Tag Archives: Gunnar Persson

Vadan denna särskilda vurm för Orrholmen?

Orrholmen i Karlstad. Sett litet från ovan. Inspirerande stadsmiljö enligt förre stadsplanedirektören i Karlstad, Gunnar Persson.

Miljonprogramsområdet Orrholmen i centrala Karlstad, sett litet från ovan. Inspirerande stadsmiljö enligt förre stadsplanedirektören i Karlstad, Gunnar Persson.

Under rubriken Sommartipset på tidningen Arkitektens hemsida berättar fem kommunarkitekter i ett inlägg från sommaren 2008 om platser som de rekommenderar semestrande kollegor att besöka – mer eller mindre okända pärlor med hög arkitektonisk kvalitet. En kul idé.

Eva Sjölin från Lomma lyfte fram det nya och prisbelönade Lomma Hamn, Niklas Källqvist från Halmstad lyfte fram området med det vackra namnet Slingan på Kärleken, framröstat av invånarna som det mest uppskattade arkitekturobjektet från 1900-talets senare hälft, Per Grundström från Falun lyfte fram den vackra Faluån och arbetet med att skapa vattennära restauranger och caféer och Fredrik Wallin från Flen lyfte fram den riksintresseklassade och kulturhistoriskt mycket intressanta staden Malmköping.

Till min överraskning var även Karlstads dåvarande stadsarkitekt Gunnar Persson tillfrågad. Vad tror ni han svarade? Jo, miljonprogramsområdet Orrholmen. Jag blir mållös, men återkommer till det strax. Först tar vi svaret i sin helhet.

”Karlstad har många läckra vattenlägen. I ett av de allra finaste, nära stadskärnan, ligger Orrholmen, ett brutalt 1960-talsområde med mycket betong och stora skivhus där de vanliga karlstadsborna bor med sjöutsikt åt alla håll och badplatsen på morgonrocksavstånd.

Som tillskott har man de senaste åren fått ett mycket omtalat passivhus i elva våningar och ett helrenoverat jättegarage med konst, busshållplatser och klassisk musik dygnet runt.

En plats dit turisterna aldrig kommer, men där arkitekter kan få inspiration.”

Karlstad har många läckra vattenlägen, den uppfattningen delar jag med Gunnar Persson. Och Orrholmen som plats är ett av dem. De små, låga bostadsrätterna ut mot Mariebergsviken på områdets västra sida tillhör de trevligare i Karlstad. Och utnyttjar, i motsats till hur man idag gör i liknande lägen, vattenläget på ett fint sätt utan att stjäla det från det offentliga rummet. Där delar jag också Perssons uppfattning. Men sedan är det stopp.

Orrholmen, ofta kallad den vita staden, har onekligen en vacker och intagande siluett, inte minst nattetid, där det ligger som en jättelik finlandsfärja på sin udde. Men ju mer man närmar sig området desto mer avtar denna fascination. Området är och förblir ett miljonprogram. De lägre, mer anonyma, och äldsta delarna, i områdets norra del, är med sina kringbyggda gårdar ganska trivsamma. Men de inre, gigantiska skivhusen som i en skeppsform omgärdar en allt för stor, och alltid helt folktom, innergård, är brutal, avvisande, stads- och människofientlig förortsarkitektur av sämsta sort. Sedan får den se hur spännande ut som helst på håll.

Varför lyfter då Gunnar Persson fram detta område som ett tips till sina kollegor att besöka? Exakt vad är det han vill att de ska lära av Orrholmen?

Det Orrholmsgarage han talar om är en sällsynt brutal och ful miljö som varit ett gigantisk problembarn med rader av misshandelsfall allt sedan det byggdes på sextiotalet. Och borde naturligtvis aldrig ha byggts. Och passivhuset Seglet må vara intressant ur ett energisparperspektiv. Men som arkitektonisk gestalt saknar det helt verkshöjd. Det är tråkigt, fult och sällsynt malplacerat, och trasar sönder områdets tidigare så intressanta siluett. Både garaget och Seglet är förvisso lärorika så till vida att de aldrig någonsin borde ha byggts. Åtminstone inte på det sätt som de gjordes. Nu tror jag dock inte det var denna lärdom Persson avsåg att hans kollegor skulle göra.

Av någon besynnerlig anledning har Orrholmen blivit Karlstads Stadsbyggnadskontors särskilda skötebarn och ögonsten. Området avnjuter en särställning och en omsorg som fullkomligt lyser med sin frånvaro när det gäller kommunens övriga bebyggelse. Jag undrar vad detta kan komma sig? Vad tror du?

