på att nämnden tar sitt uppdrag på stort allvar och värnar såväl områdets som stadens värden. Mycket bra.

Albér Fastigheter, som ligger bakom planerna, ska dock ha en eloge för det utmärkta förädlingsarbete de hittills gjort med att förvandla det gamla kasernområdet till ett av Karlstads vackraste och mest exklusiva (men ej dyraste) bostadsområden. Många kommuner med liknande nedlagda kasernområden skulle med fördel kunna förlägga ett studiebesök till Kasernhöjden i Karlstad.

Operation Karlstad uppmanar Karlstads Kommun – k-märk fastigheterna vid Ullebergs gamla särskola

Fastigheterna vid Ullebergs särskola tillhör tillsammans med I2, gamla lasarettet, gamla fängelset och gamla seminariet de värdefullaste och pampigaste exemplen på väl sammanhållna enheter av historiska institutionsbyggnader vi har i Karlstad.

Vid flera tillfällen under 2000-talet har byggnadsnämnden nekat rivningsförfrågningar med hänvisning till byggnadernas höga kulturhistoriska värde. Trots detta har fastigheterna till denna dag ännu inte fått den k-märkning som de därmed rimligen borde förtjäna.

Det senaste decenniet har avsaknaden av underhåll gjort att flera av fastigheterna förfaller i rask takt. Och enligt uppgift i media så avser nuvarande fastighetsägaren Gräsdalens Fastighets AB nu att bygga om det mest förfallna huset, det gamla skolhuset, till bostäder.

För att värna fastigheternas kulturhistoriska värden på ett kraftfullt sätt, såväl vad gäller ombyggnaden som det löpande underhållet, har Operation Karlstad idag föreslagit Karlstad Kommun att alla de ursprungliga byggnaderna ute vid Ullebergs gamla särskola skall k-märkas och skyddas mot förvanskning, samt att fastigheternas värden, såväl interiört som exteriört snarast dokumenteras.


HISTORIK | Ulleberg

  • Byggnaderna vid Ulleberg har använts till vårdhem, skolhem och skolhus.
  • Huset som förfaller användes som skolhus för psykiskt utvecklingsstörda.
  • Det togs i bruk 1923.
  • På 70-talet gick de sista eleverna där och under en period huserade Studieförbundet i lokalerna.
  • Huset har stått tomt, utan tillsyn under många år.
  • Landstinget var fastighetsägare under den tid när huset användes till skola.
  • Sedan tog HSB över och idag är Gräsdalens fastighets AB ägare.

Läs pressmeddelande.

Läs tidigare inlägg om Ulleberg:

Förfallet på Ulleberg sätter fingret på Karlstad Kommuns behov av en seriös kulturmiljöpolitik

I över två års tid har Operation Karlstad gång efter annan försökt kasta ljus över det huvudlösa förfall som tillåtits fortgå ute på Ullebergs gamla särskola. Senast vi skrev om det här på Stadsmiljöbloggen var den 29 maj i år. Fastighetsägaren – Gräsdalens Fastigheter AB – har formligen excellerat i konsten att vansköta ett fastighetsbestånd. Husen har fått förfalla vind för våg i över ett decennium. Vissa av fastigheterna har dessutom stått vidöppna för vandaler att härja fritt i. Och ingen har lyft ett finger för att stoppa det.

För två år sedan åkte Operation Karlstad därför dit, tog ett 50-tal bilder och sammanställde ett bildreportage som vi skickade till tidningar, tjänstemän och politiker. Shazam. Då blev det plötsligt liv i myrstacken. Dagen därpå stod stadsarkitekten, fastighetsägaren och media därute och förkunnade yrvaket att det nu minsann var slut på förfallet. Nu skulle den gamla skollokal som var sämst medfaren återställas i fint skick.

I en artikel i VF den 26 juli 2006, dvs för två år sedan, kunde vi bl a läsa ”När Karlstads kommun och byggnadens ägare häromdagen tittade till området hade dock de flesta av problemen åtgärdats. Bland annat hade tomten städats upp och den källardörr som av misstag lämnats olåst var nu ordentligt stängd. Den enda ytterligare åtgärd kommunen krävde av ägaren var att takpappen måste göras tät så att huset inte skadas av fukt. Ägaren har till hösten på sig att åtgärda problemet.

