Tag Archives: varsamhet

Behöver jag bygglov? Svart på vitt om PBL och varsamhet direkt från Boverket

Svart på vitt om vad som gäller för bygglov, PBL och varsamhet, direkt från Boverket.

I dessa dagar med stor medial uppmärksamhet kring detta med byggande, bygglov, PBL och varsamhet kan det vara bra med lite kunskap och fast mark under fötterna. Vad handlar varsamhet egentligen om, vad står det i lagen och vem har ansvar för vad? I Boverkets skrift ”Behöver jag bygglov? Behöver jag göra bygganmälan?” (ladda ner som pdf) reds allt detta ut klart och tydligt på 24 sidor. Låt oss kika på några exempel hämtade ur boken:

  • Ändringar ska utföras varsamt
    Ändringar av byggnader ska utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Det gäller både invändiga och yttre ändringar och oavsett om bygglov krävs eller inte. Kravet på varsamhet är inte ett förbud mot att ändra, men de ändringar som görs ska utgå från byggnaders förutsättningar. Det är byggherren som har ansvaret för att även dessa krav blir uppfyllda. I samband med bygglovsansökan prövas också att varsamhetskraven tillgodoses. I samband med bygganmälan ska byggherren kunna redogöra för hur varsamhetskravet invändigt tillgodoses.

  • Ändra inomhus
    Ändringar av rumsindelningen eller annan inre ändring kräver inte bygglov. Men om ändringen innebär att det inreds någon ytterligare bostadslägenhet eller någon ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri krävs bygglov. Många invändiga ändringar kräver bygganmälan.

  • Vad ansvarar byggnadsnämnden för?
    Byggnadsnämnden har tillsyn över byggnadsverksamheten i kommunen, även det lovfria byggandet. Tillsynen omfattar bland annat att bevaka att bestämmelserna i lagar och förordningar m.m. följs samt att genom information förekomma brister i byggandet. Byggnadsnämndens tillsyn ska anpassas efter byggherrens kvalifikationer, egenkontroll och projektets komplexitet. Byggnadsnämnden ska i första hand se till att byggherren tar sitt ansvar. Nämnden ska ta tillvara de möjligheter lagarna ger att förenkla och underlätta för den enskilde. Vid enkla ärenden kan handläggningen ske enkelt och obyråkratiskt. Byggnadsnämnden får stoppa ett byggnadsarbete om det är uppenbart att arbetet strider mot bestämmelserna. Nämnden är skyldig att stoppa ett byggnadsarbete som medför fara för människors liv eller hälsa.

I det aktuella fallet med Akelius ombyggnad av Freja 4 är denna sålunda bygglovspliktig då man avser att utöka antalet bostadslägenheter. Dessutom omfattas den interiöra förändringen av PBL 3 kap 10§ och Akelius borde sålunda i enlighet med denna ha gjort en antikvarisk förundersökning och i bygganmälan lämnat en redogörelse för hur de avsett att ta tillvara det invändiga varsamhetskravet.

Inget bygglov har dock sökt eller lämnats och inget övrigt av detta har skett och Stadsbyggnadsnämnden skulle därmed, om man så önskade, äga rätt att omedelbart avbryta bygget i avvaktan på att detta åtgärdas.

Det finns alldeles uppenbart stora kunskapsluckor i alla läger, både hos kommunen och hos fastighetsägaren, om vad lagen säger. Undrar vad det kan komma sig?

Visst går det att renovera varsamt. Se bara på JM i Göteborg.

Varsam renovering av 1800-tals Landshövdingehus i Majorna i Göteborg av JM AB. Foto: JM

I stadsdelen Majorna i Göteborg stod de gamla landshövdingehusen med sina påkostade fasader och slutna innergårdar en gång tätt. Idag finns bara ett fåtal av dem kvar efter decennier av allt för hårdhänta rivningar.

Inredning från tiden har sparats, renoverats och kompletterats smakfullt. Foto: JM

Nyligen avslutade fastighetsbolaget JM AB en omfattande renovering (läs mer och se film) av det sista kvarvarande landshövdingehuset i kvarteret Oktanten i Majorna. Där har varsamheten varit ledstjärna och ambitionen har varit att bevara så mycket man kunnat, berättar platschef Kent Haglund på JM AB.

