Tag Archives: PBL

Gröna huset väcker frågan. Vilken sorts stad är det egentligen vi vill ha?

gröna huset

Vilken stad är det egentligen vi vill ha? Med eller utan kulturarv?

I snart tio år har jag ägnat mig åt att försöka få Karlstads Kommun att förstå värdet av att värna stadens kulturhistoriska bebyggelse. Eller gamla hus om man så vill. För ska jag vara riktigt ärlig så har det varit lite si och så med den insikten. Bland politikerna alltså. Karlstadborna själva verkar ha enklare att förstå detta. De älskar sina gamla hus. I alla fall gör de flesta av dem jag möter det.

Jag skriver sina, för även om man inte äger ett gammalt hus, känns det nog för de flesta av oss som om dessa gamla hus på sätt och vis tillhör staden, dvs dig och mig. Den som äger ett sådant hus äger bara rätten, eller ansvaret, att få förvalta det under en tid. Jag äger själv ett sådant hus. Och jag älskar det. Och vårdar det med varm hand, så att nya ägare en dag ska kunna njuta av det, precis som jag idag har privilegiet att få göra.

gr

Gröna huset är från 1800-talets mitt. Och är därmed ett av Herrhagens allra äldsta hus.

På Herrhagen står ett sådant hus, inte alls olikt mitt eget. Det är ett ganska enkelt, men vackert och idylliskt trähus i två plan. Omgivet av en vacker trädgård med gamla knotiga fruktträd och bärbuskar. Huset är, visar det sig, från 1800-talets mitt, och är därmed ett av de allra äldsta på hela Herrhagen.

Gatan där det står heter Olofsgatan. Kanske inte en av Herrhagens charmigaste gator, om man säger så. Mestadels beroende på att de byggnader som tillfogats från 1950-talet och framåt inte har en direkt upplyftande arkitektur. Tack och lov står det Gröna Huset och ett gult grannhus kvar från tiden dessförinnan, och ger gatan åtminstone en liten dos av det som vi förknippar med Herrhagskänslan, dvs blandningen av gamla och nya hus.

gr

Gröna huset är en grön 1800-talsidyll. Insprängd bland nyare, större huskroppar.

Både det Gröna Huset och det gula grannhuset med de vackra balkongerna ut mot gatan, är utpekade i Karlstad Kommuns sk kulturmiljöprogram. Det gröna har färgmarkeringen röd, vilket betyder att det är klassat som mycket värdefullt. Och det har också försetts med en sk q-märkning i detaljplanen. Det känns bra tycker jag. Vi ska vara rädda om våra gamla hus. Utan dem förlorar staden sin karaktär.

Men döm om min förvåning när jag så får läsa att fastighetsägaren Wermlands Invest begärt rivningslov för det Gröna Huset, trots att de vet att det är skyddsmärkt och utpekat som ett av stadens mest värdefulla hus. Wermlands Invest är ju ett gammalt Karlstadföretag som idag drivs av andra generationen. Varför i all världen vill de riva Karlstads kulturarv? Det känns som en dåligt genomtänkt affärsidé.

gr

Gröna huset är rödmarkerat, dvs särskilt värdefullt, i kommunens Kulturmiljöprogram.

Nu visar det sig att de försökt få rivningslov flera gånger. Redan innan den nya generationen tog vid. Senast var 2011. Men då fick de avslag av Stadsbyggnadsnämnden med hänvisning just till kulturvärdena. Fattas bara annat. Huset är ju utpekat och skyddsmärkt sedan decennier och borde stå stensäkert. Det borde slåunda inte finnas någon tvivel hos en Stadsbyggnadsnämnd i ett sådant ärende.

Jag blir därför mäkta förvånad när jag idag via artikeln i VF och några telefonsamtal får indikationer på att man från politiskt håll driver på för att få genom ett rivningslov. Helt på trots med tidigare fattade beslut, både i Stadsbyggnadsnämnden och i Kommunfullmäktige, som ju klubbat dels Kulturmiljöprogrammet, dels den översiktsplan där programmet är förankrat. En sådan politisk irrfärd borde vara dömd att misslyckas, tänker jag. Men just för att vi befinner oss i Karlstad, en kommun där man historiskt närmast gjort till sitt adelsmärke att bedriva adhoc-politik, helt utan långsiktiga planer, blir jag lite orolig.

gr

Även detta grannhus är utpekat i Kulturmiljöprogrammet. Det känns bra. Eller?