Upphandlingen av arkitekttjänster kring ombyggnaden av Karlstad Teater – ett brott mot LOU?

Turerna kring ombyggnaden av Karlstads Teater är många och i sanning inte lätta att följa för den som av en eller annan anledning skulle önska göra det. När det gäller den senaste turen är det emellertid en fråga som framför andra känns relevant att ställa sig. Nämligen den om huruvida upphandlingen av arkitekttjänster skett på ett korrekt sätt. Vid en snabb titt kan det nämligen förefalla som om Karlstad Kommun i sin hantering av upphandlingen, via ett sk parallellt uppdrag, brutit mot Lagen om offentlig upphandling – LOU. Och därmed i så fall skulle kunna riskera att hamna inför domstol.

”Inom den offentliga sektorn gäller för all upphandling reglerna inom LOU. Där förekommer inte begreppet parallella uppdrag. Skälet är enkelt, parallella uppdrag finns inte inom offentlig sektor. Offentlig upphandlare som kallar sin upphandling för parallella uppdrag begår lagbrott.”

Detta står att läsa på Sveriges Arkitekters hemsida.

Om användningen av parallella uppdrag inom offentlig förvaltning står på samma hemsida vidare att läsa:

”Arkitekttävlingens direkta tävlingsmoment saknas. Avsikten är inte att kora en vinnare eller ett vinnande förslag.”

”Avsikten är att visa hur oklara eller alternativa förutsättningar påverkar ett projekts utvecklingsmöjligheter.”

Ett parallellt uppdrag är alltså INTE en tävling. Tävlingsmomentet saknas och en vinnare kan därför INTE utses. Det parallella uppdraget kan endast användas i ett kunskapsinhämtningsskede av projektet och måste alltså sedan efterföljas av ett konkretiserat upphandlingsmoment, t ex någon form av utannonserad öppen arkitekttävling.

Skulle en upphandling av arkitekttjänster trots allt ske i formen av ett parallellt uppdrag är det ett lagbrott mot LOU – Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling – och förfarandet kan då komma att dras inför domstol. Läs mer om att anlita arkitekttjänster genom offentlig upphandling på Sveriges Arkitekters hemsida.

På Karlstad Kommuns hemsida, i ett pressmeddelande rubricerat ”Vinnande förslag ger Karlstad Teater ny överraskande form” läser vi:

”Tre arkitektkontor inbjöds till ett parallellt uppdrag och fick lämna förslag på en tillbyggnad som klarar både arkitektoniska och antikvariska krav. Det vinnande förslaget var både ett mycket elegant tillägg till den ursprungliga byggnaden och överraskande i form och materialval.”

”En jury med representanter från Karlstads kommun, Länsstyrelsen och Värmlandsoperan valde Erséus Arkitekters förslag. Förslaget är en halvcirkelformad tillbyggnad i vitmålat trä. Taket är platt och där ska sedumväxter planteras.”

”-Det är ett hållbart byggnadssätt som speglar vår tid och trätraditionen i Värmland utnyttjas, säger Gunnar Persson, stadsarkitekt och medlem i juryn. Det är klassiskt och tidlöst, men ändå nutida.”

I en artikel på samma ämne, publicerad i NWT 2007-06-25 och rubricerad ”Rund baksida föreslås för Karlstad Teater” läser vi bl a följande:

”Tre arkitektbyråer fick i april uppdraget att komma med idéer om hur tillbyggnaden ska se ut, förslagen har sedan bedömts av en grupp med representanter från de inblandade förvaltningarna i kommunen, länsstyrelsen och Värmlandsoperan. Det vinnande förslaget kommer från byrån Erséus.”

Här talas alltså helt tydligt om ”vinnande förslag” och man förefaller därmed ha hanterat det parallella uppdraget som en direkt upphandling, en sorts tävling. Man har sålunda därefter utsett en vinnare och gett uppdraget till denne. Stick i stäv med lagens intentioner, förefaller det.

Operation Karlstad har, i ambition att reda ut begreppen, varit i kontakt med Sveriges Arkitekters förbundsjurister samt med tävlingschefen Claes Larsson som ser allvarligt på saken. Claes Larsson kommer därför att snarast ta en kontakt med stadsplanedirektör Gunnar Persson för att närmare undersöka hur saken hanterats. Rätt eller fel? Den saken återstår att se.

För ytterligare information om parallella uppdrag, arkitekttävlingar och LOU kontakta Sveriges Arkitekter, Claes Larsson, arkitekt SAR/MSA, claes.larsson@arkitekt.se eller 08-50 55 77 00.

