Tag Archives: Tyggårdsviken

Göteborgsformgivare efterlyser mer känsla och fantasi i utformningen av stadsbilden

Lars Johanssons förslag till utformning av älvstranden i Göteborg.

Lars Jonssons förslag till utformning av södra älvstranden i Göteborg.

Jag efterlyser, som många andra, mer känsla och fantasi i den kommande stadsbilden, skriver formgivaren Lars Jonsson i en artikel med rubriken ”Låt formen berika Göteborgs älvstrand” i GP Debatt. Jonsson för i artikeln fram en rad intressanta tankar.

Att det finns tankar om en varierad och relativt småskalig bebyggelse på södra älvstranden är bra. Det hindrar dock inte att några karakteristiska landmärken kan få finnas med. De skulle tillföra en mer accentuerande profilering till området, tillika till Göteborg, och ge en intressant dynamik i miljön.

Därutöver är det trevligt att kunna vandra på smågator mellan Stora Badhusgatans öppna esplanad och kajen. I detta område kan det öppna sig piazzor som skapar trevnad och småskalighet i kvarteren, lite likt i Rom. Här kan konstverk finnas som skapar bra orientering, eller enskilda spännande träd som robina, ginko och tulpanträd.

Låt hantverkare och konstnärliga yrkesgrupper få möjlighet att ha lokaler i området genom reglerande avtal om byggrätterna till de attraktivaste husen. Använd varierande material i byggnationen och låt vissa av husen vara av trä och hämta inspiration från Majorna och Haga och återge Göteborgs speciella byggnadstradition men ha en modernistisk tappning som bär kontakt med historien.

Se där. Förslagen känns moderna, genomtänkta och låter lysande tycker jag. Och jag skulle gärna se samma typ av idéer diskuteras när det gäller nya områden i Karlstad, som t ex Tyggårdsviken. De idéer vi hittills sett i media, signerade Wingårds Arkitektkontor, bär få spår av den variation och småskalighet som krävs för att åstadkomma en intim, levande stadsdel. Ändå är det ingen som opponerar sig. Visst är det konstigt…?

I Göteborg är stadsmiljödebatten levande och dynamisk, och såväl arkitekturjournalister, arkitekter, politiker, formgivare som vanligt stadsmiljöintresserat folk bidrar till detta genom spännande och tänkvärda inlägg, främst i GP. I Karlstad lyser den debatten tyvärr med sin frånvaro.

Varför är det så? Vad ska vi göra för att få igång en levande debatt också här i Karlstad?

Läs också ”I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?” samt ”Vilken stadsmiljö är det vi ska ha inne i centrala Karlstad?

I Norra Djurgårdsstaden byggs det variationsrik, stadsmässig blandstad. Varför inte på Tyggårdsviken?

Modern stadsplan för Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Målning av Kristoff Laufersweiler, Sweco FFNS. Klicka på bilden för ett större format.

I Norra Djurgårdsstaden i Stockholm planeras en ny modern stadsdel, på ett område som inte alls saknar likheter med Tyggårdsviken i Karlstad. Här finns kanalen, hamnområdet och udden mot vattnet. Men där upphör också alla likheter.

I Norra Djurgårdsstaden bygger man nämligen tätt, kvartersbundet och i högsta grad varierat och stadsmässigt. Här finns inga monotona förortslängor så långt ögat når. Inga hus på pelare. Och inga höghus som ska ”markera udden” eller ”ge området karaktär”.

Här finns all den stadsmässighet som Karlstad Kommun efterlyser i sitt detaljplaneförslag, men som Sture Emanuelssons och Wingårdhs förslag till Tyggårdsviken så totalt saknar. Här finns kvarteren, gatorna, torgen och funktionsblandningen. Och tack vare det också plats för fler bostäder på samma yta. Här, i Norra Djurgårdsstaden, skapas förutsättningarna för framväxt av en ny levande stadsdel, med butiker, caféer, handel, kontor och bostäder.

I Emanuelssons och Wingårdhs sterilt förortslika förslag lyser de förutsättningarna totalt med sin frånvaro.