Plan- och Bygglagen, dvs den lag som kommuner ska jobba efter, kräver att man ska jobba med inventeringar av kulturmiljöer, följda av q-märkningar i detaljplaner samt förankringar av långsiktiga intentioner för kulturarvet i översiktsplanerna. I Karlstad har det, som jag skrev inledningsvis, emellertid varit lite si och så med det. Man har av någon anledning struntat i att efterleva de svenska lagarna. Sannolikt för att skaffa sig lite egen rörelsefrihet att göra som det faller var och en in. Jag vet vissa politiker som föredrar att ha det så. Jag tror inte jag behöver nämna några namn för att ni ska ana vem jag tänker på.

2008 var situationen så illa att jag anmälde kommunen till Länsstyrelsen för brott mot Plan- och Bygglagens s k varsamhetsbestämmelser. Det var en diger lunta på dryga 100 sidor som damp ner på Länsstyrelsens bord. Nio månader senare föll domen, som slog fast att Karlstads Kommun inte skött sitt kommunala ansvar i enlighet med lagen. Det var svidande kritik man fick. Och i bägge dagstidningarna kunde vi läsa om detta på flera helsidor. NU, lovade kommunen, skulle det bli bot och bättring.

gr

Ett trevligt inslag i gatumiljön? Eller en sk saneringsmogen fastighet?

Och bot och bättring har det faktiskt också blivit. Även om det gått outsägligt långsamt. Och med ett och annat återfall i gamla vanor längs vägen. Idag tycker jag dock att vi i Karlstad i allmänhet fått upp ögonen för kulturarvets värde i samhällsplaneringen. Även om det fortsatt finns mycket som ännu kan förbättras.

Artikeln om rivningshotet mot gröna huset kommer därför som lite av en kalldusch. Som en flashback från tiden före min anmälan till Länsstyrelsen. Och jag funderar över vilken politiker det är som den utveckling som skett sedan dess verkar ha helt gått förbi. Hur, tänker jag, kan detta vara möjligt?

gr

Är de gamla detaljrika husen en tillgång eller en belastning för Karlstad?

Ska jag verkligen behöva göra en anmälan till? Vill Karlstads Kommun verkligen behöva skämmas på ett par helsidor till, för att man inte kan läsa lagen innantill? Och inte ens följa sina egna beslut. För, kära Karlstadbor, och politiker för den delen, jag kan lova er att en sådan anmälan ligger färdigskriven och åker på lådan samma dag som jag ens ser tillstymmelsen till ett sådant förslag i Stadsbyggnadsnämnden.

Länsstyrelsen kommer att älska det. Media likaså. Sannolikt dock inte politikerna. Eller tjänstemännen. För det är oftast de senare som får skämmas i media.

gr

Gröna huset sätter fingret på frågan – vilken stad vill vi egentligen ha?

För den som är intresserad kan jag rekommendera en söndagspromenad upp till Gröna Huset och Olofsgatan. Knalla runt litet i kvarteren och kika på vad det är som ger Herrhagen sin speciella karaktär och kvalitet. Vilka hus bidrar till den? Och vilka hus gör det inte? Har du inte tid så kika istället på de bilder jag tagit. Och fundera på saken. För till syvende och sist är det ju detta frågan handlar om. Vilken stad är det egentligen vi vill ha?

Annonser

Behöver jag bygglov? Svart på vitt om PBL och varsamhet direkt från Boverket

Svart på vitt om vad som gäller för bygglov, PBL och varsamhet, direkt från Boverket.

I dessa dagar med stor medial uppmärksamhet kring detta med byggande, bygglov, PBL och varsamhet kan det vara bra med lite kunskap och fast mark under fötterna. Vad handlar varsamhet egentligen om, vad står det i lagen och vem har ansvar för vad? I Boverkets skrift ”Behöver jag bygglov? Behöver jag göra bygganmälan?” (ladda ner som pdf) reds allt detta ut klart och tydligt på 24 sidor. Låt oss kika på några exempel hämtade ur boken:

  • Ändringar ska utföras varsamt
    Ändringar av byggnader ska utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Det gäller både invändiga och yttre ändringar och oavsett om bygglov krävs eller inte. Kravet på varsamhet är inte ett förbud mot att ändra, men de ändringar som görs ska utgå från byggnaders förutsättningar. Det är byggherren som har ansvaret för att även dessa krav blir uppfyllda. I samband med bygglovsansökan prövas också att varsamhetskraven tillgodoses. I samband med bygganmälan ska byggherren kunna redogöra för hur varsamhetskravet invändigt tillgodoses.

