Tag Archives: Vågmästaren

Försäljningsstart på Bryggudden. Nu i ny kostym.

Höghuset, märkligt upptänt, en molnfri dag ur en vinkel nästan ingen kommer att se det ur.

I dagarna startade ansvarige mäklaren Svensk Fastighetsförmedling försäljningen av ägarlägenheterna på Bryggudden. Omslaget till det prospekt som finns att ladda ner på hemsidan visar en bild på det omtvistade höghuset längst ute på udden. Höghuset, eller ”varelsen” som stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm valde att kalla det när han i närmast hotfulla ordalag ”sålde in det” i kommunfullmäktige, har nu bytt gestalt helt.

Den tidigare, spektakulärt guldfärgade, fastigheten som skulle stå på pelare är uppenbarligen avpolleterad och ersatt av ett hus helt i svart och glas. Själva området består sedan av en serie u-formade huskroppar med fristående flyglar av lamelltyp i en liknande design, där vardera gruppen omfamnar en semiprivat gårdsyta, öppen ner mot kanalen.

Potentiella levande stråk (vitt) och mötesplatser (lila) ur SpaceSpace analys 2005.

Redan 2005, när området började planeras, lät Karlstad Kommun företaget SpaceSpace ta fram sk space-syntax-analys för att titta på den föreslagna detaljplanens förutsättningar att utveckla det av kommunen eftersträvade levande, blandade stadslivet. Analysens resultat blev tämligen nedslående. Barkassen, Pinassen, Vågmästaren och Bryggudden hade, ansåg SpaceSpace, med de föreslagna planerna små möjligheter att utvecklas i den riktningen.

Några undantag fanns dock. På Pråmvägen, dvs vägen längs pråmkanalen, fanns de bästa förutsättningarna för ett levande stråk med utåtriktad, blandad verksamhet med butiker och caféer. Och udden i dess ände hade förutsättningar att kunna utvecklas till en knutpunkt en mötesplats. Ändå har planerna fullföljts. Längs Pråmvägen ser vi inte skymten vare sig av stadsrum eller av offentliga lokaler. Och längst ute på udden har man placerat ett höghus.

Det forna skrytprojektet Vågmästaren har blivit precis den segregerade, överexploaterade enklav som SpaceSpace förutspådde. Och torget på Barkassen har förvandlats till, ja, hm… en parkeringsplats. Stadsbyggnadskontoret har lagt sig platt på mage för exploatörer som alldeles uppenbart saknar intresse av att se Karlstads innerstad växa. Här är det snabba cash, och så mycket som möjligt som räknas. Och tidningarna, VF och NWT, de står bredvid och applåderar i rena rama införsäljningsreportagen.

Analyser och karaktärsprogram orkar journalisterna tydligen inte läsa. Det tar ju fler minuter. Det kanske inte är så konstigt att det inte fanns några kvalificerade sökanden när Karlstad Kommun nyligen utlyste tjänsten som Stadsarkitekt. Kunskap står inte högt i kurs inom stadsplaneringen i Karlstad år 2010. Den kan ju stå i vägen för exploatörerna gudbevars. Blandstad. Levande stadsmiljö. Butiker i bottenvåningarna. Sånt trams vill vi inte ha i Karlstad.

Eller?

Läs också:

Annonser

Vågmästarbostaden i Karlstad får inte flyttas. Beslut i Länsrätten.

kanikevillan
Vågmästarbostaden i Karlstad får inte flyttas. Beslut i Länsrätten.

Den här på bloggen tidigare omskrivna och på Svenska Byggnadsvårdsföreningens Gula listan upptagna Vågmästarbostaden i Karlstad, även kallad Kanikevillan, får inte flyttas. Det beslutet tillkännagav idag Länsrätten i Värmland efter att byggföretaget NCC överklagat Stadsbyggnadsnämndens beslut att inte ändra detaljplanen för området.