De vackra trapphusen har återfått sin forna glans med alla detaljer intakta. Foto: JM

Fasaden har varsamt slipats ren på gammal färg och målats upp i sina gamla originalfärger, skorstenarna har plockats ner och murats upp igen med samma tegel och i samma form. Och de gamla trägolven i lägenheterna har sparats, slipats och på ny lack. Alltsammans av byggnadsvårdskunniga hantverkare.

Fastighetens alla kakelugnar och trägolv har renoverats och bevarats. Foto: JM

Och de gamla kakelugnarna i fastigheten har plockats ner varsamt, renoverats och murats upp igen. Det är jag extra stolt över säger Kent Haglund. Idag har alla lägenheterna var sin fungerande kakelugn, berättar han. Visst går det att renovera varsamt och få ekonomi i det. JM i Göteborg kan det.

Bristande varsamhet i Karlstad uppmärksammas i SVT Värmlandsnytt samt i VF och NWT

SVT VärmlandsNytt uppmärksammar bristen på varsamhet i Karlstad Kommun. Klicka.

Pressmeddelandet om gårdagens artikel i SVD om de svenska kommunernas bristande hantering av kulturhistoriska värden i bebyggelsen och dåliga kunskap om PBLs varsamhetsparagrafer, där huvudexemplet var hämtat från en pågående brutal ombyggnad av ett hus uppfört 1927 i tjugotalsklassicistisk stil s k Swedish Grace, på Tingvallagatan 7 i Karlstad, gav stort genomslag i värmländsk media. SVTs Värmlandsnytt hade t ex ett reportage (se reportaget) i morgonens nyheter, där man bl a intervjuar Stadsplanedirektör Klas Jansson. Och såväl NWT som VF har hört av sig för att skriva om ärendet.

I intervjun säger han att han beklagar det inträffade men att man inte hade rätt information i det aktuella fallet. Det inlämnade bygglovet innefattade endast exteriöra förändringar, påstår Jansson. Hmm. Att huset på Tingvallagatan 7 skulle renoveras interiört, och inte bara exteriört, ha varit allmänt känt i flera år och kan omöjligt ha varit en hemlighet varken för Jansson eller hans anställda. Inte minst om man varit på plats och besiktat huset. Dessutom pratade Operation Karlstad med bygglovshandläggaren Bengt Lagerkvist om detta ärende redan i november förra året.

Huset från 1927 är byggt i sk Swedish Grace stil. En stil som gjorde svensk arkitektur världsberömd.

Sedan fortsätter Klas Jansson med att säga att Karlstad Kommun faktiskt jobbar på att bli bättre och bl a har anställt en kommunantikvarie. Detta är dock också det en sanning med modifikation. För det första har kommunantikvarien av olika anledningar inte varit i tjänst särskilt många månader sedan denne anställdes för fyra år sedan. Och är så ej heller i detta nu. Och för det andra har ingen vikarie någonsin varit anställd under dennes frånvaro. Detta vet Klas Jansson väl.

Vidare talar han om Karlstad Kommuns s k Arkitekturprogram, vars framtagande är helt beroende av att antikvarien är i tjänst och har tid att jobba med det. Med den takt det framskrider idag lär det ta åratal innan det blir klart. Hur ska man då agera under tiden? Dessutom innefattar Arkitekturprogrammet endast s k särskilt värdefull bebyggelse, dvs sådan som omfattas av PBL 3 kap 12 §. Den stora bristen hos Karlstad kommun ligger dock, och detta har vi från Operation Karlstad upprepat ideligen under flera år, i bristande efterlevnad av den generella varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3 kap 10. En paragraf som omfattar ALLA åtgärder på ALLA hus, oavsett om de är bygglovspliktiga eller ej. Som t ex renoveringen av det nu aktuella huset.

Spröjsade enkel- och pardörrar, infällda dörrar och blyspröjsade fönster från 1927. Allt rivs ut.

Det finns alltså stor anledning att vara kritisk och ta Klas Jansson uttalande att man jobbar på att bli bättre med en rejäl nypa salt. I mina ögon låter det allvarligt talat tyvärr mest som tomma ord. Vilket är tråkigt. Frågan om hanteringen av Karlstads bebyggda kulturmiljöarv förtjänar att tas på ett större politisk allvar.