  • Ändra inomhus
    Ändringar av rumsindelningen eller annan inre ändring kräver inte bygglov. Men om ändringen innebär att det inreds någon ytterligare bostadslägenhet eller någon ytterligare lokal för handel, hantverk eller industri krävs bygglov. Många invändiga ändringar kräver bygganmälan.

  • Vad ansvarar byggnadsnämnden för?
    Byggnadsnämnden har tillsyn över byggnadsverksamheten i kommunen, även det lovfria byggandet. Tillsynen omfattar bland annat att bevaka att bestämmelserna i lagar och förordningar m.m. följs samt att genom information förekomma brister i byggandet. Byggnadsnämndens tillsyn ska anpassas efter byggherrens kvalifikationer, egenkontroll och projektets komplexitet. Byggnadsnämnden ska i första hand se till att byggherren tar sitt ansvar. Nämnden ska ta tillvara de möjligheter lagarna ger att förenkla och underlätta för den enskilde. Vid enkla ärenden kan handläggningen ske enkelt och obyråkratiskt. Byggnadsnämnden får stoppa ett byggnadsarbete om det är uppenbart att arbetet strider mot bestämmelserna. Nämnden är skyldig att stoppa ett byggnadsarbete som medför fara för människors liv eller hälsa.

I det aktuella fallet med Akelius ombyggnad av Freja 4 är denna sålunda bygglovspliktig då man avser att utöka antalet bostadslägenheter. Dessutom omfattas den interiöra förändringen av PBL 3 kap 10§ och Akelius borde sålunda i enlighet med denna ha gjort en antikvarisk förundersökning och i bygganmälan lämnat en redogörelse för hur de avsett att ta tillvara det invändiga varsamhetskravet.

Inget bygglov har dock sökt eller lämnats och inget övrigt av detta har skett och Stadsbyggnadsnämnden skulle därmed, om man så önskade, äga rätt att omedelbart avbryta bygget i avvaktan på att detta åtgärdas.

Det finns alldeles uppenbart stora kunskapsluckor i alla läger, både hos kommunen och hos fastighetsägaren, om vad lagen säger. Undrar vad det kan komma sig?

Bristande varsamhet i Karlstad uppmärksammas i SVT Värmlandsnytt samt i VF och NWT

SVT VärmlandsNytt uppmärksammar bristen på varsamhet i Karlstad Kommun. Klicka.

Pressmeddelandet om gårdagens artikel i SVD om de svenska kommunernas bristande hantering av kulturhistoriska värden i bebyggelsen och dåliga kunskap om PBLs varsamhetsparagrafer, där huvudexemplet var hämtat från en pågående brutal ombyggnad av ett hus uppfört 1927 i tjugotalsklassicistisk stil s k Swedish Grace, på Tingvallagatan 7 i Karlstad, gav stort genomslag i värmländsk media. SVTs Värmlandsnytt hade t ex ett reportage (se reportaget) i morgonens nyheter, där man bl a intervjuar Stadsplanedirektör Klas Jansson. Och såväl NWT som VF har hört av sig för att skriva om ärendet.

I intervjun säger han att han beklagar det inträffade men att man inte hade rätt information i det aktuella fallet. Det inlämnade bygglovet innefattade endast exteriöra förändringar, påstår Jansson. Hmm. Att huset på Tingvallagatan 7 skulle renoveras interiört, och inte bara exteriört, ha varit allmänt känt i flera år och kan omöjligt ha varit en hemlighet varken för Jansson eller hans anställda. Inte minst om man varit på plats och besiktat huset. Dessutom pratade Operation Karlstad med bygglovshandläggaren Bengt Lagerkvist om detta ärende redan i november förra året.

Huset från 1927 är byggt i sk Swedish Grace stil. En stil som gjorde svensk arkitektur världsberömd.