Låt samma arkitektfirma, Sweco FFNS, rita ett förslag till Tyggårdsviken. Låt det som byggs präglas av en mycket större stadsmässighet. Det skulle alla tjäna på. Staden, stadsmiljön och stadsborna utan någon som helst tvekan. Men även Sture Emanuelsson och alla hans konsortiekamrater samt övriga exploatörer i Inre Hamn.

Kommunfullmäktige i Karlstad efterlyser en bred debatt kring stadsbyggandet. Bravo!

I NWT kan vi den 6 december läsa en artikel om hur man på Kommunfullmäktiges senaste sammanträde bland annat diskuterat höghusens vara eller inte vara i Karlstad. Inte oväntat är stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm för, medan en rad andra är mer tveksamma, som t ex Mattias Fröding (kd).

Att frågan diskuteras är glädjande. Och ett friskhetstecken för stadsmiljödebatten. Debatten om höghus är aktuell i de flesta svenska kommuner efter att miljöfrågan seglat upp på dagordningen.

–Vi behöver förtäta mer och då måste vi tillåta lite högre bebyggelse. Alternativet till förtätning är att breda ut staden och det är mycket sämre ur miljösynpunkt, säger Håkan Holm i artikeln.

Och för en gångs skull är jag benägen att hålla med honom. Så långt har Håkan Holm nämligen gjort sin hemläxa. Det är idag ett väl känt faktum att det är klart mer ekologiskt gynnsamt att förtäta och utvidga den befintliga stadskärnan än att satsa på externa etableringar.

Men en förtätning måste ske på stadens villkor, och med ett bibehållande av stadens estetiska och kulturhistoriska värden. Och det är här Håkan Holm förefaller ha slutat läsa sin stadsplaneringsläxa. Estetik och kulturmiljö är inte Håkan Holms starkaste sidor. Dessutom motsäger Håkan Holm sig själv ideligen när han ena stunden pratar om att vi måste förtäta, och nästa stund pratar sig varm för externa etableringar. I sin argumentation använder han uppenbarligen det som bäst tjänar hans syften för stunden.

Visst kan vi bygga höghus i Karlstad. Och jag tycker faktiskt att vi bör göra det. Men placeringen av dem bör ske med omsorg. Hus ska samverka med och förhålla sig på ett naturligt sätt till den miljö och den omgivning där de placeras, oavsett om de är höga eller låga. Höga hus placeras t ex lämpligen på höga platser. Inte på låga. De kan inte bara placeras ut på måfå. Då slår de sönder formatet i och helhetsintrycket av staden och skapar förvirring och otrivsel.

Det nya höga passivhuset ute på Orrholmen är, precis som Mattias Fröding också hävdar i artikeln, ett talande exempel på en direkt olämplig placering av ett höghus. Huset har ingen som helst koppling till sammanhanget utan slår snarare sönder det befintliga områdets väl sammanhållna karaktär och skyline. Det är dålig stadsplanering. Och det behöver vi inget mer av. Idén med passivhus ser jag dock gärna mer av.

Ett annat exempel på direkt felaktig placering av ett höghus är längst ute på udden av Tyggårdsviken. Den placeringen är faktiskt närmast rena skolboksexemplet när det gäller dålig stadsplanering. Miljön längst ute på udden borde istället vara fri från bebyggelse, en småskalig allmänning som blir ett inbjudande första möte med området för gångtrafikanter från Herrhagen och anländande båtgäster från Vänern.

Hela projekteringen ute på Tyggårdsviken känns kraftigt överexploaterad, dåligt genomtänkt och borde ses över. Det är olyckligt när exploatörerna börjar ta över rollen som stadsplanerare.

Därför är det glädjande att flera borgerliga ledamöter på sammanträdet efterlyste en bred, allmän debatt om hur Karlstad ska se ut i framtiden. Och att idén om att anordna en sådan välkomnades även av Håkan Holm. Det ger trots allt anledning till en viss optimism på stadsmiljösidan.

(Insänd som debattartikel till NWT den 6 dec 2007)

Läs också tidigare inlägg Karlstad 200 000 – Karlstad Sjöstaden samt Vilken stad är det vi håller på att bygga?