Men byggherren då – Akelius Fastigheter – har inte dom ett ansvar? Visst har dom det. Enligt PBL är det just byggherren som har ansvaret för att det generella varsamhetskravet efterlevs. I SVTs reportage valde Akelius tyvärr att ducka för kommentarer. Men enligt journalister från dagstidningarna hävdar Akelius att man visst visat varsamhet och bevarat flera detaljer, som bl a trapphuset och piggångar. Dessutom säger de att det hade varit ekonomiskt omöjligt att bevara huset detaljer, och att ett krav på varsamhet lett till att det fått fortsätta stå tomt.

"Vi har visat varsamhet" säger Akelius. Så här ser den varsamheten ut.

Att Akelius visat varsamhet vid ombyggnaden av Tingvallagatan 7 är naturligtvis kvalificerat struntprat. De har istället, vilket framgår av bilderna i detta inlägg, omsorgsfullt rensat huset på alla dess originaldetaljer. Kunskapen hos byggherrarna, som Akelius i detta fall, är tyvärr, vilket plan- och byggchef Marie Eddborn också mycket riktigt påpekar i intervjun i SVD, mycket dålig när det gäller varsamhetsaspekterna i byggprocessen. Alldeles självklart hade det gått att göra renoveringen på husets villkor och med ett bevande av merparten av dess originaldetaljer. På Östermalm. Södermalm och i Vasastan i Stockholm står kvarter efter kvarter med hus och våningar som renoverats på detta sätt. Varför skulle det inte gå i Karlstad?

Nej. Okunskapen är, precis som Boverket kommit fram till i sin rapport, tyvärr alarmerande stor, inte bara hos kommunernas politiker och tjänstemän, utan också hos byggherrarna och övriga inblandade aktörer. Och behovet av snabba åtgärder för att åtgärda denna kunskapsbrist är skriande. Om så inte sker är hela det bebyggda svenska kulturmiljöarvet allvarligt hotat.

Är vi verkligen villiga att låta det ske?

SVD skriver om Karlstad Kommuns bristande hantering av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer

Idag återstår intet av de forna paradvåningarnas prakt. Allt rivs ut. Väggar, dörrar, fönster och golv.

I en stor artikel i dagens SVD (100127) med rubriken ”20-talsinredning blåstes ut” kan nu hela Sverige läsa om hur Karlstad Kommun, trots att man så sent som i december 2008 fick en kraftig reprimand från Länsstyrelsen, fortsätter att brista rejält i efterlevnaden av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Denna gång handlar det om fastigheten Freja 4 på Tingvallagatan 7 i centrala Karlstad, ett påkostat flerfamiljshus i sten, uppfört 1927.

Fastigheten rensas på intakta, tidstypiska 20-talsdetaljer som spanjolettfönster och pardörrar.

Fastigheten som av någon märklig anledning stått mer eller mindre tom i åratal, genomgår i dagarna en hårdhänt ombyggnad av nye ägaren Akelius Fastigheter. Ut rivs de forna, nästintill helt intakta paradvåningarna med parkettgolv, snickerier, stuckaturer, profilerade spegeldörrar och exklusiva blyspröjsade pardörrar med överljus i smäcker jugendstil. Och ut åker de vackra inåtgående originalfönstren med sin tidstypiska spanjolettvred i förzinkad mässing. Här ska beredas plats för gipsreglar, gipsväggar, modern inredning och moderna fönster i kompositmaterial.

Av de nyligen näst intill intakta 20-talsvåningarnas inredning återstår idag närmast intet.

Allt sker, berättar SVD, utan att någon som helst besiktning på plats gjorts och utan att några som helst varsamhetskrav på fastighetsägaren ställts från Karlstad Kommuns handläggare Bengt Lagerkvist. Ånyo en flagrant underlåtelse från Karlstad Kommun när det gäller att tillämpa de krav som ställs i Plan- och Bygglagens tredje kapitel. Och ånyo en förlust av en oersättlig miljö i Karlstads innerstad, en stad som sedan decennier redan är starkt sargad av denna form av ovarsamhet.

–Det är klart att det hade varit bra om vi hade varit inne här, kommenterar Stadsbyggnadschef Marie Eddeborn. Men vi har inte alltid den möjligheten, vi har inte de resurserna, säger hon och tillägger att ett stort ansvar därmed hamnar på byggherren, i det här fallet fastighetsägaren Akelius.