Vågmästarbostaden är en av de sista resterna av det gamla Kanikenäset och har enligt vissa källor historisk bäring så långt tillbaka som till 1500-talet. Klart är emellertid att det hus som idag står på platsen uppfördes redan innan den senaste stora stadsbranden 1865 och att det därmed tillhör Karlstads allra äldsta bebyggelse. Att huset har stort kulturhistoriskt värde är ställt utom all tvivel. Från Operation Karlstad välkomnar vi därför dagens beslut från Länsrätten.

NCCs agerande i frågan är mycket märkligt och solkar onekligen företagets varumärke. NCC förvärvade tomten 1998 och har sedan dess tjänat stora pengar på att uppföra ett av de dyraste, mest tätbebyggda och högst exploaterade bostadsområdena i Karlstads historia. Även om man uppenbarligen helt saknar ambitioner att medverka till att värna Karlstads bebyggda kulturmiljöarv borde pengar inte saknas.

Vi förväntar oss ett större ansvarstagande av ett storföretag som NCC. Bättre kan ni.

Högljudd debatt om byggfusk och enstegstätade fasader efter avslöjande om fuktskador

På tidningen Byggindustrins hemsida är artikeln om att alla de 175 villor som NCC byggt i Annehem i Lund med den kritiserade byggmetoden enstegstätning har fuktskador, fortfarande tre månader efter att den publicerades den mest kommenterade och också en av de mest lästa. Tveklöst är att många känner sig berörda och upprörda över byggbolagens svek. Bland kommentarerna hittar vi:

Är det någon som är förvånad när de sätter fönsterna ända ute i fasaden (i isoleringen), inte har en skyddande takfot samt troligtvis använt en tät cellplast som putsbärare. Kan de inte bygga hus på det företaget? När det är fel så är det alltid byggarens fel. Men när något är bra så är det arkitektens förtjänst. Tidningen borde också berätta vem den inkompentente arkitekten är.

Byggmetoden kritiseras nu allt mer högljutt och byggföretag efter byggföretag lämnar den. För kort tid sedan meddelade Botrygg att de överger metoden, och senast ut är Veidikke Entreprenad. En av de mest högljudda kritikerna är byggnadskonstruktören Tomas Gustavsson från Lund, som i en rad debattartiklar ifrågasatt byggmetoden och själva det faktum att den överhuvudtaget blev aktuell.

-Hur kunde metoden överhuvudtaget komma till användning, och till och med bli typgodkänd, trots att den strider mot den elementära byggtekniska regeln att fukt inte får stängas in mellan två ångtäta skikt? Och hur kunde den bli så allmänt förekommande? Det ger anledning att ifrågasätta hur kunskapsuppbyggnaden i byggbranschen egentligen går till, skriver han i en debattartikel publicerdad i tidningen Byggindustrin.

Tomas Gustavsson tror inte att lösningen på problemet är den så kallade tvåstegstätningen som branschen nu börjat prata om. Utan anser att man istället borde använda sig av klassisk beprövad byggteknik, och låta stenhus vara stenhus och trähus trähus.

-Riktiga gedigna stenhus kan byggas idag med god fuktsäkerhet, bra energiprestanda, lång hållbarhet och god komfort. Murade väggar med riktig mineralisk tjockputs är bra och kostnadseffektiva alternativ till fuktkänsliga träregelväggar med fibercementskivor, tjockfärg och putslikande fasader. Långsiktig hållbarhet kräver robusta konstruktioner, säger Tomas Gustavsson.

-När man saluför pustade fasader till konsumenter använder man sig av referenser till en stenbyggnadskultur med gamla anor. Det som i själva verket erbjuds i fallet utfackningsväggar av trä och puts på isolering är något helt annat. Konsumenterna vilseförs, utan att de får den information de egentligen borde ha rätt till om produkten de köper.


Putshus med traditionell putsfasad. En väl beprövad konstruktion.

Nej. Som vi tidigare skrivit här på bloggen så har vi nog inte hört det sista i frågan. En efter en överger nu byggföretagen den kritiserade byggmetoden. Men flera klänger ängsligt kvar och förvarar den i allt mer krystade försvarstal. Med den enorma mängd fastigheter som de senaste 10 åren byggts med denna, och snarlika, byggmetoder, lär de fuktproblem som i detta nu kommit i dagen bara vara toppen på ett isberg.