Sedan fortsätter Klas Jansson med att säga att Karlstad Kommun faktiskt jobbar på att bli bättre och bl a har anställt en kommunantikvarie. Detta är dock också det en sanning med modifikation. För det första har kommunantikvarien av olika anledningar inte varit i tjänst särskilt många månader sedan denne anställdes för fyra år sedan. Och är så ej heller i detta nu. Och för det andra har ingen vikarie någonsin varit anställd under dennes frånvaro. Detta vet Klas Jansson väl.

Vidare talar han om Karlstad Kommuns s k Arkitekturprogram, vars framtagande är helt beroende av att antikvarien är i tjänst och har tid att jobba med det. Med den takt det framskrider idag lär det ta åratal innan det blir klart. Hur ska man då agera under tiden? Dessutom innefattar Arkitekturprogrammet endast s k särskilt värdefull bebyggelse, dvs sådan som omfattas av PBL 3 kap 12 §. Den stora bristen hos Karlstad kommun ligger dock, och detta har vi från Operation Karlstad upprepat ideligen under flera år, i bristande efterlevnad av den generella varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3 kap 10. En paragraf som omfattar ALLA åtgärder på ALLA hus, oavsett om de är bygglovspliktiga eller ej. Som t ex renoveringen av det nu aktuella huset.

Spröjsade enkel- och pardörrar, infällda dörrar och blyspröjsade fönster från 1927. Allt rivs ut.

Det finns alltså stor anledning att vara kritisk och ta Klas Jansson uttalande att man jobbar på att bli bättre med en rejäl nypa salt. I mina ögon låter det allvarligt talat tyvärr mest som tomma ord. Vilket är tråkigt. Frågan om hanteringen av Karlstads bebyggda kulturmiljöarv förtjänar att tas på ett större politisk allvar.

Men byggherren då – Akelius Fastigheter – har inte dom ett ansvar? Visst har dom det. Enligt PBL är det just byggherren som har ansvaret för att det generella varsamhetskravet efterlevs. I SVTs reportage valde Akelius tyvärr att ducka för kommentarer. Men enligt journalister från dagstidningarna hävdar Akelius att man visst visat varsamhet och bevarat flera detaljer, som bl a trapphuset och piggångar. Dessutom säger de att det hade varit ekonomiskt omöjligt att bevara huset detaljer, och att ett krav på varsamhet lett till att det fått fortsätta stå tomt.

"Vi har visat varsamhet" säger Akelius. Så här ser den varsamheten ut.

Att Akelius visat varsamhet vid ombyggnaden av Tingvallagatan 7 är naturligtvis kvalificerat struntprat. De har istället, vilket framgår av bilderna i detta inlägg, omsorgsfullt rensat huset på alla dess originaldetaljer. Kunskapen hos byggherrarna, som Akelius i detta fall, är tyvärr, vilket plan- och byggchef Marie Eddborn också mycket riktigt påpekar i intervjun i SVD, mycket dålig när det gäller varsamhetsaspekterna i byggprocessen. Alldeles självklart hade det gått att göra renoveringen på husets villkor och med ett bevande av merparten av dess originaldetaljer. På Östermalm. Södermalm och i Vasastan i Stockholm står kvarter efter kvarter med hus och våningar som renoverats på detta sätt. Varför skulle det inte gå i Karlstad?

Nej. Okunskapen är, precis som Boverket kommit fram till i sin rapport, tyvärr alarmerande stor, inte bara hos kommunernas politiker och tjänstemän, utan också hos byggherrarna och övriga inblandade aktörer. Och behovet av snabba åtgärder för att åtgärda denna kunskapsbrist är skriande. Om så inte sker är hela det bebyggda svenska kulturmiljöarvet allvarligt hotat.

Är vi verkligen villiga att låta det ske?

SVD skriver om Karlstad Kommuns bristande hantering av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer

Idag återstår intet av de forna paradvåningarnas prakt. Allt rivs ut. Väggar, dörrar, fönster och golv.

I en stor artikel i dagens SVD (100127) med rubriken ”20-talsinredning blåstes ut” kan nu hela Sverige läsa om hur Karlstad Kommun, trots att man så sent som i december 2008 fick en kraftig reprimand från Länsstyrelsen, fortsätter att brista rejält i efterlevnaden av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Denna gång handlar det om fastigheten Freja 4 på Tingvallagatan 7 i centrala Karlstad, ett påkostat flerfamiljshus i sten, uppfört 1927.

Fastigheten rensas på intakta, tidstypiska 20-talsdetaljer som spanjolettfönster och pardörrar.