– Men samtidigt är ju byggherren ofta den som förstår det här sämst, tillägger hon.

Den ursäkten har jag hört från Marie Eddeborn och Karlstad Kommun otaliga gånger genom åren. Bot och bättring utlovas gång på gång. Men inget sker. Och vandaliseringen av Karlstads bebyggda kulturmiljöarv den tillåts fortsätta i oförminskad skala.

Ska vi verkligen ha det på det här sättet i Karlstad?

Läs också ”Svagt skydd för kulturhus” i SVD 2010-01-27

Varsamhet enligt Föreningen Sveriges Bygglovsgranskares egen handbok

I Sverige finns intresseföreningar för de flesta yrkeskategorier, så även för kommunala bygglovsgranskare och byggnadsnämndssekreterare. De är organiserade i Föreningen Sveriges Bygglovsgranskare och Byggnadsnämndssekreterare, FSBS. På föreningens hemsida hittar jag deras egen handbok, och i den följande avsnitt som handlar just om varsamhet:

Varsamhetsbegreppet i PBL 3 kap 10 § gäller generellt d v s såväl för nya som för befintliga byggnader. Men det är kanske framförallt vid ändringsarbeten som varsamhetsbegreppet diskuteras och tydliggörs. I samband med ändringsarbeten av byggnader måste nämnden ibland begära in en dokumentation från förbesiktning, för att kunna avgöra hur varsamhetsbegreppet beaktas av byggherren. En sådan dokumentation beskriver byggnadens tekniska och arkitektoniska standard men innefattar även byggnadens historia. Den redovisar värdefulla kvaliteter, såväl yttre som invändiga. Dokumentationen kan innebära att nämnden vid prövningen av ärendet godtar mindre avvikelser från byggreglerna för att hävda vissa befintliga kvaliteter i byggnaden.

Formellt ger PBL nämnden möjlighet, att genom bygglov besluta om de utvändiga värdena, fasadutformningen, av byggnaden. Planlösning och invändiga tekniska lösningar åligger det byggherren att utföra efter gällande regler. Förutom formellt byggsamråd när sådant är möjligt efter bygganmälan, kan speciella aktiva insatser från nämnden ge möjlighet att i ett tidigt skede möta byggherren och diskutera ändringsarbeten. En sådan policy kan leda till att byggherren får en ytterligare insikt i byggnadens värde och därmed kanske utför ändringsarbetena med större varsamhet.

När jag nyligen läste deltagarlistan på deras senaste årsmöte i Visby hittade jag flera namn från Karlstad Kommun. Jag undrar hur många av dem som läst sin egen organisations handbok?

Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering med Länsstyrelsen i Värmland

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

”Med anledning av ett flertal uppmärksammade fall där kommunen tyckt en sak och länsstyrelsen en annan har stadsbyggnadsförvaltningens tjänstemän och politiker nu bjudit in till en informell diskussionsträff med Länsstyrelsens handläggare. Förhoppningen är att man ska kunna få en bättre förståelse för de olika bedömningarna som gjorts.”

kasernhojden_1

Munblåsta originalfönster bytta mot moderna aluminiumfönster. Är kulturmiljön oförvanskad?

Detta läser vi i en artikel i VF den 21 februari, och det är glädjande att konstatera att den tillsynsrapport som Länsstyrelsen levererade i december 2008 efter en anmälan från Operation Karlstad i april 2008, fått saker att hända på Karlstad Kommun. I tillsynsrapporten fick ju kommunens bygglovshandläggning allvarlig kritik på en rad olika områden. Och det råder ingen som helst tvivel om att det finns en rad allvarliga kunskapsbrister inom Karlstad Kommun när det gäller efterlevnaden av Plan- och bygglagen.

– Vi har samlat alla våra ifrågasatta ärenden i en mapp och tänker be att Länsstyrelsen förklarar varför de har bedömt som de har gjort, säger Håkan Holm.

ratorpsvagen9

Fönster- och fasadbyte på 1920-talsvilla i utpekad kulturhistorisk miljö. Förvanskning eller inte?