Ombyggnaden av Graninge Värdshus – ett solklart brott mot Plan – och bygglagen

Turerna kring Graninge Värdshus har sedan Operation Karlstads anmälan för brott mot Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer tagit rejäl fart. Stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson, som kopplades in på ärendet redan för ett år sedan och därmed haft god tid på sig att agera, uppför sig aggressivt och yrvaket mot såväl journalister, medarbetare och oroade samhällsmedborgare, i vad som närmast upplevs som ett försök att sopa förvaltningens bristande engagemang i ärendet under mattan.

– Vi har lämnat bygglov eftersom planen godkänner att värdshuset används för bostadsändamål, säger stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson. Huset är inte Q-märkt eller på något annat sätt skyddat. Det var kanske olyckligt att det inte kom med i byggnadsinventeringen som gjordes i kommunen för några år sedan. Och det är ju bara fönstren vi talar om. Det har ju inte skett någonting med taket och fasaden eller huset i övrigt, säger Gunnar Persson i en intervju i dagens NWT.

Bygglov? Inte skyddat? Bara fönstren? Vad pratar Persson egentligen om? Han är nämligen rejält ute och cyklar och man borde rimligen kunna förvänta sig att en stadsbyggnadsdirektör är bättre påläst på Plan- och bygglagen.

Plan- och bygglagens krav om varsamhet gäller för alla hus och vid alla förändringar, även för hus som inte är Q-märkta och för åtgärder som inte kräver bygglov:

”Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara” (3 kap 10 §).

Detta vet Persson rimligen. Dessutom skriver han och kollegan Marie Eddeborn själva i den rapport som de gjorde vid ett besök på Graninge Värdshus den 27 augusti 2008:

”Byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde varför stor omsorg måste visas avseende fasadförändringar. Rytmen i fasaden måste bevakas och där har fönstren stor betydelse”.

Borde inte dessa krav då också gälla i det bygglov som lämnats?

Ända gapar och gastar Persson för fulla muggar och förefaller istället närmast försvara den totala förstörelse som fått pågå på Graninge i över ett års tid. Jag fick mig själv en rejäl utskällning av en rosenrasande Persson här om dagen när jag ringde honom. –Jag har fått nog av dig, sa han med vresig ton och fortsatte ”nu är måttet snart rågat”. Varför denna upprördhet? Vad är det egentligen som Gunnar Persson är så upprörd över?

Något fönsterbyte borde naturligtvis aldrig ha behövt ske på Graninge. De fönster som sitter där är av hög kvalitet och borde istället renoveras, samt eventuellt förses med en extra innerruta, på samma sätt som sker i det av Lundbergs ägda Järnvägshuset på Hamngatan i Karlstad. Där renoveras närmare 1000 fönsterbågar, förses med en extraruta och sätts tillbaka. Och fönstren är identiska med dem på Graninge Värdhus. Det är ett allmänt utbrett missförstånd att fönster från 1900-talets början är av dålig kvalitet. I själva verket är det precis tvärtom. Dessa fönster är gjorda av ett virke som är så kådrikt att fönstren håller i flera hundra år med normalt underhåll. Nya fönster är av en mycket sämre kvalitet och håller i max 20-30 år.

Någon sänkning av innertaken hade heller inte behövts göras. Definitivt inte med tanke på att taken då hamnar mitt i fönstrens övre delar. Ventilation och el kan lätt dras i de befintliga rummen med gott resultat. Så sker bland annat på gamla I2-området och detta är närmast att betrakta som praxis i gamla miljöer med högt tak idag.

Detta borde såväl stadsbyggnadsdirektör Gunnar Persson som stadsbyggnadsarkitekt Marie Eddeborn rimligen känna till. Genom att hävda dessa krav skulle Graninge Värdhus i Molkom kunna få behålla sin arkitektoniska och kulturhistoriska stolthet. Och ägaren Lars Persson skulle kunna fortsätta bygga om huset till lägenheter, dessutom till en klart lägre kostnad. Att byta ut fönster och sänka innertak kostar pengar. Att renovera de befintliga är klart billigare.

Så. Vad bråkar alla om? Lagen är tydlig. Följ den. Det tjänar alla inblandade på. På alla sätt.