Fastigheten som av någon märklig anledning stått mer eller mindre tom i åratal, genomgår i dagarna en hårdhänt ombyggnad av nye ägaren Akelius Fastigheter. Ut rivs de forna, nästintill helt intakta paradvåningarna med parkettgolv, snickerier, stuckaturer, profilerade spegeldörrar och exklusiva blyspröjsade pardörrar med överljus i smäcker jugendstil. Och ut åker de vackra inåtgående originalfönstren med sin tidstypiska spanjolettvred i förzinkad mässing. Här ska beredas plats för gipsreglar, gipsväggar, modern inredning och moderna fönster i kompositmaterial.

Av de nyligen näst intill intakta 20-talsvåningarnas inredning återstår idag närmast intet.

Allt sker, berättar SVD, utan att någon som helst besiktning på plats gjorts och utan att några som helst varsamhetskrav på fastighetsägaren ställts från Karlstad Kommuns handläggare Bengt Lagerkvist. Ånyo en flagrant underlåtelse från Karlstad Kommun när det gäller att tillämpa de krav som ställs i Plan- och Bygglagens tredje kapitel. Och ånyo en förlust av en oersättlig miljö i Karlstads innerstad, en stad som sedan decennier redan är starkt sargad av denna form av ovarsamhet.

–Det är klart att det hade varit bra om vi hade varit inne här, kommenterar Stadsbyggnadschef Marie Eddeborn. Men vi har inte alltid den möjligheten, vi har inte de resurserna, säger hon och tillägger att ett stort ansvar därmed hamnar på byggherren, i det här fallet fastighetsägaren Akelius.

– Men samtidigt är ju byggherren ofta den som förstår det här sämst, tillägger hon.

Den ursäkten har jag hört från Marie Eddeborn och Karlstad Kommun otaliga gånger genom åren. Bot och bättring utlovas gång på gång. Men inget sker. Och vandaliseringen av Karlstads bebyggda kulturmiljöarv den tillåts fortsätta i oförminskad skala.

Ska vi verkligen ha det på det här sättet i Karlstad?

Läs också ”Svagt skydd för kulturhus” i SVD 2010-01-27

Varsamhet enligt Föreningen Sveriges Bygglovsgranskares egen handbok

I Sverige finns intresseföreningar för de flesta yrkeskategorier, så även för kommunala bygglovsgranskare och byggnadsnämndssekreterare. De är organiserade i Föreningen Sveriges Bygglovsgranskare och Byggnadsnämndssekreterare, FSBS. På föreningens hemsida hittar jag deras egen handbok, och i den följande avsnitt som handlar just om varsamhet:

Varsamhetsbegreppet i PBL 3 kap 10 § gäller generellt d v s såväl för nya som för befintliga byggnader. Men det är kanske framförallt vid ändringsarbeten som varsamhetsbegreppet diskuteras och tydliggörs. I samband med ändringsarbeten av byggnader måste nämnden ibland begära in en dokumentation från förbesiktning, för att kunna avgöra hur varsamhetsbegreppet beaktas av byggherren. En sådan dokumentation beskriver byggnadens tekniska och arkitektoniska standard men innefattar även byggnadens historia. Den redovisar värdefulla kvaliteter, såväl yttre som invändiga. Dokumentationen kan innebära att nämnden vid prövningen av ärendet godtar mindre avvikelser från byggreglerna för att hävda vissa befintliga kvaliteter i byggnaden.

Formellt ger PBL nämnden möjlighet, att genom bygglov besluta om de utvändiga värdena, fasadutformningen, av byggnaden. Planlösning och invändiga tekniska lösningar åligger det byggherren att utföra efter gällande regler. Förutom formellt byggsamråd när sådant är möjligt efter bygganmälan, kan speciella aktiva insatser från nämnden ge möjlighet att i ett tidigt skede möta byggherren och diskutera ändringsarbeten. En sådan policy kan leda till att byggherren får en ytterligare insikt i byggnadens värde och därmed kanske utför ändringsarbetena med större varsamhet.

När jag nyligen läste deltagarlistan på deras senaste årsmöte i Visby hittade jag flera namn från Karlstad Kommun. Jag undrar hur många av dem som läst sin egen organisations handbok?