Vad hände? Jo, ett gäng polacker skeppades in och gick loss med släggor på fastigheten. Trädgården skövlades, gamla originaldörrar revs ut och slängdes vind för våg runt huset. Polackerna bodde på madrasser inne i det förfallna huset och bygget sattes efter kort tid blockad av Byggnads. Det arbete som utförts var dessutom av högst tvivelaktig kvalitet.

Sedan dess har förfallet accelererat rejält. Fastigheten är idag helt vandaliserad och förstörd. Helt nyligen har dessutom de gamla originalfönstren rivits ur och tomma hål gapar i fasaden där de en gång satt. Det som kunnat slås sönder är fullkomligt slaget i spillror, väggarna är fullklottrade av grafitti och på flera ställen har försök gjorts att sätta eld på byggnaden.

Nu läser vi plötsligt i NWT och VF att fastighetsägaren säger vilja bygga bostäder av den gamla skolbyggnaden. Och att Stadsbyggnadsnämnden tycker att det är en förträfflig idé. Men någon hiss får de inte bygga i huset. Stadsbyggnadsnämnden vill nämligen ”skydda byggnadens kulturhistoriska värden”. Och ombyggnaden ska ske i samråd med Kommunen.

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Stadsbyggnadsnämnden och kommunens tjänstemän har ju gladeligen struntat i det storskaliga förfall som pågått i över ett decennium och som i detta nu pågår i hela fastighetsbeståndet på Ulleberg. Det gamla skolhuset har ju redan berövats merparten av sina kulturmiljövärden. Inför öppen ridå. Det borde ni väl kunna konstatera med era egna ögon, kära ledamöter i Stadsbyggnadsnämnden och tjänstemän på kommunen? Eller är det för långt från era sammanträdesrum ut till Ulleberg? Det tar tio minuter på en Solacykel.

Finns det någon som helst konsistens bakom de senaste dagarnas uttalanden om ett bevarande av fastighetens kulturvärden? Och finns det egentligen någon som helst anledning att lita på vad fastighetsägaren säger sig vilja göra? Vad talar för att det är sant eller att man har kompetens att genomföra det.

Nej. Den sällsynt lama och handfallna hanteringen av de vackra gamla fastigheterna vid Ulleberg är tyvärr bara toppen på det isberg som den totala avsaknad av kulturmiljöpolitik som råder i Karlstads Kommun utgör. Här finns tyvärr varken intresse eller engagemang för denna typ av frågor. Varken hos politiker, tjänstemän eller hos media. Det ser vi tyvärr prov på ideligen i dessa dagar.

Karlstads kommun är i skriande behov av en kulturmiljöpolitik värd namnet. Och Ullebergs gamla särskola är värd en seriös hantering.

Frågan är bara vem som ska ta ansvaret för det?

Fastighetsägaren borde naturligtvis har skött fastigheten mycket bättre. Enligt lagen är man skyldig att hålla sina fastigheter i ett välvårdat skick. Kommunen borde enligt lagen se till att fastighetsägaren blivit varse detta. Dessutom har de ett övergripande ansvar för att vårda kommunens kulturmiljöer. Det ingår i deras ansvarsområde enligt Plan- och Bygglagen. Missköter de det ansvaret är det Länsstyrelsen i Värmlands ansvar att ingripa. Det är nämligen deras ansvar att sköta tillsynen av att kommunerna sköter sina uppgifter.

Men också Värmlands Museum borde agera i ärendet kan man tycka. Liksom de olika bevarandeföreningarna. och ett större intresse för bevakning av dessa frågor från media hade varit klädsamt.

Fastighetsbeståndet på Ulleberg är jämte I2, gamla lasarettet och gamla seminariet tveklöst ett Karlstads vackraste exempel på storslagna institutionsbyggnader från denna tid, och borde rimligen vara värde en bättre behandling. Nyligen föreslog signaturen ”Matilda” i en kommentar till ett inlägg här på Stadsmiljöbloggen att man skulle kunna göra en konstskola av de gamla husen, som man gjort på ”Mekan”, dvs Kungliga Akademiska Konstskolan i Stockholm. Det tycker jag lät som en spännande och visionär idé.

Vad tycker du?