Komplettering 2008-02-27 | I dagens NWT kan man läsa om hur Peter och Lars Johansson nu kontrat den polisanmälan jag gjort mot dem för brott mot Plan- och bygglagen genom att själva polisanmäla mig för påstått olaga hot och egenmäktigt förfarande som de hävdar skulle ha inträffat vid mitt besök på Graninge i söndags förmiddag. Anmälan är tramsig och saknar fullkomligt verklighetsförankring och jag kommer inte att kommentera det ytterligare. Det får polismyndigheten göra om de anser detta fruktbart.

Graninge Värdshus i Molkom vandaliseras inför öppen ridå utan att Karlstad Kommun agerar


Bit för bit berövas det anrika värdshuset i Molkom sin forna stolthet.

För ett år sedan uppmärksammades Operation Karlstad av en ortsbo om att ägarna till Graninge Värdshus i Molkom påbörjat en renovering som närmast liknade rena förstörelsen. Det anrika gamla Värdshusets karaktäristiska, höga, småspröjsade sekelskiftesfönster sågades brutalt ut och ersattes av låga, billiga kopior, helt utan likhet med originalen. Vi undersökte saken själva och kunde konstatera att så var fallet. Varpå vi anmälde saken för Stadsbyggnadsförvaltningen och Stadsplanedirektör Gunnar Persson. Och fick löfte om att åtgärder skulle vidtagas.

Här om dagen, ett år senare, åkte vi ånyo ut till Graninge Värdshus för att se vad som blivit resultatet. Och fick rena rama chocken! Förstörelsen har fortsatt i oförminskad omfattning. Mer än hälften av fastighetens vackra fönster har nu bytts ut, och ligger slängda vind för våg i högar runt fastigheten. Tillsammans med gamla vackra altanpardörrar med mässingsbeslag från 1920-talet. Allesammans helt felfria.


Småspröjsade höga 1920-talsfönster har bytts ut mot…ja…vadå?

Invändigt har man gjort om de gamla matsalarna, med strålande utsikt ut över sjön, till lägenheter. Man har sågat upp de gamla parkettgolven och dragit in kök och badrum. Och genomfört taksänkningar från ursprungshöjden ca 3 meter till 2,4 meter. Med resultat att taket hamnat mitt i de gamla fönstren. Resultatet är förödande.

Operation Karlstad har därför idag på morgonen anmält det som pågår för brott mot Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Både till Stadsbyggnadsförvaltningen, Stadsbyggnadsnämnden samt till Polisen.

–Vi har fått bygglov, säger ägaren Peter Johansson, i en intervju i NWT.

Ja, det må så vara. Men knappast för den fulla omfattningen av det som pågår på Graninge Värdshus. För övrigt är detta bygglov högst luddigt och tvivelaktigt formulerat, och Johansson själv har bland annat på egen begäran utsetts till kvalitetsansvarig, vilket torde vara ett närmast uppsåtligt sätt att kringgå avsikterna med lagarnas utformning. Och knappast förenligt med lagens intention.


Verandadörrar och fönster från 1920-talet rivs ut och slängs på tippen.

Det råder såvitt vi kan bedöma ingen tvivel om att lovgivningen och tillsynen på Karlstad Kommuns Stadsbyggnadsförvaltning lämnar både ett och annat att önska. Och det har de gjort i decennier i Karlstad Kommun. För den som har vägarna förbi Graninge Värdshus i Molkom är det en enkel sak att med egna ögon konstatera.

Sedan anmälan gjordes i morse har intresset från media varit stort, både från tidningar, radio och teve. Intresset från Stadsbyggnadsförvaltningen och Stadsbyggnadsnämnden har dock lyst med sin frånvaro. Förhoppningsvis kommer den debatt som nu kommer till stånd kasta ljus över och bringa klarhet i dessa frågor.

Komplettering 2008-02-26 | Idag har varit en händelsrik dag. Jag har fått en praktutskällning av en rosenrasade Stadsplanedirektör Gunnar Persson för att jag lägger mig i deras jobb. Persson hävdar att måttet nu ”snart är rågat” och han har ”fått nog av mig”. –Vi har ju tagit tag i det här, säger han. Men vägrar att diskutera det ytterligare med mig, och slänger så i prinicip på luren, frustande av vrede. Vad är problemet Gunnar Persson? Att det pågår en brott mot Plan- och Bygglagen och att Graninge Värdhus håller på att förstöras – och att ni inte skött tillsynen av ärendet – eller att jag gjort er uppmärksamma på att så är fallet? Varför denna vrede?

Läs också artikel i NWT 2008-02-25 ”Renovering av värdshus polisanmäls” samt notis på sr.se 2008-02-25 rubricerad ”Ombyggt värdhus upprör.