Debatten om lagtolkningen kring gröna huset på Stockfallet blir en riksangelägenhet

Knappt har bläcket hunnit torka på de tidningsartiklar som NWT och VF publicerade under dagen, förrän nya besked i frågan kommer, redan samma kväll. Från att i de tidigare artiklarna, som helt var baserade på ett ”kaxigt” pressmeddelande utskickat av Ulf Stenberg, chefsjurist på Villaägarnas riksförbund, ha påstått att Länsstyrelsen helt gav kommunen bakläxa, nyanserar tidningarna sig nu något och säger istället ”i huvudsak”.

Dessutom står det nu klart att Karlstads Kommun, med hjälp av jurister från SKL, dvs intresseorganisationen för Sveriges Kommuner och Landsting, avser att söka driva fram ett prejudikat i frågan. Ärendet med det gröna huset på Stockfallet och tolkningen av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer har sålunda kommit att bli en riksangelägenhet.

– Det här har blivit ett pilotfall för hela Sverige, bekräftar stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm (s). Det råder ju total förvirring om hur man ska tolka lagen. Men det är tråkigt att enskilda nu får sitta emellan.

Initiativet från Holm och Karlstad Kommun är bra. Det finns tveklöst ett stort behov av klarhet i dessa frågor, något som också gjorts tydligt i förarbetena till den nyligen avslutade nationella PBL-utredningen. Flera olika intressegrupper, såväl för stadsarkitekter som bygglovshandläggare, har fört fram önskemål om en ökad tydlighet från lagstiftaren. Hur avser lagstiftarna egentligen att lagen ska tolkas? Ta till exempel det i detta fallet aktuella varsamhetsbegreppet:

3 kap 10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).

Låt oss ta huset på Stockfallet som exempel. Vad är byggnadens karaktärsdrag? Och vad är det som ger den dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden? Och när detta väl är fastställt – vad ryms då inom ramen för det man avser med varsam ändring? Först när dessa frågor är besvarade blir diskussionen meningsfull.

Boverket har i sin skrift ”Byggnaders särdrag” (se under fliken ”Dokument”, rubriken ”Byggande, bygglov och varsamhet”) gjort en föredömlig ansats att förtydliga dessa värden. Tyvärr förefaller boken inte vara direkt flitigt använd på de svenska stadsbyggnadsförvaltningarna. Dessutom omfattar den bara bebyggelse fram till 1950-talet. En komplettering med ett generellt hållet förhållningssätt också till de otaliga och synnerligen enhetliga villa-, rad- och kedjehusområden, samt miljonprogramsområden, som byggts över hela Sverige från 1960-talet och framåt vore därför högst önskvärd. Men det är naturligtvis en fruktlös insats om ingen ändå använder sig av boken.

Jag är övertygad om att denna diskussion välkomnas och följs med spänt intresse av stadsplanekontor, byggnadsantikvarier, arkitekter och husägare landet över. Fortsättning lär följa. Och du kan följa den direkt här på Operation Karlstads Stadsmiljöblogg där vi ständigt strävar efter att fördjupa kunskapen på området. (Något dagstidningarna NWT och VF, som ännu inte publicerat en enda rad ur Plan- och bygglagen, konsekvent vägrar att göra.)

Tidigare inlägg om detta Stadsmiljöbloggen:
Länsstyrelsen ger ägarna till huset på Stockfallet rätt…. | 2009-02-25
Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering…. | 2009-02-23
Karlstad Kommun brister i lovgivning och tillsyn…. | 2008-12-18
NWT väcker till debatt om lagtolkning, men vägrar berätta vad …. | 2008-10-02
Öppet brev till NWTs redaktion…. | 2008-09-30
Gäller PBL eller inte? Reportage i TV4 Värmland ….
| 2008-09-10
Kommunen kräver att Tom målar om huset | 2008-08-31
Operation Karlstad anmäler Karlstads Kommun för bristande… | 2008-04-24

Artiklar i media:
Det här är inte bra alls
| VF | 2009-02-26
Tillfälligt grönt ljus för grönt hus | NWT | 2009-02-26
Grönt ljus för grönt hus | VF | 2009-02-25
Huset får inte vara mintgrönt | NWT | 2009-02-25

Karlstad kommun vill diskutera bygglovshantering med Länsstyrelsen i Värmland

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

Fönsterbyte på Graninge Värdshus. Ett originalfönster kvar att byta ut. Gissa vilket?