Bland ärendena i denna mapp finns enligt artikeln de fyra fall som utgjorde referensfall i Operation Karlstads anmälan våren 2008 – dvs Graninge Värdshus, Tempelriddarhuset, Råtorpsvägen 9 samt gamla matsalen på Kasernhöjden. Men också det gröna huset på Stockfallet samt det omtalade citronhalvefönstret.

–Vi måste ha bättre samsyn när det gäller tolkningen av varsamhetsparagrafen, säger Håkan Holm.

Det är riktigt. Naturligtvis måste man det. Här finns uppenbarligen en rad kunskapsbrister. Men problemet är mycket större än så.

graninge_3

Graninge Värdshus innan fönsterbytet. Jämför bild nedan efter fönsterbytet. Klicka för stor bild.

Bristande efterlevnad av varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3:10, är förvisso ett av de problemområden som Karlstads Kommun måste ta itu med. Men i de nämnda fallen handlar det inte om varsamhetsparagrafen, utan om hanteringen av utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer, dvs PBL 3:12. Och vad detta beträffar kunde Länsstyrelsen i sin tillsynsrapport konstatera att det var uppenbart att Karlstad Kommuns bygglovshandläggare i sin lovgivning inte alls tagit hänsyn till ambitionerna i den kulturmiljöinventering som klubbades igenom i fullmäktige 1984. Man har helt sonika struntat i det.

graninge_2

Graninge Värdhus efter fönsterbytet. Varsam ombyggnad? Förvanskning?

1984 beslutade Karlstad Kommuns Kommunfullmäktige att de i den genomförda kulturmiljöinventeringen utpekade husen skulle ägnas en ”synnerlig omsorg”. Så har alltså överhuvudtaget inte skett. Istället har man tillåtit att husen rivits, skövlats och förvanskats vind för våg. Något som pågår än denna dag år 2009, 25 år efter att inventeringen gjordes. Det är väl knappt någon fastighetsägare som ens fått information om att deras hus är utpekat. Och några skyddsbestämmelser i plan har husen aldrig fått. Vad kan det bero på?

varsamhet_1

Malmtorgsgatan. Ett och samma hus. Två olika färgsättningar. Varsamhet? Förvanskning?

Skyddsmärkningarna, dvs de verktyg som kommunen tilldelats för att efterleva de krav som ställs enligt PBL, används inte i Karlstad Kommun. Man verkar varken veta vilka de är eller hur de ska användas. Istället ligger verktygen oanvända i botten på verktygslådan, som förefaller stå undangömd i en mörk garderob. Allt medan Karlstads bebyggda miljöer, kulturhistoriskt intressanta eller ej, förvanskas och förfaller vind för våg. Här finns snart inte ett hus kvar som ser ut så som arkitekten avsåg att det skulle se.

Förhoppningsvis kan den nu inledda dialogen råda bot på det. Det är i så fall inte en dag för tidigt.


Varför har inte kommunen ingripit mot skövlingen av Grand Hotel i Karlstad?

Grand Hotel anno 1905, ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Grand Hotel anno 1905, då ett av stadens ståtligaste byggnadsverk

Anrika Grand Hotel, byggt 1903, var när det uppfördes ett av Karlstads allra ståtligaste byggnadsverk. Med rikt dekorerad fasad samt påkostad interiör. Om hotellet skrevs bland annat kort efter invigningen;

”Till Hotellet hör två matsalar – lilla och stora matsalen – även dessa synnerligen förnämt och elegant inredda. Stora vintermatsalens väggar äro i likhet med festvåningens klädda med mahognypanel. Särskilt anslående äro de vackra väggdekorationerna, utförda av konstnären H Fredriksson från Stockholm.”

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus.

Grands anrika matsalar. Idag är lokalen helt skövlad och inhyser Cubus. Klicka för stor bild.

Grands anrika matsalar och de vackra väggdekorationerna fanns kvar ännu in på 1990-talet. Men är idag fullkomligt skövlade. Idag finns norska klädkedjan Cubus i lokalerna, och inte ett spår finns kvar av den pompa och ståt som här en gång rådde.

Det är en sorglig flathet våra kulturmiljöansvariga politiker och tjänstemän uppvisat i frågan. Hur kan en sådan storskalig kulturmiljöskövling tillåtas?

grand2_ret

Historien om Grands matsalar. Kulturmiljöskövling i den högre skolan.