I en intervju i Byggindustrin, publicerad redan 2001, med den dåvarande norska kulturministern Åse Kleveland, kommenterar Kleveland kortsiktigheten inom byggbranschen och manar till långsiktighet i byggandet. Något som efter den senaste tidens avslöjanden fått förnyad aktualitet.

-Byggbranschen har under de senaste tio till femton åren satsat mycket på ekonomi och teknik och tänkt mycket kortsiktigt. Alltför korta byggtider och dåligt materialval höjer inte kvalitén på byggandet. Det är dags att tänka långsiktigt. Vi får inte glömma att vi här i Norden är en del av den internationella trenden. Det gäller att hänga med! Att bygga med hög kvalitet är lönsamt på lång sikt. Vi måste se på livstidskostnaderna på ett hus, det har vi igen i det långa loppet, säger Åse Kleveland.

Och visst är det så. Kleveland uppmanar i samma artikel byggbranschen att ta ett större ansvar för de byggnadsverk de medverkar till att uppföra.

– Dålig konst kan du låta bli att se på men byggnaden står ju där den står. Byggbranschen har ett stort ansvar när man reser ett byggnadsverk. Branschen här i Norden och i synnerhet i Sverige har en oerhört stark position och därmed mycket att säga till om. Mycket mer än i övriga europeiska länder. Har man inte uttalade och klara ambitioner och en ordentligt tidplan för estetiken så blir resultatet därefter. Det blir det som präglar stadsbilden, säger Åse Kleveland.

Och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Låt oss hoppas att just detta blir en konsekvens av den nu pågående debatten. För visst vore det klädsamt om byggbranschen tog ett större ansvar i dessa frågor.

Läs också: Murad vägg ska ge fuktsäker fasad, Byggindustrin 3 juli 2008, Alla nybyggen på Annehem är fuktskadade, Sydsvenskan 28 juni 2008 samt Stor besvikelse bland husägarna, Sydsvenskan 8 mars 2008.

Botrygg byter väggar efter fuktlarm


JMs nyuppförda hus i Hammars Park. Foto: Peter Vilén

– De stora byggjättarna har inte samma fokus på förvaltning av husen, det säger Michael Cocozza, vd för Botrygg, i en artikel i Byggvärlden den 9 maj med anledning av fuktlarmet i enstegstätade hus. Botrygg överger riskkonstruktionen och ska nu endast bygga ytterväggar i betong.

Botryggs beslut kommer kort efter att ingenjören Peter Vilén slagit näven i bordet och startat en rikstäckande kampanj mot vad han anser vara rent byggfusk. Trots att byggmetoden redan rönt mycket kritik bland annat efter flera fall av omfattande mögelskador i nybyggda hus, fortsätter enligt Vilén de stora byggbolagen att använda metoden. I Västra hamnen i Malmö rev Skanska ned fasaderna på sitt stora flerfamiljshus som byggdes till Bo01-utställningen. Det var försett med tunnputsade cellplastväggar, träreglar och kartonggips som hade blivit så fuktskadat att det krävdes en omfattande renovering.

– När jag sedan kom till Hammars park såg jag hur JM byggde nya bostadsrättshus med samma typ av lättväggar utan luftspalt. En del av husen har till och med kartongklädda gipsskivor som är väldigt fuktkänsliga och fasaden är täckt med en tunn tät puts som kan stänga inne fukt. Husen från JM har mineralullsskivor istället för cellplast som putsbärare. Men Peter Vilén är lika upprörd ändå.

– Det här är en skräpmetod som aldrig borde ha införts, anser han. Tyvärr är nästan alla moderna bostadsrättshus byggda med sådana här fasader. Husen säljs sedan till snälla okunniga privatpersoner som drabbas av höga reparationskostnader i framtiden. Och det vill man knappast utsätta högt belånade barnfamiljer för, så i slutändan kan det drabba alla skattebetalare, tror Peter Vilén.