”Med anledning av ett flertal uppmärksammade fall där kommunen tyckt en sak och länsstyrelsen en annan har stadsbyggnadsförvaltningens tjänstemän och politiker nu bjudit in till en informell diskussionsträff med Länsstyrelsens handläggare. Förhoppningen är att man ska kunna få en bättre förståelse för de olika bedömningarna som gjorts.”

kasernhojden_1

Munblåsta originalfönster bytta mot moderna aluminiumfönster. Är kulturmiljön oförvanskad?

Detta läser vi i en artikel i VF den 21 februari, och det är glädjande att konstatera att den tillsynsrapport som Länsstyrelsen levererade i december 2008 efter en anmälan från Operation Karlstad i april 2008, fått saker att hända på Karlstad Kommun. I tillsynsrapporten fick ju kommunens bygglovshandläggning allvarlig kritik på en rad olika områden. Och det råder ingen som helst tvivel om att det finns en rad allvarliga kunskapsbrister inom Karlstad Kommun när det gäller efterlevnaden av Plan- och bygglagen.

– Vi har samlat alla våra ifrågasatta ärenden i en mapp och tänker be att Länsstyrelsen förklarar varför de har bedömt som de har gjort, säger Håkan Holm.

ratorpsvagen9

Fönster- och fasadbyte på 1920-talsvilla i utpekad kulturhistorisk miljö. Förvanskning eller inte?

Bland ärendena i denna mapp finns enligt artikeln de fyra fall som utgjorde referensfall i Operation Karlstads anmälan våren 2008 – dvs Graninge Värdshus, Tempelriddarhuset, Råtorpsvägen 9 samt gamla matsalen på Kasernhöjden. Men också det gröna huset på Stockfallet samt det omtalade citronhalvefönstret.

–Vi måste ha bättre samsyn när det gäller tolkningen av varsamhetsparagrafen, säger Håkan Holm.

Det är riktigt. Naturligtvis måste man det. Här finns uppenbarligen en rad kunskapsbrister. Men problemet är mycket större än så.

graninge_3

Graninge Värdshus innan fönsterbytet. Jämför bild nedan efter fönsterbytet. Klicka för stor bild.

Bristande efterlevnad av varsamhetsparagrafen, dvs PBL 3:10, är förvisso ett av de problemområden som Karlstads Kommun måste ta itu med. Men i de nämnda fallen handlar det inte om varsamhetsparagrafen, utan om hanteringen av utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer, dvs PBL 3:12. Och vad detta beträffar kunde Länsstyrelsen i sin tillsynsrapport konstatera att det var uppenbart att Karlstad Kommuns bygglovshandläggare i sin lovgivning inte alls tagit hänsyn till ambitionerna i den kulturmiljöinventering som klubbades igenom i fullmäktige 1984. Man har helt sonika struntat i det.

graninge_2

Graninge Värdhus efter fönsterbytet. Varsam ombyggnad? Förvanskning?

1984 beslutade Karlstad Kommuns Kommunfullmäktige att de i den genomförda kulturmiljöinventeringen utpekade husen skulle ägnas en ”synnerlig omsorg”. Så har alltså överhuvudtaget inte skett. Istället har man tillåtit att husen rivits, skövlats och förvanskats vind för våg. Något som pågår än denna dag år 2009, 25 år efter att inventeringen gjordes. Det är väl knappt någon fastighetsägare som ens fått information om att deras hus är utpekat. Och några skyddsbestämmelser i plan har husen aldrig fått. Vad kan det bero på?

varsamhet_1

Malmtorgsgatan. Ett och samma hus. Två olika färgsättningar. Varsamhet? Förvanskning?

Skyddsmärkningarna, dvs de verktyg som kommunen tilldelats för att efterleva de krav som ställs enligt PBL, används inte i Karlstad Kommun. Man verkar varken veta vilka de är eller hur de ska användas. Istället ligger verktygen oanvända i botten på verktygslådan, som förefaller stå undangömd i en mörk garderob. Allt medan Karlstads bebyggda miljöer, kulturhistoriskt intressanta eller ej, förvanskas och förfaller vind för våg. Här finns snart inte ett hus kvar som ser ut så som arkitekten avsåg att det skulle se.

Förhoppningsvis kan den nu inledda dialogen råda bot på det. Det är i så fall inte en dag för tidigt.