När nattklubben Wapen & Co invigdes på 1980-talet fanns det mesta trots allt kvar. Jag var själv på plats och såg det. Väggdekorationerna, en vacker fontän mm. Men sedan har alltsammans förstörts, bit för bit. Utan att någon av våra kulturmiljöansvariga reagerat.

Detta trots att interiörer av den här typen är fullt möjliga att skydda via skyddsbestämmelser i plan med stöd av Plan- och Bygglagen. Och genom löpande dialog med fastighetsägaren. Vilket, om man ska gå efter lagen, också borde skett. Ändå har ingen lyft ett finger.

Den pampiga entrén mott Drottningatan. Skövlad på 1980-talet.

Grand Hotels pampiga entré mot Drottninggatan. Skövlad på 1980-talet.

Hanteringen av Grand Hotel är istället närmast som en provkarta på alla de uppenbara brister som Karlstad Kommun uppvisar i hanteringen av stadens och kommunens kulturmiljöer. Först den gräsliga ombyggnaden av taket som tilläts ske på 1940-talet. Sedan gallerian som på 1980-talet skövlade den pampiga entrén och fasaden mot Drottninggatan. Och så den sorgliga skövlingen av Grands Matsalar som tog sin början också den på 1980-talet.

Alltsammans klockrena exempel på hur det kan gå när en kommun fullkomligt tappat greppet över skyddet av sin kulturmiljö. Det är inte bara en präktig kulturmiljöskandal utan dessutom ett flagrant tjänstefel och därmed också nära nog ett lagbrott. Kommunen har nämligen en lagstadgad skyldighet att skydda sin kulturhistoriskt intressanta bebyggelse från just den här typen av förstörelse.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Då en flott hotellentré. Idag en simpel bruneloxerad aluminiumdörr.

Och förstörelsen, den fortsätter in i våra dagar. Nu hotas det redan hårt åtgångna Grand Hotel nämligen av ännu en kulturmiljöskövling. I en artikel i NWT den 24/9 2008 läser vi att den nuvarande ägaren, det danska egendomskonsortiet Investea A/S och KS Karlstad Bymidte A/S, planerar att bygga om fastigheten, inklusive den pampiga festvåningen på övre plan, från studentbostäder till superexklusiva bostadsrätter.

”Grands gamla matsal med sina takmålningar och sju meter i takhöjd omvandlas till salong i en av de mindre lägenheterna, på 225 kvadrat, läser vi i artikeln.”

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

Grand anno 2007. En provkarta över decenniers kulturmiljöskövling.

–Det är obegripligt att man tillåtit en förstörelse av de påkostade hotellrummen genom att bygga om dem till enkla studentrum, säger Claes Örtegren, regionansvarig för mellansverige på Omniagruppen som sköter fastigheten åt de danska ägarkonsortiet, när jag ringer upp honom för en pratstund.

-Vi vill återge fastigheten litet av dess förlorade charm, fortsätter Örtegren.

Det låter ju bra. Och jag kan inte annat än instämma med Örtegren.

Det är obegripligt hur man kunnat tillåta en sådan storskalig kulturmiljöskövling. Därför hoppas jag att stadsbyggnadsnämnden nu tar sitt ansvar och skyddsmärker det vackra hotellet, och därigenom skyddar dess kvarvarande värden. Som t ex den pampiga matsalen på övre plan, vars värden naturligtvis inte ska få förvanskas. Och vars lokaler naturligtvis helst borde förbli offentliga. Något Örtegren inte alls är negativ till.

-Hittar vi bara en intressent till den gamla matsalen så ser vi det som den bästa lösningen, säger Örtegren.

Låt oss hoppas att så sker. Lokalerna är fantastiska. Och menar Örtegren och det danska konsortiet verkligen allvar med att de vill medverka till att återge Grand Hotel litet av dess forna status, så skulle det hedra dem.

Varför inte i samband med detta passa på att återställa takets ursprungliga utseende samt fasaden och entrén i bottenvåningen mot Drottninggatan. Sannolikt gör ägarna ändå en god affär på omvandlingen av huset till exklusiva bostadsrätter.

Fotnot: Ombyggnaden av Grand Hotel ska utföras av Hus & Bygg och arkitekt är Black Mountain/Nils Smedmark Arkitekter | Läs artikel i Byggindustrin |