För kort tid sedan startade därför Peter Vilén en kampanj för att försöka stoppa byggmetoden. Han har kontaktat Konsumentverket, JM:s högsta ledning, Villaägarnas riksförbund, Mäklarsamfundet, bostadsministern och byggtidskrifter. Fler står på tur.

Och kampanjen har alltså uppenbarligen redan burit frukt i och med Botryggs val att nu helt lämna metoden. Fler lär komma inom kort, även om många av de stora byggbolagen, som t ex JM, envist fortsätter att försvara byggmetoden.

Frågan kvarstår dock vad som kommer att hända med de fastigheter som de senaste åren byggts med denna metod och som sedan sålts för dyra pengar, inte sällan i sjönära lägen i områden som till exempel Hammarby Sjöstad och Vågmästaren i Karlstad.

Och hur är det egentligen med det som uppförts det senaste året i det expansiva Karlstad? Att BoKlok-husen på södra Råtorp är byggda med denna metod är känt sedan tidigare. Men hur är det t ex med Mitt i City-huset och kuberna uppe på taket? Och med det som uppförs i detta nu ute på Vågmästaren, Barkassen, Pinassen, Orrholmen, Strand och Viken?

Sällsynt okänslig hantering av gamla vågmästarvillan och dess trädgård

Vågmästaren och dess forna trädgård. Kulturmiljövård i Karlstad anno 2008

Operation Karlstad har flera gånger uppmärksammat den sällsynt okänsliga hanteringen av den k-märkta vågmästarbostaden, ett av Karlstads allra äldsta hus, i sydöstra hörnet av Herrhagen. Nu senast var det resterna av den gamla, sedan över 100 år omtalade, trädgården som skövlades vind för våg.

-Huset är märkt i detaljplan, men inte trädgården, säger Örjan Nässlander, den tjänsteman som beviljade det bygglov som tillät NCC att förvandla trädgården till en grusplan för uppställning av byggmaterial.

Nej, det må så vara. I detaljplanen är mycket riktigt enkom huset markerat med Q och q1. Men i kommunens eget Arkitekturprogram är såväl huset som dess trädgård utpekade. I värdemotiveringen står bl a:

”Byggnaden är uppförd före 1850, d.v.s. en av de få byggnader i Karlstad som är uppförda innan den stora branden 1865. Byggnaden med dess trädgård med fruktträd ligger idag som en solitär i en mycket yngre miljö och är därför viktig att bevara som ett pedagogiskt och historiskt dokument.”

Och i ett nyligen publicerat examensarbete – ”Vågmästarbostaden i Karlstad” – gjort av Lovisa Smedberg, student vid det bebyggelseantikvariska programmet vid institutionen för kulturmiljövård på Göteborgs universitet, kommenteras också hanteringen av villan:

”I ett avsnitt av detaljplanen som behandlar parkmark påpekades att det runt Vågmästarbostaden fanns ett antal gamla träd och en äldre berså. På detaljplanen framgår också att marken som omgav huset inte fick bebyggas, och att marken mellan cykelbanan och Hammaröleden skulle förbli grönområde i anslutning till Vågmästarbostaden. Trots att denna detaljplan fortfarande har laga kraft, finns i dagens läge inga träd eller gröna ytor kvar runt Vågmästarbostaden och vid husets sydöstra knut har ett sophus uppförts.”

Det förefaller mig som Örjan Nässlander och stadsbyggnadsförvaltningen inte direkt överansträngt sig i sin strävan att skydda Vågmästarvillan och dess trädgård. Men, hans kollegor och stadsbyggnadsnämndens ledamöter föredrar att så här långt inte kommentera det hela, så den saken får ni själva avgöra.

Vågmästarbostaden när det begav sig. Klicka för stort format.

Hela hanteringen av Vågmästarvillan är mina ögon hur som helst ett symptom så tydligt som något på hur illa ställt det är med kulturmiljöengagemanget i Karlstad. Det är som jag ser det en sorglig fattigdom, såväl hos ansvariga tjänstemän, men också hos politiker och exploatörer, i detta fall NCC, att inte ha förstånd att visa större respekt mot stadens kulturmiljöer.

Jag skäms å stadens vägnar.